NJA 1987 s. 676
Fråga i visst fall om ansvar för hastighetsöverträdelse. Straff har ansetts inte böra ådömas för överträdelse av 7 § vägtrafikkungörelsen (1972:603), när vägtrafikant åsidosätter anvisning för trafiken meddelad genom vägmärke som grundar sig på en lokal trafikföreskrift.
TR:n
Allmän åklagare väckte vid Sölvesborgs TR åtal mot K.G.L. för hastighetsöverträdelse enligt följande gärningsbeskrivning: K.G.L. förde d 26 nov 1985 omkring klockan 9.00 personbil (bil registrerings nr uteslutet här) på Rydvägen (länsväg 581) i Olofströms tättbebyggda område med en hastighet av 67 km/tim, oaktat högsta tillåtna hastigheten där var 50 km/tim.
Domskäl
TR:n (ordf tingsnotarien Sjöberg) anförde i dom d 7 april 1986:
Domskäl. K.G.L. har förnekat gärningen.
Åklagaren har som bevisning åberopat kopia av radardiagram samt vittnesförhör med polisassistenten Å.L..
Å.L. har uppgivit bl a, att han ifrågavarande dag tjänstgjorde vid en hastighetskontroll med radar vid Rydvägen (länsväg 581) i Olofströms tätort, att radarinstrumentet var avstämt på vederbörligt sätt, att K.G.L. framförde en personbil med en hastighet av 67 kilometer i timmen samt att förväxling med annat fordon var helt utesluten.
Vid övervägande av vad sålunda förekommit finner TR:n styrkt, att K.G.L. gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse på sätt åklagaren påstått.
Domslut
Domslut. TR:n dömde K.G.L. enligt 64 § 1 st och 164 § 1 st 4vägtrafikkungörelsen (1972:603) för hastighetsöverträdelse till böter 600 kr.
HovR:n över Skåne och Blekinge
K.G.L. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade frikännande.
Åklagaren bestred ändring.
HovR:n (hovrättslagmannen Aspelin, hovrättsrådet Pering, referent, och adj led Elmqvist) anförde i dom d 29 aug 1986:
Domskäl
Domskäl. Den aktuella sträckan av väg 581 är belägen inom Olofströms tätort. Genom lokal trafikföreskrift d 8 sept 1969 bestämdes att hastigheten på vägsträckan skulle vara 70 kilometer i timmen. Denna föreskrift togs in i kommunens liggare. Genom beslut av LSt:n d 14 nov 1977 - vilket utformades som en lokal trafikföreskrift - begränsades hastigheten på vägsträckan till 50 kilometer i timmen. Detta beslut infördes inte i kommunens liggare.
K.G.L. har i HovR:n anfört att beslutet om hastighetsbegränsningen till 50 kilometer i timmen, som utmärkts genom skyltar på den aktuella vägsträckan, är ogiltigt eftersom trafikföreskriften inte införts i kommunens liggare.
Åklagaren har i HovR:n anfört: LSt:ns beslut d 14 nov 1977 hade ej behövt fattas i form av lokal trafikföreskrift eftersom man därvid övergick till tätortsbedömningen. För att offentliggöra ett beslut om ändrad hastighet inom tättbebyggt område hade det varit tillräckligt med omskyltning av vägsträckan. Beslutet från 1977 är därför en nullitet och den omständigheten att införande ej skett i kommunens liggare saknar betydelse.
HovR:n gör följande bedömning.
Av 64 § vägtrafikkungörelsen följer att högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggt område är 50 kilometer i timmen. Avvikelse härifrån kan göras genom lokal trafikföreskrift som enligt 152 § vägtrafikkungörelsen skall tas in i en av kommunen för ändamålet avsedd liggare. Ändring eller upphävande av lokal trafikföreskrift skall enligt 153 § nämnda kungörelse ske i samma ordning som meddelande av ny föreskrift. Genom LSt:ns beslut d 14 nov 1977 upphävdes tidigare gällande föreskrift om hastighetsbegränsning. I målet är ostridigt att beslutet inte tagits in i kommunens liggare. Vid sådant förhållande kan enligt 167 § 2 st angivna kungörelse ansvar ej ådömas. Åtalet skall därför ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns domslut ogillar HovR:n åtalet.
HD
Riksåklagaren sökte revision och yrkade att HD skulle bifalla åtalet med tillämpning av 7 § 1 st och 164 § 1 st 1vägtrafikkungörelsen. Under påstående att K.G.L. underlåtit att följa anvisning för trafiken som meddelats genom vägmärke och som inneburit att hastigheten varit begränsad till 50 kilometer i timmen justerade riksåklagaren åtalet med följande tillägg till gärningsbeskrivningen: "- - - 50 km/tim enligt anvisning för trafiken som meddelats genom vägmärke".
K.G.L. bestred ändring.
Till utveckling av sin talan anförde riksåklagaren bl a: K.G.L. har av HovR:n frikänts från ansvar för överträdelse av 64 § 1 st vägtrafikkungörelsen VTK) på den grunden att en av LSt:n utfärdad lokal trafikföreskrift, varigenom hastigheten på den aktuella vägsträckan bestämts till högst 70 km/tim, alltjämt var gällande till följd av en formell brist i samband med dess upphävande. Jag delar HovR:ns uppfattning att K.G.L. vid angivet förhållande inte skall fällas till ansvar för brott mot bestämmelsen i 64 § 1 st VTK. Emellertid synes K.G.L. - genom att köra i 67 km/tim på en vägsträcka där hastigheten enligt i behörig ordning uppsatta vägskyltar varit begränsad till 50 km/tim - ha brutit mot bestämmelsen i 7 § VTK om att vägtrafikant i första hand skall följa anvisning för trafiken som meddelas genom bl a vägmärke. Den formella brist som förelegat vad gäller den lokala trafikföreskriften har inte motsvarande betydelse för giltigheten av sådan anvisning för trafiken som avses i 7 § VTK.
Frågan om vilken självständig betydelse som bör tillerkännas bestämmelsen i 7 § VTK (tidigare 40 § 1 mom vägtrafikförordningen, 1951:698) har besvarats olika. I rättsfallen SvJT 1957 rf s 56 och 57 fann sålunda domstolarna att straffansvar inte kan följa i fall där vägmärket icke tillkännager en i laga ordning utfärdad trafikanvisning. Motsatt ståndpunkt har intagits av Holmquist-Johnsson i deras kommentar Vägtrafiklagstiftningen (s 37): "I 7 § fastslås skyldigheten att följa anvisning genom vägmärke, vägmarkering eller trafiksignal och anges att anvisningen gäller framför trafikregel om den innebär avvikelse från sådan regel. Vägtrafikant är således skyldig att lyda anvisning genom vägmärke även om märket ej satts upp med författningsmässigt stöd. Det skulle nämligen kunna vara synnerligen farligt för trafiksäkerheten om en vägtrafikant, som hade särskild kunskap om att ett vägmärke ej satts upp i överensstämmelse med lokal trafikföreskrift - t ex vid reglering av väjningsplikt i vägkorsning - ej löd utmärkningen medan andra trafikanter förlitade sig på den."
Samma uppfattning som hos Holmquist-Johnsson återfinns hos Martling m fl, Vår vägtrafiklagstiftning, 17 uppl s 37, och Nilsson m fl, Trafik - Rättsfall, Kommentarer 1985/86 s 98. Jag vill särskilt understryka vikten från trafiksäkerhetssynpunkt av att meddelade anvisningar följs.
Betänkande
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Tidblom, hemställde i betänkande om följande dom: Domskäl. I målet är utrett att K.G.L. vid aktuellt tillfälle fört personbil med en hastighet av 67 kilometer i timmen på en vägsträcka inom tättbebyggt område där högsta tillåtna hastighet enligt uppsatta vägmärken var 50 kilometer i timmen. Den hastighetsbegränsning som framgick av skyltningen stod i överensstämmelse med vad LSt:n beslutat om högsta tillåtna hastighet genom lokal trafikföreskrift d 14 nov 1977. Med detta beslut avsåg LSt:n samtidigt att upphäva en tidigare gällande lokal trafikföreskrift från d 8 sept 1969, varigenom föreskrevs att högsta tillåtna hastighet på vägsträckan var 70 kilometer i timmen. Föreskriften av d 14 nov 1977 skulle rätteligen, som anges i 152 § vägtrafikkungörelsen, ha tagits in i den för ändamålet avsedda liggaren. Emellertid hade så inte skett när körningen ägde rum.
Av 153 § vägtrafikkungörelsen framgår att vid ändring eller upphävande av lokala trafikföreskrifter gäller i tillämpliga delar bl a bestämmelserna i kungörelsens 152 §. Vid tiden för K.G.L:s körning framstod den lokala trafikföreskriften från 1969, genom att föreskriften från 1977 inte var intagen i liggaren, alltjämt som gällande. Enligt 167 § 2 st nämnda kungörelse får dock ansvar för överträdelser av lokala trafikföreskrifter ådömas endast om föreskrifterna utmärkts i enlighet med vägmärkesförordningen (1978:1001) och i övrigt tillkännagivits i enlighet med 152 §. När körningen företogs var föreskriften från 1969 inte längre utmärkt med vägmärke och föreskriften från 1977 inte tillkännagiven i enlighet med vägtrafikkungörelsen. Med hänsyn härtill fanns vid sagda tidpunkt inte någon gällande lokal trafikföreskrift som reglerade färdhastigheten på vägsträckan.
Den 1 juli 1955 infördes genom förordningen (1955:313) bestämmelsen att fordon inte får föras med högre hastighet än 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område. Av förordningens förarbeten (prop 1955:172 s 42-43) kan utläsas att bestämmelsen var generell och således inte beroende av lokal trafikföreskrift. Däremot krävdes att hastighetsbegränsningen framgick av uppsatta vägmärken. Införandet av vägtrafikkungörelsen, där motsvarande bestämmelse återfinns i 64 § 1 st, medförde inte någon förändring i nu berörda hänseenden. Denna bestämmelse är intagen bland vägtrafikkungörelsens "trafikregler" under rubriken "särskilda regler för trafik med fordon".
Riksåklagaren har till stöd för åtalet åberopat 7 § 1 st vägtrafikkungörelsen, enligt vilken bestämmelse vägtrafikant skall följa anvisning för trafiken som meddelats genom bl a vägmärke. Bestämmelsen är intagen bland vägtrafikkungörelsens "trafikregler" under rubriken "regler för all vägtrafik".
Med hänsyn till vad som befunnits utrett i målet har K.G.L. överskridit den generella hastighetsbegränsning som gällde inom tättbebyggt område och som framgick av uppsatta vägmärken (64 § 1 st). Gärningsbeskrivningen är så utformad att den måste anses täcka överträdelse av 64 § 1 st. Enligt vedertagna lagtolkningsprinciper äger bestämmelser som reglerar speciella förhållanden företräde framför bestämmelser av allmännare karaktär. Eftersom 64 § 1 st måste betecknas som en specialbestämmelse i förhållande till 7 § 1 st är det 64 § 1 st med tillhörande ansvarsbestämmelse som bör tillämpas i målet.
På grund av det anförda skall K.G.L. fällas till ansvar för hastighetsöverträdelse jämlikt 64 § 1 st och 164 § 1 st 4vägtrafikkungörelsen. Han förskyller det av TR:n utmätta straffet.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns domslut fastställer HD TR:ns domslut.
HD (JustR:n Höglund, Knutsson, Vängby, Lars K Beckman, referent, och Lars Å Beckman) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. LSt:ns beslut d 14 nov 1977 att begränsa hastigheten på den aktuella vägsträckan till 50 kilometer i timmen har utformats som en lokal trafikföreskrift.
Lokala trafikföreskrifter skall enligt 152 § 1 st vägtrafikkungörelsen tas in i en för ändamålet avsedd liggare som förs av kommunen. Denna bestämmelse gäller enligt 153 § även i fråga om ändring eller upphävande av en lokal trafikföreskrift. Ansvar för överträdelse av lokal trafikföreskrift får enligt 167 § 2 st ådömas endast om föreskriften tillkännagivits i enlighet med 152 §.
I fråga om lokala trafikföreskrifter finns sålunda särskilda straffbestämmelser. Med hänsyn härtill bör inte straff ådömas för överträdelse av 7 §, när vägtrafikant åsidosätter anvisning för trafiken meddelad genom vägmärke som grundar sig på en lokal trafikföreskrift.
LSt:ns beslut d 14 nov 1977 har inte tagits in i kommunens liggare. Som HovR:n funnit kan K.G.L. därför inte dömas till ansvar för förseelse mot 64 § 1 st vägtrafikkungörelsen.
På grund av det anförda skall åtalet lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.
Litteratur: Strömberg, Speciell förvaltningsrätt, 8 uppl 1987 s 92 (se även Fredrikson, Vägtrafikförordningen m m, 4 uppl 1967 s 213 f).