NJA 1987 s. 116

Domskäl

TR:n (lagmannen Vallgårda) anförde i beslut d 8 juni 1984: Av utredningen i målet framgår i huvudsak följande.

L-G.L. och A.L. arbetar båda som vårdare på Säters sjukhus. Där arbetar även I.O. och en kvinna han sällskapar med. Makarna L. och I.O. är grannar. De har länge varit umgängesvänner.

Makarna L. har varit sammanboende sedan omkring åtta år. Under en kris i deras förhållande upptog A. en förbindelse med I.O. med påföljd att hon blev gravid. Kort därefter förliktes de och L-G.L. uppträdde som om han var far till det väntade barnet. På grund av A.L:s upplysningar om förhållandet kom att föranstaltas om blod undersökning för att bestämma vem av de båda männen som var far till barnet. Det kunde konstateras att I.O. kunde vara barnets far medan L-G.L. befanns utesluten. Genom socialnämndens i Säter medverkan skrev I.O. under ett faderskapserkännande och förband sig att betala 700 kr i månaden i underhållsbidrag. Han har dock inte erlagt någon del härav, enligt egen uppgift efter överenskommelse med A.L..

Efter barnets födelse fortsatte umgänget som förut och makarna L. har anlitat I.O. som barnvakt. Denne, som funnit drag av sig själv hos barnet, har blivit alltmer fäst vid henne. Detta har bl a tagit sig uttryck i en ansökan till TR:n om fastställelse av rätt till umgänge med flickan, sedan den uppkomna tvisten om rätten till adoption skapat konflikt mellan honom och makarna L..

TR:n gör följande bedömning.

Om makarna L. ingått äktenskap före flickans födelse och om de varit överens därom, hade barnet varit att betrakta som fött i deras äktenskap. I.O. hade, oaktat sin misstanke om barnets ursprung, inte haft möjlighet att göra någon rätt gällande. Det är således på grund av att makarna L. uppskjutit äktenskapet som det blivit nödvändigt att genom adoption uppnå vad som kunde ha åstadkommits utan inblandning från utomstående.

Med hänsyn härtill och då av utredningen framgår att adoptionen är till fördel för barnet, bör den tillåtas.

TR:ns avgörande. TR:n lämnar L-G.L. tillstånd att till adoptivbarn antaga T..

Adoptionen innebär att barnet är att betrakta som L-G.L:s och A.L:s gemensamma barn.

I.O. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att adoptionsansökningen skulle lämnas utan bifall.

L-G.L. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Gehlin och Grahn, referent) anförde i beslut d 28 dec 1984:

Skäl. Parterna har i HovR:n i huvudsak vidhållit vad de anfört vid TR:n. I.O. har i HovR:n ingivit två kvitton, det ena till visande av att han d 13 juli 1984 till A.L. betalt 14 000 kr avseende underhållsbidrag för dottern T. för tiden nov 1982 t o m juli månad 1984, det andra till visande av att 700 kr avseende underhållsbidrag för augusti månad betalats d 20 aug 1984.

HovR:n gör följande bedömning.

Enligt stadgandet i 4 kap 6 § 1 st FB skall rätten göra en allmän bedömning av lämpligheten av huruvida en adoption i ett visst fall bör få äga rum. Tillstånd till adoptionen får därvid ges endast om adoptionen är till fördel för barnet.

Av utredningen framgår att T. alltsedan sin födelse under goda förhållanden fått växa upp i sin moders, A.L:s, och L-G.L.:s gemensamma hem tillsammans med deras år 1978 födde son samt att man kan räkna med att T. även i fortsättningen kommer att tillbringa sin uppväxttid där, varvid familjen L. kommer att utgöra en väl fungerande enhet.

Barnets fader, I.O., har dock motsatt sig att tillstånd till adoptionen lämnas. Utredningen ger vid handen att hans uppgifter om sitt intresse för T. är uppriktiga och äkta. Det är därvid att märka att han, i vart fall i viss utsträckning, haft kontakt med T. alltsedan hon föddes. Han har dessutom bidragit till hennes underhåll. I.O:s dokumenterade intresse för T. och hans intresse för att också i framtiden upprätthålla kontakten med henne måste i detta ärende tillmätas största betydelse. Vid den avvägning av olika intressen som måste göras finner HovR:n inte, mot I.O:s bestridande, adoptionen vara till sådan fördel för T. att skäl finns att lämna tillstånd till den.

HovR:ns avgörande. Med ändring av TR:ns beslut lämnar HovR:n L-G.L:s adoptionsansökning utan bifall.

Hovrättsrådet Westin var skiljaktig och anförde: T. är medlem i makarna L:s familj. Hon får god omvårdnad i denna familj. Att T. får ännu fastare anknytning till denna familjemiljö är till fördel för henne.

Det förhållandet, att I.O:s rätt till umgänge med T. upphör om adoptionen kommer till stånd, bör ej anses vara hinder mot bifall till adoptionsansökningen, då adoptionen är till fördel för T..

På grund av det anförda och då i övrigt förutsättningar för bifall till ansökningen föreligger - även I.O. har för övrigt ursprungligen samtyckt till adoptionen - bör TR:ns beslut att bifalla ansökningen stå fast.

Domskäl

Skäl. I målet är upplyst, att I.O. genom interimistiskt beslut av TR:n numera tillerkänts viss rätt till umgänge med T., att han utövar denna umgängesrätt i makarna L:s hem och att han fortlöpande betalar överenskommet underhållsbidrag för T..

För adoption gäller alltsedan tillkomsten av den första adoptionslagstiftningen år 1917 att i ett fall som det förevarande en adoption kan genomföras även om den av föräldrarna som inte har del i vårdnaden ej har lämnat sitt samtycke men att han eller hon skall höras i adoptionsärendet, om det kan ske. I förarbetena till de olika bestämmelser som gällt i frågan har lagstiftaren gett uttryck åt den meningen, att största hänsyn skall tas till den förälderns mening (NJA II 1917 s 486, 1950 s 60). HD har vid tillämpningen av bestämmelserna lagt särskild vikt vid det förhållandet att föräldern i fråga skulle genom adoption betagas den honom eller henne eljest tillkommande rätten till umgänge med barnet (NJA 1952 s 293 och 521, jfr 1965 s 256). Vid bedömning av äldre lagförarbeten och rättspraxis bör hänsyn tas till att lagstiftningen om umgänge mellan föräldrar och barn år 1983 ändrades på så sätt, att lagtexten inte som tidigare ger uttryck för en ensidig föräldrarätt utan mer understryker barnets behov av umgänge med sina föräldrar; liknande synpunkter torde dock ha påverkat även äldre lagstiftning i ämnet (prop 1981/82:168 s 41 f, jfr NJA II 1917 s 379 f).

När ställning skall tas till frågan om en adoption bör genomföras - något som rycker undan den rättsliga grunden för umgänge mellan barnet och dess biologiska föräldrar eller den ena av dem - bör beaktas att det numera är vanligt att det i en familj finns barn som bara är mannens eller kvinnans och som bevarar nära relationer till den andra av sina föräldrar. Att avbryta ett sådant förhållande genom adoption kommer i regel inte i fråga. Hänsyn måste emellertid tas till vilket värde ett umgänge med de biologiska föräldrarna eller den ena av dem kan ha för barnet i det enskilda fallet. Avgörande är därvid som eljest vad som är bäst för barnet.

T. har alltsedan födelsen växt upp i familjen L.. Enligt vad som är upplyst uppfattar hon L-G.L. som sin far. I.O. tycks till en början ha träffat T. sporadiskt och först på senare tid har umgänget mellan honom och T. fått mera regelbundna former. Vid nu angivna förhållanden kan T. inte anses ha sådant behov av umgänge med I.O. att detta bör utgöra hinder mot den tilltänkta adoptionen.

Av utredningen framgår att T. växer upp i familjen L. under goda förhållanden och av L-G.L. betraktas och behandlas som hans eget barn. Adoptionen måste anses vara till fördel för henne. På grund härav och då något hinder i övrigt mot adoptionen inte framkommit, skall L-G.L:s adoptionsansökan bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut ger HD L-G.L. tillstånd att till adoptivbarn anta T., i följd varav T. skall anses som hans och A.L:s gemensamma barn.