NJA 1989 s. 335

Domskäl

TR:n (ordf tingsfiskalen Hesslow) anförde i dom d 1 juni 1988:

Domskäl. Till stöd för sin talan har B.G. anfört: Det är av flera skäl lämpligast att anförtro B.G. vårdnaden om E.. Hon är i och för sig väl lämpad att ta hand om barn och ger E. den omvårdnad flickan behöver. Hon är också positiv till att E. träffar sin far. E. har det bra hos B.G. och bandet mellan henne och dottern är starkt. B.G. har också en dotter i ett tidigare förhållande, C., som nu är 10 år gammal. Även till C. har E. starka band eftersom de vuxit upp tillsammans. E. har nu bott hos B.G. i över tre år och det vore olämpligt att rycka upp henne ur den invanda miljön och flytta henne till L.G:s gård.

L.G. har till stöd för sin talan anfört: B.G. har psykiska problem som hon behandlats för. Hon saknar verklighetsförankring. Hon förstår inte att E. behöver träffa sin far och motarbetar umgänget mellan far och dotter. L.G. är en trygg och stabil person. Trots att B.G. motarbetat umgänget mellan honom och dottern har dessa en bra relation. Han kan erbjuda dottern en god fysisk och social miljö på sin lantgård. Han kan också själv anpassa sitt arbete på gården efter E:s behov. Sammantaget gör L.G. gällande att han är lämpligare som vårdnadshavare än B.G..

I målet har företagits en vårdnadsutredning. På grundval av utredningen har socialnämnden i Lindesbergs kommun och kommundelsnämnden i Brickebacken/Gällersta i Örebro kommun förordat att L.G. ges vårdnaden om E..

B.G. och L.G. har hörts under sanningsförsäkran. På L.G:s begäran har Elisabet E och Ing-Marie B, som tillsammans gjort vårdnadsutredningen, hörts som sakkunniga. Vidare har på B.G:s begäran vittnesförhör ägt rum med distriktssköterskan G.S. samt med A.E., M.H. och A.L. som alla tre bor grannar med B.G.. På L.G:s begäran har vittnesförhör ägt rum med K.B. och A-K.E., som båda är gamla bekanta till L.G..

Till att börja med kan konstateras att båda föräldrarna var för sig torde kunna bereda E. den materiella omvårdnad hon behöver. B.G. har också sörjt för att E. där hon nu bor i ett bostadsområde i Örebro får tillfälle att träffa jämnåriga barn och delta i olika organiserade aktiviteter. E. är f n med i en gymnastikgrupp och i en kör. Hon deltar i kyrkans barntimmar. Även om livet på landsbygden på många sätt skiljer sig från livet i staden, och man därför har att utgå ifrån att E. skulle leva ett annorlunda liv hos sin far på dennes lantgård, finns det inga skäl att tro att hon där skulle få det sämre i nu berörda avseenden.

B.G. har motarbetat ett tillfredsställande umgänge mellan E. och L.G.. Under perioden dec 1985 fram till maj 1986 träffades far och dotter överhuvudtaget inte. Först efter det TR:n i april 1986 beslutat interimistiskt om umgängesrätt kunde denna period av brist på kontakt hävas. Även därefter har dock B.G. hindrat L.G. från att träffa dottern i tillfredsställande utsträckning. Trots att länsrätt vid tre tillfällen på L.G:s begäran beslutat om verkställighet har B.G. inte kunnat förmås rätta sig efter TR:ns interimistiska beslut om umgänge. B.G. har förklarat att det beslutade umgänget är för tätt och dessutom inkräktar på E:s aktiviteter utanför hemmet. De skäl B.G. anfört för att hon motsatt sig umgänge är inte godtagbara.

L.G. har gett intryck av att vara en mognare person än B.G. med bättre insikt i dotterns behov; inte bara hennes behov av kontakt med den andra föräldern utan även hennes mentala behov i övrigt. Detta har också framhållits i vårdnadsutredningen och vid förhören med Elisabet E och Ing-Marie B.

B.G:s oförmåga att tillse att ett gott umgänge kommer till stånd mellan fadern och E. samt L.G:s större mognad talar för att låta L.G. få vårdnaden om E.. Mot att ge honom vårdnaden talar framför allt att E. nu bott en mycket lång period hos modern och att hon där också har sin halvsyster, som hon har starka band till. Vid avvägningen mellan dessa förhållanden och omständigheterna i övrigt framstår det som bäst för E. att fadern får vårdnaden om henne.

Domslut. 1. Vårdnaden om parternas dotter E. ska tillkomma L.G.. 2. Med ändring av TR:ns interimistiska beslut - - - avseende vårdnad, umgängesrätt och underhållsbidrag till E. förordnas att L.G. jämväl för tiden intill dess lagakraftägande dom föreligger, ska ha vårdnaden om E.. Underhållsbidrag ska ej längre utgå.

Nämndemannen Magnusson var skiljaktig och anförde: Med hänsyn till att E. redan bott så länge hos modern samt till de starka banden mellan henne och hennes halvsyster är det bäst för E. att modern får vårdnaden om henne.

Domskäl

Domskäl. Vårdnadsfrågan skall, enligt 6 kap 5 och 6 §§ FB, avgöras med utgångspunkt i vad som är bäst för barnet. Bortser man från att B.G. inte efterkommit domstolarnas beslut i fråga om vårdnad och umgängesrätt, talar övervägande skäl för att det är bäst för E. att få vara kvar hos sin mor och sin halvsyster i den hemmiljö som varit hennes sedan flera år tillbaka. Man kan inte heller frigöra sig från tanken att en mor typiskt sett har en särskild funktion att fylla i förhållande till en dotter i detta stadium av flickans utveckling.

B.G:s agerande i fråga om vårdnaden och umgängesrätten kan på intet sätt ursäktas. Hon har satt sig över samhällets normer och utan ens en antydan till fog under långa perioder helt berövat E. rätten att få träffa sin far. Hennes handlande under senare tid kan inte rättfärdigas med hänvisning till barnen.

Som HD påvisat i domen NJA 1986 s 338 bör vårdnaden i vissa fall anförtros den av föräldrarna som mer än den andre är beredd att se till att umgängesrätten förverkligas. Den utvägen bör dock inte väljas i ett mål som detta förrän moderns kompromisslöshet gått så långt att hon inte längre kan anses lämplig som vårdnadshavare över huvud taget. Den gränsen är enligt HovR:ns uppfattning ännu inte nådd.

B.G. har vid mer än ett tillfälle under huvudförhandlingen uttalat att hon medger umgängesrätt för L.G.. Hon har också sagt att hon vill medverka till att umgängesrätten faktiskt kommer till stånd i enlighet med hennes medgivande.

HovR:n anser sig böra ta fasta på dessa uttalanden, vilka gjorts utan reservationer. Om B.G. framdeles inte skulle leva upp till vad hon lovat eller på annat sätt obstruera umgängesrätten måste hon inse att detta i en ny vårdnadsprocess knappast kan uppfattas annat än som det slutliga och ovedersägliga beviset för hennes olämplighet som vårdnadshavare.

Vad gäller umgängesrättens omfattning finns inte skäl för att göra den mera omfattande än vad B.G. medgivit; flickans vistelse på lekskola och därpå följande skolgång talar emot att hon under fredagarna skulle vistas i L.G:s hem.

HovR:n finner därför - om än med tvekan - att vårdnaden tills vidare bör vara kvar hos B.G. med skyldighet för henne att se till att L.G. och E. får umgås i den utsträckning som hon själv har medgivit. Med hänsyn till att en veckas umgänge skulle bli alltför omfattande direkt efter första umgängestillfället finner HovR:n erforderligt att begränsa umgängesrätten kring årsskiftet 1988/89 till att omfatta tiden d 30 dec kl 17.00-d 1 jan kl 17.00.

HovR:n erinrar B.G. om bestämmelsen i 6 kap 15 § FB att hon som vårdnadshavare har ett ansvar för att umgänget mellan E. och L.G. tillgodoses så långt det är möjligt.

B.G. har inte rätt till underhållsbidrag för den tid då hon obehörigen bemäktigat sig barnet. Hennes yrkande om sådant bidrag för tiden före HovR:ns dom skall alltså lämnas utan bifall. Om underhållsbidragets storlek för tiden därefter råder inte tvist.

L.G:s umgängesrätt har bestämts i enlighet med B.G:s medgivande. Hon har också inför HovR:n utfäst sig att se till att umgänget kommer till stånd. Håller hon inte sina löften bör det, som nyss har nämnts, leda till att vårdnadsfrågan tas upp på nytt. Något behov av vite föreligger då inte.

Domslut

Domslut. HovR:n förordnade med ändring av TR:ns dom att vårdnaden om E. skulle tillkomma B.G. samt förpliktade L.G. att till B.G. utge visst underhållsbidrag för E. och tillerkände L.G. rätt till umgänge med E. i den omfattning som B.G. medgivit. L.G:s yrkande i fråga om vite lämnades utan bifall.

Nämndemännen Hols och Karlkvist var skiljaktiga och ville fastställa TR:ns dom. De anförde vidare följande: Uppfattningen att flickor under hela sin uppväxt mera behöver sin moder och att pojkar har motsvarande behov av kontakt med fadern är förlegad, ojämlik och konservativ och emanerar från ett samhälle med hemarbetande mödrar och yrkesgång från far till son. Samhället är ingalunda statiskt och eventuella överväganden utifrån dagssituationer kan mycket snabbt vara överspelade. I frågan om vilken uppväxtmiljö som är den bästa för barnet E., stadsmiljön hos modern eller lantgården hos fadern, ger den relativa närheten och därmed ökade kännedomen om för- och nackdelar hos oss ett klart utslag för den miljö fadern kan erbjuda barnet. Beträffande vem av föräldrarna som har den bästa insikten och förståelsen med avseende på barnets behov av att träffa båda föräldrarna, har TR:n menat att fadern visat en större mognad. De händelser som inträffat efter TR:ns dom och som framgått under HovR:ns handläggning ger en klar förstärkning av TR:ns inställning. Sammanfattningsvis menar vi att TR:ns uttalade mening, att fadern är den mest lämpliga vårdnadshavaren, nu måste få tillägget att modern i vissa avseenden framstår såsom direkt olämplig som vårdnadshavare. - I övrigt är vi ense med majoriteten.

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HD åberopat i huvudsak samma omständigheter som de anfört till stöd för sin talan i HovR:n. De har samstämmigt uppgivit att umgänget mellan L.G. och E. efter HovR:ns dom har fungerat i enlighet med vad HovR:n bestämt. Om förhållandena i övrigt efter HovR:ns avgörande har de berättat bl a följande.

B.G.: Umgänget mellan L.G. och E. fungerar numera bra eftersom de tider som HovR:n bestämt är rimliga. När E. skall åka till L.G. förbereder B.G. henne ett par dagar i förväg. Överlämnandet går också bra nu. E. talar med B.G. om Skogsberg och de har också många gånger tillsammans talat om L.G.. - Sedan dec 1988 går E. i förskola på förmiddagarna. Tillsammans med sina skolkamrater har hon besökt den skola där de skall börja till hösten. Skolan ligger i bostadsområdet. E:s halvsyster, C., går också i den skolan. - B.G. arbetar 3-4 timmar om dagen. Hon kommer att vara hemma när E. går till skolan och när hon kommer hem.

L.G.: Han och E. har en mycket god relation trots de långa avbrotten i umgänget. E. säger "hem" om Skogsberg likaväl som om B.G:s lägenhet i Brickebacken. Hon talar med honom om B.G. på ett naturligt sätt. - Om han får vårdnaden om E. kommer han att anpassa sina arbetstider efter hennes behov. Han har anställt en djurskötare för att bli mindre bunden på morgnarna. Skulle han någon gång vara tvungen att arbeta tidigt har hans mor lovat att vara hos E.. - Det finns omkring 35 barn i byn. Två av dem är födda samma år som E.. Skolan ligger 4-5 km från Skogsberg. Om E. börjar där kommer hon att få skolskjuts från gården. Med E. blir det fem barn i klassen. Sammanlagt finns det 50 barn i skolan. Från hösten kommer det att finnas ett fritidshem i anslutning till skolan.

HD gör följande bedömning.

Av utredningen i målet framgår inte annat än att båda parterna är lämpliga som vårdnadshavare.

B.G. har gjort gällande att det med hänsyn till E:s ålder och kön är särskilt angeläget att B.G. får vårdnaden om henne. FB:s bestämmelser om vårdnad och umgänge bygger på uppfattningen att barn har behov av goda och nära relationer med bägge föräldrarna. Bestämmelserna innebär också att ingen av föräldrarna på grund av sitt kön är mer lämpad som vårdnadshavare än den andre. Behovet av kontakt med föräldrarna kan självfallet variera under åren. E. är enligt vad som uppgivits i målet lugn, trygg och stabil. Det finns ingenting i utredningen som stöder påståendet att hon skulle ha större behov av kontakt med B.G. än med L.G.. HD utgår därför vid sina fortsatta överväganden ifrån att E. har samma behov av kontakt med båda föräldrarna.

Socialnämnden i Lindesbergs kommun och kommundelsnämnden i Brickebacken/Gällersta i Örebro kommun har efter verkställd vårdnadsutredning förordat L.G. som vårdnadshavare för E..

Av utredningen i målet framgår att L.G. alltsedan B.G. lämnade hemmet i Skogsberg i jan 1985 försökt att upprätthålla ett kontinuerligt umgänge med E.. Detta har varit möjligt under vissa perioder. Under andra har B.G., i strid med träffade överenskommelser och beslut av domstol, vägrat honom att träffa E. annat än mycket sporadiskt. Under två perioder om mer än fyra respektive fem månader har hon helt avstängt honom från umgänge med dottern. Vad B.G. anfört som skäl för sitt handlande, omtanke om E., kan som domstolarna funnit inte godtas. B.G. har inför HD förklarat att hon inser att E. har behov av en god relation till L.G.. Hennes handlingssätt visar emellertid att hon är beredd att åsidosätta E:s behov, om hon själv råkar i konflikt med L.G.. Även om umgänget f n fungerar finns det därför anledning att befara att B.G. i fortsättningen kan komma att hindra L.G. från att utöva sin umgängesrätt med E.. Det anförda talar för att vårdnaden om E. skall anförtros åt L.G. (jfr prop 1981/82:168 s 66, NJA 1986 s 338).

Mot ett sådant beslut kan å andra sidan anföras att E. bott tillsammans med B.G. och C. i Brickebacken sedan jan 1985 under goda förhållanden. En flyttning skulle innebära en stor förändring för henne, inte minst genom att hon då skulle förlora den dagliga kontakten med C.. E. är emellertid omvittnat trygg och stabil och har en mycket god relation till L.G.. Det finns därför anledning att räkna med att hon kommer att klara den omställning som ett uppbrott från hemmet i Brickebacken skulle innebära. Det kan vidare antas att L.G. om han anförtros vårdnaden kommer att verka för att E. får ett omfattande umgänge med B.G. och därmed också goda möjligheter till kontakter med C..

Vid angivna förhållanden bör särskild betydelse tillmätas vad som i det föregående sagts om ett fungerande umgänge. HD finner därför mest förenligt med E:s bästa att L.G. anförtros vårdnaden om henne.

Domslut

Domslut. HD förordnar med ändring av HovR:ns dom att L.G. skall ha vårdnaden om parternas dotter E..