NJA 1998 s. 675

S.S. yrkade efter stämning å M.O. vid Kalmar TR att vårdnaden om Z. skulle överflyttas till honom.

I andra hand yrkade han att han skulle tillerkännas rätt till umgänge med Z. enligt följande: a) tre timmar en gång i veckan under fyra veckors tid i närvaro av kontaktperson; b) under tiden därefter sex timmar en gång i veckan vid sammanlagt tio tillfällen utan närvaro av kontaktperson; samt c) under tiden därefter dels vartannat veckoslut från fredag kl 18 till söndag kl 18, dels varannan påskhelg med början 1998, dels en vecka i samband med varje nyårshelg dels ock sommartid 1998 en vecka, 1999 två veckor och de följande åren tre veckor; allt efter tillsägelse senast d 1 maj varje år.

S. yrkade även interimistiskt beslut i fråga om vårdnad eller umgängesrätt.

I beslut d 7 juni 1996 förordnade TR:n interimistiskt att S.S. ägde rätt till umgänge med Z. i närvaro av kontaktperson inledningsvis tre timmar en gång i veckan samt fr o m d 1 sept 1996 sju timmar en gång i veckan.

S.S. överklagade i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle tillerkänna honom vårdnaden om Z. och förordna därom även för tiden till dess HovR:ns dom vinner laga kraft.

M.O. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Persson, hovrättsrådet Mogren, tf hovrättsassessorn Tolke, referent, samt nämndemännen Bengtsson och Ingvarsson) anförde i dom d 10 juli 1997: Domskäl. I HovR:n har förnyade förhör hållits med S.S. och M.O..

S.S. har i HovR:n, utöver vad som antecknats i TR:ns dom, uppgett bl a följande. Hans umgänge med Z. tog ett abrupt slut efter att ha fungerat i cirka ett halvt år. Anledningen härtill var att M.O. ansåg att umgänget styrde hennes tid för mycket. Att umgänget upphörde kan också ha berott på att han flyttade ihop med en annan kvinna, som han sedan gifte sig med. Han har inte träffat Z. någon gång sedan M.O. avbröt hans umgänge med sonen. Såväl M.O:s bekanta som släktingar har försökt att få henne att ändra sig när det gäller hennes inställning till hans umgänge med Z.. M.O. har sagt att hon inte kommer att ändra sig. Hon är en envis person och är van att få sin vilja igenom. Detta måste också märkas i M.O:s relation till Z.. Hon har svårt att acceptera andra människors åsikter. Det kommer att dröja innan Z. kommer att våga fråga efter honom. Han har en bra relation till sin hustrus båda döttrar. Han anser att konflikten med M.O. handlar om umgänget med Z. och ingenting annat. Om han tillerkänns vårdnaden om Z. kommer han att vara hemma på heltid med denne i en till två månader. Därefter skulle hans föräldrar eller en dagmamma kunna ta hand om Z. när han arbetar. Han kommer att göra allt för att Z. skulle få ett fungerande umgänge med sin mamma och hennes släkt. Hans bostad ligger drygt en mil från M.O:s.

M.O. har i HovR:n, utöver vad som antecknats i TR:ns dom, uppgett bl a följande. Hon anser att det skulle vara skadligt för Z. att träffa sin far. Hon och Z. tittar på videofilmer och foton av S.S.. Eftersom S.S. kom och besökte Z. varje helg fick hon själv för litet tid med sonen. Av den anledningen avbröt hon umgänget. Hon är egen företagare och bor i ett hus som hon hyr av sina föräldrar. Föräldrarna bor i närheten. När hon arbetar är det hennes mamma som tar hand om Z.. Z. har manliga kontakter och förebilder i hennes far, hennes systers sambo och i de manliga bekanta hon har. När den tid kommer då Z. frågar efter sin far kommer hon att ta tag i sin relation till S.S. för att lösa konflikten dem emellan: Därefter skall ett umgänge mellan Z. och S.S. successivt kunna byggas upp. Om' vårdnaden om Z. flyttas över till S.S. kommer hon inte att hålla någon kontakt med Z.. Hon kommer att skära av banden så att Z. får en trygg och fast punkt. Hon anser detta vara viktigare än att han skall' tillgodose sina föråldras behov. Hon anser att Mängandet" mellan två föräldrar som inte lever ihop är skadligt för ett barn.

När domstolen skall bestämma vilken av föräldrarna som skall anförtros vårdnaden om ett gemensamt barn är det avgörande vad som är bäst för barnet. Enligt 6 kap 6 a § FB skall domstolen vid bedömningen av vad som är bäst för barnet fasta särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Om inte andra omständigheter talar för en annan lösning, bör domstolen därför inte anförtro vårdnaden om barnet åt en förälder som motsätter sig umgänge mellan barnet och den andra föräldern (se NJA II 1990 s 693 ff, jfr NJA 1989 s 335 och 1992 s 666).

Z. är nu två år och fyra månader gammal. M.O. har sedan hans födelse haft vårdnaden om hortom. S.S. hade umgänge med Z. fram till dess Z. var ungefär sex månader gammal. Anledningen till att umgänget upphörde får tillskrivas M.O. och hon har - trots att TR:n d 7 juni 1996 interimistiskt tillerkände S.S. umgängesrätt - konsekvent vägrat att låta S.S. träffa sin son. Hennes skäl härför har varit att det skulle vara skadligt för Z. att träffa sin far, dådet är skadligt med ett "flängande" mellan två föräldrar som inte lever ihop.

Lika med TR:n anser HovR:n att M.O:s konsekventa vägran att låta Z. träffa sin far inte överensstämmer med Z:s bästa och att det måste anses vara till nackdel för Z. och på sikt medföra skada för honom. Det kan t o m - med hänsyn till M.O:s bristande förmåga att inse att sonen behöver ha fortlöpande kontakt med fadern och till hennes bristande kompromissvilja - ifrågasättas om hon är lämplig som vårdnadshavare. Det har inte framkommit något som tyder på att S.S. skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Han har förklarat att han som vårdnadshavare kommer att göra allt för att Z. får ett fungerande umgänge med M.O. och hennes släkt. Det nu anförda talar för att vårdnaden om Z. skall överflyttas till S.S..

Mot ett sådant beslut talar det faktum att Z. inte träffat sin far på närmare två år och att en överflyttning av vårdnaden kommer att innebära en stor omvälvning för Z.. Han är emellertid inte ens numera fullständigt obekant med fadern. Enligt vad M.O. uppgett tittar hon och Z. på videofilmer och foton på S.S.. Utredningen får anses ge vid handen att Z. är ett harmoniskt och tryggt barn. De olägenheter som med nödvändighet är förbundna med en överflyttning av vårdnaden kan därför förväntas bli av övergående natur.

Efter att ha vägt nackdelarna av en överflyttning av vårdnaden mot nackdelarna av att det inte förekommer någon kontakt mellan Z. och fadern anser HovR:n att de senare överväger och att det sett i ett längre perspektiv måste vara förenligt med Z:s bästa att överflytta vårdnaden om honom till S.S.. HovR:n utgår från att S.S. kommer att se till att M.O. ges möjlighet till ett omfattande umgänge och att hon inte gör allvar av sin i målet uttalade föresats att klippa av banden med Z..

S.S:s yrkande om att erhålla vårdnaden om Z. skall alltså bifallas. Interimistiskt förordnande härom skall meddelas.

M.O. (ombud advokaten K.Å.R.) överklagade och yrkade att vårdnaden om Z. skulle anförtros henne. S.S. (ombud advokaten L.N.) bestred ändring och yrkade i andra hand rätt till umgänge med Z..

M.O. bestred S.S:s yrkanden i umgängesfrågan.

HD beslöt d 3 sept 1997 att HovR:ns beslut angående vårdnad om Z. för tiden till dess HovR:ns dom vunnit laga kraft tills vidare inte fick verkställas.

Genom beslut d 10 dec 1997 förordnade HD (JustR:n Gregow, Nyström, Munck, Lambe och Westlander) att S.S. skulle ha rätt till umgänge med Z. för tiden till dess målet avgjorts eller annat bestämts dels d 9, 16, 23 och 30 jan 1998, att äga rum kl 09-12 i närvaro av kontaktperson, dels sex timmar en gång i veckan vid därpå följande tio tillfällen, dels ock vartannat veckoslut från fredag kl 18 till söndag kl 18. I beslutet förelades M.O. vid vite av 5 000 kr att vid vart umgängestillfälle i januari 1998 lämna Z. ifrån sig till kontaktpersonen kl 09 i M.O:s bostad.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Lars K Beckman, Westlander, referent, och Regner) beslöt följande dom: Domskäl. Det är upplyst i målet att M.O. inte låtit S.S. träffa Z. sedan oktober 1995 trots vad som förordnats om umgänge i TR:ns dom, om vårdnad i HovR:ns dom samt om umgänge och vitesföreläggande i HD:s beslut d 10 dec 1997. Det är också upplyst att Länsrätten i Kalmar län förgäves vid vite förelagt M.O. att lämna över Z. till S.S. för utövande av denne tillkommande umgängesrätt och även dömt ut viten.

M.O. har anfört bl a följande. Hon är egen företagare, massör, och har möjlighet att förlägga sin arbetstid så att det passar Z.. Hennes ekonomi är ordnad, om än något ansträngd på grund av de viten som har dömts ut. Hon har inte sökt underhållsstöd. Hon har sin bostad i en förhyrd trerumsfastighet. Hennes föräldrar bor i närheten. Det gör också hennes syster som är gift och har barn. Det är framfor allt hennes mamma som tar hand om Z., när hon själv arbetar. Z. har manliga förebilder i sin morfar, som han ofta träffar, och i hennes systers man. Hon har själv många vänner av båda könen som både hon och Z. umgås med. Z. lever trygg i sin miljö. Hon anser inte att S.S. är olämplig som vårdnadshavare. Om vårdnaden skulle överflyttas till denne avser hon av omtanke om Z. att inte utöva någon umgängesrätt. Enligt hennes uppfattning skulle det bli för påfrestande for Z., närmast att likna vid tortyr, att slitas mellan två familjer. Om Z. själv skulle föra på tal vem som kan vara hans pappa kommer hon att berätta det för honom. Om han då skulle uttrycka önskan om att få träffa S.S. skulle hon inte förhålla sig passiv, eftersom hon är lyhörd för hans önskningar. I vart fall kommer hon att berätta för Z. vem som är hans pappa, när hån börjar skolan.

S.S. har anfört bl a följande. Han är egen företagare i billackeringsbranschen och har sju personer anställda. Han är gift och bor i villa tillsammans med sin hustru, som är sjukvårdsbiträde, och hennes två döttrar, 10 och 13 år gamla, samt en gemensam son som är tvåmånader gammal. Hans hustru kommer att vara barnledig under två år framöver. Familjen har en ordnad ekonomi. Han avsåg från början inte att begära vårdnaden om Z. men har känt sig tvingad att göra detta på grund av M.O:s kompromisslösa hållning och en allvarlig oro för barnets framtid. Han anser att hennes attityd i umgängesfrågan visar att hon är olämplig som vårdnadshavare. Han är beredd att medverka till att det skapas en bra kontakt mellan Z. och M.O. om han får vårdnaden. Det skulle givetvis bli en stor omställning för' Z. att flytta hem till honom. För att underlätta denna avser han att ta ledigt från sitt arbete och att umgås med Z. på heltid så länge som detta kan visa sig erforderligt. Han avser att ta hjälp av Z:s mormor, som har hand om Z. under dagtid då M.O. arbetar. Den påfrestning som det skulle innebära för Z. att flytta till honom uppvägs av de risker som det skulle innebära för honom att bo kvar hos M.O..

När en domstol har att ta ställning till vilken av föräldrarna som skall anförtros vårdnaden om ett gemensamt barn är det avgörande vad som är bäst för barnet. Enligt en ny paragraf i 6 kapföräldrabalken - 2 a § - skall barnets bästa komma i främsta rummet vid avgörande enligt nämnda kapitel av alla frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Enligt lagrummets andra stycke, som i detta avseende motsvarar den tidigare paragrafen 6 a §, skall det vid bedömningen av vad som är bäst för barnet fästas avseende särskilt vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

I förarbetena uttalas att frågan om vad som skall anses vara barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall utifrån en bedömning av de individuella förhållandena och att hänsyn måste tas till allt som rör barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling varvid så långt möjligt skall beaktas såväl kortsiktiga som långsiktiga effekter för barnet. Det framhålls att det ofta är nära nog omöjligt att objektivt slå fast vad som är bäst för barnet och att det till sist blir domstolens respektive socialnämndens uppfattning, antaganden och bedömningar som blir avgörande (se prop 1997/98:7 s 104 och NJA II 1998 s 245).

Såvitt framkommit ger M.O. Z. en god och kärleksfull omvårdnad och skulle även S.S. som vårdnadshavare komma att väl sörja för Z:s materiella och emotionella behov. Härtill kommer att S.S. är inställd på att verka för att Z. och M.O. får en bra kontakt med varandra. Eftersom M.O. aktivt motverkar all möjlighet till umgänge mellan far och son bör vårdnaden därför flyttas över till S.S., om inte andra omständigheter talar för en annan lösning.

Z. är bara tre och ett halvt år gammal. Han har bott hela sitt liv hos M.O. och inte träffat S.S. sedan han var spädbarn. Det måste förutsättas att han har ett stort behov av stabilitet och kontinuitet i sin tillvaro. En överflyttning av vårdnaden till S.S. skulle innebära en fullständig omvälvning i hans liv.

Vid en sammanvägning av de olika omständigheterna i målet finner HD, trots det umgängessabotage som M.O. utövar, att det för närvarande inte är förenligt med Z:s bästa att vårdnaden om honom överförs till S.S..

Ansträngningarna att få till stånd ett fungerande umgänge mellan Z. och S.S. måste fortsätta. S.S. bör därför tillerkännas umgänge i den omfattning som han har yrkat. M.O. bör vid vite föreläggas att vid de första umgängestillfällena lämna över Z. för utövande av umgänget.