NJA 1988 s. 92

Fråga huruvida huvudförhandling i hovrätt varit uppenbart obehövlig. 51 kap 21 § 3 st RB.

TR:n

Allmän åklagare väckte vid Trollhättans TR åtal mot V.B. för snatteri med påstående att V.B. torsdagen d 18 sept 1986 på varuhuset Domus i Trollhättan olovligen tagit och tillägnat sig en plånbok, värd 185 kr.

V.B. bestred ansvar.

Domskäl

TR:n (tingsdomaren Hagberg) anförde i dom d 10 dec 1986:

Domskäl. Hörd i saken har V.B. anfört: Några dagar före d 18 sept 1986 var han i Göteborg. På varuhuset Domus i Göteborg köpte han en plånbok. Den 18 sept 1986 lämnade han på morgonen sin bostad för att gå till sitt arbete på Hotell Swania. Han tog inte med sig några pengar, eftersom han aldrig brukar ha pengar med sig på arbetsplatsen. Han beslöt sig för att gå till varuhuset Domus i Trollhättan för att jämföra priset på den plånbok, som han köpt på Domus i Göteborg, med priserna på plånböcker hos Domus i Trollhättan. När han kom in i varuhuset Domus i Trollhättan, gick han direkt till hyllorna med plånböcker och väskor, där han tog fram den plånbok, som han köpt i Göteborg, och höll den bredvid en av plånböckerna på hyllan, vilken liknade hans egen plånbok. Han stoppade därefter tillbaka sin egen plånbok i fickan. Han hade ännu inte lagt papper eller annat i sin plånbok, vilken alltså var helt tom. Efter det att han åter stoppat på sig sin plånbok lämnade han varuhuset och blev därvid stoppad av en butikskontrollant.

I målet har som vittne hörts butikskontrollanten I-L.J. som berättat: Hon lade märke till V.B. när han var på väg mot hyllorna med plånböcker och väskor. Dessa varor är mycket stöld begärliga, varför man som butikskontrollant brukar ägna särskild uppmärksamhet åt personer, som visar intresse för dylika varor. Hon såg tydligt, att V.B. stoppade en plånbok i sin innerficka. När Vladimir B. sedan lämnade varuhuset, ingrep hon mot honom och sade till honom att taga fram den plånbok, som han hade i innerfickan, vilket V.B. då gjorde.

Vad som förevarit i målet föranleder TR:n till denna bedömning: V.B:s berättelse framstår inte som trovärdig. Vid detta förhållande finner TR:n på grund av I-L-L.J:s iakttagelser klarlagt, att V.B. vid det påtalade tillfället olovligen från en hylla i varuhuset Domus i Trollhättan tagit och tillägnat sig den plånbok, som avses med åtalet. Gärningen är att bedöma i enlighet med ansvarspåståendet, som snatteri.

Domslut

Domslut. TR:n dömde V.B. enligt 8 kap 2 § BrB för snatteri till 40 dagsböter å 40 kr.

HovR:n för Västra Sverige

V.B. fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade frikännande.

Åklagaren bestred ändring och förklarade sig inte påkalla huvudförhandling i HovR:n.

I slutskrift till HovR:n vidhöll V.B. sina i TR:n lämnade uppgifter. Han förklarade sig önska huvudförhandling i HovR:n för att få möjlighet att "även muntligen berätta händelseförloppet".

HovR:n (hovrättslagmannen Öhrbom samt hovrättsråden Nilsson och Edlund, referent) avgjorde målet utan huvudförhandling och fastställde i dom d 9 mars 1987 TR:ns dom.

HD

V.B. sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla åtalet eller visa målet åter till HovR:n för förnyad handläggning.

Riksåklagaren bestred förstahandsyrkandet men tillstyrkte att målet återförvisades till HovR:n.

Betänkande

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Nilsson, hemställde i betänkande om följande beslut:

Domskäl

Skäl. HovR:n har företagit målet till avgörande på handlingarna. V.B. har som grund för sitt yrkande om återförvisning anfört att han i HovR:n begärt huvudförhandling och att sådan inte varit uppenbart obehövlig, eftersom målets utgång är helt och hållet beroende av tilltron till hans uppgifter.

Riksåklagaren har anfört att ytterligare utredning i form av vittnesförhör och hörande av V.B. såvitt nu kan bedömas, inte kan anses sakna betydelse i målet.

Av handlingarna i målet framgår att V.B. vädjade mot TR:ns fällande dom och i sin slutskrift begärde huvudförhandling för att beredas möjlighet att muntligen redogöra för händelseförloppet. V.B. vidhöll i slutskriften sina i TR:n lämnade uppgifter om att han medfört plånboken till affären och där tagit upp den ur sin ficka för att göra en prismässig jämförelse med plånböckerna i affären. Åklagaren förklarade i genmäle till HovR:n att han ej påkallade huvudförhandling. Om målet företogs till huvudförhandling åberopade han omförhör med vittnet I-L.J. och ansåg att V.B. borde inställa sig personligen vid förhandlingen.

Enligt 51 kap 21 § 1 st RB får HovR:n avgöra ett brottmål utan huvudförhandling bl a om det inte finns anledning att döma den tilltalade till annan påföljd än böter. Enligt 3 st skall dock huvudförhandling hållas då en part begär det, om det inte är uppenbart obehövligt.

TR:ns dom grundas på att vittnet I-L.J. uppgett att hon såg när V.B. stoppade ned plånboken i sin ficka och på att V.B:s berättelse om anledningen till hans handlande inte förtjänar tilltro. Det kan inte bortses från möjligheten att en förnyad huvudförhandling skulle leda till annat resultat. Det har vid detta förhållande inte varit uppenbart obehövligt att hålla huvudförhandling i målet. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för ny behandling.

Domslut

HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns dom och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.

HD (JustR:n Brundin, Knutsson, Palm, Gregow och Nyström, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.