NJA 1988 s. 269

(Jfr 1974 s 220 och 1978 s 52)

J.M. kallades av Stockholms TR att vid vite om 500 kr personligen komma till huvudförhandling d 21 jan 1987 som tilltalad i brottmål. Hon uteblev emellertid från förhandlingen. TR:n, som fann att anledning saknades att anta att J.M. haft laga förfall för sin utevaro, dömde samma dag ut det förelagda vitet. Beslutet vann laga kraft.

J.M. ansökte hos HD om återställande av försutten tid för fullföljande av talan mot TR:ns beslut.

Riksåklagaren bestred bifall till ansökningen.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela följande beslut: TR:n har dagen efter det att vitet dömdes ut sänt ett meddelande om beslutet tillsammans med en fullföljdshänvisning till J.M. Det framgår av handlingarna att utdelningsadressen fick ett felaktigt husnummer.

J.M. har uppgett att hon på grund av den felaktiga adressen inte fick TR:ns underrättelse i tid. Hon har som stöd för sin uppgift åberopat en kopia av ett kuvert försett med dels postens notering om att adressaten är okänd, dels en stämpel utvisande att postkontorets adressundersökning behandlat försändelsen först efter utgången av tiden för fullföljd av talan mot TR:ns beslut.

Med hänsyn till dessa omständigheter saknas anledning att sätta i fråga J.M:s uppgift om tidpunkten då TR:ns försändelse kom henne till handa.

TR:n hade dock inte någon författningsenlig skyldighet att tillställa J.M. vare sig själva beslutet eller någon fullföljdshänvisning. Det kan också sägas att J.M. hade anledning att hos TR:n höra efter vad följderna blev av hennes utevaro.

Det ter sig å andra sidan inte självklart att den som på grund av ett laga förfall är förhindrad att inställa sig till en förhandling skall förutse att utevaron har föranlett att vitet dömts ut omedelbart. Ett plötsligt laga förfall kan dessutom försvåra möjligheterna till kontakt med domstolen. Den uteblivande kan vidare ha föreställt sig att utevaron inte hindrade handläggningen av målet. Som justitieombudsmannen har uttalat (1975/76 års ämbetsberättelse s 106) finns det goda skäl - inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt - att skicka beslutet med fullföljdshänvisning till den som ådömts vite på grund av utevaro. TR:n har för övrigt använt en förtryckt blankett för ändamålet och förefaller alltså att tillämpa den av justitieombudsmannen rekommenderade ordningen som en fast rutin.

Mot denna bakgrund får J.M. anses ha visat att hon haft laga förfall för sin underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot TR:ns beslut.

På grund av det anförda föreskriver HD enligt 58 kap 11 § RB, att J.M. har rätt att inom två veckor från dagen för HD:s beslut fullfölja talan mot TR:ns beslut genom att till TR:n inkomma med en besvärsinlaga.

HD (JustR:n Höglund, Gregow, Gad, referent, Sterzel och Munck) fattade följande slutliga beslut: Av handlingarna i ärendet framgår att TR:n dagen efter det att vitet dömdes ut sänt ett meddelande om beslutet tillsammans med en fullföljdshänvisning till J.M. men att försändelsen sänts under felaktig adress.

J.M. har till stöd för sin ansökan om återställande av försutten tid åberopat att hon till följd av den felaktiga adressen inte fick TR:ns underrättelse i sådan tid att hon kunde anföra besvär före besvärstidens utgång.

I målet har inte förelegat någon skyldighet för TR:n att särskilt underrätta J.M. om beslutet att utdöma henne förelagt vite, och omständigheterna är inte sådana att hon likväl haft anledning räkna med att hon skulle få en sådan underrättelse. Det förhållandet att av TR:n expedierad underrättelse inte kommit henne tillhanda före besvärstidens utgång kan därför ej anses innefatta laga förfall för hennes underlåtenhet att i rätt tid fullfölja talan mot beslutet.

HD lämnar ansökningen om återställande av försutten tid utan bifall.