NJA 1989 s. 182

Fråga om prövningstillstånd i hovrätt. Sedan återvinning sökts mot utslag i handräckningsmål och målet därefter handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden, har TR:n grundat sin dom på bevisregeln i 8 § handräckningslagen. HD har funnit att den rättstillämpning som ligger till grund för domen måste antas vara oriktig.

TR:n

V.C. ansökte hos Eskilstuna TR om handräckning för återtagande av en soffgrupp från E.P.. Till stöd för sin ansökan anförde hon att hon och E.P. omkring månadsskiftet maj/juni 1986 överenskom att de skulle låna varandras soffor. Vidare överenskoms att om någon av dem skulle vilja ha tillbaka sin ursprungliga soffgrupp skulle den parten ha rätt att omgående återfå sin soffgrupp. V.C. hade vid flera tillfällen anmodat E.P. att återlämna den soffgrupp E.P. hade hos sig, men E.P. hade vägrat efterkomma detta.

I utslag d 21 okt 1987 förpliktade TR:n E.P. att genast till V.C. återlämna soffgruppen.

Sedan E.P. ansökt om återvinning upptog TR:n målet till handläggning enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

E.P. anförde: I maj 1986 föreslog V.C. att hon och E.P. skulle byta soffor. Så småningom accepterade E.P. och sofforna utväxlades. En vecka därefter säger V.C. till E.P. att hon var "jättenöjd" och hoppades att så var fallet även beträffande E.P. som bejakade detta. Samtidigt säger V.C. att om E.P. någon gång kommer på tanken att sälja den tillbytta soffan måste E.P. lova att i första hand fråga V.C. då hon ville få möjligheten att köpa tillbaka soffgruppen. Detta lovar E.P. och anser därmed att bytet är definitivt. Därefter fortsätter flickorna att umgås fram till slutet av augusti 1987 då V.C. plötsligt ringer till E.P. och berättar att hon tänker flytta och därför vill hon nu "byta tillbaka". E.P. ställer sig helt oförstående till detta och menar att deras bytesaffär är sedan länge avslutad. Nästa gång E.P. hör av V.C. sker det genom att hennes ombud advokat L-Å.C. tillskriver E.P. och begär att hon skall återlämna soffgruppen till V.C.. E.P. motsätter sig att utge soffgruppen då hon anser att bytesaffären var avslutad i maj 1986 och att soffan därefter tillhörde henne. Därtill har V.C. haft E.P:s f d soffa i sin ägo under ca 1,5 år och då V.C. har ett litet barn samt två katter har soffan i hennes hem blivit illa åtgången.

Domskäl

TR:n (rådmannen Pettersson) anförde i dom d 18 dec 1987:

Domskäl. Vid sammanträde i målet har vardera parten hörts under sanningsförsäkran och har V.C. åberopat vissa uppgifter i ett brev som E.P. skrivit till henne i början av september 1987.

V.C. har vid förhöret bekräftat vad hon anfört till stöd för sin ansökan och vidare tillagt, att hon aldrig sagt till E.P. att hon var nöjd med soffbytet samt att hon upplyst E.P. om att soffgruppen inte var hennes utan hennes föräldrars.

E.P. har vid förhöret vidhållit vad hon tidigare anfört samt därutöver uppgett att det vid bytet inte varit tal om att soffgruppen inte varit V.C:s.

Enligt 8 § handräckningslagen får en ansökan om handräckning som bestritts inte bifallas om svaranden visat sannolika skäl för sin invändning eller sökandens rätt annars framstår som oklar. Såvitt TR:n kunnat bedöma framstår E.P:s uppgifter om hur utväxlandet av soffgrupper parterna emellan tillgått och vad detta inneburit, som väl så trovärdiga som V.C:s. E.P. får därmed anses ha visat sannolika skäl för sin invändning varför V.C:s handräckningstalan skall lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Med undanröjande av TR:ns utslag d 21 okt 1987 i handräckningsmål ogillar TR:n V.C:s talan.

Svea HovR

V.C. fullföljde talan i Svea HovR. Som skäl för prövningstillstånd anförde hon bl a att den rättstillämpning som låg till grund för TR:ns dom måste anses vara oriktig när det gällde tillämpningen av bevisregler.

HovR:n (hovrättslagmannen Ingrid von Möller och hovrättsrådet Björnberg) fann i beslut d 8 juni 1988 ej skäl meddela prövningstillstånd.

V.C. (ombud advokaten L-Å.C.) anförde besvär. Hon fick anses ha yrkat att HD skulle meddela tillstånd till målets prövning i HovR:n.

E.P. (ombud advokaten M.S.) bestred ändring.

Föredraganden, RevSekr Rosqvist, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut:

Skäl. TR:n har grundat sin dom på bevisregeln i 8 § 2 st handräckningslagen (1981:847). Återvinning enligt handräckningslagen innebär emellertid en övergång från den summariska processen till en fullständig prövning i rättegång. Därmed blir också RB:s regler om bevisning tillämpliga i återvinningsmålet. Den rättstillämpning som ligger till grund för TR:ns dom måste således antas vara oriktig.

Tillstånd till prövning i HovR:n bör alltså meddelas enligt 22 § 3 lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om mindre värden.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut meddelar HD tillstånd till målets prövning i HovR:n, i följd varav det ankommer på HovR:n att ta upp målet till fortsatt behandling.

HD (JustR:n Nyman, Rydin, Nyström, Lars Å Beckman, referent, och Lambe) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.