Svarande

Legaldefinitioner 4

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-430/97

Dessa frågor har uppkommit i en tvist vid den nationella domstolen mellan Jutta Johannes (kärande) och hennes frånskilda före detta make Hartmut Johannes (svarande). Käranden har yrkat kompensationsfördelning av svarandens pensionsrättigheter i förhållande till äktenskapets längd, i överensstämmelse med vissa regler i tysk rätt, nämligen 1587 f § och följande §§ i Bürgerliches Gesetzbuch (nedan kallad BGB) och 2 § i lagen zur Regelung von Härten im Versorgungsausgleich.

Punkt 17 Förslag till avgörande i mål C-45/96

Den engelska språkversionen av direktivet ger intrycket att dess tillämpningsområde inte kan omfatta en transaktion som den borgensförbindelse som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, eftersom transaktionen inte är ett avtal ”där en näringsidkare tillhandahåller en konsument varor eller tjänster” i den mening som avses i artikel 1.1. De flesta av de andra språkversionerna innehåller en vidare definition, mer eller mindre lik den franska versionen: ”contrats conclus entre un commerçant fournissant des biens ou des services et un consommateur”. Enligt en bokstavstolkning av dessa versioner är det inte nödvändigt att varorna eller tjänsterna i fråga tillhandahålls enligt avtalet i fråga för att direktivet skall vara tillämpligt: det räcker att en av parterna tillhandahåller varor eller tjänster. Även om man kanske anser att den lingvistiska distinktionen är hårfin och att majoritetsversionen var tänkt att ha samma innebörd och verkan som minoritetsversionen, kan distinktionen visa sig avgörande i detta mål: borgensförbindelsen i fråga ingicks mellan en näringsidkare som tillhandahåller varor eller tjänster (den kärande banken) och en konsument (svaranden), och vid en bokstavstolkning av majoritets versionen förefaller det vara irrelevant huruvida varorna eller tjänsterna tillhandahölls en part i avtalet i fråga enligt avtalet eller en tredje part i en separat transaktion. Jag utgår därför från att det inte är otvetydigt fastställt att avtalet i fråga inte faller inom den ordagranna lydelsen av den engelska versionen av artikel 1.1.

Punkt 3 Förslag till avgörande i mål C-481/99

Parterna i målet vid den nationella domstolen är makarna Heininger (kärandena) och Bayerische Hypo- und Vereinsbank AG (svaranden). För att kunna köpa en lägenhet tog kärandena år 1993 ett lån på 150000 DEM hos svaranden. Som säkerhet för detta lån gjordes en inteckning (”Grundschuld”) med samma belopp.

Punkt 77 Förslag till avgörande i mål C-722/17

Domen Feniks kräver inte (åtminstone inte uttryckligen) att svaranden har kännedom om det första avtalet, inte heller krävs det bedrägligt uppsåt. I förevarande mål hade tredje man förvisso kännedom och det förelåg kanske också bedrägligt uppsåt med hänsyn till de personliga och organisatoriska banden mellan gäldenären och tredje man (svaranden). Samtidigt kan det dock, även om den information som är tillgänglig för domstolen i detta avseende är begränsad, påpekas att åtminstone vid första anblicken tidpunkten för upplåtelsen av panträtten mellan gäldenären och svaranden kan föranleda vissa tvivel i fråga om handlingens äkthet då huvudsyftet (och den valda tidpunkten som inte förefaller vara en slump) verkar ha varit att inte behöva betala borgenärernas fordringar. Såsom sökandena framhöll vid förhandlingen var det fråga om en kedja av händelser. Först hade en av borgenärerna framfört ett krav och det förelåg redan ett beslut om verkställighet avseende fastigheten i Villach (som i det skedet visserligen hade avslagits). Det var först då som panträtten i fråga uppläts. I vart fall är det tydligt att svaranden hade kännedom om det ovanstående och om gäldenärens avtalsförpliktelser innan panträtten uppläts.