NJA 1987 s. 468

Domskäl

TR:n (rådmännen von Zweigbergk och Wallin samt tingsfiskalen Stawström) anförde i dom d 16 nov 1983:

Domskäl. Postverket har tillagt: Efter det att trassatbanken vägrat inlösen av checken och den återsänts till postkontoret Uttran 1 tog postens personal kontakt med S.N., som därvid lovade ordna betalning. Vid förnyad kontakt med S.N., lovade han på nytt att ordna betalning. Av bl a dessa skäl blev checken kvar på postkontoret.

S.N. har genmält: Han har ej lovat posten att han i efterhand skulle ordna betalning för checkbeloppet. Däremot har han sagt att han skulle försöka driva in pengarna hos checkens utställare, vilken gått i konkurs.

TR:n gör följande bedömning.

I målet är ostridigt att den rätt till återgångstalan enligt 7 kapchecklagen (1932:131) som postverket med åberopande av checken må ha ägt mot S.N. som överlåtare har preskriberats.

I fråga om den av postverket först åberopade grunden för sin talan finner TR:n att vad S.N. företagit - nämligen att göra insättning på visst eller vissa av honom anvisade postgirokonton och lämna som betalning en på honom överlåten check, som senare visade sig sakna täckning - ej kan anses ha medfört att det mellan honom och postverket uppkommit något rättsförhållande av beskaffenhet att, när checkrättsligt återgångskrav preskriberats, grunda betalningsskyldighet för honom.

När det härefter gäller den av postverket i andra hand åberopade grunden för sin talan, s k hemulsansvar, konstaterar TR:n att sådant ansvar inskränker sig till en överlåten fordrans giltighet. Vad postverket åberopat, nämligen att checken saknat täckning, gäller dock ej checkens giltighet utan dess "godhet". Betalningsskyldighet kan alltså ej heller på nu anförd grund åläggas S.N..

Domslut

Domslut. Käromålet lämnas utan bifall.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n vidhållit vad de enligt TR:ns dom anfört.

Postverket har i HovR:n tillagt följande. S.N. ansvarar för att de av honom till postverket som betalning lämnade checkarna har täckning. Någon överenskommelse av annat innehåll har inte träffats. 57 § checklagen utesluter inte talan grundad på det bakomliggande rättsförhållandet, som är S.N:s d 18 nov 1980 lämnade betalningsuppdrag.

S.N. har i HovR:n genmält: Han lämnade inte något betalningsuppdrag. Postverket tar emot inbetalningar på girokonton på kontohavarens och inte på inbetalarens uppdrag. Posten tog emot hans insättning utan att reservera sig beträffande täckningen. Checktillståndet var så avfattat att han hade fog att tro att postverket tog risken för utebliven täckning.

HovR:n gör följande prövning.

S.N. har givetvis haft att erlägga betalning som svarade mot de transaktioner han gjorde d 18 nov 1980 - eller, med postverkets betraktelsesätt, för de betalningsuppdrag han då lämnade postverket. S.N. har i målet påstått att han också har erlagt betalning genom att överlåta checken och lämna den till posten. Postverket har å andra sidan gjort gällande att S.N. har en från den checkrättsliga ansvarigheten fristående betalningsskyldighet som kan utkrävas när checken, såsom här, visat sig sakna täckning.

Den aktuella checken har överlåtits inom ramen för det mellan postverket och S.N. gällande checktillståndet, och postgirotransaktionerna har företagits i omedelbar anslutning till överlåtelsen. - Tillståndet meddelades efter prövning av S.N:s solvens och maximerades på visst sätt. Eftersom det av checktillståndet följer att överlåten check inte av postverket begärs skyddad, tillmäts synbarligen utställarens betalningsförmåga inte någon avgörande betydelse såvitt gäller förhållandet mellan postverket och S.N.. Tillståndet måste sålunda anses innebära att postverket, vid exempelvis postgirotransaktioner av det slag som här har förekommit, har avstått från anspråk på betalning i kontanter och i stället som valuta godtagit checkförbindelse av S.N.. Postverket har alltså enligt checklagens regler kunnat få valuta även av S.N.. Mot uppfattningen att S.N. under angivna omständigheter, vid sidan av checkförbindelsen har en från denna fristående betalningsskyldighet kan för övrigt synas tala även postverkets yrkande i målet. Enligt yrkandet skall S.N. nämligen åläggas betala beloppet 15 000 kr jämte ränta mot återbekommande av checken i original. Vid angivna förhållande och då HovR:n i likhet med TR:n anser att det S.N. på grund av checköverlåtelsen åvilande s k hemulsansvaret inte omfattar utställarens betalningsförmåga, kan betalningsskyldighet inte åläggas S.N.. TR:ns domslut skall alltså fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Krön var skiljaktig och anförde: Av utredningen i målet framgår att S.N. med postverket träffat visst avtal angående betalning med till honom överlåtna checkar samt att dessa enligt ej bestritt påstående från postverket ej "skyddas". Det är vidare upplyst att PK- banken - sedan postverket godtagit checken som betalning - i egenskap av trassatbank vägrat inlösen av checken. Vid sådant förhållande kan S.N. för att freda sig mot betalningsansvar åberopa endast sitt avtal med postverket. Enligt detta avtal och den omständigheten att överlåtna checkar ej skyddas har posten friskrivit sig från betalningsansvar för presenterade checkar i vart fall intill belopp som inte överstiger den nu aktuella checkens. Det anförda leder enligt min mening till slutsatsen att S.N. - även när checkrättsliga förhållanden inte föranleder annat - gentemot postverket på grund av deras ovannämnda avtal, dvs det bakomliggande rättsförhållandet, blivit betalningsansvarig för check som inte infriats av trassatbanken. Han kan därför inte undgå betalningsansvar i enlighet med yrkat belopp, vilket jag jämte yrkad ränta förpliktar S.N. att utgiva till postverket.

Staten genom postverket sökte revision och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

S.N. (ombud jur kand M.W.) bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Radtke, hemställde i betänkande att HD måtte meddela dom enligt följande: Domskäl. Parterna har i HD åberopat samma grunder och invändningar som i HovR:n.

Vidkommande först S.N:s invändning att något betalningsuppdrag ej lämnats finner HD att postverkets ställning vid transaktioner av förevarande slag är sådan att S.N. får anses ha uppdragit åt postverket att utföra ifrågavarande betalningar. Detta betalningsuppdrag är checkens bakomliggande rättsförhållande.

Vad härefter gäller frågan om postverkets fordran betalts och om det bakomliggande rättsförhållandet består även efter det att checken preskriberats upptar HD följande. Utgångspunkten bör vara parternas avtal att postverket mot full ersättning skulle utföra vissa insättningar. Som betalning för insättningarna överlät S.N. en på honom utställd check. Denna överlåtelse kan ej - ens med beaktande av det lämnade checktillståndet - ges innebörden att postverkets fordran enligt betalningsuppdraget ersattes med en checkrättslig fordran. I stället är betalningen med check att anse som ett bekvämt sätt att åstadkomma den betalning som det lämnade uppdraget förutsatte. Slutlig betalning sker dock ej förrän trassatbanken löst in checken. S.N. hade sålunda vid tiden närmast före det att checken preskriberades ej fullgjort sin betalningsskyldighet. Frågan blir då om den omständigheten att checken preskriberades skall få som effekt att full betalning skett, vilket synes mindre tillfredsställande. Då emellertid enligt vad ovan anförts checkrättens uppkomst ej i och för sig är av beskaffenhet att påverka betalningsskyldigheten enligt avtalet bör ej heller dess upphörande ges nämnda innebörd. S.N. har därför en kvarstående betalningsskyldighet för det lämnade uppdraget även efter inträdd checkpreskription. Dock bör en sålunda betalningsskyldig i ett mål av förevarande slag till kvittning kunna åberopa ett skadeståndskrav med avseende på bristande möjligheter att regressvis kompensera sig gentemot checkens utställare. Sådan invändning om skada har dock ej gjorts av S.N. och kan därför ej prövas i målet. Till följd av det anförda och då tvist ej råder om beloppen skall postverkets talan bifallas.

Domslut. Med upphävande av HovR:ns dom förpliktar HD S.N. att till postverket utge 15 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen fr o m d 30 nov 1981 tills betalning sker.

Domskäl

Domskäl. Postverket har som grund för sin talan i målet åberopat främst, att S.N. till följd av de d 18 nov 1980 till postverket lämnade betalningsuppdragen är skyldig att ersätta postverket för ifrågavarande utbetalningar. Verket har därvid hävdat att denna skyldighet kvarstår oberoende av att den fordran som tillkom verket såsom innehavare av den utav S.N. överlåtna checken preskriberats enligt 52 § 1 st checklagen (1932:131).

Såvitt framgår av utredningen har det av postverket d 7 dec 1979 meddelade checktillståndet för S.N:s firma inte varit förbundet med några särskilda bestämmelser eller villkor för det fall att det skulle visa sig att en mottagen check saknade täckning.

I målet uppkommer då frågan, i vilken utsträckning en innehavare av en preskriberad check har möjlighet - som ett alternativ till ett krav enligt bestämmelserna om obehörig vinst i 57 § checklagen - att kräva betalning under åberopande av det materiella fordringsanspråk som kan ha legat till grund för förvärvet av checken. Frågan har, liksom motsvarande spörsmål inom växelrätten, varit omstridd i doktrinen (se t ex Hessler, Obehöriga förfaranden med värdepapper, 2 uppl s 131 vid not 70 jämte hänvisningar). I rättspraxis har fastställts, att en sådan möjlighet föreligger när det gäller det bakomliggande rättsförhållandet mellan de ursprungliga parterna, dvs utställaren och remittenten (se NJA 1957 s 156; jfr även NJA 1946 s 34).

Detta behöver emellertid inte innebära att checkinnehavaren har samma rätt gentemot en indossent som till honom har överlåtit en check, utställd av annan person. Det står klart att en indossent typiskt sett är i en annan situation än utställaren. Bl a kan han inte på samma sätt som denne presumeras göra en vinst motsvarande checksumman genom att checkrätten preskriberas - en skillnad som kommit till uttryck i 57 § checklagen. Vidare har utställaren uppenbarligen helt andra möjligheter än indossenten att kontrollera om det finns täckning för checken inte bara vid utlämnandet av checken utan också under tiden därefter (jfr utställarens straffansvar enligt 74 § checklagen). Med hänsyn härtill framstår det inte som motiverat att indossenten under alla förhållanden skall framför checkinnehavaren bära risken för slutlig förlust, t ex till följd av utställarens insolvens. Genom att mottaga checken får checkinnehavaren anses ha åtagit sig att bevaka checkrätten såvitt indossentens rätt är beroende därav. Försummar han detta bör risken för slutlig förlust i första hand drabba honom själv. Han äger emellertid föra talan om ersättning enligt regeln om obehörig vinst i 57 § checklagen. En talan vid sidan om denna bestämmelse grundad på det bakomliggande rättsförhållandet skulle leda till komplikationer av skilda slag (jfr Agell, Växel, check och materiell fordran, s 211 ff). En sådan talan torde för övrigt i praktiken ofta leda till samma resultat som en talan enligt den checkrättsliga regeln. Övervägande skäl får därför anses tala för att checkinnehavaren i fall som det förevarande bör vara hänvisad till checklagens regel som grund för anspråk mot indossenten.

Som HovR:n anfört kan någon betalningsskyldighet inte åläggas S.N. på grund av vad postverket i andra hand åberopat om att S.N. som överlåtare av checken skulle vara ansvarig för att checken hade täckning.

På grund av det anförda kan postverkets talan inte vinna bifall.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.