NJA 1987 s. 332

Eksjö TR meddelade d 8 maj 1985 dom i mål mellan allmän åklagare o a å ena sidan samt M.K. och T.J. o a å andra sidan angående misshandel m m. I målet var advokaten P-O.R. offentlig försvarare för M.K. och annan advokat offentlig försvarare för T.J..

Sedan såväl M.K. som T.J. vädjat mot domen i Göta HovR, återkallade T.J. sin vadetalan. I beslut d 12 juni 1985 avskrev HovR:n T.J:s vadetalan från vidare handläggning.

Vid huvudförhandling i målet d 19 nov 1985 yrkade P-O.R. ersättning av allmänna medel för försvaret av M.K. i HovR:n med 2 234 kr, varav 1 340 kr för arbete, 675 kr för tidsspillan och 219 kr för utlägg. Han gjorde därvid gällande att brottmålstaxan inte var tillämplig, eftersom målet i HovR:n ursprungligen omfattat två tilltalade.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Åkesson, referent, samt nämndemännen Andersson och Brännman) meddelade dom d 3 dec 1985. I domskälen anförde HovR:n i fråga om P-O.R:s ersättningsyrkande: Med hänsyn till att målet före huvudförhandlingen avskrivits beträffande den medtilltalade finner HovR:n brottmålstaxan tillämplig. Genom beslut i domen tillerkände HovR:n P-O.R. ersättning med 1 834 kr, varav 1 230 kr för arbete, 385 kr för tidsspillan och 219 kr för utlägg.

Hovrättsrådet Ericsson var skiljaktig och anförde: Målet i HovR:n har från början gällt såväl M.K. som annan av TR:n dömd person. Sedan den sistnämnde återkallat sin talan avskrev HovR:n målet såvitt avser honom d 12 juni 1985. Eftersom målet i HovR:n avsett mer än en tilltalad är brottmålstaxan ej tillämplig. Ersättningen till P-O.R. bör dock skäligen inte bestämmas till högre belopp än han tillerkänts av majoriteten.

P-O.R. anförde besvär och yrkade att han måtte tillerkännas ersättning enligt sitt yrkande i HovR:n.

Domstolsverket bestred ändring. Om brottmålstaxan inte skulle vara tillämplig medgav domstolsverket att P-O.R. tillerkändes ytterligare 290 kr för tidsspillan.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. Enligt punkt 1 i brottmålstaxan gäller den för brottmål med en tilltalad och en offentlig försvarare. Taxan är tillämplig i HovR, när den tilltalade i HovR:n biträds av samma försvarare som vid TR:n liksom då målet vid TR:n omfattat två eller flera tilltalade men i HovR:n avser endast en av dem.

Domstolsverket har i HD uppgivit, att underlaget för taxesystemet utgörs bl a av omfattande statistiska undersökningar avseende utdömda arvoden m m. Som ett led i utarbetandet av taxesystemet genomfördes 1972 vid samtliga tingsrätter en undersökning av de brottmål som avgjordes genom dom år 1969 och som omfattade en tilltalad, en försvarare och en förhandlingstid om högst fyra timmar. Verket har tillagt att den förevarande måltypen inte ingick i undersökningen.

Det aktuella målet har från början i HovR:n omfattat två tilltalade. Vid sådant förhållande och då denna måltyp inte ingår i det underlag på vilket brottmålstaxan vilar, bör taxan inte tillämpas å målet.

Den av P-O.R. fordrade ersättningen framstår, särskilt mot bakgrund av att huvudförhandlingen i HovR:n ianspråktagit en och en halv timma, inte som oskälig. Inte heller föreligger något skäl att sätta ned den av P-O.R. fordrade ersättningen för tidsspillan.

Slut. HD tillerkänner P-O.R. ytterligare ersättning av allmänna medel med 400 kr, därav 110 kr för arbete och 290 kr för tidsspillan. Denna kostnad skall stanna på statsverket.

HD (JustR:n Welamson, Persson, Heuman, referent, Gregow och Lind) fattade följande slutliga beslut: