NJA 1987 s. 716

(Jfr denna årgång s 243)

Genom köpeavtal d 30 okt 1973 sålde HSB Kalmar län ek för till K.J. en byggnad att uppföras av HSB på fastigheten Lindeberga 1:338 i Kalmar kommun. Enligt avtalet skulle köparen genom särskilt avtal förvärva tomten av Kalmar kommun. Tillträdesdagen beräknades preliminärt till d 15 april 1974. Köparen förband sig att inte före egendomens överlämnande beträda byggnadsområdet under arbetstid. Köpesumman för marken och byggnaden bestämdes preliminärt till 138 200 kr, varav 19 915 kr utgjorde köpeskilling för tomten. HSB skulle försträcka medel till betalning av tomten. Tillträdet skedde d 11 april 1974.

K.J. yrkade efter stämning som inkom till Kalmar TR d 14 mars 1984, att TR:n skulle fastställa att HSB var skadeståndsskyldig gentemot honom. K.J. åberopade som grund att byggnaden var behäftad med fel som orsakat fukt- och mögelproblem.

HSB bestred käromålet under påstående bl a att skadeståndsanspråket var preskriberat.

På parternas begäran upptog TR:n preskriptionsfrågan till avgörande genom mellandom.

K.J. anförde till utveckling av sin talan: Hans villa ingår i en grupphusbebyggelse i Lindsdal. Köpeavtalet är ett standardiserat avtal av samma typ som använts för samtliga hus i gruppen. HSB uppförde ej själv husen utan anlitade byggnadsföretaget BPA för uppförandet. K.J. erhöll lagfart d 13 mars 1974. K.J:s möjlighet att granska byggnationen under byggtiden har varit starkt begränsad genom föreskriften i köpeavtalet. Han hade praktiskt taget ingen insyn i byggnationen. - Anledningen till att huset skulle förvärvas av HSB och marken av kommunen var att köparen därigenom fick lägre stämpelskatt. Det är med ifrågavarande avtalskonstruktion svårt att ange vilka rättsregler som är tillämpliga på rättsförhållandet. Köplagen är inte direkt tillämplig med hänsyn till stadgandet i dess 2 §. Inte heller synes reglerna om entreprenad vara tillämpliga eftersom ej HSB utan BPA uppförde byggnaderna. Avtalet liknar mest ett avtal om köp av fast egendom. JB:s bestämmelser om reglering av skadestånd m m i anledning av fel bör tillämpas analogt. Avtalet innehåller dock även inslag av köprättsliga bestämmelser och entreprenadrättsliga element. I brev d 2 febr 1984 anmälde K.J. genom sitt ombud sitt skadeståndsanspråk gentemot HSB. - K.J. gör gällande att hans anspråk inte är preskriberat. Vid avtalets tillkomst hade någon byggnad ännu ej börjat uppföras. Av ritningar och tekniska beskrivningar kunde ej dras slutsatser om fel. K.J. kunde inte besiktiga byggnaden före tillträdet. Det är obilligt att tillämpa annan utgångspunkt för preskriptionsfristen än tillträdesdagen eller tidpunkten då slutbesiktning ägde rum.

HSB anförde: Det är riktigt att köpeavtalet ingicks d 30 okt 1973 och att K.J. tillträdde huset d 11 april 1974. Det är också korrekt att skälet till denna avtalskonstruktion är att köparen skall besparas stämpelskatt. K.J:s ombud har skrivit ett brev till HSB i febr 1984 men detta är ej att anse som reklamation. Preskription av fordran skedde 10 år efter avtalets tillkomst d 30 okt 1973. Stämningsansökan ingavs först d 14 mars 1984.

K.J. uppgav vidare bl a att slutbesiktning skedde en eller två månader efter inflyttningen.

TR:n (lagmannen Gyllenram, rådmannen Idefelt och tingsfiskalen Erfors) anförde i mellandom d 16 jan 1985:

Domskäl. Den av K.J. förda talan avser skadestånd på grund av fel i den av honom genom köpeavtalet d 30 okt 1973 förvärvade byggnaden. Köpet avsåg ursprungligen lös egendom som sedermera införlivades i den fasta egendom K.J. genom samma avtal förband sig att förvärva.

Oavsett om det mellan parterna ingångna avtalet är att anse som ett köp eller en entreprenad skall på fordran om skadestånd tillämpas allmänna preskriptionsbestämmelser i den mån inte annat följer av vad som är särskilt föreskrivet. Några särskilda preskriptionsregler som är tillämpliga på den nu aktuella fordran finns inte. Såväl enligt nu gällande preskriptionslag som enligt äldre bestämmelser preskriberas en fordran tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. I förarbetena till lagen anges att preskriptionstiden skall räknas från tidpunkten för avtalet om fordringen grundas på avtal. Av K.J. yrkat skadestånd grundas på det åberopade köpeavtalet.

K.J. har gjort gällande sin fordran först mer än tio år efter tidpunkten för avtalet. Något stöd för att räkna preskriptionstiden från en senare tidpunkt, exempelvis tillträdesdagen, framkommer ej heller i rättspraxis. TR:n finner således att K.J:s fordran är preskriberad.

Göta HovR

K.J. fullföljde talan i Göta HovR och yrkade att HovR:n måtte ogilla preskriptionsinvändningen.

HSB bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Löwendahl och Ericsson, referent, samt hovrättsassessorn Thomsson) fastställde i dom d 5 juli 1985 TR:ns dom.

Hovrättsrådet Rundgren var skiljaktig och anförde: Genom avtalet d 30 okt 1973 blev HSB förpliktad att till K.J. leverera en byggnad av viss beskaffenhet och K.J. å sin sida förpliktad att till HSB utge visst belopp. Å avtalsparternas fordringsanspråk skall de allmänna reglerna om preskription tillämpas. Enligt såväl nu som vid avtalets ingående gällande rätt preskriberas en fordran av nu aktuellt slag efter tio år om ej preskriptionsavbrott sker. Utgångspunkt för beräkning av preskriptionstiden är tiden för avtalets ingående. Genom leveransen av byggnaden, som får anses ha skett d 11 april 1974 i och med att K.J. tillträdde byggnaden, har HSB erkänt K.J:s fordringsanspråk enligt avtalet. Därigenom har preskriptionsavbrott skett och ny preskriptionstid om tio år börjat löpa.

Enär K.J:s nu förda skadeståndstalan mot HSB väckts inom tio år från dagen för preskriptionsavbrottet är hans anspråk ej preskriberat. Jag prövar därför lagligt att, med upphävande av TR:ns dom, ogilla den framställda preskriptionsinvändningen.

HD

K.J. (ombud advokaten B.S.) sökte revision och yrkade att HSB:s invändning om preskription måtte ogillas. Som grund åberopade han, såsom tidigare, att preskriptionstiden skall räknas från tillträdesdagen. Han anförde vidare att överlämnandet av byggnaden på tillträdesdagen kan jämställas med ett erkännande av fordringsanspråket och tolkas som ett preskriptionsavbrott.

HSB (ombud chefsjuristen A.O.) bestred ändring. HSB yrkade att K.J:s talan måtte avvisas i vad den grundades på påstående att tillträdet till fastigheten utgör preskriptionsavbrott.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Andrén, hemställde i betänkande om följande dom:

Domskäl

Domskäl. K.J. har vid TR:n och i HovR:n mot påståendet att hans fordran skulle vara preskriberad hävdat att hans talan väckts mindre än tio år från dagen för tillträdet av fastigheten, d 11 april 1974. I HD har K.J. vidhållit denna ståndpunkt. När han tillagt att överlämnandet av byggnaden på tillträdesdagen kan jämställas med ett erkännande av fordringsanspråket och tilläggas preskriptionsavbrytande verkan kan det inte ges annan innebörd än att han på det förhållandet att mindre än tio år förflutit från dagen för tillträdet anlagt en ny rättslig synpunkt. Mot att part i HD ger uttryck åt nya rättsliga synpunkter på redan tidigare åberopade faktiska sakförhållanden möter inte något hinder, jfr NJA 1987 s 243. HSB:s avvisningsyrkande skall således inte bifallas.

Huvudförpliktelsen för HSB enligt parternas avtal, såvitt här är av intresse, var att låta uppföra en byggnad på fastigheten och tillhandahålla K.J. denna. Entreprenadrättsliga regler skall alltså tillämpas i fråga om detta HSB:s åtagande.

I enlighet med vad HD uttalat i det angivna rättsfallet bör i tvister av förevarande slag som utgångspunkt för preskriptionstidens beräknande väljas en tidpunkt som knyter an till entreprenörens fullgörande av sin huvudförpliktelse. I målet har inte angetts annan tidpunkt för fullgörandet av denna förpliktelse än överlämnandet av byggnaden till K.J.. Det är ostridigt mellan parterna att K.J. erhöll tillträde till fastigheten d 11 april 1974. Vid sådant förhållande hade preskriptionstiden inte löpt ut då K.J. d 14 mars 1984 väckte talan. Eftersom som K.J. genom att väcka talan har avbrutit preskriptionen, skall HSB:s invändning om preskription ogillas.

Domslut

Domslut. HD lämnar HSB:s avvisningsyrkande utan bifall.

Med ändring av HovR:ns dom i själva saken ogillar HD HSB:s invändning om preskription.

HD (JustR:n Brundin, Persson, Rydin, Nyström, referent, och Svensson) beslöt dom i enlighet med betänkandet.