NJA 1987 s. 361

A.T. hyrde en bostadslägenhet i R.A:s fastighet (adress uteslutet här) i Stockholm. Under år 1986 handlade och avgjorde hyresnämnden i Stockholm två ärenden mellan A.T. och R.A.. Det ena (nämndens diarienummer H 9130/86) gällde en ansökan av R.A. att hyresavtalet skulle upphöra d 30 sept 1986 enligt uppsägning av R.A.. Det andra ärendet (nämndens diarienummer H 9131/86) avsåg medling i hyrestvist och hade anhängiggjorts av A.T.. Hyresnämnden meddelade beslut i båda ärendena d 9 okt 1986. Besluten togs upp i skilda protokoll. I det ena beslutet biföll nämnden R.A:s talan om att hyresavtalet skulle upphöra enligt uppsägningen. Genom det andra beslutet avskrev nämnden medlingsärendet av det skälet att A.T. inte hade kommit till medlingssammanträdet. Enligt lag och meddelad fullföljdshänvisning skulle talan mot besluten föras genom besvär hos bostadsdomstolen senast d 30 okt 1986.

I en inlaga som inkom till bostadsdomstolen d 28 okt 1986 förklarade sig A.T. överklaga nämndens beslut i ärende H 9131/86. Bostadsdomstolen lämnade i beslut d 12 dec 1986 A.T:s besvär utan bifall.

Den 10 febr 1987 inkom A.T. till bostadsdomstolen med en inlaga varigenom han anförde besvär över hyresnämndens beslut i förlängningsärendet H 9130/86. Genom beslut d 24 febr 1987 avvisade bostadsdomstolen A.T:s överklagande såsom för sent inkommet.

A.T. (ombud jur kand L.R.) anförde i HD besvär över domvilla med yrkande att hyresnämndens beslut i ärende H 9130/86 skulle undanröjas och ärendet återförvisas till nämnden för förnyad handläggning.

För det fall yrkandet om undanröjande av hyresnämndens beslut inte skulle vinna bifall ansökte A.T. om återställande av försutten tid för fullföljd av talan mot hyresnämndens beslut.

R.A. inkom med förklaring.

Hyresnämnden avgav yttrande i ärendet.

HD avgjorde ärendet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande om följande beslut: A.T. har - - - se HD:s beslut - - - d 9 okt 1986.

Av handlingarna framgår att hyresnämnden d 8 juli 1986 hade utfärdat kallelser till sammanträde inför nämnden d 9 okt 1986 i ärende angående "förlängning av hyresavtal, medling". I kallelsen till A.T. angavs att ärendet kunde komma att avgöras även om han uteblev. A.T:s kallelse skickades dels till hans adress i Stockholm, (adress uteslutet här), dels till en adress i USA, "c/o Swed Trade Office, 10880 Wilshire Boulevard, Suite 914, Los Angeles, California 900 24". A.T. erhöll del av båda kallelserna d 1 okt 1986 enligt till hyresnämnden inskickade delgivningserkännanden. Samma dag sände A.T. ett brev till hyresnämnden, dagtecknat Los Angeles d 1 okt 1986. I brevet, som inkomststämplades hos nämnden d 7 okt 1986, förklarade A.T., att han omöjligt kunde övervara nämndens sammanträde. Han anförde vidare bl a "utan anhåller jag, att min förra skrivelse må tagas upp i mitt ställe för min sak samt att hyreslagens skydd mot dåliga värdars lagstridiga självsvåld och vantolkning mig ej förmenas."

HD gör i denna del följande bedömning.

Hyresnämndens förfarande att ta ärendet om förlängning av hyresavtal till avgörande vid sammanträdet d 9 okt 1986 kan - mot bakgrund av innehållet i A.T:s brev till nämnden, sedan han delgivits kallelse till sammanträdet - ej bedömas utgöra grovt rättegångsfel.

Av A.T. anförda besvär över domvilla lämnas på grund härav utan bifall.

Beträffande A.T:s ansökan om återställande av försutten tid gör HD följande bedömning.

Av hyresnämndens yttrande framgår att dagboksbladen i ärendena i fråga utvisar, att protokollen från sammanträdet d 9 okt 1986 sänts till parterna d 15 okt 1986. Hyresnämnden anför vidare att praxis vid nämnden är att, om två ärenden mot samma parter avgörs samtidigt, så sänds besluten i ett och samma kuvert till parterna under den adress som är känd för nämnden; hyresnämnden har dock inga anteckningar om vart protokollen i ärende H 9130/86 och H 9131/86 sänts.

I sitt ovan berörda brev till hyresnämnden inleder A.T. med orden "På olika vägar, bl a tack vare att J.V. skött sitt eftersändningsåtagande, har bilagda kallelsen nått mig." Någon ytterligare kommentar till de av hyresnämnden använda adresserna gör han inte. Anledning finns till antagande, att hyresnämnden sänt protokollen till samma adresser som använts vid utsändandet av kallelserna. Med hänsyn härtill kan A.T. inte anses ha visat laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot beslutet. HD lämnar därför A.T:s ansökan om återställande av försutten tid utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Persson, Freyschuss och Lind, referent) fattade följande slutliga beslut: A.T. har i HD gjort gällande att grovt rättegångsfel förekommit i ärendet om förlängning av hyresavtalet, enär hyresnämnden inte beaktat att han hade anmält laga förfall för att inte inställa sig till förhandlingen d 9 okt 1986.

Beslut av hyresnämnd i tvist om förlängning av hyresavtal kan enligt 12 kap 70 § JB överklagas genom besvär. Besvären prövas i sådant fall som nu är i fråga av bostadsdomstolen. Av 2 och 17 §§ lagen (1974:1082) om bostadsdomstol framgår att bestämmelserna RB om tvistemål skall tillämpas vid rättegången i bostadsdomstolen, om ej annat särskilt anges i den lagen eller i annan författning. Det finns inte någon särskild bestämmelse rörande domvillobesvär mot beslut av hyresnämnd. Eftersom besvär över domvilla enligt 59 kap 2 § 1 st RB skall anföras hos den rätt där talan mot beslutet skolat fullföljas, får av det anförda anses följa att A.T:s besvär över domvilla skall prövas av bostadsdomstolen. HD avvisar därför de av A.T. anförda domvillobesvären.

A.T. har gjort gällande att beslutet i medlingsärendet skickades till adressen (adress uteslutet här) i Stockholm och beslutet i förlängningstvisten till en adress i Los Angeles och att han inte fick kännedom om detta senare beslut före besvärstidens utgång.

Av handlingarna framgår att A.T. under hyresnämndens handläggning av förlängningstvisten och medlingsärendet angav sin adress till (adress uteslutet här) i Stockholm. Denna adress har också antecknats på dagboksbladen i hyresnämndens båda akter. Kallelsen till förhandlingen sändes bl a till den adressen. Av hyresnämndens yttrande framgår att nämndens praxis är den att om två ärenden med samma parter avgörs samtidigt så sänds besluten i ett och samma kuvert till vardera parten under den för nämnden kända adressen. Eftersom A.T. före besvärstidens utgång uppenbarligen fått del av ett av de båda besluten, talar detta för att A.T. faktiskt fick del av båda besluten. I varje fall tyder uppgiften på dagboksbladen om A.T:s adress på att besluten skickats till den adress i Stockholm som A.T. själv angivit.

I en besvärsinlaga, som kom in till bostadsdomstolen d 28 okt 1986 och som domstolen ansett gälla enbart avskrivningsbeslutet i medlingsärendet, har A.T. uttryckt sig på ett sätt som kan uppfattas så att han då endast fått del av avskrivningsbeslutet. Denna omständighet kan emellertid inte mot bakgrund av vad som förut anförts medföra, att det framstår som sannolikt att nämnden underlåtit att expediera beslutet i förlängningstvisten till A.T. under Stockholmsadressen.

A.T. kan på grund av det anförda inte anses ha visat laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot sistnämnda beslut. HD lämnar därför A.T:s ansökan om återställande av försutten tid utan bifall.

JustR Gregow var beträffande frågan om återställande av försutten tid av skiljaktig mening och anförde: Av handlingarna framgår att A.T. i ärendena hos hyresnämnden inte anmält någon annan adress än (adress uteslutet här) i Stockholm. Det har därför ålegat nämnden att sända sitt beslut i det nu förevarande ärendet H 9130/86 till den adressen. Det förtjänar här framhållas att utredningen utvisar att eftersändandet av post, som sänts till A.T. under nämnda adress, fungerat väl.

A.T. har gjort gällande att beslutet sänts till honom under adress "Swedish Trade Office, 10880 Wilshire Boulevard, Suite 914, Los Angeles, California 90024, USA", vilket inte var hans adress i USA, samt att han erhållit beslutet först efter utgången av besvärstiden. A.T. har tillagt att försändelsen inte sänts med flygpost.

Av anteckning på dagboksbladen i de båda berörda ärendena framgår att nämndens beslut i båda ärendena expedierats till parterna d 15 okt 1986.

Till stöd för att nämndens beslut i ärende H 9130/86 sänts under adress (adress uteslutet här) i Stockholm kan åberopas följande. Denna adress har antecknats på dagboksbladet i akten. Kallelse till sammanträdet d 9 okt 1986 sändes bl a till nämnda adress. Nämnden han i sitt yttrande förklarat att, om två ärenden med samma parten avgörs samtidigt, besluten enligt praxis sänds i ett och samma kuvert till vardera parten. Denna uppgift i förening med att A.T. ostridigt erhållit beslutet i ärende H 9131/86 före besvärstidens utgång utgör stöd för att även beslutet i det nu aktuella ärendet avsänts till nyssnämnda adress.

Även följande omständigheter bör emellertid beaktas. I en d 23 okt 1986 dagtecknad inlaga till bostadsdomstolen, vilken inkom dit d 28 okt, förklarade A.T. sig överklaga hyresnämndens beslut d 9 okt i ärende H 9131/86. Vad A.T. anförde i skrivelsen kan inte uppfattas på annat sätt än att han då inte kände till nämndens beslut i ärende H 9130/86. Det finns dessutom inte någon rimlig förklaring till att han i annat fall inte skulle ha angripit även detta beslut, vilket för honom var det väsentligare av besluten. Vad nu sagts utesluter visserligen inte att beslutet i ärendet H 9130/86 sänts till Stockholmsadressen men av någon annan anledning inte kommit till hans kännedom men utgör ett påtagligt stöd för att så inte skett. Det förtjänar påpekas att på dagboksbladet i ärende H 9130/86, där det beträffande A.T:s adress varit antecknat "adr som ovan" - syftande på uppgiften (adress uteslutet här) strax ovanför - orden "som ovan" överstrukits med kulspetspenna och ersatts av "vistas i USA". Motsvarande ändring har inte skett på dagboksbladet i ärendet H 9131/86.

Med hänsyn till det nu anförda framstår det som sannolikt att beslutet i ärende H 9130/86 inte sänts till adressen (adress uteslutet här) i Stockholm. A.T. får därför anses ha haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid överklaga beslutet. På grund härav bör hans ansökan om återställande av försutten tid bifallas.