NJA 1987 s. 40
Fråga om förutsättningarna för att gåva, som sker i form av att fordran enligt enkelt skuldebrev efterskänks, skall anses fullbordad. 3 § 2 st sista p lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva.
TR:n
R.J., född 1900, avled d 20 april 1983. Han efterlämnade som dödsbodelägare makan G.J. samt döttrarna L.J. och X.J..
I tilläggsbouppteckning upptogs bland tillgångarna i boet en reversfordran på X:s son G.J. på 47 500 kr.
Advokaten C.T., som förordnats till boutredningsman, förrättade d 16 maj 1984 bodelning och arvskifte i boet. G:s lott enligt bodelningen uppgick till 77 864 kr 54 öre och hon tillskiftades bl a nyssnämnda reversfordran på 47 500 kr. L:s och X:s lotter uppgick till vardera 38 932 kr 27 öre.
G.J. klandrade skiftet vid Arvika TR. Hon gjorde gällande att boets fordran på G.J. uppgick till endast 17 000 kr, varför boets behållning skulle vara 30 500 kr lägre än boutredningsmannen angett.
L.J. och X.J. bestred bifall till G.J:s talan.
Till utveckling av sin talan anförde G.J.: År 1979 överlät dels R. ensam fastigheten Uggelsäter Ö 1:24 i Säffle kommun dels R. och G. gemensamt fastigheterna Uggelsäter Ö 1:26 och 1:35 i nämnda kommun till sin dotterson Y.. Som vederlag för fastigheterna övertog Y. banklån. Dessutom utfärdade han en skuldförbindelse till R. å 13500 kr samt en annan skuldförbindelse till R. och G. å 34000 kr. Den senare skulden skulle betalas med 17 000 kr till envar av borgenärerna. Det vederlag Y. lämnade motsvarade inte fastigheternas taxeringsvärde, varför gåvobrev på mellanskillnaden upprättades. Överlåtelsen ombesörjdes av Driftsbyrån. På de utfärdade reversernas baksida hade byrån skrivit "Omstående revers kvitteras härmed ... kontant/i form av gåva". Samtidigt hade R. och G. underrättats om att de kunde antingen kräva in beloppet, underteckna kvittensen och stryka meningen "i form av gåva" eller efterskänka beloppet genom att underteckna kvittensen och stryka ordet "kontant". - R. har vid okänd tidpunkt kvitterat reverserna och korsat över ordet kontant och därmed tillkännagett att han efterskänkt sin fordran å Y. som gåva. Fordringarna skall därför inte upptagas som tillgång i bouppteckningen efter R.. - Det är här fråga om s k enkla skuldebrev. Om en fordran enligt ett sådan skuldebrev efterskänks gäller gåvan jämlikt 3 § 2 st sista meningen lagen angående vissa utfästelser om gåva strax såsom fullbordad.
L. och X. genmälde: De skuldebrev Y. utfärdat är s k enkla skuldebrev, vilka är att betrakta som lös egendom. Gåva av sådan egendom är fullbordad först då den överlämnats till gåvotagaren. Reverserna har inte återlämnats till Y.. Denne har inte ens underrättats om gåvan. Det är därför här enbart fråga om en utfästelse om gåva. Att gåvan inte fullbordats framgår bl a av att skuldebreven upptagits som tillgång i R:s och som skuld i Y:s 1983 avlämnade självdeklarationer.
Domskäl
TR:n (rådmannen Mannerstedt) anförde i dom d 15 nov 1984:
Domskäl. I målet är ostridigt, att Y. eller någon annan inte underrättats om gåvan, att R. upptagit skuldebreven som en tillgång i sin 1983 avgivna självdeklaration och att Y. upptagit skuldebreven som en skuld i sin nämnda år avgivna självdeklaration.
De två skuldebreven är daterade d 25 sept 1979 och undertecknade av Y.. I det ena skuldebrevet förbinder sig Y. att till R. sex månader efter från någondera sidan gjord uppsägning betala 13 500 kr. I det andra skuldebrevet förbinder sig Y. att under samma villkor till R. och G. betala 34 000 kr, halva beloppet till vardera långivaren.
På båda skuldebrevens baksida finnes följande antecknat: "Kvitto. Omstående revers kvitteras härmed i form av gåva." Kvittenserna är undertecknade av R. men de är inte daterade.
TR:n gör följande bedömning: 3 § gåvolagen innehåller bestämmelser om fullbordande av gåva, då en fordran efterskänkes. Enligt 2 st sista punkten i detta lagrum kan fordran som grundar sig på enkla skuldebrev efterskänkas formlöst. Gåvan är sålunda fullbordad i och med att givaren förklarar att han efterskänker fordringen. Det torde dock vara nödvändigt att såväl givaren som mottagaren är medvetna om förmögenhetsöverföringen för att gåvan skall vara fullbordad.
I målet är ostridigt att Y. inte förrän skuldebreven återfanns efter R:s död kände till att R. efterskänkt sin fordran. Gåvan är därför inte fullbordad.
På grund av det ovan anförda finner TR:n att R:s fordran å Y. skall upptagas som en tillgång i R:s dödsbo, varför käromålet skall ogillas.
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
G.J. fullföljde talan i HovR:n for Västra Sverige och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.
L.J. och X.J. bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Arning, hovrättsrådet Rolfson, referent, och hovrättsassessorn Nilsson) anförde i dom d 14 nov 1985:
Domskäl
Domskäl.
Såsom ny omständighet till stöd för sin talan har L. och X. i HovR:n åberopat att kvittenserna på skuldebreven ej utförts av R..
G. har motsatt sig att den nya omständigheten får åberopas.
HovR:n finner att L. och X. ej gjort sannolikt att de haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att vid TR:n åberopa den nu angivna omständigheten. På grund härav och då det ej heller av annan särskild anledning bör tillåtas att omständigheten åberopas skall denna avvisas.
HovR:n finner ej skäl frångå TR:ns bedömning i huvudsaken.
Domslut
Domslut.
Med tillämpning av 50 kap 25 § 3 st RB avvisar HovR:n den av L.J. och X.J. först i HovR:n åberopade omständigheten att kvittenserna på skuldebreven ej utförts av R.J..
HovR:n fastställer TR:ns dom, såvitt nu är i fråga.
G.J. (ombud O.H., Driftsbyrån LRF) sökte revision och yrkade bifall till sin talan i HovR:n.
L.J. och X.J. (ombud för båda advokaten H.L.) bestred ändring.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Hållstrand, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt 3 § 2 st lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva kan fordran som grundar sig på enkelt skuldebrev efterskänkas formlöst. För att gåvan skall gälla som en fullständig och fullbordad rättshandling krävs emellertid att vissa grundläggande rekvisit föreligger såsom att förmögenhetsöverföringen är medveten på båda sidor (jfr NJA 1961 s 673). Eftersom så inte varit fallet i förevarande mål har en fullbordad gåva inte kommit till stånd. Käromålet kan därför inte bifallas.
HD:s avgörande: HD fastställer HovR:ns domslut.
HD (JustR:n Brundin, Persson, Palm, referent, Bengtsson och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl.
Parterna har var för sig vidhållit vad de anfört till stöd för sin talan i TR:n och HovR:n. L. och X. har sålunda också i HD framfört sin först i HovR:n gjorda och där avvisade invändning om att R. inte själv ifyllt och undertecknat kvittomeningarna på skuldebreven. Denna invändning bör avvisas.
Målet gäller därmed enbart frågan, huruvida de påteckningar R. gjort på reverserna skall anses innebära att han genom fullbordad gåva till dottersonen efterskänkt de fordringar han enligt reverserna hade på denne. De närmare omständigheterna av betydelse för bedömningen framgår i huvudsak av handlingarna och är i övrigt ostridiga mellan parterna. Härigenom är utrett sammanfattningsvis följande.
Reverserna har dagtecknats i sept 1979 och är utställda, den om 13 500 kr på R. ensam och den om 34 000 kr på R. och G. med betalningsskyldighet för halva beloppet gentemot var och en av makarna. På handlingarnas baksida finns en s k förtryckt maskinskriven text. I den förtryckta meningen "Omstående revers kvitteras härmed med kronor kontant/i form av gåva." har i båda fallen med handskrift ifyllts reversens hela belopp och har ordet "kontant" strukits över. Platsen för datering har inte fyllts i, inte heller platsen för G:s namnunderskrift. Reversbeloppen har redovisats som fordringar, resp skuld, i de självdeklarationer som makarna och dottersonen avgav taxeringsåret 1983. Reverserna anträffades i R:s bostad hösten 1983, omkring ett halvt år efter det att han i april månad hade avlidit. Ford ringarna fanns inte upptagna i den bouppteckning efter R. som upprättats i juni 1983. R. hade inte för dottersonen eller någon annan nämnt om kvitteringen.
För att gåva i form av att fordran enligt enkelt skuldebrev efterskänks skall anses fullbordad krävs inte - såsom i övriga gåvofall som omfattas av lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva - att rättshandlingen särskilt manifesteras. Enligt 3 § 2 st sista meningen nämnda lag gäller sådan gåva "strax" som fullbordad. Förhållandet att rättshandlingen får ske formlöst kan emellertid inte innebära någon eftergift i fråga om kravet på viljeyttringen som sådan. Det måste stå klart att den är uttryck för en verklig gåvoavsikt och syftar till rättsverkan utan någon ytterligare åtgärd av givaren.
I förevarande fall har en gåvoavsikt visserligen angetts genom påteckningarna på reverserna. Reverserna har emellertid behållits av R. och han har inte för någon berättat om sin åtgärd. Omständigheterna i övrigt ger inte någon säker ledning i frågan, om R. avsåg att omedelbart efterskänka fordringarna när han kvitterade skuldebreven eller om åtgärden bara var en förberedelse för en - eventuellt villkorad - senare gåva. G. har därför inte visat fog för sin klandertalan.
Domslut
Domslut.
HD avvisar med stöd av 55 kap 13 § RB den av L.J. och X.J. här gjorda invändningen om att R.J. inte utfört kvittenserna på skuldebreven.
HD lämnar G.J:s revisionstalan utan bifall.
JustR Bengtsson tillade för egen del: Ett viktigt syfte hos gåvoreglerna är att hindra förmögenhetsöverföringar som sker oöverlagt eller kan skada tredje mans intressen genom att de kan företas enkelt och utan att det framträder utåt. Flertalet regler i lagen angående vissa utfästelser om gåva är utformade i enlighet härmed, dock inte regeln om efterskänkande i 3 § 2 st sista meningen; det avgörande är här enbart om ett efterskänkande kan anses ha förekommit. När denna bestämmelse tillämpas kan man inte bortse från ändamålet med lagens regler i övrigt. En fordran bör inte anses efterskänkt utan att man är säker på att detta är givarens avsikt, och på något sätt måste det gå att konstatera att rättshandlingen företas; annars blir det för lätt att i hemlighet minska förmögenheten till skada för borgenärer eller vissa arvingar eller kringgå reglerna i 17 kap 3 § ÄB om gåva som inte får göras gällande under givarens livstid. Man kan visserligen inte alltid kräva att också gäldenären skall känna till rättshandlingen (uttalandet i Bengtsson, Särskilda avtalstyper I s 21 om att överföringen skall vara medveten på båda sidor tar inte sikte på denna situation); det bör kunna räcka att efterskänkandet skett genom förklaring till tredje man. Däremot anser jag det diskutabelt om man bör godta ett efterskänkande som inte alls är känt för någon annan före borgenärens död, och jag skulle kunna tänka mig en regel att sådan gåva saknar varje verkan - både mellan parterna och mot tredje man. Det är dock inte helt uteslutet, att någon gång ett efterskänkande i ensamhet har skett under sådana förhållanden att man rimligen inte kan bortse från det, och av sådana skäl kan trots allt det vara tillräckligt att ställa ett strängt beviskrav på den som påstår att en definitiv rättshandling av detta slag har förekommit. Jag har stannat för att godta en sådan regel. I detta mål är det i alla händelser klart att beviskravet inte är uppfyllt.