NJA 1988 s. 571

Enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m åligger det TR att sända underrättelse till parterna om s k kanslidom när avgörandet meddelas. Enbart den omständigheten att underrättelsen sänts tre dagar för sent har inte ansetts innebära laga förfall för underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga.

HD

Klippans TR meddelade d 15 april 1988 dom i mål mellan J-Å.E. med uppgiven firma Advokatfirman Stjerndahl & Wikborn, och T.K. angående advokatarvode. Domen vann laga kraft.

T.K. ansökte hos HD om återställande av försutten tid för fullföjd av talan mot domen.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Möller, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: T.K. har till stöd för sin ansökan åberopat att hon erhållit domen först efter vadetidens utgång.

Av handlingarna framgår att TR:n i beslut d 4 mars 1988, vilket expedierades till T.K. samma dag, bl a tillkännagav att dom i målet skulle meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli fredagen d 15 april 1988. Enligt anteckning på dagboksbladet expedierades domen till T.K. d 18 april 1988.

Eftersom TR:ns dom meddelades genom att hållas tillgänglig på rättens kansli har det enligt 17 kap 9 § 7 st RB och 6 § förordningen (1987:1099) om skyldighet för domstol att underrätta parterna om utgången i mål och ärenden, m m ålegat TR:n att sända underrättelse till parterna när domen meddelades. Underrättelse skall ske genom att en kopia av domen sänds till parterna i vanligt brev. Domen har visserligen inte expedierats till T.K. förrän d 18 april 1988, d v s tre dagar för sent. Enbart denna omständighet kan emellertid inte anses innefatta laga förfall för T.K:s underlåtenhet att i rätt tid inkomma med vadeinlaga till TR:n. Ej heller i övrigt har ådagalagts förhållande som kan anses utgöra sådant förfall. På grund av det anförda avslår HD ansökningen om återställande av försutten tid.

HD (JustR:n Persson, Bengtsson, Heuman, referent, Solerud och Munck) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.