NJA 1988 s. 404

Tingsrätt har i visst fall företagit tvistemål till huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen utan svarandens medgivande. Fråga om grovt rättegångsfel förekommit.

HovR:n

M.Å. arrenderar enligt kontrakt av d 15 dec 1978 med tillägg d 30 dec 1978 fem hektar jämte byggnader av fastigheterna Skörstorp 1:5 och Skörstorp 13:2, Falköpings kommun. Sedan PK Banken vid exekutiv auktion köpt fastigheterna överlät banken enligt köpekontrakt d 7 och 18 maj 1987 och köpebrev samma dagar fastigheterna till makarna S-U. A-S. T. Förvärvets bestånd är villkorat av att arrendenämnden i Jönköping med stöd av 6 § lagen om arrendators rätt att förvärva arrendestället förklarar att hem bud inte behöver ske. Frågan om hembud är ännu inte avgjord.

I ansökan om stämning som inkom till Mariestads TR, fastighetsdomstolen d 31 juli 1987 yrkade makarna T. att M.Å. skulle förpliktas att till dem utge 6 000 kr avseende förfallen arrendeavgift och att TR:n skulle förklara M.Å:s arrenderätt förverkad. Som grund för det senare yrkandet anfördes, förutom bristande betalning av arrandeavgiften, att M.Å. vanvårdade arrendestället.

Vid förberedelse inför TR:n (rådmannen Nilsson) d 16 okt 1987 bestred M.Å. käromålet och uppgav att arrendeavgiften erlagts. M.Å. biträddes vid sammanträdet av sin sambo B.P.

I TR:ns protokoll upptogs bl a följande:

"Ordföranden upplyser parterna om att målet kan komma att avgöras vid dagens förhandling.

M. vägrar att på ordförandens frågor uppge när och på vilket sätt arrendeavgiften erlagts.

B.P. faller ordföranden och motparten i talet och anmodas, sedan han tillsagts att upphöra härmed men inte åtlytt tillsägelsen, att lämna lokalen. B.P. avlägsnar sig i sällskap med M.Å.

Enär saken finnes uppenbar, beslutar TR:n att företa målet till huvudförhandling i förenklad form."

I dom som avkunnades samma dag biföll TR:n makarna T:s talan, såvitt avsåg förverkande av arrenderätten på den grund att arrendeavgiften inte erlagts.

M.Å. anförde i Göta HovR besvär över domvilla och yrkade att TR:ns dom måtte undanröjas.

Makarna T. bestred ändring.

Till stöd för sin talan anförde M.Å. bl a: Kvällen före förhandlingen var hon i kontakt med advokaten P-A.B. som underrättade henne om att han erhållit stämning med därtill fogade bilagor från henne, men att han var förhindrad att inställa sig vid den muntliga förberedelsen kommande dag. Han uppgav också att han varit i kontakt med TR:n, som meddelat att förberedelsen ej skulle inställas då han inte hade skriftlig fullmakt att företräda henne i målet. Hon instruerades av B. att inställa sig till förhandlingen, bestrida yrkandet och att omtala att hon vänt sig till honom i tvisten samt begära att förberedelsen skulle fortsätta vid annat tillfälle. Hon inställde sig vid förberedelsen tillsammans med sin sambo, B.P. Vid förberedelsen underrättades ordföranden om att hon sökt biträde hos B. vilken var förhindrad att närvara vid dagens förhandling samt att hon inte hade några handlingar i målet tillgängliga, då hon sänt dessa till ombudet. Efter det att B.P. biträtt henne med utförandet av hennes talan, uppmanades B.P. av ordföranden att lämna förhandlingen. Hon ansåg sig ej kunna slutföra förberedelsen ensam, varför hon också lämnade förhandlingen. Efter det att hon lämnat förhandlingen beslutade rätten att företa målet till huvudförhandling. - Saken är varken uppenbar eller okomplicerad och hon påstår att vad som förekommit har utgjort rättegångsfel, som kan antas ha inverkat på målets utgång.

Hon anförde vidare att makarna T. ej var ägare till den i målet aktuella fastigheten och således ej saklegitimerade.

I yttrande till HovR:n anförde TR:n (Nilsson) bl a: Stämning med kallelse till första inställelse d 16 okt 1987 kl 10.00 utfärdades d 20 aug 1987 och delgavs M.Å. d 17 sept 1987. Delgivning skedde således först ca en månad efter det stämningen utfärdades men en månad före förhandlingen. Det är riktigt att adv B. dagen före förhandlingen ringde TR:n och - utan att inneha fullmakt - begärde att förhandlingen skulle inställas. Det är också riktigt att jag, som var rättens ordförande, meddelade B. att förhandlingen skulle hållas enligt utfärdad kallelse. Det förtjänar att påpekas att M.Å. i tidigare mål vid TR:n förfarit på samma sätt, dvs efter att ha delgetts i god tid på ett sent stadium begärt inställande av förhandlingen. Jag uppfattade således beteendet som en obstruktion. Vid förhandlingen inställde sig M.Å. åtföljd av B.P. Det är riktigt att M.Å. vid förhandlingen uppgav att hon sökt biträde av B. och att denne hade handlingarna i målet. Hon begärde emellertid inte att förhandlingen skulle ställas in, och upplystes om att målet kunde komma att avgöras vid förhandlingen. M.Å. bereddes också tillfälle att per telefon konferera med B. vilket hon vägrade. Hon vägrade att svara på vilka handlingar som överlämnats till B. och bestred käromålet endast på den grund att betalning erlagts. Som framgår av TR:ns protokoll föll B.P. trots tillsägelser ordf i talet och avvisades, varvid jämväl M.Å. lämnade förhandlingen. Eftersom M.Å. mot käromålet endast invänt att betalning erlagts men vägrat att ange till vem och på vilket sätt fann jag saken uppenbar och avgjorde målet vid huvudförhandling i förenklad form.

HovR:n (hovrättsråden Mogren och Olsson, referent) anförde i beslut d 1 mars 1988:

Domskäl

Skäl.

M.Å:s påstående att makarna T. ej är rätt part i målet innebär påstående att i rättegången förekommit grovt rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 1 RB. HovR:n finner dock att sådant rättegångshinder ej förelegat, då TR:n ej självmant haft att beakta om makarna T. varit rätt part i målet.

Av M.Å:s egna uppgifter framgår att handlingarna i målet kom B. tillhanda först nästan en månad efter att hon själv delgivits stämning med kallelse och endast två dagar innan inställelse skulle ske. B. hade när han d 15 okt 1987 begärde att förhandlingen skulle inställas varken fått instruktioner eller fullmakt från M.Å. TR:n kan mot bakgrund härav inte anses ha handlat felaktigt när den vägrade att inställa förhandlingen på B:s begäran.

Vid förhandlingen uppgav M.Å. att hon begärt biträde av B. och att han hade handlingarna i målet. Hon begärde emellertid inte, som B. instruerat henne om, att förhandlingen skulle ställas in och vägrade att konferera med honom per telefon. Av protokollet och TR:ns yttrande får anses framgå att M.Å. inte var villig att medverka till att tvisten löstes. I dispositiva tvistemål utgörs påföljden i sådana fall i första hand av ett ansvar för rättegångskostnaderna. Särskilt med hänsyn till vad B. uppgivit dagen före huvudförhandlingen borde TR:n ha avkrävt M.Å. klart besked huruvida hon begärde att förhandlingen skulle ställas in. Vid bedömningen av om i detta hänseende grovt rättegångsfel genom bristande processledning förekommit vid TR:n måste emellertid också beaktas att TR:n hade anledning räkna med att B. gjort klart för M.Å. att hon under alla omständigheter skulle få svara för de till förhandlingen hörande kostnaderna om denna ställdes in samt att hon i den uppkomna situationen vägrade att konferera med B. per telefon. Mot bakgrund härav kan det rättegångsfel som må ha förekommit vid TR:n inte anses grovt.

M.Å. har inställt sig till förberedelsen och har där underrättats om att målet kunde komma att tas till omedelbar huvudförhandling. Den omständigheten att hon avlägsnat sig under förberedelsens gång har mot bakgrund härav inte i sig utgjort hinder för TR:n att ta målet till omedelbar huvudförhandling (jfr NJA 1974 s 184).

Huvudförhandling i omedelbar anslutning till förberedelsen får, när parterna inte samtycker därtill, hållas endast om saken bedöms som uppenbar. Vid bedömningen har TR:n härvid att utgå från de grunder för yrkande respektive bestridande som parterna åberopar. I förevarande mål åberopade makarna T. som grund för att arrenderätten skulle vara förverkad dels utebliven betalning av arrendeavgiften, dels vanvård. M.Å. åberopade ingen annan grund för bestridandet än att hon betalt arrendeavgiften. Hon vägrade att uppge när och till vem hon betalat och på vilket sätt hon fullgjort sin betalningsskyldighet. I praxis uppställs relativt stränga beviskrav på gäldenär som gör gällande att han betalt en fordran. M.Å:s invändning om betalning har med hänsyn till det ovan anförda inte förtjänat avseende och TR:n kan inte anses har handlat felaktigt när den, med utgångspunkten att arrendeavgiften inte betalats, företog målet till avgörande som uppenbart.

HovR:n finner således inte att vid TR:n förekommit sådant grovt rättegångsfel som skall föranleda att TR:ns dom undanröjs på grund av domvilla.

HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.

Hovrättslagmannen Larsson var skiljaktig och anförde: För TR:n måste det ha stått klart att M.Å. önskade biträde av P-A.B. vid utförandet av sin talan i målet. Av de handlingar som getts in i målet angående omständigheterna i samband med makarna T:s förvärv av ifrågavarande fastigheter framgick att målet inte varit okomplicerat och att M.Å. varit i behov av biträde för att kunna närmare ange grunderna för sitt bestridande. Vid nu angivna förhållanden kan saken inte anses ha varit uppenbar och TR:n har inte ägt företa målet till huvudförhandling i förenklad form i omedelbart samband med förberedelsen. I rättegången har således förekommit grovt rättegångsfel, som kan antagas ha inverkat på målets utgång. Domen skall därför enligt 59 kap 1 § 5 RB undanröjas.

HD

M.Å. (ombud B.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.

Makarna T. bestred bifall till besvären.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Anne-Marie Westerberg, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Domskäl

Skäl. P-A.B. hade dagen före förhandlingen d 16 okt 1987 vid telefonsamtal med TR:n anmält sig som biträde till M.Å. i målet och begärt att förhandlingen skulle inställas. Så hade dock inte skett. Under förhandlingen uppgav M.Å. att hon sökt biträde av B. och att denne hade handlingarna i målet. Det måste ha stått klart för TR:n att M.Å. hade behov av B:s biträde för att kunna utveckla grunderna för sitt bestridande av käromålet, och särskilt med hänsyn härtill har saken inte utan vidare kunnat anses uppenbar. TR:n borde därför ha tagit upp frågan om att inställa förhandlingen. I stället har TR:n - sedan M.Å. avlägsnat sig från sammanträdet - företagit målet till omedelbar huvudförhandling. Förfarandet får anses utgöra sådant rättegångsfel som avses i 59 kap 1 § 5 RB. Eftersom domvilla sålunda förekommit, skall TR:ns dom undanröjas och målet visas åter till TR:n för erforderlig behandling.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD Mariestads TR:s dom d 16 okt 1987 och visar målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Brundin, Bengtsson, referent, Lars K Beckman, Nyström och Lars Å Beckman) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.