NJA 1988 s. 335

Domskäl

TR:n (lagmannen Torgils) anförde i dom d 14 juli 1986: Bakgrund. Slöingebolaget köper och säljer bl a entreprenadmaskiner. Särnabolaget driver entreprenadverksamhet. Slöinge är beläget mellan Falkenberg och Halmstad, och Särna ligger i norra delen av Dalarna.

Under mars månad 1986 annonserade Slöingebolaget ut en entreprenadmaskin Parca 654 av årsmodell 1964 i ett rikstäckande annonsblad. För Särnabolagets räkning hörde sig K.H. för om maskinen genom telefonsamtal. Efter att ha fått foton av maskinen talade han med styrelseledamoten i Slöingebolaget Göran Lundahl på telefon. För bolagens räkning träffade dessa avtal om att Särnabolaget skulle köpa maskinen för 49 000 kr jämte mervärdeskatt fritt Mora. Maskinen anlände till Mora d 20 mars, och genom Särnabolagets försorg kom maskinen till Särna fredagen d 21 mars. Tisdagen d 25 eller onsdagen d 26 mars anmälde Särnabolagets styrelseledamot A.H. på telefon till Slöingebolaget, att Särnabolaget ej god tog maskinen. I början av april hävde Särnabolaget köpet.

Yrkanden m m. Slöingebolaget yrkar förpliktande för Särnabolaget att till Slöingebolaget betala 60 495 kr jämte ränta.

Särnabolaget bestrider yrkandet. Som skäligt belopp vitsordas 1 250 kr.

Grunder m m. Till grund för sin talan anför parterna följande.

Slöingebolaget: I vart fall så länge bolaget stod faran för maskinen fungerade den och var den i sådant skick som är att vänta när det gäller en 22-årig liknande maskin. Vid köpetillfället erbjöd bolaget köparen att besiktiga maskinen. Vidare avböjde bolaget en begäran om att lämna några som helst garantier eller att ge köparen rätt att återlämna maskinen; maskinen såldes i stället i befintligt skick. Särnabolaget har tagit emot maskinen men vägrat att betala.

Särnabolaget: Maskinen var behäftad med fel som inte är att anse som ringa utan i stället är väsentliga, och reklamation har skett i rätt tid. Maskinen saknade egenskap som kan anses tillförsäkrad genom säljarens utfästelser. Säljaren har gjort sig skyldig till svikligt förfarande genom att uttala att maskinen allmänt var i funktionsdugligt skick.

Slöingebolaget har tillagt, att reklamation ej har skett genast, och bestritt att någon av de grunder föreligger som Särnabolaget gör gällande.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört följande.

Slöingebolaget: Bolaget tillbakavisade K.H. krav på garantier och returrätt; bolaget hänvisade till maskinens ålder och till att maskinens värde ej kunde berättiga att bolaget skulle bekosta att maskinen skickades både till och från Mora. I stället erbjöds K.H. att komma ned till Slöinge för att besiktiga maskinen; det erbjudandet avböjdes med hänvisning till det stora avståndet. Det blev bestämt att maskinen skulle vara smord och fylld med glykol och att färg skulle medfölja. Det blev också bestämt att betalning skulle ske kontant vid leveransen. Maskinen är en ej ledad s k hjullastare, som kan förses med skopa eller gafflar. Den är tillverkad i Sverige av ASJ, som har köpts upp av Volvo- BM. När L återkom från en utlandsresa under påskaftonen d 29 mars, ringde A.H. på nytt och uppgav att han inte var nöjd med köpet. Slöingebolaget talade med sin advokat och meddelade att försäljningen stod fast. Särnabolaget återkom och föreslog att priset skulle sänkas till 39 000 kr jämte medvärdeskatt, vilket Slöingebolaget avböjde. Fråga är om handelsköp. Särnabolaget har av bekvämlighetsskäl, dvs utan giltigt skäl undandragit sig att utnyttja erbjudandet om besiktning. Före leveransen sände Slöingebolaget kopia av köpekontrakt; på blanketten är ett streck draget över rutan med texten "Garantivillkor". Faran för godset övergick till köparen när maskinen kom till Mora. Därefter har maskinen körts åtminstone 4 km i Särna och dessutom använts för snöröjning. Den kan därför ej ha varit behäftad med så allvarliga fel. De flesta anmärkningarna var att vänta med hänsyn till maskinens ålder och dessutom besiktningsbara; det bör också beaktas att Särnabolaget självt fann att värdet låg på 39 000 kr. Några normer med hänsyn till trafiken finns inte för hjullastare; ingen periodvis besiktningsskyldighet föreligger som för bilar. Det var också möjligt att köra maskinen på väg och att använda den till snöskottning, grävning m m. Maskinens inköpsvärde var år 1965 150 000 kr. I fast penningvärde utgör det överenskomna priset endast 1/10 del av inköpspriset. I en sådan situation kan en köpare ej räkna med att maskinen skall vara i samma skick som en ny maskin.

Särnabolaget: När K.H. hade fått fotona och någon godtagbar överenskommelse ej kunde träffas, förklarade han på telefon att han inte längre var intresserad av maskinen. Dagen därpå ringde L. och förklarade att han hade kört maskinen, att andra spekulanter också hade gjort det, att maskinen var fullt användbar och i mycket gott skick och att H. måste tro honom på hans ord. På särskilda frågor om converter, växellåda och hydraulanordning gav L. sådana svar, att H. kände sig tillfreds. Mot den bakgrunden träffades avtalet. H krävde inte returrätt utan endast att maskinen var funktionsduglig och i fullgott skick. L. föreslog att maskinen skulle levereras fritt Mora. När H. provade maskinen märkte han att reglagen till lyftanordningen var så slitna att stor risk förelåg för felmanövrering, att styrmekanismen var mycket glapp och att det av trafiksäkerhetsskäl inte gick att föra maskinen på den högre växeln. När han senare hade rengjort maskinen, upptäckte han ytterligare fel. Maskinen har besiktigats av sakkunniga. När förlikningsbudet gavs, var endast en del av bristerna kända; budet gäller inte längre. Särnabolaget måste hinna undersöka maskinen, innan ställning kunde tas till frågan om reklamation. Sammantaget ger undersökningarna vid handen att maskinen är obrukbar och livsfarlig. Bara priset 49 000 kr ger hos köparen förväntningar om en maskin av viss klass. Dess värde är emellertid inte högre än 1 250 kr, nämligen skrotvärdet på den plats där traktorn nu står; marknaden för de reservdelar som kan plockas ur maskinen är liten, och frakten från Särna kostar pengar. Normalpriset för en väl underhållen maskin av samma typ och ålder ligger vid 30-35 000 kr.

Utredning. Som skriftlig bevisning har Slöingebolaget åberopat kontraktsformuläret och ordererkännandet och Särnabolaget fotografier.

Förhör har hållits med L. under sanningsförsäkran och med vittnena platschefen I.A. åkaren K.H. och verkmästaren H.J.

Domskäl. Maskinen kom till Mora d 20 mars och till Särna d 21 mars, som var en fredag. Även när fråga är om handelsköp måste köparen lämnas tillfälle att göra sådan undersökning av godset som behövs för att köparen skall kunna ta ställning till frågan om han skall reklamera. Slöingebolaget har inte vederlagt uppgiften att maskinen var så smutsig, att det var nödvändigt att tvätta den för att en ordentlig undersökning skulle kunna ske av utsidan. Det kan ej fordras att sådan verksamhet skall pågå under lördag och söndag. På dessa skäl finner TR:n att Särnabolaget har reklamerat i rätt tid.

Slöingebolaget har inte visat annat än att L. vid telefonsamtal kan ha försäkrat K.H. att maskinen var i sådant skick som åtminstone någorlunda svarade mot den köpeskilling som parterna enades om. Vid sådant förhållande kan Särnabolaget ha fått berättigad anledning att träffa köpeavtal utan egen besiktning i Slöinge. Inte ens av Slöingebolagets uppgifter framgår klart, att Särnabolaget har fått mer än ett erbjudande om att besiktiga maskinen i Slöinge. Avståndet mellan Särna och Slöinge är betydande. På grund av dessa omständigheter finner TR:n att Särnabolaget ej utan skäl har undandragit sig att före leveransen besiktiga maskinen.

Av A:s, J:s och K.H:s uppgifter framgår att maskinen vid deras undersökningar hade allvarliga brister. Bland bristerna märks följande. Maskinen har blivit utsatt för svåra rostangrepp. Fotbromsen är dålig, och parkeringsbromsen fungerar ej alls; maskinen kan ej fås att stå stilla på lutande mark om inte fotbromsen hålls nere eller något yttre hinder håller den kvar. Bakaxelvaggan är felaktigt reparerad, vilket gör att den kan lossna; vaggan har stor betydelse för styrningen och för framkomligheten i ojämn terräng. Hydraulstyrning och parallellstag har stora glapp. Manöverspakarna för hydraulreglagen är i så dåligt skick, att fara därför föreligger för andra hydraulstyrda rörelser än dem som föraren hade tänkt sig. Sprickor finns i huvudramen vid framaxeln. Kraftigt oljud från kraftöverföringen tyder på allvarligt fel. Elledningar är i så dåligt skick att brandfara föreligger.

TR:n finner att maskinen ej alls kan betecknas som en någorlunda fungerande hjullastare och att den dessutom ej fyllde de krav på trafiksäkerhet som måste ställas även på en hjullastare. Med beaktande av bl a att värdet på en liknande maskin, som har underhållits på normalt sätt, enligt A är 35 000 kr, att den nu sålda maskinen enligt utredningen är i så dåligt skick att den närmast är att beteckna som skrot och att priset blev bestämt till 49 000 kr är felen ej att beteckna som ringa.

Det kan ej antagas att mer än något enda av de allvarliga felen har uppkommit efter det att faran för godset övergick från säljaren till köparen.

Parterna har olika uppfattningar i frågan om Särnabolaget har avstått från sin rätt att häva köpet. Slöingebolaget gör gällande att avtalet uteslöt att säljaren skulle garantera maskinens skick, medan Särnabolaget menar att endast säljarens muntligen lämnade garantier om maskinens mycket goda skick gjorde att köpet kom till stånd. Enligt vad som har framkommit i målet har L. ej haft tillräckligt underlag för de uttalanden som han enligt egna uppgifter har lämnat. Han har uppgivit att han själv hade kört maskinen och att den var användbar. Om han hade kört den, måste han rimligen ha blivit varse åtminstone att reglagen var utnötta. Och om han inte körde den mer än någon kortare sträcka, hur kunde han då uttala sig om maskinens allmänna skick? Det är knappast troligt att den erfarne K.H. skulle ha köpt maskinen osett om inte L. hade givit honom uttryckliga garantier för maskinens skick. På dessa skäl utgår TR:n från att Särnabolaget ej genom avtal har avsagt sig rätten att häva köpet.

Dessa överväganden leder fram till att Särnabolaget hade rätt att häva köpet med stöd av 42 § köplagen. Redan på grund härav skall käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. TR:n ogillar käromålet.

Domskäl

Domskäl. HovR:n har hållit huvudförhandling i målet. Därvid har förnyat förhör under sanningsförsäkran ägt rum med ställföreträdaren för Slöingebolaget, G.L. Förnyade vittnesförhör har hållits med K.H. H.J. och I.A. Viss skriftlig bevisning har åberopats, nämligen av Slöingebolaget köpekontrakt och orderbekräftelse och av Särnabolaget fotografier av hjullastaren, reklamation samt besiktningsutlåtanden.

Till utveckling av sina ståndpunkter i HovR:n har var och en av parterna anfört i huvudsak detsamma som TR:n har antecknat i sin dom.

Av förhöret under sanningsförsäkran med L. har bl a följande framkommit. Den hjullastare som sedermera såldes till Särnabolaget hade ingått i ett parti entreprenadmaskiner som Slöingebolaget köpt in. Hjullastaren blev aldrig föremål för någon mera genomgripande översyn. Hos Slöingebolaget provkördes hjullastaren, glykol fylldes på och man vidtog de vidare åtgärder som krävdes för att den skulle vara funktionsduglig. Detta var helt i enlighet med vad Slöingebolaget brukade göra med maskiner av det slag och den ålder som gällde för hjullastaren. Eftersom hjullastarens motor var defekt vid inköpet byttes motorn ut mot en motor som tidigare suttit i en skördetröska. Före försäljningen till Särnabolaget användes hjullastaren på Slöingebolagets industritomt för snöröjning. Den fungerade utan anmärkning och L. körde den själv sammanlagt ungefär en timme. - Vid sina kontakter med Särnabolaget förklarade han att inga garantier kunde lämnas angående hjullastarens skick. Han framhöll dock att den var fullt användbar för sitt ändamål och att K.H. var välkommen ned till Slöinge för att besiktiga hjullastaren. Detta avböjde H. Affären gjordes upp onsdagen d 12 mars 1986, samma dag som köpekontraktet är dagtecknat. L. vet inte när hjullastaren anlände till Mora. Den 29 mars 1986 - dvs på påskafton - ringde A.H. till L. och "råskällde" beträffande hjullastarens skick. Någon närmare precisering av bristerna gjordes inte vid det tillfället. L bad A.H. att återkomma efter påskhelgen, vilket också H. gjorde tisdagen d 1 april 1986. H. förklarade då att han inte ville betala mer än 39 000 kr för hjullastaren. L. accepterade inte detta prutningsförslag utan krävde omedelbar betalning. Särnabolagets skriftliga reklamation kom Slöingebolaget tillhanda d 7 april 1986.

Som HovR:n uppfattat K.H:s utsaga har följande förekommit mellan de båda bolagen. Sedan H. fått fotografierna av hjullastaren - troligen d 7 mars 1986 - tappade han intresset för affären. Han tyckte att hjullastaren på fotografierna såg "risig" ut. På söndagen d 9 mars ringde emellertid L. och sade då bl a att hjullastaren var i gott skick. L. "övertalade" H. att köpa hjullastaren och köpet gjordes upp. Något samtal med L d 12 mars förekom aldrig. Varför köpekontraktet är daterat d 12 mars vet H. inte. Hjullastaren anlände till Särna på kvällen fredagen d 21 mars. Den 22 mars tvättade H. hjullastaren och upptäckte då en mängd brister. Reglagen var "helt slut". Handbroms saknades och fotbromsen var mycket dålig. H. provkörde hjullastaren på en sträcka av ungefär två kilometer. Det visade sig då att styrningen var glapp och att hjullastaren vid framför "slängde" i sidled. Den var inte i kördugligt skick. Detta påpekades av A.H. vid ett telefonsamtal till Slöingebolaget måndagen d 24 mars. H. tror att det var L. som A. talade med vid det tillfället. Den 29 mars ringde A. på nytt till L. Denne bad A. att återkomma, vilket också skedde d 1 april. Vid det tillfället ville A. pruta på det avtalade priset med 10 000 kr. L. svarade emellertid att hjullastaren skulle betalas enligt köpekontraktet annars skulle han "stämma" H. A. skrev sedan ett brev till Slöingebolaget och förklarade att han ville återlämna hjullastaren. Att man ville återlämna den hade dock uttryckts redan vid samtalet med L. d 1 april. I början av april 1986 utförde H.J. besiktning av hjullastaren. Ytterligare en besiktning utfördes i maj 1986 av I.A.

H.J. och I.A. har i sina vittnesmål redovisat de iakttagelser de gjort i samband med sina besiktningar av hjullastaren. Båda har därvid hänfört sig till skriftliga besiktningsutlåtanden daterade, H.J. d 4 april 1986 och I.A. d 7 maj 1986. Såväl J:s som A:s omdömen om hjullastaren har sammanfattningsvis blivit att de ansett den vara helt undermålig och inte användbar för sitt ändamål.

HovR:n gör följande bedömning.

Det avtal som ingåtts mellan Slöingebolaget och Särnabolaget om det senare bolagets förvärv av hjullastaren är att betrakta som ett handelsköp enligt köplagens mening. Grundförutsättningar för hävande av ingånget köpeavtal är enligt köplagen fel i godset, fullgörandet av undersökningsplikt beträffande godset och rättidig reklamation.

När det gäller den ifrågavarande hjullastaren finner HovR:n främst genom de berättelser som H.J. och I.A. lämnat att hjullastaren varit behäftad med allvarliga fel. Med hänsyn till de konstaterade felens art är det uppenbart att, i vart fall flertalet av felen måste ha förelegat redan vid tiden för farans övergång, dvs när hjullastaren avlämnades i Mora. Flertalet av felen kan inte anses som ringa.

Vad gäller frågan om Särnabolaget undandragit sig att, trots anmaning därom, besiktiga hjullastaren före köpet gör HovR:n följande bedömning. Slöingebolagets erbjudande till K.H. att komma till Slöinge och bese hjullastaren kan inte anses uppfylla kraven på anmaning om besiktning som avses i 47 § köplagen. Det kan alltså inte läggas Särnabolaget till last att bolaget inte före leveransen närmare undersökt hjullastarens skick.

Vid angivna förhållanden finner HovR:n att Särnabolaget haft grund för att häva köpet på grund av fel i godset.

Sedan hjullastaren anlänt till Särna har Särnabolaget genom K.H. d 22 mars 1986 företagit sådan undersökning av hjullastaren som avses i 51 § köplagen.

Kvar står frågan om reklamation därefter har skett i rätt tid. Som framgår av 52 § köplagen skall köparen om han vill påtala fel eller brist i godset, ge säljaren meddelande om detta genast om det är fråga om ett handelsköp. Enligt rättspraxis kan köparen inte endast i allmänna ordalag klaga på varan, utan han måste göra tydligt gällande, att det föreligger fel och att han vill påtala detta.

Till grund för bedömningen av frågan om reklamation skett i rätt tid ligger de uppgifter som i målet lämnats av K.H. och L. K.H. utsaga i HovR:n har präglats av stor osäkerhet. Detta har gällt bl a såväl beträffande tidpunkterna för de olika kontakter som förekommit mellan Särnabolaget genom honom själv och sonen A. å ena sidan, och företrädare för Slöingebolaget, å den andra, som beträffande innehållen i de samtal som därvid har förekommit.

Vad som får anses utrett är att K. eller A.H. måndagen d 24 mars 1986 kontaktade företrädare för Slöingebolaget och att brister hos hjullastaren då påpekades. Vidare får det anses klarlagt att A.H. på påskafton d 29 mars samtalade med L. i telefon, varvid bristerna på nytt avhandlades. Särnabolaget har emellertid inte visat att bolaget vid något av dessa båda tillfällen har gjort gällande några påföljder med anledning av bristerna. Tisdagen d 1 april förekom ytterligare ett telefonsamtal mellan A.H. och L. varvid den senare förkastade ett prutningsförslag från A.H. sida samt framställde krav på omedelbar betalning.

Enligt HovR:ns mening är inte visat annat än att de samtal som förekommit mellan köpare och säljare före d 1 april 1986 endast innefattat uttryck av missnöje från Särnabolagets sida över hjullastarens skick. Först vid samtalet d 1 april 1986 har Särnabolaget tagit upp frågan om påföljder för de fel hjullastaren varit behäftad med. Reklamation kan därför inte anses ha skett första gången förrän d 1 april 1986. Som HovR:n tidigare har angett skall reklamation vid handelsköp ske genast. Med hänsyn till den tid som har förflutit mellan upptäckten av felen d 22 mars och reklamationen finner HovR:n att reklamationen inte har skett "genast" och således för sent.

Vid sådant förhållande skall Slöingebolagets talan vinna bifall.

Domslut

Domslut. Med upphävande av TR:ns dom förpliktar HovR:n Särnabolaget att till Slöingebolaget utge 60 495 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen för tiden fr o m d 21 mars 1986 till dess betalning sker.

Domskäl

Domskäl. I likhet med TR:n och HovR:n finner HD genom utredningen klarlagt att hjullastaren vid den tidpunkt då ansvaret för dess skick övergick på Särnabolaget, fredagen d 21 mars 1986, var behäftad med så allvarliga fel att Särnabolaget enligt bestämmelserna i 42 § i lagen (1905:38 s 1) om köp och byte av lös egendom hade grund för att häva köpet.

Den närmaste frågan är då om Särnabolaget, som Slöingebolaget gjort gällande, likväl inte haft rätt att åberopa ifrågavarande fel i godset därför att Särnabolaget utan giltig anledning undandragit sig att efterkomma en anmaning att undersöka hjullastaren före köpet.

Av den i denna del åberopade bevisningen framgår visserligen att det varit på tal att K.H. skulle komma till Slöinge för att provköra hjullastaren före köpet. Utredningen - inte minst G.L. uppgifter - ger emellertid också belägg för att det därvid mer varit fråga om ett under ett tidigt förhandlingsskede framfört erbjudande om en möjlighet till provkörning än en sådan anmaning som avses i 47 § köplagen. HD ansluter sig därför till HovR:ns bedömning, att nämnda omständighet inte betagit Särnabolaget dess möjlighet att klandra köpet.

Det får i målet anses utrett att Särnabolaget i varje fall efter K.H. besiktning av hjullastaren under lördagen d 22 mars 1986 "märkt eller bort märka" de fel i godset som motiverat en hävning av köpet. Den aktuella tidsfristen för en rättidig reklamation bör därför räknas från första påföljande vardag, nämligen måndagen d 24 mars 1986.

Särnabolaget har uppgett att det vid ett telefonsamtal med Slöingebolaget angående fel i hjullastaren nyssnämnda dag endast bemötts med att ifrågavarande affär hade handlagts av G.L. samt att denne befann sig utomlands och inte skulle återvända till landet förrän på fredagen i samma vecka, dvs på långfredagen. Att Slöingebolaget således i början av veckan hänvisat Särnabolaget att återkomma i ärendet efter nämnda tidpunkt - med hänsyn till mellankommande helgdagar närmast tisdagen d 1 april 1986 - motsägs inte av Slöingebolagets uppgifter i målet.

Av G.L. berättelse vid förhöret med honom i HovR:n under sanningsförsäkran framgår att G.L. på påskaftonens kväll mottog två telefonsamtal från en mycket upprörd A.H. Denne framförde klagomål angående hjullastarens skick som G.L. uppfattade som "råskäll". Med hänvisning till att det var helgdagsafton avböjde G.L. emellertid vid båda tillfällena all vidare diskussion i ärendet.

Enligt HD:s mening måste i varje fall nu nämnda telefonsamtal mellan A.H. och G.L. ha med önskvärd tydlighet klargjort för Slöingebolaget att Särnabolaget var till den grad missnöjt med hjullastarens skick att det var fråga om en reklamation.

Redan på grund av Slöingebolagets hänvisning d 24 mars 1986 till G.L. återkomst kan den sålunda gjorda reklamationen inte anses vara för sent meddelad.

På grund av det anförda skall Slöingebolagets talan i målet lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.