NJA 1988 s. 140

Domskäl

TR:n (rådmannen Polland) anförde i beslut d 15 april 1986, § 140 i bouppteckningsprotokollet:

Beslut. Av handlingarna i målet om utseende av likvidator (Ä 10/85) framgår att i denna akt lagts en skrivelse från kronofogdemyndigheten dagtecknad d 16 april 1985 och inkommen till TR:n d 17 april 1985. Av anteckning på handlingen framgår att originalet översänts till Ackordscentralen Göteborg d 30 april 1985. Handlingen har sålunda funnits hos TR:n när bouppteckningsprotokollet d 16 okt 1985 upprättats. Emellertid synes handlingen - då denna blivit liggande i ärendet om utseende av likvidator - inte ha varit känd för den som förde bouppteckningsprotokollet.

TR:n finner på grund av det anförda att bouppteckningsprotokollet på grund härav kommit att innehålla en sådan felaktighet att protokollet inte speglat det rätta förhållandet. Felet torde utgöra ett sådant fel som är jämställt med en misskrivning. Rättelse av protokollet skall därför ske.

Bouppteckningsprotokollet d 16 okt 1985 § 357 rättas på följande sätt: Några borgenärer har inte gett sig tillkänna utgår. I stället skall stå: Av de okända borgenärerna har endast kronofogdemyndigheten i Jönköpings distrikt hört av sig. - Rättelsen antecknas i bouppteckningsprotokollet d 16 okt 1985 § 357.

Bolaget anförde besvär i Göta HovR och yrkade - under påstående att felet inte var att jämställa med skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende - att TR:ns rättelsebeslut måtte undanröjas.

Staten bestred bifall till besvären och medgav i andra hand, för det fall HovR:n i det då aktuella målet kunde pröva frågan, om domvilla förelegat beträffande beslutet d 16 okt 1985, att detta beslut undanröjdes.

HovR:n (hovrättsrådet Sjögreen och hovrättsassessorn Björklund) anförde i slutligt beslut d 21 jan 1987:

Skäl. Enligt 17 kap 15 § RB äger rätten om dom eller beslut till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, sedan parterna erhållit tillfälle att yttra sig, besluta om rättelse.

TR:ns anteckning i bouppteckningsprotokollet d 16 okt 1985 har skett efter utgången av den föreskrivna kallelsetiden. Anteckningen får anses innefatta ett slutgiltigt konstaterande av resultatet av kallelseförfarandet. Anteckningen är därför av sådan beskaffenhet att den i och för sig kan bli föremål för senare beslut om rättelse enligt 17 kap 15 § RB.

När anteckningen i bouppteckningsprotokollet gjordes, hade kronofogdemyndighetens skrivelse med anmälan om fordran hos bolaget redan inkommit till TR:n. Av utredningen får anses framgå att skrivelsen lagts in i ärendet om utseende av likvidator i stället för i ärendet om kallelse på okända borgenärer. Det fel som sålunda förekommit får anses vara ett sådant förbiseende som omfattas av 17 kap 15 § RB.

Förbiseendet har medfört att TR:n erhållit en felaktig uppfattning om sakförhållandet, vilket lett till att anteckningen kommit att innehålla uppenbar oriktighet. Hade TR:n inte missuppfattat sakförhållandet står det utan ringaste tvivel klart att anteckningen skulle fått det innehåll den erhöll genom rättelsen d 15 april 1986. Förhållandena är följaktligen sådana att rättelse får ske. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

HovR:ns avgörande. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Hovrättsrådet Sundström var skiljaktig och anförde: Anteckningen i bouppteckningsprotokollet har endast viss bevisverkan och utgör ej dom eller beslut i den mening som avses i 17 kap 15 § RB. Det i denna bestämmelse reglerade rättelseförfarandet med åtföljande möjlighet att få riktigheten av en rättelseåtgärd prövad i högre instans har därför ej stått till buds för TR:n. Rättelseåtgärden har således ej varit överklagbar. TR:n borde ej ha lämnat fullföljdshänvisning. Jag avvisar besvären.

Bolaget (ombud advokaten M.M.) anförde besvär och yrkade att HD, med ändring av HovR:ns beslut, måtte undanröja TR:ns rättelsebeslut.

Riksskatteverket bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Ingrid Olsson, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. När ett aktiebolag har trätt i likvidation åligger det likvidatorn att hos TR:n söka kallelse på bolagets okända borgenärer. Till en sådan ansökan skall enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer fogas en förteckning över kända borgenärer. En borgenär som inte är upptagen i förteckningen och som underlåter att anmäla sin fordran inom den i kallelsen föreskrivna tiden förlorar enligt lagens 6 § rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång.

Enligt protokollskungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolarna skall handläggningen av ärenden om kallelse på okända borgenärer redovisas i bouppteckningsprotokollet. Av detta skall således framgå vilka anmälningar som har gjorts inom den föreskrivna tiden. En anteckning i protokollet om att ingen borgenär har gett sig tillkänna inom anmälningstiden får anses ha karaktär av ett i ärendet meddelat beslut som kan åberopas mot en borgenärs fordringsanspråk. På grund av denna sin karaktär kan en sådan anteckning vara föremål för besvär i ordinär väg, extraordinära rättsmedel och rättelse enligt därom gällande bestämmelser.

I det aktuella fallet har kronofogdemyndigheten, enligt vad som framgår av handlingarna, inom föreskriven tid anmält fordran för staten på arbetsgivaravgifter om 1 054 397 kr för utgiftsåret 1982. Skrivelsen med anmälan lades, uppenbarligen av misstag, i akten till ett annat ärende och förbisågs därför när resultatet av den utfärdade kallelsen antecknades i protokollet d 16 okt 1985. Sedan TR:n, av allt att döma på föranledande av kronofogdemyndigheten, upptäckt misstaget har TR:n på framställning från kronofogdemyndigheten och mot bolagets bestridande d 15 april 1986 beslutat om rättelse av anteckningen och fört in rättelsen i protokollet.

Bolaget har till stöd för sin besvärstalan anfört i huvudsak följande. Orsaken till felet i anteckningen d 16 okt 1985 var att TR:n förbisåg ett relevant faktum i processmaterialet, nämligen kronofogdemyndighetens anmälan. Felet kan inte angripas utan att underlaget för anteckningen om prövas. En sådan omprövning kan inte göras av TR:n inom ramen för rättelse enligt 17 kap 15 § RB. Omprövning är möjlig endast efter besvär i ordinär väg eller besvär över domvilla. TR:ns beslut om rättelse utgör därför grovt rättegångsfel. I vart fall grundas det på en klart oriktig rättstillämpning.

Införande i protokollet av uppgift om vilka anmälningar som har kommit in är närmast att betrakta som en registreringsåtgärd. TR:ns underlåtenhet att i anteckningen d 16 okt 1985 redovisa kronofogdemyndighetens anmälan kan ses som ett fel i handläggningen av ärendet. Felet får anses vara ett sådant grovt rättegångsfel som skulle ha kunnat föranleda anteckningens undanröjande efter besvär över domvilla. Anteckningen har således kunnat angripas genom åtminstone ett extraordinärt rättsmedel. Frågan är nu om förutsättningar funnits även för rättelse enligt 17 kap 15 § RB jämförd med 11 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.

Enligt 17 kap 15 § RB krävs för rättelse av ett avgörande att detta till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. Parterna skall beredas tillfälle att yttra sig innan rättelse beslutas.

I förarbetena uttalas att syftet med befogenheten att besluta om rättelse är att erbjuda en snabb och enkel väg att utan överklagande komma till rätta med felaktigheter av angivna slag. Förutsättningarna för rättelse utvecklas inte närmare i förarbetena. I Gärde m fl, Nya rättegångsbalken, 1949, påpekas i kommentaren till 17 kap 15 § att ett avgörande kan bli föremål för domvillobesvär, om en föreliggande brist är av större omfattning eller mera ingripande (s 202).

Det finns endast ett fåtal publicerade rättsfall som rör utrymmet för rättelse enligt 17 kap 15 § RB eller denna paragrafs motsvarighet för brottmål 30 kap 13 § samma balk. Riksdagens ombudsmän (JO) har emellertid i sina ämbetsberättelser (se bl a 1966 s 105 ff, 1981/82 s 46 f och 1983/84 s 44 ff) med anledning av bl a iakttagelser vid inspektioner hos domstolarna gjort uttalanden som blivit vägledande.

JO:s uttalanden kan sammanfattas enligt följande. De intressen som ligger bakom rättskraftsinstitutet och instansordningen bör medföra en restriktiv tolkning och tillämpning av bestämmelserna om rättelse. Dessas avfattning ger närmast intrycket att det är lapsusbetonade misstag som avses, såsom felaktiga namn eller belopp. Är felet av större omfattning eller mera ingripande torde inte rättelse kunna ske. Utrymme för rättelse bör inte anses föreligga när domstolen förbisett visst lagstadgande, tillämpat detta fel eller inte beaktat sådant processmaterial som leder till andra bedömningsgrunder än som anlagts i det första beslutet. Utrymme för rättelse kan föreligga när domstolen på grund av skrivfel, missräkning eller därmed jämförligt förbiseende har fått en felaktig uppfattning om något sakförhållande och denna felaktiga uppfattning har lett till ett beslut som visserligen ger ett riktigt uttryck åt domstolens uppfattning men innehåller uppenbar oriktighet. För att rättelse skall få ske i ett dylikt fall bör det stå helt klart vilket innehåll beslutet skulle ha fått, om domstolen inte hade missuppfattat sakförhållandet. Därvid bör dock ej ifrågakomma att domstolen anlägger andra rättsliga bedömningsgrunder än i det första beslutet eller gör någon annan bedömning av vad som är relevant. Om domstolen har gett sitt första beslut en avfattning som inte rätt återger domstolens verkliga ställningstagande, torde felet, ett s k avfattningsfel, normalt kunna bli föremål för rättelse. Frågan är emellertid om inte ett avfattningsfel beträffande påföljden ibland kan vara så ingripande, att ett rättelsefall inte bör anses föreligga. Denna fråga får bedömas från fall till fall med beaktande av omständigheterna. Det kan finnas anledning att därvid ta särskild hänsyn till parternas inställning.

Felet i anteckningen d 16 okt 1985 är en följd av förbiseende av ett sådant slag som får anses ingå i vad som avses med formuleringen "annat dylikt förbiseende" i 17 kap 15 § RB. TR:n har haft att anteckna inkomna anmälningar utan att göra någon egentlig bedömning. Det råder därför inte tvivel om vilket innehåll anteckningen skulle ha fått, om TR:n hade uppmärksammat kronofogdemyndighetens anmälan. Med det anförda är emellertid inte givet att rättelse skulle vara tillåten.

Förbiseendet gällde en handling av grundläggande betydelse i ärendet och föranledde ett fundamentalt fel i anteckningen. Bolaget motsatte sig rättelse. Under sådana förhållanden har TR:n inte haft befogenhet att besluta om rättelse. TR:n borde ha avslagit kronofogdemyndighetens framställning och hänvisat till extraordinära rättsmedel. Bolagets besvär skall därför bifallas.

Av TR:ns handlingar framgår att kronofogdemyndigheten gjort gällande att fordringen var känd. Det kan därför erinras om att anteckningen d 16 okt 1985 kan innebära förlust av rätten att kräva ut fordringen endast om kronofogdemyndigheten inte visar att i första hand likvidatorn har känt till den före anmälningstidens utgång.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut och TR:ns beslut d 15 april 1986 lämnar HD framställningen om rättelse utan bifall.

Det ankommer på TR:n att i bouppteckningsprotokollet i anslutning till den gjorda rättelsen av anteckningen d 16 okt 1985 föra in anteckning om HD:s beslut.

Domskäl

Skäl. När ett aktiebolag har trätt i likvidation åligger det likvidatorn att hos TR:n söka kallelse på bolagets okända borgenärer. Till en sådan ansökan skall enligt lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer fogas en förteckning över kända borgenärer. En borgenär som inte är upptagen i förteckningen och som underlåter att anmäla sin fordran inom den i kallelsen föreskrivna tiden förlorar enligt 6 § nämnda lag rätten att kräva ut fordringen, om han inte visar att gäldenären har känt till den före anmälningstidens utgång.

Enligt protokollskungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolarna skall handläggningen av ärenden om kallelse på okända borgenärer redovisas i bouppteckningsprotokollet. Av detta skall således framgå vilka anmälningar som har gjorts inom den föreskrivna tiden. En anteckning i protokollet om att ingen borgenär har gett sig tillkänna inom anmälningstiden får anses ha karaktär av ett i ärendet meddelat beslut som innebär att borgenär inte kan göra gällande fordringsanspråk under annan förutsättning än att han visar att gäldenären kände till anspråket före anmälningstidens utgång. På grund av denna sin karaktär kan en sådan anteckning vara föremål för besvär i ordinär väg, extraordinära rättsmedel och principiellt också rättelse enligt därom gällande bestämmelser.

I det aktuella fallet har kronofogdemyndigheten, enligt vad som framgår av handlingarna, inom föreskriven tid anmält fordran för staten på arbetsgivareavgifter om 1 054 397 kr för utgiftsåret 1982. Skrivelsen med anmälan lades, uppenbarligen av misstag, i akten till ett annat ärende och blev därför inte beaktad när resultatet av den utfärdade kallelsen antecknades i protokollet d 16 okt 1985. Sedan misstaget upptäckts har TR:n, på framställning av kronofogdemyndigheten och mot bolagets bestridande, d 15 april 1986 beslutat om rättelse av anteckningen och fört in rättelsen i protokollet.

Enligt 17 kap 15 § RB krävs för rättelse av ett avgörande att detta till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet.

Kronofogdemyndighetens skrivelse med anmälan av fordran på arbetsgivaravgifter har utgjort processmaterial i ärendet. TR:ns underlåtenhet att beakta detta material kan, oavsett anledningen därtill, inte anses utgöra ett sådant med skrivfel eller missräkning jämförbart förbiseende som avses i 17 kap 15 § RB. TR:n har följaktligen inte ägt besluta om rättelse.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut och TR:ns beslut d 15 april 1986 lämnar HD framställningen om rättelse utan bifall.

Det ankommer på TR:n att i bouppteckningsprotokollet i anslutning till den gjorda rättelsen av anteckningen d 16 okt 1985 föra in anteckning om HD:s beslut.