lagen.nu

NJA 1988 s. 146

Fråga om tillämpning av 6 § namnlagen. - I sådant ärende har bestämmelserna om rättegångskostnader i 6 kap 22 § FB ansetts analogiskt tillämpliga.

J.H. född år 1978, och hans halvsyster J.W. född år 1975, ansökte vid Norrköpings TR om att få antaga sin moders släktnamn, C. Som skäl anfördes bl a att barnen led av att ha olika efternamn eftersom de därigenom inte uppfattades som syskon.

J:s fader, P.H. bestred ansökan om namnbyte för J. Han anförde att han regelbundet umgicks med J. och att han samtyckt till att låta J. heta C H.

Av utredningen i ärendet framgick att modern M.C. och P.H. sammanlevt under åren 1978-1981 och att J. bodde hos P.H. vartannat veckoslut och vissa andra perioder.

Västra sociala distriktsnämnden i Norrköping avstyrkte bifall till ansökan om namnbyte för J.

TR:n (rådmännen Olsson och Andersson samt tingsfiskalen Lindberg) anförde i slutligt beslut d 17 okt 1986:

Skäl. T.W. far till J.W. har medgett ansökningen.

Jan H:s far, P.H. har motsatt sig den begärda namnändringen. Av de upplysningar som lämnats i ärendet framgår att P.H. umgås med J. regelbundet vartannat veckoslut och under sommarsemestern.

Västra sociala distriktsnämnden i Norrköpings kommun har i yttrande avstyrkt ansökningen om namnbyte för J.H.

TR:n finner risk föreligga att ett namnbyte kommer att påverka P.H:s relation till J. i en ogynnsam riktning. Mot bakgrund härav kan de skäl som M.C. åberopat till stöd för ansökningen inte tillmätas den tyngd som krävs för att en ändring skall anses vara förenlig med J:s bästa. Ansökningen skall därför lämnas utan bifall.

TR:ns avgörande.

- TR:n förklarar det förenligt med J.W:s bästa att anta släktnamnet C.

- TR:n lämnar ansökningen om namnbyte för J.H. utan bifall.

- Vardera parten skall stå sin rättegångskostnad.

J.H. anförde besvär i Göta HovR och yrkade bifall till sin ansökan.

HovR:n (hovrättsråden Åkesson, Ström och Eriksson samt adj led Karlsson, referent) lämnade i slutligt beslut d 22 dec 1986 besvären utan bifall.

J.H. (ombud advokaten G.G.) anförde besvär och yrkade att HD måtte bifalla hans ansökan om namnbyte.

P.H. bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lundgren, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: M.C. har vårdnaden om sina barn J.C. född 1975, och J.H, född 1978. Efter anmälan till pastorsämbetet antog barnen sina fäders efternamn. Efter ansökan av M.C. för barnens räkning fann Norrköpings TR det, på grund av faderns samtycke, förenligt med J:s bästa att antaga släktnamnet C. Då J:s fader, P.H. bestred J:s ansökan och ett namnbyte skulle kunna påverka relationen mellan J. och fadern i ogynnsam riktning lämnade underrätterna däremot J:s ansökan utan bifall.

Fråga om namnbyte skall bedömas med hänsyn till om det är förenligt med barnets bästa. Prövningen gäller bland annat att namnbytet inte får medföra en för barnet menlig splittring av familjens namngemenskap. I förarbetena har framhållits att syskon normalt bör ha samma efternamn och i rättspraxis har det äldsta syskonets vilja tillmätts mycket stor betydelse. I tidigare avgöranden var det emellertid fråga om syskon som redan tidigare bar samma efternamn. I rättspraxis har vidare en förhållandevis restriktiv hållning intagits till namnbyte när den förälder vars namn barnet bar inte samtyckt till namnbytet och det av utredningen framgick att han visade intresse för barnet och upprätthöll närmare kontakt med detta.

Även om det är önskvärt att syskon bär samma efternamn och att splittring av en familjs namngemenskap undvikes kan, i en situation som den här aktuella, inte avgörande vikt läggas vid det äldsta syskonets inställning eller ett eventuellt samtycke från det andra barnets fader.

Av utredningen framgår att P.H. umgås regelbundet med J. och att deras förhållande är mycket gott. Vid sådant förhållande bör en ändring av barnets efternamn vidtagas endast om särskilda skäl talar för att - trots risken att samhörigheten mellan fadern och barnet kunde minska - det skulle vara förenligt med barnets bästa att framhäva samhörigheten med vårdnadshavaren och syskonet. De eventuella olägenheter och påfrestningar det kan vara för J. att även framöver bära annat namn än övriga familjemedlemmar är, då J. ännu ej uppnått sådan ålder eller mognad att avgörande vikt skall fästas till hans egna önskemål, ej av sådan styrka att de bör föranleda bifall till den för J. förda talan.

På grund av det anförda fastställer HD HovR:ns beslut.

HD (JustR:n Welamson, Vängby, Bengtsson, Heuman, referent, och Lars Å Beckman) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Enligt 5 § 1 st första meningen 1982 års namnlag gäller, att den som vill byta efternamn som har förvärvats enligt 1 § till annat efternamn, som bärs av någon av föräldrarna, kan göra detta genom anmälan till pastorsämbetet. För sådant byte krävs enligt 6 §, om ett barn under 18 år bär något av föräldrarnas namn utan att denna förälder är vårdnadshavare, att föräldern har samtyckt till namnbytet eller att domstol har prövat namnbytet och funnit att det är förenligt med barnets bästa. I målet är fråga om sådan prövning i ett fall då ett barn vill byta sitt efternamn till det namn vilket modern alltid har burit.

I fråga om den närmare innebörden av kravet på att namnbytet skall vara förenligt med barnets bästa angavs i förarbetena till 1982 års namnlag bl a att det är viktigt att ett namnbyte inte återverkar ofördelaktigt på relationerna mellan barnet och den förälder, vars namn barnet bär, och som inte är vårdnadshavare (prop 1981/82:156 s 54). Av utredningen i förevarande mål framgår att P.H. umgås regelbundet med sin son och att deras förhållande är mycket gott. Varken vad P.H. själv anfört eller vad som eljest förekommit i ärendet ger stöd för antagande att förhållandet mellan P.H. och J. skulle varaktigt bli lidande på ett namnbyte.

Av betydelse är att J. i enlighet med TR:ns i den delen lagakraftvunna avgörande, får anta släktnamnet C. J. som är äldre halvsyster till J. bor tillsammans med honom hos modern. Det får anses lämpligt att syskonen har samma efternamn.

Med hänsyn till det anförda finner HD att ett namnbyte, som främjar namngemenskapen inom den familj i vilken J. lever, kan förutsättas vara till hans bästa. J:s ansökan skall därför bifallas.

Vid denna utgång aktualiseras frågan om P.H. bör utge ersättning för kostnad för J:s allmänna rättshjälp. Kostnadsregleringen för vårdnadsmål har i HD:s avgörande NJA 1977 s 495 ansetts böra föranleda att i ärende om namnbyte enligt 4 § i 1963 års namnlag rättegångskostnaderna i allmänhet kvittas med tillämpning av 18 kap 2 § RB.

Rättsläget är emellertid förändrat genom 1982 års namnlag. Förutsättning för tillämpning av nyssnämnda stadgande i RB är nämligen att målet angår rättsförhållande som enligt lag ej må bestämmas annorledes än genom dom. Och i ärende om namnbyte enligt 6 § i 1982 års namnlag skall domstolsprövning till skillnad mot tidigare ske endast när föräldrarna är oense.

I lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden är åtskilliga frågor, däribland om rättegångskostnader, inte särskilt reglerade. Enligt 11 § i lagen skall då angående behandling av ärende lända till efterrättelse vad om tvistemål är stadgat, i den mån det är tillämpligt.

I anslutning till denna bestämmelse uttalade processlagberedningen bl a följande. Härvid bör beaktas olika ärendens beskaffenhet och syftet med de bestämmelser, varom är fråga. Det torde icke kunna undvikas, att i vissa fall tvekan kan uppstå huruvida ett visst lagrum i RB är tillämpligt eller ej. En mera ingående reglering av dessa frågor i lag är emellertid förenad med betydande svårigheter och synes ej heller lämplig med hänsyn till de olikartade förhållanden, som kunna förekomma. (Se NJA II 1947 s 113.)

Domstols prövning i ärende enligt 6 § i 1982 års namnlag avser spörsmålet om det ifrågasatta namnbytet är förenligt med barnets bästa. Prövningen skall alltså ske efter samma norm som gäller för mål och ärenden angående vårdnad om barn. För sådana mål och ärenden föreskrivs i 6 kap 22 § FB att vardera parten skall bära sin rättegångskostnad, om inte särskilda skäl föreligger. Förhållandena i sak talar för att denna kostnadsregel bör analogivis tillämpas i namnärenden av förevarande slag (jfr prop 1987/88:84 s 11 f) och det är väl förenligt med 11 § ärendelagen att så sker.

På grund av det anförda skall P.H. oaktat han är att anse som tappande part, ej förpliktas återgälda vad som utgått i anledning av J:s rättshjälp.

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut förklarar HD att det är förenligt med J.H:s bästa, att han antar efternamnet C.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1988-03-18
Målnummer
Ö84-87
Lagrum
6 kap. 22 § föräldrabalken (1949:381)
Litteratur
Sökord
Namnärende
Rättegångskostnader
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 1993:156: Fråga om ärende om utseende av skiljeman enligt lagen (1929:145) om skiljemän var av sådan beskaffenhet att ersättning för rättegångskostnad vid tingsrätten borde utgå.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation