NJA 1987 s. 833

Domskäl

Skäl. Av 15 kap 32 § GB följer att talan ej får föras särskilt mot beslut under rättegången om interimistiskt förordnande enligt 15 kap 28 § GB. HovR:n är därför förhindrad att uppta besvären till prövning. På grund härav skall A.Ö:s besvärstalan avvisas.

HovR:ns avgörande. HovR:n avvisar A.Ö:s besvärstalan.

A.Ö. (ombud jur kand Å.A.) anförde besvär över HovR:ns beslut.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Boholm, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. H.Ö:s yrkande vid TR:n, att denna - jämväl interimistiskt - skulle förordna att A.Ö:s giftorättsgods till angivet värde skulle sättas under särskild vård och förvaltning, är anhängiggjort genom ansökan och upplagt såsom ett ärende. Yrkandet är framställt jämlikt 11 kap 9 § och 15 kap 28 § GB.

I 15 kap 32 § GB anges mot vilka beslut av underrätt under rättegång som talan skall föras särskilt. Bland de uppräknade lagrummen finns, som HovR:n konstaterat, 11 kap 9 § GB inte med. I uppräkningen återfinns däremot bl a 9 kap 6 § GB, som avser ansökan om särskild vård och förvaltning av makes giftorättsgods vid boskillnad.

Av vilken anledning lagstiftaren i nu angivna fall gjort denna skillnad beträffande möjligheten att överklaga förordnanden om särskild vård och förvaltning av makes giftorättsgods synes inte klart. Det kan inte uteslutas, att det kan ha skett av förbiseende.

Det skall här anmärkas att familjerättskommittén i sitt betänkande Äktenskapsrätt I och II, SOU 1964:34 och 35, i förslaget till 15 kap 29 §, motsvarigheten till nu gällande 15 kap 32 § GB, bland de beslut som kunde överklagas särskilt även nämnde förslagets 11 kap 17 §, som avsåg förordnande om särskild vård och förvaltning av giftorättsgods, sedan talan om hemskillnad väckts.

Emellertid är här, som antecknats ovan, fråga om handläggning av domstolsärende. H.Ö:s ansökan gjordes sedan dom å äktenskapsskillnad meddelats.

jämlikt 9 § 3 st lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden jämfört med 4 § 3 st samma lag skall talan mot underrätts beslut i fråga om bl a ställande av egendom under förvaltning av god man eller vid tagande av annan åtgärd för säkerställande av den rättsvård, om vilken i ärendet är fråga, föras särskilt.

TR:ns åtgärd att meddela fullföljdshänvisning beträffande sitt d 25 sept 1987 meddelade beslut var således riktig.

HovR:ns avvisande av A.Ö:s besvärstalan är på grund härav att bedöma som sådant rättegångsfel att HovR:ns beslut skall undanröjas.

Beslut. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n.

HD (JustR:n Brundin, Persson, Gregow, referent, Nyström och Svensson) fattade följande slutliga beslut: Enligt 9 kap 6 §, 11 kap 9 § och 12 kap 5 § GB kan vid boskillnad, äktenskapsskillnad eller makes död förordnas att makes giftorättsgods skall sättas under särskild vård och förvaltning för att säkerställa andra makens respektive arvingars och universella testamentstagares rätt vid bodelning. När det gäller boskillnad har alltsedan GB:s tillkomst sådant avskiljande kunnat ske redan när boskillnad sökts (9 kap 6 §). I fråga om äktenskapsskillnad gällde tidigare att avskiljande kunde äga rum först sedan det dömts till skillnad (11 kap 17 och 23 §§). Efter lagändring år 1973 kan avskiljande numera ske så snart talan om äktenskapsskillnad har väckts (11 kap 9 §). Av det nu sagda följer att fråga om avskiljande av giftorättsgods skall prövas såsom en fråga i mål om boskillnad eller äktenskapsskillnad, då begäran om avskiljande har framställts under handläggningen av sådant mål, och i annat fall i ärende enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (jfr NjA II 1921 s 216). I 15 kap 28 § GB ges vissa bestämmelser rörande handläggningen av fråga om avskiljande. Där sägs bl a att förordnande därom lär, om sökanden begär det, meddelas att gälla till dess ärendet avgörs av rätten.

I 15 kap 32 § 1 st GB stadgas att talan mot beslut, som av underrätt meddelats under rättegången i fråga varom förmäles i 9 kap 6 § och i vissa andra paragrafer som här saknar intresse, skall föras särskilt. Att 1973 års lagändring beträffande avskiljande vid äktenskapsskillnad inte har föranlett något tillägg i 15 kap 32 § 1 st beror troligen på förbiseende (jfr familjerättskommitténs förslag SOU 1964:34 s 49 och 1964:35 s 341).

H.Ö:s ansökan om avskiljande gjordes först efter det att det dömts till äktenskapsskillnad mellan parterna. Frågan har därför, i enlighet med vad som sagts i det föregående, av TR:n hand lagts som ett domstolsärende. Härav följer att bestämmelsen i 15 kap 32 § GB om i vad mån särskild talan får föras mot beslut som TR meddelat under rättegången över huvud inte är tillämplig i nu förevarande fall. I stället gäller ärendelagens föreskrifter.

Enligt 9 § 3 st ärendelagen gäller att talan mot underrätts beslut i fråga som avses i 4 § 3 st skall föras särskilt. I 4 § 3 st föreskrivs att, om det finnes vara av synnerlig vikt att i avbidan på ärendes avgörande egendom ställs under förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtas för säkerställande av den rättsvård om vilken i ärendet är fråga, rätten kan förordna därom. Sådant beslut om avskiljande av egendom som det är fråga om i målet är visserligen särskilt reglerat i GB men utgör till sin beskaffenhet ett sådant förordnande som avses i 4 § 3 st ärendelagen (se även 11 § ärendelagen och 49 kap 4 § 1 st 6 RB samt NJA II 1947 s 109). På grund härav har, såsom TR:n angav i samband med sitt beslut, talan mot beslutet skolat föras särskilt. HovR:n har därför inte ägt avvisa A.Ö:s besvärstalan.

Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n.