NJA 1989 s. 356

Stockholms TR förordnade genom dom d 14 mars 1986 i mål mellan T.N. och M.N. med stöd av 2 kap 30 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag att M.N. skulle utan att erhålla lösenbelopp uteslutas som bolagsman i Restaurang Venedig Handelsbolag.

M.N. fullföljde talan mot domen i Svea HovR och yrkade därvid att T.N:s talan skulle ogillas eller, alternativt, att målet skulle återförvisas till TR:n. För det fall HovR:n ej skulle göra ändring i TR:ns dom yrkade M.N. att T.N. skulle förpliktas att ställa sådan säkerhet som avses i 2 kap 30 § 1 st fjärde meningen lagen om handelsbolag och enkla bolag. HovR:n fastställde genom dom d 10 sept 1987 TR:ns domslut i huvudsaken (punkt 1 i HovR:ns domslut). Under punkt 2 i domslutet förordnade HovR:n att T.N. skulle ställa säkerhet för att M.N:s ansvar för bolagets förbindelser inte togs i anspråk i större omfattning än som kunde antas ha blivit fallet, om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum.

Sedan M.N. sökt revision, fann HD i beslut d 29 jan 1988 ej skäl att meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.

M.N. (ombud advokaten S.W.) anförde i skrift som inkom till HD d 29 juli 1988 besvär över domvilla och ansökte om resning.

T.N. (ombud advokaten Å.S.) bestred bifall till besvären och ansökningen.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande beslut: Skäl. M.N. har till stöd för sina besvär över domvilla och sin resningsansökan anfört sammanfattningsvis följande. Enligt 2 kap 30 § lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag måste, för att uteslutning skall få ske, bland annat det iakttas, att den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum. HovR:n har tillämpat ifrågavarande lagrum icke på det sättet att HovR:n som en förutsättning för uteslutning prövat huruvida rekvisitet om ställande av säkerhet blivit uppfyllt, utan i stället förordnat dels att bolagsman skall uteslutas, dels att den andre bolagsmannen skall ställa säkerhet. Åläggandet att ställa säkerhet har inte preciserats. Av HovR:ns dom framgår inte relationen mellan förordnandet att den ene bolagsmannen skall uteslutas och förordnandet att den andre bolagsmannen skall ställa säkerhet. HovR:ns dom är i dessa hänseenden så mörk och ofullständig att därav ej framgår hur i saken dömts. HovR:n har vidare gjort ett grovt rättegångsfel genom att inte tillåta den vittnesbevisning M.N. velat åberopa i HovR:n. - Sedan M.N. ansökt om verkställighet av förordnandet om ställande av säkerhet har kronofogdemyndigheten i Örebro genom beslut d 16 maj 1988 avvisat ansökningen på den grunden att HovR:ns dom därvidlag är så mörk eller ofullständig att verkställighet inte kan ske. - Därest HovR:ns dom likväl icke skulle anses vara så mörk eller ofullständig att därav ej framgår hur i saken dömts, och om därvid HovR:ns dom skulle anses ha innebörden att i följd av domen M.N. är att anses som utesluten, oavsett att säkerhet icke ställts, göres gällande att HovR:ns rättstillämpning är uppenbart lagstridig.

M.N:s yrkande om säkerhet framställdes först genom skrift, som inkom till HovR:n d 20 jan 1987. Varken i skriften eller vid huvudförhandlingen gjorde M.N. någon precisering av vilken säkerhet han krävde. Ej heller framställdes yrkandet på sådant sätt att kravet på ställande av säkerhet anknöts till prövningen av motparten T.N:s huvudyrkande. HovR:n gjorde ej heller prövningen av huvudyrkandet beroende av frågan om säkerhet.

Enligt 2 kap 30 § lagen om handelsbolag och enkla bolag kan uteslutning av bolagsman ske under de i lagrummet angivna förutsättningarna. För att uteslutning skall få ske måste bland annat iakttas att den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum. Den som begärs utesluten har alltså möjlighet att göra frågan om uteslutning beroende av att angiven säkerhet ställs. För att rätten till säkerhet skall ha någon reell innebörd måste givetvis säkerhetens beskaffenhet på något sätt vara angiven. Frågan om säkerhet är emellertid dispositiv. HovR:n har helt bifallit M.N:s yrkande på det sätt det framställts. Att domslutet i denna del blivit så ofullständigt att det ej gått att verkställa kan därför inte anses som domvilla. Ej heller har beträffande HovR:ns beslut om avvisande av bevisning framkommit någon omständighet som utgör domvilla. Frågan om säkerhet har av HovR:n handlagts och avgjorts på ett sätt som ej är avsett med stadgandet i 2 kap 30 § lagen om handelsbolag och enkla bolag där rätten att kräva säkerhets ställande upptagits bland förutsättningarna för att uteslutning av bolagsman skall få ske. Med hänsyn till det sätt varpå yrkandet om säkerhet framställts och formulerats kan emellertid HovR:ns rättstillämpning inte anses som uppenbart lagstridig.

HD (JustR:n Gregow, Freyschuss, Törnell och Munck, referent) fattade följande slutliga beslut: Det är upplyst att, sedan M.N. ansökt om verkställighet av HovR:ns förordnande om ställande av säkerhet, kronofogdemyndigheten i Örebro genom beslut d 16 maj 1988 avvisat ansökningen med hänvisning till att HovR:ns dom i denna del var så mörk eller ofullständig att verkställighet inte kunde ske.

M.N. har till stöd för domvillobesvären bl a åberopat att åläggandet för T.N. att ställa säkerhet inte preciserats och att det inte av HovR:ns dom framgår hur förordnandet om uteslutning av honom ur handelsbolaget förhåller sig till förordnandet om skyldighet för T.N. att ställa säkerhet. HovR:ns dom är i dessa hänseenden enligt M.N. så mörk och ofullständig att det inte framgår av domen hur det har dömts i saken. För det fall HovR:ns dom inte bedöms som mörk och ofullständig samt domen skall tilläggas den innebörden att M.N. är att anse som utesluten oavsett att säkerhet inte ställts har M.N. till stöd för resningsansökningen gjort gällande att domen i detta hänseende är uppenbart lagstridig.

Om det finns grund för likvidation av handelsbolag enligt 2 kap 24-27 §§ lagen om handelsbolag och enkla bolag, kan enligt 30 § samma kapitel, i stället för att bolaget träder i likvidation, uteslutning ske av den bolagsman till vilken likvidationsgrunden kan hänföras eller dennes rättsinnehavare. För att uteslutning skall få ske måste enligt sistnämnda lagrum bl a iakttas att den som begärs utesluten har rätt att kräva att säkerhet ställs för att hans ansvar för bolagets förbindelser inte tas i anspråk i större omfattning än som kan antas ha blivit fallet om i stället för uteslutning bolagsskifte hade ägt rum. Ett syfte med denna bestämmelse är att bereda den uteslutne skydd mot att övriga bolagsmän missköter handelsbolaget så att dess ekonomi försämras och den uteslutne bolagsmannens ansvar för bolagets skulder i följd därav tas i anspråk i högre grad än som föranletts av förhållandena vid uteslutningen (SOU 1978:67 s 103 och prop 1979/80:143 s 54, jfr Nial, Om handelsbolag och enkla bolag, 2 u 1983 s 245 f).

Med hänsyn till avfattningen av och syftet med den berörda bestämmelsen kan denna inte förstås på annat sätt än att ställandet av säkerhet, om yrkande därom framställs, utgör en förutsättning för att en bolagsman skall kunna uteslutas. HovR:ns dom måste tilläggas den innebörden att M.N. utesluts som bolagsman genom domen oberoende av om T.N. fullgör sin i domen fastställda skyldighet att ställa säkerhet. Den rättstillämpning som ligger till grund för domen får därmed - även med beaktande av att M.N:s yrkande i frågan att döma av handlingarna inte var fullt tydligt - anses uppenbart strida mot lag.

På grund av det anförda beviljar HD jämlikt 58 kap 1 § 1 st 4 RB den sökta resningen och förordnar att målet skall upptas till förnyad behandling av HovR:n.

JustR Palm var skiljaktig och anförde: Det är upplyst - - - se HD:s beslut - - - s 245 f).

För det angivna syftet måste det vara angeläget att begärd säkerhet ställs i anslutning till uteslutningen. Ett uteslutningsbeslut av domstol bör i enlighet härmed förutsätta att godtagbar säkerhet har ställts under rättegången. Även om det inte kan anses framgå klart av vare sig lagtext eller förarbeten får detta också antas ha varit lagstiftarens tanke. Ett beslut om senare uteslutning kan visserligen utformas så att uteslutningen villkoras av att säkerhet ställs men kan i så fall dra med sig ytterligare en process om säkerheten. Att - som HovR:n får anses ha beslutat i detta fall - förordna om uteslutning oberoende av om en i domen fastställd skyldighet att ställa säkerhet fullgörs får i allt fall anses felaktigt. Beslutet kan emellertid enligt min mening inte sägas ha innefattat en uppenbart oriktig rättstillämpning.

Av det anförda följer att jag finner såväl domvillobesvären som resningsansökningen böra avslås.