lagen.nu

NJA 1987 s. 569

Fråga, vid beräkning av förbehållsbelopp för bostad enligt 7 kap 3 § 2 st FB, om tillgodoräknande av den faktiska bostadskostnaden.

År 1978 dömdes till äktenskapsskillnad mellan C-G.K. och M.L.. I domen tillerkändes C-G.K. vårdnaden om parternas två barn, N. född 1972, och Y., född 1975. M.L. förpliktades utge underhållsbidrag för dem.

Sedan M. väckt talan mot C-G. vid Stockholms TR angående vårdnaden om barnen, yrkade parterna såsom de slutligen bestämt sin talan att vårdnaden om barnen skulle tillkomma dem gemensamt.

M. yrkade förpliktande för C-G. att fr o m d 1 maj 1986 utge underhållsbidrag för ettvart av barnen med 796 kr i mån.

C-G. bestred yrkandet. Han vitsordade barnens behov av bidrag men gjorde gällande att han inte hade förmåga att betala underhållsbidrag.

TR:n (tingsfiskalen Ljunggren) anförde i dom d 24 april 1986:

Domskäl. Om sina ekonomiska förhållanden har C-G. uppgivit: Han arbetar som rörmontör och tjänar 9 000 kr per månad. Han är sammanboende med en kvinna som arbetar deltid med en månadslön om 6 200 kr. De har ett gemensamt barn fött 1980. För detta barn har de en barntillsynskostnad på 800 kr per månad. De bor i ett radhus. Fastigheten är belånad för 450 000 kr. Under 1985 erlades räntor på lånen med 71 125 kr. Bruttokostnaden för fastigheten uppgår till ca 8 000 kr per månad och nettokostnaden, inklusive driftkostnader, till ca 4 500 kr. Han har vidare en studieskuld på ca 31 000 kr som avbetalas med 2 500 kr per år. Han betalar skatt enligt tabell 30:1.

M. har vitsordat C-G:s uppgifter om sina ekonomiska förhållanden.

TR:ns bedömning.

Förutsättningar föreligger att bifalla parternas yrkanden angående vårdnaden om barnen.

TR:n finner att C-G. har förmåga att utge underhållsbidrag för ettvart av barnen med 600 kr i mån.

Domslut.

- Vårdnaden om N., född d 18 okt 1972, och Y., född d 31 jan 1975, skall tillkomma M. och C-G. gemensamt.

- C-G. skall f rom d 1 maj 1986 förskottsvis varje månad betala underhållsbidrag för vart och ett av barnen med 600 kr till dess barnet fyllt 18 år.

C-G. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade, under påstående att han saknade förmåga att fullgöra underhållsskyldighet, att HovR:n måtte ogilla yrkandet om underhållsbidrag.

M. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Hylander, hovrättsrådet Sundström och hovrättsassessorn Stawström, referent) anförde i dom d 24 okt 1986:

Domskäl. C-G. och M. var tidigare gifta med varandra. De skilde sig år 1978. C-G. fick vårdnaden om de båda barnen, födda år 1972 och år 1975. Såvitt framgår av handlingarna i målet bodde barnen hos honom fram till d 1 maj 1986. Parterna har numera gemensam vårdnad och barnen bor hos M.. C-G. är sammanboende och har i det förhållandet ett barn, fött år 1980. Familjen bor i ett radhus som inköptes medan de båda äldre barnen alltjämt bodde hos honom. Månadskostnaden för radhuset 4 500 kr, som liksom övriga uppgifter om C-G:s ekonomi vitsordats av M., överstiger den högsta godtagbara bostadskostnaden enligt socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets (1982:1 och 1982:2) allmänna råd om underhållsbidrag och bidragsförskott. I målet är främst fråga om hur högt förbehållsbelopp C-G. skall få tillgodoräkna sig för bostadskostnad och vilken betydelse umgänget med de båda äldre barnen härvid har.

C-G. har hävdat att han bör få tillgodoräkna sig hela kostnaden för radhuset eller i andra hand att förbehållet skall avse högsta godtagbara schablonkostnad för en eller två vuxna och två barn. Han har därvid anfört att radhuset köptes för att han skulle få en bra boendemiljö för barnen. Han anser det rimligt att han med sin nuvarande familj kan bo kvar där. Det är också bra för de äldre barnen att komma till en känd och invand miljö i samband med umgänge.

M. har för sin del gjort gällande, att något umgänge mellan C-G. och barnen inte förekommer. Det saknas därför enligt henne anledning att låta umgänget med barnen påverka förbehållet för bostadskostnad. Hon anser att C-G. skall få förbehålla sig 2 475 kr i månaden, motsvarande den högsta godtagbara schablonkostnaden för två vuxna och ett barn.

C-G. har genmält att han kommit överens med barnen om att de själva får bestämma hur ofta de vill träffa honom. Under tiden maj-juli 1986 umgicks han med sonen under två veckoslut samt en vecka medan han på grund av dotterns kolonivistelse 14 juni-4 juli inte hade tillfälle att träffa henne under den inledningsvis omnämnda tid rymden. Han anser dock att det saknas anledning anta att umgänget i fortsättningen inte skulle få normal omfattning.

HovR:n gör följande bedömning.

Att de båda äldre barnen flyttat från C-G. innebär att hans familj blivit avsevärt mindre. Det är ofrånkomligt att detta måste påverka bedömningen av bostadsbehovet. Saken kan också uttryckas så att C-G. i stället för att ge sina barn bl a en god bostad nu måste betala underhållsbidrag till dem. Eftersom C-G. emellertid bor kvar i radhuset måste förbehållet för bostadskostnad baseras på de schabloner som finns. Det blir då aktuellt att tillämpa schablonen för högsta godtagbara bostadskostnad. Parterna har grundat sina yrkanden i målet på den schablon som gällde under första halvåret 1986. Socialstyrelsen har utfärdat nya anvisningar (meddelandeblad 30/86), som nu gäller. Enligt dessa är högsta godtagbara kostnad i storstockholmsområdet för en eller två vuxna och ett barn 2 650 kr och för en eller två vuxna och två barn 3 300 kr i månaden.

Vad som uppgivits om att C-G. under tiden efter barnens avflyttning umgåtts med dem endast sporadiskt bör inte tillmätas större betydelse eftersom det inte kan uteslutas att avflyttningen förorsakat problem i relationen mellan barn och far. - Om en underhållsskyldig regelbundet umgås med sina barn i sådan omfattning, att han är berättigad till bostadsbidrag, bör enligt de nämnda allmänna råden hänsyn tas därtill vid bedömningen av bostadens kostnad i förhållande till hushållets storlek. En större bostad än vad normen enligt de allmänna råden anger skulle alltså kunna accepteras på grund av umgänget. Såvitt HovR:n kunnat finna saknar emellertid uttalandet stöd i lagen och dess förarbeten (7 kap FB, familjelagsakkunnigas betänkande "Underhåll till barn och frånskilda", prop 1978/79:12 "Underhåll till barn och frånskilda m m" och lagutskottets betänkande 1978/79:9 i samma ämne). Det framgår således inte att en underhållsskyldig - vid sidan av rätten enligt 7 kap 4 § FB att vid betalning av bidrag tillgodoräkna sig avdrag för tid för umgänge med barnet - skulle ha någon närmast generell rätt till större förbehåll för bostadskostnad än vad storleken av hans egen familj medger. En sådan ordning skulle för övrigt utgöra en förmån i första hand för den underhållsskyldige och inte för det bidragsberättigade barnet, som normalt får antas ha större behov av underhåll än t ex eget rum hos den underhållsskyldige.

Med beaktande av vad som anförts och i övrigt förekommit finner HovR:n att underhållet skäligen bör bestämmas till 500 kr i månaden för vartdera barnet.

Domslut. HovR:n ändrar endast på så sätt TR:ns domslut i den överklagade delen att det underhållsbidrag som C-G. har att erlägga till vartdera barnet bestäms till 500 kr i mån.

C-G. (ombud advokaten G.F.) sökte revision och yrkade att HD måtte, med ändring av HovR:ns dom, ogilla M:s yrkande om underhållsbidrag för barnen.

M. (ombud advokaten R.S.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Höglund, Sven Nyman, Vängby, Bengtsson och Nyström, referent) beslöt följande dom:

Domskäl. C-G. har i HD liksom tidigare i målet vitsordat barnens behov av yrkade bidragsbelopp. Tvisten gäller främst frågan, huruvida C-G. vid bestämmande av förbehållsbelopp enligt 7 kap 3 § 2 st FB äger tillgodoräkna sig den faktiska bostadskostnaden eller endast det lägre belopp som följer av de normer socialstyrelsen och riksförsäkringsverket utarbetat för beräkning av underhållsbidrag till barn.

Parterna har i HD redogjort utförligt för sina personliga och ekonomiska förhållanden. Av dessa redogörelser framgår bl a följande. C-G. och hans sammanboende har fått ytterligare ett barn i maj 1987. De bor i det radhus som C-G. köpte år 1983 och som i två plan innehåller fyra rum och kök om 120 kvm. Enligt C-G. uppgår nettokostnaden för bostaden till 4 500 kr i mån. C-G:s inkomst uppgick under år 1986 till 123 556 kr och är sedan jan 1987 10 800 kr i mån. Hans sammanboende hade under år 1986 en inkomst om 82 250 kr, utgörande lön för 80 procents arbetstid och viss övertid. Hon kommer att stanna hemma med det nyfödda barnet under dess första år och beräknar att under föräldraledigheten få ersättning från försäkringskassan med 246 kr om dagen under 270 dagar och med 60 kr om dagen därefter under 90 dagar. De beräknar sina barntillsynskostnader till 300 kr i mån avseende fritidshemsavgift för det äldre barnet fr o m skolstarten 1987 och 750 kr i mån utgörande daghemsavgift för det minsta barnet. - M. har för sin del uppgivit att hon d 1 juni 1987 skulle flytta samman med en man i dennes villa i Bålsta, innehållande sex rum och kök samt allrum på tillhopa 140 kvm. I villan får M:s båda barn N. och Y. liksom ett mannens barn om 15 år i tidigare äktenskap var sitt rum.

M., som tidigare i målet vitsordat den av C-G. uppgivna bostadskostnaden 4 500 kr i mån, har i HD vitsordat endast ett belopp om 4 350 kr. Av vad C-G. uppgivit framgår att ett lån, för vars säkerhet inteckning i fastigheten lämnats och som medför en årlig ränteutgift för C-G. om 1 700 kr, avser annat än boendekostnad. Bostadskostnaden bör med hänsyn härtill beräknas till det lägre beloppet 4 350 kr i mån.

Nuvarande lagbestämmelser om föräldrars underhållsskyldighet mot barn infördes genom lagändring år 1978. Ett huvudsyfte med 1978 års reform var att mildra underhållsbördan för underhållsskyldiga som har svag ekonomi. Bl a infördes rätt för den underhållsskyldige att vid bestämmande av underhållsbidrag förbehålla sig ett belopp för eget underhåll. För bestämmande av detta belopp, förbehållsbeloppet, infördes särskilda regler i 7 kap 3 § FB. Enligt dessa skall bostadskostnaden beräknas för sig efter vad som är skäligt. Under förarbetena till lagstiftningen uttalade departementschefen (prop 1978/79:12 s 100 f) bl a att det vid beräkningen var rimligt att som utgångspunkt ha den faktiska kostnaden men att man fick se till att den underhållsskyldige inte blev vare sig överkompenserad eller underkompenserad. Han förutsatte därvid att normer för bedömningen av bostadskostnaderna skulle kunna meddelas av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket med ledning från bl a de spärregler som gäller för rätt till bostadsbidrag och i fråga om förbehållsbelopp vid införsel och utmätning. Enligt vad departementschefen vidare anförde (prop s 159) innebär bestämmelsen, att den faktiska kostnaden normalt kan godtas om den inte är oskäligt hög. Som avslutande synpunkter beträffande beräkningen av underhållsbidrag anförde han (prop s 107) att det underhållsbidrag som kan räknas fram med den i propositionen behandlade metoden som hjälpmedel bör kontrolleras genom en allmän skälighetsbedömning samt att domstolarna och andra som medverkar vid fastställande av underhållsbidrag alltid måste ha möjlighet att göra en mera fri bedömning. - Lagrådet anförde (prop s 397) att man inte utan vidare kunde lita till att matematiska beräkningar i alla fall ger ett rättvisande resultat utan att ganska stort utrymme måste lämnas åt mera skönsmässiga överväganden.

Sådana normer för beräkningen av bostadskostnaderna som förutsattes under lagförarbetena har sedermera utfärdats år 1982 av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket i skriften "Allmänna råd från socialstyrelsen 1982:1 och riksförsäkringsverket 1982:2" med undertiteln "Underhållsbidrag och bidragsförskott". Däri har angivits vissa schablonbelopp för olika slag av kostnader, vilka fortlöpande setts över. För Stor-Stockholm föreligger numera en tabell rörande genomsnittskostnad och högsta godtagbara kostnad för bostad räknat från d 15 aug 1986. Som normal bostad för en familj om två vuxna och två barn, dvs motsvarande C-G:s nuvarande familj, upptas i de allmänna råden fyra rum och kök. I tabellen över högsta godtagbara bostadskostnad för Stor-Stockholm anges som högsta godtagbara kostnad för två vuxna och två barn 3 300 kr samt för två vuxna och tre barn 3 750 kr. Enligt de allmänna råden bör, om den bidragsskyldige har rätt till sådant umgänge med barn som berättigar till bostadsbidrag, dvs minst 60 dagar om året, hänsyn tas därtill och som exempel i anslutning därtill anförs att umgängesrätt i förhållande till två barn kan öka hushållets storlek med ett barn.

I målet har C-G. i första hand hävdat att han som särskilt belopp för bostadskostnaden bör få förbehålla sig den av honom uppgivna faktiska kostnaden 4 500 kr i mån. I andra hand har han menat att beloppet för bostadskostnad bör bestämmas enligt den nyssnämnda tabellen för Stor- Stockholm till 3 750 kr i mån.

M. har å sin sida gjort gällande att C-G:s bostadskostnad bör enligt den åberopade tabellen beräknas till 3 300 kr i mån.

Av utredningen i målet framgår att C-G. köpte det radhus som alltjämt utgör hans familjebostad år 1983, då han ensam hade vårdnaden om N. och Y., för att bereda dem och ett tredje hos honom då boende barn en god bostad och en god uppväxtmiljö. Radhuset kom att utgöra N.' och Y:s hem under tre års tid till dess vårdnaden blev gemensam och barnen flyttade till M.. C-G. har nu två hemmavarande barn med sin sammanboende. Redan med hänsyn till dessa barn får bostadens storlek, fyra rum och kök, anses vara normal. Därtill kommer att C-G. i fortsättningen kommer att utöva sitt umgänge med N. och Y.. Umgänget är inte reglerat i dom utan bestäms av parterna själva med hänsyn till barnens önskemål. C-G. har hävdat att umgänget kommer att omfatta minst 60 dagar om året, medan M. menat att det kan beräknas bli av betydligt mindre omfattning.

Vid bestämmande av vilket belopp C-G. äger tillgodoräkna sig som bostadskostnad bör hänsyn tas till att han skaffade sin nuvarande bostad när han ensam hade vårdnaden om N. och Y.. I fortsättningen kan han beräknas utöva visst umgänge med dem i hemmet. Det kan antas vara gynnsamt för detta umgänge om det får ske i en för barnen välkänd miljö. Det kan anmärkas att enligt vad som framkommit i målet barnen två gånger under en tidrymd av endast något mer än ett år nödgats byta till helt nya förhållanden. Även om det inte är säkert att umgänget kommer att omfatta 60 dagar om året bör hänsyn kunna tas därtill såtillvida att när den faktiska bostadskostnaden jämförs med den högsta godtagbara kostnaden enligt de förut nämnda allmänna råden jämförelsen närmast får avse beloppet för två vuxna och tre barn eller alltså 3 750 kr.

En jämförelse mellan C-G:s faktiska bostadskostnad enligt det föregående, 4 350 kr, och den kostnad som är godtagbar enligt de allmänna råden, 3 750 kr, ger en skillnad som med hänsyn till de förhålladen under vilka C-G. skaffat bostaden och till hans nuvarande familjesituation inte kan anses större än att den faktiska bostadskostnaden bör anses skälig vid bestämmandet av hans underhållsskyldighet.

En beräkning med utgångspunkt i vad sålunda anförts leder till att någon sänkning av de bidragsbelopp HovR:n bestämt inte bör ske för tiden fr o m d 1 maj 1986 t o m april 1987 men att bidragsbeloppen för tiden därefter bör - med hänsyn till det nytillkomna barnet - bestämmas till 300 kr i mån för vardera av N. och Y..

Domslut. HD ändrar på det sätt HovR:ns domslut att underhållsbidragen fr o m d 1 maj 1987 bestäms till 300 kr i mån för vartdera barnet.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1987-06-26
Målnummer
T540-86
Lagrum
7 kap. 3 § föräldrabalken (1949:381)
Litteratur
Sökord
Förbehållsbelopp
Bostad
Underhållsbidrag
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

NJA 1990 s. 201: Fråga i mål om underhållsbidrag till barn om betydelsen av att den underhållsskyldiges arbetsinkomst nedgått till följd av studier och av att hans bostadskostnad var onormalt hög.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation