lagen.nu

NJA 1989 s. 401

Fråga huruvida särskild anledning till adoption fanns beträffande ej minderårig person, som inte uppfostrats av sökande. 4 kap 6 § 1 st FB. (I och II).

B.N., född 1923, ansökte vid Stockholms TR om tillstånd att adoptera A-C.J., född 1955.

Till stöd för sin ansökan anförde B.N. i huvudsak följande. A-C.J. är dotter till hans hustru A.N. i hennes tidigare äktenskap med O.K.. Detta äktenskap upplöstes genom skilsmässa 1971. Sedan dess har A-C.J. inte haft någon kontakt med sin biologiske far. Hon har helt tagit avstånd från honom och på allt sätt undvikit kontakt med honom. O.K. missbrukade under en lång följd av år före skilsmässan 1971 i hög grad alkohol. Han uppträdde ofta hotfullt mot såväl hustrun som dottern och misshandlade dem vid ett flertal tillfällen. A-C.J. har efter skilsmässan 1971 uppfostrats huvudsakligen av sin mor. A.N. och B.N. ingick äktenskap 1978. A-C.J. har vistats mycket i B.N:s och hans hustrus gemensamma hem och starka familjeband har knutits mellan dem. A-C.J:s underåriga barn har alltid betraktat honom som sin "morfar". Kontakterna mellan honom och A-C.J. har alltid varit nära och goda. A-C.J:s stora önskan att se honom som sin far måste anses väga tungt vid bedömningen av adoptionsfrågan.

A-C.J. och A.N. samtyckte var för sig till adoptionen.

O.K. bestred bifall till ansökningen.

TR:n (ordf tingsfiskalen Ernstson) anförde i beslut d 29 april 1988: I 4 kap 6 § 1 st FB föreskrivs att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoption.

TR:n konstaterar inledningsvis att sökanden inte har uppfostrat A-C.J. och att det inte heller kan bli fråga om något framtida uppfostringsförhållande. Fråga är då om särskild anledning till adoptionen föreligger. Enligt förarbetena (se prop 1980/81:112 s 8 f och 14 f) kan en sådan särskild anledning vara att det i särskilda fall finns anledning att befästa ett nära personligt förhållande mellan sökanden och den som skall adopteras, normalt av väsentligen samma innehåll som mellan föräldrar och barn.

Uppgiften om att A-C.J. sedan 1971 inte haft någon kontakt med O.K. har visserligen lämnats obestridd. O.K. har i och för sig inte heller utvecklat grunden för sitt bestridande av ansökningen. Oaktat B.N:s uppgifter om att starka familjeband knutits mellan honom och A-C.J. och att de alltid haft nära och goda kontakter, kan dock TR:n inte mot Olofs bestridande finna att sådan särskild anledning som avses i ovan nämnda lagrum föreligger för bifall till ansökningen. Tillstånd till adoptionen - även om den är till fördel för A-C.J. - kan därför inte ges.

TR:n lämnar ansökningen utan bifall.

Nämndemännen Hässlehult och Asplund var skiljaktiga och anförde: Vad B.N. anfört om det personliga förhållandet mellan honom och A-C.J. och om syftet med adoptionen får anses utgöra sådan särskild anledning till adoption som avses i det angivna lagrummet. Av utredningen framgår inte annat än att en adoption är till fördel för A-C.J.. Även i övrigt är, såvitt handlingarna utvisar, de krav som ställs upp i 4 kap FB uppfyllda. Adoptionsansökningen skall därför bifallas. Genom adoptionen är A-C.J. enligt 4 kap 8 § FB att anse som makarnas gemensamma barn.

B.N. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin ansökan. A.N. och A-C.J. biträdde besvären.

O.K. bestred ändring. Han anförde därvid bl a att han och dottern A-C.J. hade haft mycket goda kontakter under åren 1971-1979. Till stöd härför ingav han två brev som hon sänt till honom år 1975 och år 1979.

HovR:n (hovrättslagmannen Wilhelmson och hovrättsrådet Karle, referent) meddelade d 16 dec 1988 följande beslut: Med hänsyn till att B.N. sedan tio år är gift med A-C.J:s mor A.N. och till vad B.N., med deras instämmande, anfört om de starka familjeband som knutits mellan honom och A-C.J. och hennes barn måste det anses föreligga ett så nära personligt förhållande mellan B.N. och A-C.J. att det finns särskild anledning till adoptionen. Vad O.K. invänt har ej sådan tyngd att adoptionen bör vägras.

HovR:n finner det således vara lämpligt att adoptionen äger rum. TR:ns beslut skall därför upphävas och tillstånd ges B.N. att som adoptivbarn antaga A-C.J.

Adj led Wiklund Jörgensen var av skiljaktig mening och anförde: Frågan i målet är om omständigheterna är sådana att det finns särskild anledning till adoption trots att A-C.J. varken har uppfostrats eller skall uppfostras av B.N..

A-C.J. har tills hon var drygt 15 år bott tillsammans med sin mamma A.N. och sin pappa O.K.. Hon har, enligt vad som framkommit i HovR:n, i vart fall i någon form haft kontakt med O.K. under hela 70-talet. A-C.J. har utöver sitt samtycke inte yttrat sig. O.K. har i flera skrifter till HovR:n motsatt sig adoptionen.

A-C.J. var 23 år gammal, när B.N. i dec 1978 gifte sig med hennes mamma. Det framgår av handlingarna att A-C.J. vid ungefär samma tid själv gifte sig och fick barn. Hon har följaktligen inte bott hemma samtidigt med B.N. utan i stället haft sina viktiga relationer på ett helt annat håll.

Den sorts nära relation lagstiftaren avsett att bekräfta genom adoption måste vara av särskilt slag. En mycket god relation till en annan vuxen eller en person ur en annan generation kan i sig inte vara tillräcklig. Förhållandet bör ha något av den karaktär, beständighet och unika kvalitet som råder i förhållandet mellan en förälder och ett barn. Bedömningen av adoptionens lämplighet måste ske endast med utgångspunkt i relationen mellan den som adopteras och den som skall adoptera. Behovet av en morfar kan inte lösas inom ramen för adoptionsinstitutet.

Mot bakgrund av vad ovan anförts finner jag att omständigheterna i detta fallet är sådana att en adoption inte skall tillåtas. Besvären skall därför lämnas utan bifall.

O.K. anförde besvär och yrkade att adoptionsbeslutet skulle upphävas.

B.N. bestred ändring.

A.N. biträdde B.N:s talan. A-C.J. bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Oja, föreslog i betänkande följande beslut: O.K., B.N. och A.N. har anfört i huvudsak samma omständigheter som vid TR:n och i HovR:n.

I målet är fråga huruvida den begärda adoptionen är till fördel för A-C.J. och om det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan henne och B.N. finns särskild anledning till adoption samt om tillstånd till adoption bör medges mot Olofs bestridande.

Enligt förarbetena till 4 kap 6 § 1 st FB, som är tillämplig i detta fall, kan en särskild anledning att tillåta adoption vara att det i det särskilda fallet finns anledning att befästa ett nära personligt förhållande mellan sökanden och den som skall adopteras, normalt av väsentligen samma innehåll som mellan föräldrar och barn (prop 1980/81:112 s 14).

Anledning att genom adoption befästa ett personligt förhållande mellan, såsom i detta fall, styvfar och styvbarn, förekommer främst där barnet är underårigt och inte längre har kontakt med sin biologiske far. En adoption får i sådana fall vanligen anses vara till barnets fördel eftersom den stärker de faktiska familjebanden. Skälen för adoption torde emellertid normalt få anses svagare när det gäller att befästa ett personligt förhållande som uppkommit efter att barnet uppnått vuxen ålder eller upprätthåller kontakten med biologiske fadern (jfr NJA 1987 s 116 och 628). Det är i sådana fall inte heller lika påtagligt att adoptionen är till fördel för barnet, oavsett hur starka de nya familjebanden kan anses vara. Behovet av att stärka familjebanden eller befästa dem genom en adoption får normalt anses minska när barnet blivit vuxet. Det bör dessutom i detta sammanhang beaktas att en adoption i princip innebär att familjebanden med adoptivbarnets tidigare familj skärs av.

I detta fall saknas det anledning att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter som lämnats om det personliga förhållandet mellan B.N. och A-C.J.. Uppgifterna om att de knutit starka familjeband under A.N.s tioåriga äktenskap med B.N. får alltså godtas, även om A-C.J. under samma tid bildat egen familj och förhållandet till den av naturliga skäl får antas ha kommit i första hand.

A-C.J. och hennes familj synes vidare inte ha haft särskild kontakt med O.K. sedan ungefär tio år och A-C.J:s barn betraktar enligt uppgift B.N. som sin morfar.

De långvariga fasta banden mellan A-C.J. och hennes familj å ena sidan och hennes styvfar B.N. å den andra, samtidigt som kontakten med O.K. varit bruten, bör med hänsyn till omständigheterna medföra att en adoption får anses vara till fördel för A-C.J., särskilt som ett familjeförhållande härigenom blir befäst även mellan hennes barn och B.N.. Dessa omständigheter får trots Olofs bestridande av adoptionen även anses utgöra särskild anledning till denna.

HD lämnar på grund av det anförda O.K:s besvär utan bifall.

HD (JustR:n Rydin, L.S. K Beckman, Nyström och Lambe, referent) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I 4 kap 6 § 1 st FB, som erhöll sin nu gällande lydelse genom en lagändring år 1981, föreskrivs att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Enligt de ursprungliga motiven till adoptionsbestämmelserna bör en adoption tillåtas endast då det finns särskild anledning att skapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras. Det ansågs emellertid inte möjligt att i lagen uppställa några mer preciserade villkor för domstolens tillstånd till en adoption, utan en lämplighetsprövning fick företas i varje särskilt fall. (Se NJA II 1917 s 474.)

I rättstillämpningen uppkom en viss osäkerhet om hur bestämmelsen skulle tolkas, varför lagstiftaren genom lagen (1981:363) om ändring i FB gjorde ett visst förtydligande av stadgandet. Av detta framgår nu att det, förutom kravet att adoptionen skall vara till fördel för adoptivbarnet, måste föreligga en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet. En sådan särskild anledning är, som nämns i lagtexten, att sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet. Även i övrigt kan det, enligt motiven till lagändringen, i särskilda fall finnas anledning att genom en adoption befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet, normalt ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn (NJA II 1981 s 148 och 152).

Det saknas anledning att ifrågasätta riktigheten av de uppgifter som lämnats om det personliga förhållandet mellan B.N. och A-C.J.. Uppgifterna om att de knutit starka familjeband under A.N.s tioåriga äktenskap med B.N. får alltså godtas, även om A-C.J. under samma tid bildat egen familj och förhållandet till den av naturliga skäl får antas ha kommit i första hand. A-C.J. och hennes familj synes vidare inte ha haft särskild kontakt med O.K. sedan ungefär tio år och A-C.J:s barn betraktar enligt uppgift B.N. som sin morfar.

Fråga är om en ej sällan förekommande ändring av det ursprungliga familjeförhållandet. Den stabilitet och känslomässiga förankring som därigenom ofta inträder får i ett fall som det förevarande visserligen förutsättas vara till fördel för dem som ingår i den nya familjebildningen. A-C.J. hade emellertid uppnått en ålder av 23 år då hennes mor ingick äktenskapet med B.N. och hon bildade samtidigt själv familj. Hon har alltså inte under någon period bott tillsammans med makarna N.

Tillstånd till adoption av annan vuxen bör inte lämnas endast som en stadfästelse av att mellan adoptanten och den han önskar adoptera råder en mycket god relation. Förhållandet mellan dem bör i stället vara av sådant djupgående slag att det kan jämställas med det mellan föräldrar och barn. A-C.J. och B.N. har inte genom yttre omständigheter fått en sådan relation. Det har ej heller visats att deras personliga förhållande på annat sätt skulle ge särskild anledning till adoptionen. Att A-C.J:s barn ser B.N. som sin morfar utgör inte skäl för annan bedömning.

Mot bakgrund av vad nu anförts finner HD att förutsättningar för bifall till adoptionsansökningen ej föreligger.

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut lämnar HD B.N:s ansökan om tillstånd till adoption utan bifall.

JustR Vängby var av skiljaktig mening och anförde: När vid tillkomsten av 1917 års adoptionslag lagberedningen förordade att adoption skulle tillåtas endast då särskild anledning förelåg att skapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras, nämnde lagberedningen som exempel på missbruk av adoptionsinstitutet, hämtade från andra länder, bl a försök att kringgå namnrättsliga regler eller bestämmelser om arvsskatt. När 4 kap 6 § FB förtydligades anfördes som skäl vilka i sig inte utgjorde tillräcklig anledning till adoption ytterligare en allmän önskan att bereda någon en möjlighet att vistas i Sverige för att denne därigenom skulle få bättre levnadsvillkor eller en önskan att göra det möjligt för den som skall adopteras att få uppehålls- eller arbetstillstånd här i Sverige.

Varken lagtexten eller de motiv som anförts för dess utformning hindrar att efter lämplighetsprövning i det enskilda fallet ett familjeliknande förhållande mellan vuxna personer befästes genom adoption även i andra fall än när sökanden tidigare uppfostrat den som skall adopteras. Det är naturligt att den senare som vuxen knutit relationer till andra vuxna personer än den tilltänkta adoptivföräldern eller adoptivföräldrarna och kanske själv bildat familj. I denna situation måste det familjeliknande förhållande som adoptionen är avsedd att befästa bedömas som en helhet. Betydelse måste därvid tillmätas önskemål särskilt av den som skall adopteras att få förhållandet stadfäst genom adoption. När fråga inte är om att kringgå lagregler utan adoptionen är motiverad av familjeskäl, bör ansökningen kunna bifallas. Det måste understrykas att detta lika litet som vid adoption av barn får medföra ett eftersättande av sanningskravet; barn i den nya familjebildningen måste på ett tidigt stadium få kännedom om sitt biologiska ursprung.

På grund av det sagda och på de av HovR:n anförda skälen finner jag att den sökta adoptionen bör tillåtas.

Jag fastställer därför det slut vartill HovR:n kommit. II

L.S., född 1938, ansökte vid Värnamo TR om tillstånd att adoptera M.S., född 1964, och I.S., född 1966. Dessa var barn till hans hustru U. och hennes förre make S-E.S.

Som skäl för sin ansökan anförde L.S. bl a: Han har inga egna bröstarvingar men betraktar M.S. och I.S. som Ullas och hans gemensamma barn och är därför angelägen att få adoptera dem.

U., M.S. och I.S. samtyckte till adoptionen.

S-E. motsatte sig adoptionen och anförde bl a: Han har skött sina åligganden klanderfritt under hela den tiden han och U. varit skilda. M.S. och I.S. har egna förhållanden. M.S. sammanbor i Värnamo och I.S. sammanbor i Växjö.

TR:n (ordf rådmannen Klemming) anförde i beslut d 19 aug 1988:

Skäl. Enligt 4 kap 6 § FB gäller att rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Av utredningen får anses framgå att adoptionen är till fördel för M.S. och I.S.. Det personliga förhållandet mellan L.S. och syskonen S är av sådant slag att det finns särskild anledning till adoptionen. Det är därför enligt TR:ns mening lämpligt att adoptionen äger rum.

TR:ns beslut. TR:n lämnar L.S. tillstånd att som adoptivbarn anta M.S. och I.S.

S-E. anförde besvär i Göta HovR och yrkade undanröjande av TR:ns beslut.

L.S. bestred bifall till besvären.

HovR:n (hovrättsråden Rehnberg och Främby samt hovrättsassessorn Johansson, referent) anförde i beslut d 27 dec 1988:

Skäl. S-E. har till stöd för besvären anfört bl a: Han och U. skildes år 1976, varvid U. erhöll vårdnaden om deras döttrar M.S. och I.S.. Under döttrarnas uppväxttid har han haft god och kontinuerlig kontakt med dem. Efter skilsmässan har M.S. och I.S. vistats hos honom sammanlagt omkring en månad varje år. De har hela tiden haft ett mycket gott förhållande till varandra. Båda döttrarna har numera eget boende. Han träffar dem oftast i samband med högtider och bemärkelsedagar. M.S. bor sedan drygt ett år tillbaka i Värnamo tillsammans med sin pojkvän. I.S., som går på lärarhögskolan i Växjö, är mantalsskriven hos S-E.. L.S. och U. ingick äktenskap med varandra i juli 1987. M.S. och I.S. hade då lämnat hemmet. L.S. framställan om adoption synes endast vara betingad av att han önskar egna bröstarvingar. S-E. har ej andra barn än M.S. och I.S.. Han är ensamstående och döttrarna betyder mycket för honom. Det är inte visat att en adoption på något sätt skulle vara till gagn för M.S. och I.S..

L.S. har i HovR:n anfört bl a: Hans önskan att adoptera M.S. och I.S. är ett uttryck för hans behov av att befästa det personliga förhållande som råder dem emellan. Han har ett mycket gott förhållande till flickorna och betraktar dem som familjemedlemmar. De umgås regelbundet med varandra. I.S. bor hos makarna S ett par helger i månaden. Hon är mantalsskriven hos S-E. på grund av att hon erhåller ett årligt stipendium från Gislaveds kommun. Monicas och Ingelas kontakt med sin biologiske far är sporadisk. De träffas endast i samband med födelsedagar och andra högtidsdagar. Någon spontan kontakt dem emellan förekommer inte.

M.S. har uppgivit bl a: Under åren 1976-1983 träffade hon S-E. endast vid födelsedagar och Fars dag. År 1984 flyttade hon till egen lägenhet i Gislaved och hon hade därefter bättre kontakt med honom än tidigare. I mars 1987 flyttade hon till sin pojkvän i Värnamo. Sedan dess träffar hon S-E. vid födelsedagar samt talar med honom i telefon ett par gånger i månaden. Hon besöker sin moder och L.S. några gånger i månaden och de har nästan daglig telefonkontakt med varandra. Det känns naturligt för M.S. att adoptionen kommer till stånd. Hon hoppas dock att den personliga relationen mellan henne och hennes fader skall bestå även i fortsättningen. Dessutom vill hon behålla namnet S.

I.S. har uppgivit bl a: Hon har haft regelbunden kontakt med S-E. sedan föräldrarnas skilsmässa. Denna kontakt har emellertid inskränkt sig till födelsedagar och vissa högtidsdagar. Hon är mantalsskriven hos sin fader på grund av att hon årligen erhåller ett stipendium från Gislaveds kommun. De samtalar i telefon en-två gånger i månaden. Hennes kontakt med L.S. har fördjupats undan för undan. Hon tillbringar ett par helger i månaden hos sin moder och L.S.. De har daglig telefonkontakt med varandra.

HovR:n gör följande bedömning.

Av förarbetena till 4 kap 6 § 1 st FB framgår att syftet med bestämmelsen bl a är att möjliggöra adoption i sådana särskilda fall där sökanden inte uppfostrat eller kommer att uppfostra barnet men anledning ändock finns att genom adoption befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet. Normalt skall förhållandet vara av väsentligen samma innehåll som det som råder mellan föräldrar och barn.

Av utredningen i målet får anses framgå att M.S. och I.S. står i ett nära personligt förhållande till L.S.. Ansökan avser emellertid adoption av myndiga barn, vilka inte uppfostrats av L.S.. Det fordras därför särskild anledning att lämna tillstånd till adoptionen. Enligt HovR:ns mening är omständigheterna ej sådana att det föreligger särskilda skäl att befästa det personliga förhållandet mellan L.S., å ena sidan, samt M.S. och I.S., å andra sidan, genom adoption. På grund härav skall TR:ns beslut upphävas.

HovR:ns beslut. HovR:n upphäver TR:ns beslut.

L.S. anförde besvär och yrkade bifall till sin ansökan om adoption.

S-E. (ombud advokaten I.G.) bestred ändring.

M.S., I.S. och U. bereddes tillfälle att yttra sig men avhördes inte.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Oja, föreslog i betänkande följande beslut: L.S. och S-E. har åberopat i huvudsak samma omständigheter som i HovR:n.

Målet rör frågan huruvida den begärda adoptionen är till fördel för M.S. och I.S. och om det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dem och L.S. finns särskild anledning till adoption samt om tillstånd till adoption bör medges mot S-E:s bestridande.

Enligt förarbetena - - - se målet under I - - - skärs av.

I detta fall har framkommit att M.S. och I.S. haft regelbunden kontakt med S-E. efter dennes och Ullas skilsmässa, även om olika uppfattningar råder om omfattningen av dessa kontakter. I.S. är dessutom mantalsskriven hos S-E.. L.S. och U. har varit gifta endast en kortare tid, även om de känt varandra viss tid före äktenskapet. Det saknas påtagliga belägg för att M.S. och I.S., som inte längre varit minderåriga när kontakten med L.S. etablerades, under denna förhållandevis korta tid knutit sådana fasta band till L.S. att förhållandet mellan dem väsentligen är att jämställa med ett förhållande mellan fader och döttrar. Det har inte heller närmare utvecklats på vilket sätt adoptionen av familjeskäl eller eljest skulle vara till fördel för M.S. och I.S., mot bakgrund av att de behållit kontakterna med sin biologiske far.

Då det inte framkommit att adoptionen är till fördel för M.S. och I.S. och då det inte heller mot bakgrund av de berörda personernas förhållanden finns särskild anledning till adoption, och då S-E. motsatt sig denna, bör adoptionen inte tillåtas.

HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Vängby, Rydin, L.S. K Beckman, Nyström och Lambe, referent), fattade följande slutliga beslut:

Skäl. I 4 kap - - - se målet under I - - - s 148 och 152).

M.S. och I.S. har alltsedan föräldrarnas skilsmässa år 1976 haft regelbunden kontakt med S-E., även om olika uppfattningar råder i målet om omfattningen av dessa kontakter. L.S. och U. har ej varit gifta med varandra mer än två år. Det saknas påtagliga belägg för att M.S. och I.S., som icke längre var minderåriga när kontakten med L.S. etablerades, under denna korta tid knutit sådana fasta band till L.S. att förhållandet mellan dem väsentligen är att jämställa med ett förhållande mellan far och dotter. Då det sålunda saknas laga förutsättningar för att ge tillstånd till den sökta adoptionen, skall besvären lämnas utan bifall.

HD:s avgörande. HD lämnar besvären utan bifall.

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1989-07-05
Målnummer
Ö73-89
Lagrum
4 kap. 6 § första st. föräldrabalken (1949:381)
Litteratur
Sökord
Adoption
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (3)

RH 1997:102: Tillstånd till adoption har ansetts böra medges med hänsyn till familjeförhållandena.
RH 1997:20: Särskild anledning till adoption av en 21-åring i strid mot hennes moders samtycke har ansetts föreligga, huvudsakligen på grund av 21-åringens behov av stöd och den speciella relation som utvecklats...
RH 1997:32: En ensamstående man har ansökt om adoption av en ung man, flykting från Bangladesh. Det personliga förhållandet har - särskilt med beaktande av den begränsade tid det varat - inte ansetts vara sådant...
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation