NJA 1989 s. 602

Kvittning i konkurs? 121 § KL (1921:225).

Lidköpings TR

Brattefors Bruk Aktiebolags konkursbo förde genom konkursförvaltaren, jur kand A.L., efter stämning å Lastbilcentralen i Skara, Ek för, vid Lidköpings TR den talan som framgår av TR:ns dom.

Domskäl

TR:n (rådmannen Jansler) anförde i dom d 14 april 1987: Yrkanden m m. Brattefors Bruk AB, nedan kallat konkursbolaget, har drivit verksamhet bestående i brytning, krossning och malning av kalksten för jordbruks- och sjökalkningsändamål. Transport m m av konkursbolagets färdiga produkter till dess kunder har i huvudsak ombesörjts av Lastbilcentralen. I början av sept 1986 överenskom parterna att varje transport skulle betalas kontant av konkursbolaget men eftersom detta bolag saknade erforderlig likviditet fick överenskommelsen det innehållet att konkursbolaget skulle låta styra sina betalningar från kunder till Lastbilcentralen. Därvid skulle Lastbilcentralen ur varje kunds inbetalning äga rätt att göra sig betald för sin fordran avseende just den transport som hänförde sig till varje fakturabetalning och redovisa återstoden till konkursbolaget. Konkursbolaget lät på varje faktura stryka över sitt eget bank- och postgirokontonummer och skrev i stället Lastbilcentralens kontonummer. Vidare bifogades en lapp på vilken stod bl a att betalning skulle ske till Lastbilcentralens konto. Konkursbolaget försattes i konkurs d 6 okt 1986.

Konkursbolaget genom förvaltaren har nu yrkat förpliktande för Lastbilcentralen att till konkursboet utge 149 569 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen fr o m d 7 okt 1986 tills betalning sker.

Lastbilcentralen har bestritt konkursboets talan men har vitsordat yrkat belopp jämte ränta.

Konkursbolaget har som grund för sin talan anfört: Yrkat belopp avser vad Lastbilcentralen mottagit av konkursbolagets kunder efter beslutet om konkurs. Beloppet motsvarar vad Lastbilcentralen enligt avtalet varit berättigad att behålla som ersättning för körningar. Dessa har skett före konkursutbrottet och även fakturerats innan dess. Eftersom betalning influtit till Lastbilcentralen efter konkursbeslutet är Lastbilcentralen enligt 121 § KL inte berättigad att kvitta sin egen fordran mot konkursbolaget mot denna konkursbolagets fordran mot Lastbilcentralen.

Lastbilcentralen har anfört: Anledningen till parternas överenskommelse var att konkursbolaget inställde sina betalningar per d 1 sept 1986. Lastbilcentralen hade vid denna tidpunkt betydande fordringar mot konkursbolaget och ville inte fortsätta utföra transporter utan att kunna erhålla betalning. Avtalet gällde inte vid tidpunkten för avtalet redan utförda transporter. Lastbilcentralen har rätt att kvitta sin fordran mot konkursbolaget mot den fordran konkursbolaget har på Lastbilcentralen. Om kvittning inte är tillåten har Lastbilcentralen i vart fall varit att jämställa med en kommissionär med panträtt i fordringarna och har därför haft rätt att tillgodogöra sig betalning före redovisning.

Konkursbolaget har bestritt att Lastbilcentralen varit att anse som kommissionär och att Lastbilcentralen haft panträtt.

Domskäl. TR:n gör följande bedömning.

Enligt 121 § KL kan fordran hos gäldenär, som får göras gällande i konkursen, av borgenären användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. Vad frågan nu gäller är om konkursbolaget skall anses ha haft fordran mot Lastbilcentralen redan vid tiden för konkursbeslutet.

Avtalet mellan parterna, om Lastbilcentralens rätt att av de betalningar man erhöll från kunderna tillgodogöra sig ersättning för sin fordran mot konkursbolaget, träffades före konkursutbrottet.

Konkursbolagets fordran mot Lastbilcentralen grundar sig på detta avtal. På grund härav och eftersom Lastbilcentralen fullgjort sin prestation och fakturering skett före konkursbeslutet och Lastbilcentralen därigenom blivit redovisningsskyldig måste konkursbolaget anses ha haft sin villkorade och ej förfallna fordran mot Lastbilcentralen redan när konkursbeslutet meddelades. Kvittning är därmed tillåten och käromålet skall därför ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Göta HovR

Konkursboet fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall till sin vid TR:n förda talan.

Lastbilcentralen bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Maiander, hovrättsrådet Paulsson Nordling och adj led, rådmannen Klemming, referent) anförde i dom d 3 juni 1988:

Domskäl

Domskäl. Parterna har i HovR:n till stöd för sin talan åberopat i allt väsentligt samma omständigheter som upptagits i TR:ns dom. Lastbilcentralen har tillagt att ett sakrättsligt giltigt avtal kommit till stånd genom att konkursbolaget överlämnat alla varor till Lastbilcentralen som fraktförare och därmed har retentionsrätt i varorna samt att Lastbilcentralen kan anses som en syssloman med uppdrag att utföra transporten.

Konkursboet har gjort gällande att vad Lastbilcentralen sålunda tillagt innebär ett otillåtet åberopande av nya omständigheter enligt 50 kap 25 § RB. Lastbilcentralen har bestritt att några nya omständigheter åberopats. HovR:n finner att vad Lastbilcentralen tillagt i HovR:n närmast bör uppfattas som ett förtydligande av de omständigheter som tidigare åberopats. Skäl till avvisning föreligger därför inte.

Enligt 121 § 1 st i 1921 års KL, som skall tillämpas i målet, kan fordran hos gäldenären, som får göras gällande i konkursen, av borgenären användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades.

Vid tiden för konkursbeslutet d 6 okt 1986 hade Lastbilcentralen en fordran mot konkursbolaget som uppgick till i vart fall det omtvistade beloppet. Frågan i målet gäller i första hand om konkursbolaget vid denna tidpunkt skall anses ha haft en kvittningsgill fordran mot Lastbilcentralen.

Enligt den överenskommelse som träffats mellan Lastbilcentralen och konkursbolaget hade Lastbilcentralen rätt att av de betalningar som erhölls från konkursbolagets kunder tillgodogöra sig ersättning för de utförda transporterna innan betalningen redovisades till konkursbolaget. Någon redovisningsskuld för Lastbilcentralen och motsvarande fordran för konkursbolaget kan dock inte anses ha uppkommit förrän betalning från konkursbolagets kunder influtit till Lastbilcentralen. Det är i målet ostridigt att det omtvistade beloppet i sin helhet avser sådana inbetalningar från konkursbolagets kunder som har verkställts efter konkursbeslutet. Grund för kvittning enligt 121 § KL föreligger därför inte.

Lastbilcentralen kan inte anses ha visat att det i övrigt har förelegat någon rätt för Lastbilcentralen att tillgodogöra sig beloppet. Konkursbolagets talan skall således bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av TR:ns dom förpliktar HovR:n Lastbilcentralen i Skara ek för att till Brattefors Bruk AB:s konkursbo utge 149 569 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från och med d 7 okt 1986 tills betalning sker.

HD

Lastbilcentralen (ombud advokaten C.L.) sökte revision och yrkade att HD måtte undanröja HovR:ns dom och fastställa TR:ns domslut i huvudsaken.

Konkursboet (genom konkursförvaltaren) bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr André, hemställde i betänkande att HD måtte meddela följande dom: Domskäl. Enligt 121 § i 1921 års KL (som gällde under den i målet aktuella tiden, numera 5 kap 15 § i 1987 års KL) kan fordran hos en gäldenär som får göras gällande i dennes konkurs, av borgenären användas till kvittning mot fordran som gäldenären hade mot honom när konkursbeslutet meddelades. En förutsättning för kvittning i konkurs är således, enligt den nu angivna huvudregeln, att borgenären har förvärvat sin fordran hos gäldenären senast vid konkursbeslutet och att även gäldenärens fordran har uppkommit vid denna tidpunkt.

Brattefors Bruk AB försattes i konkurs d 6 okt 1986. Det är ostridigt att Lastbilcentralen då hade en fordran hos bolaget avseende utförda transporter av bolagets produkter. Frågan i målet är om en bolagets motstående fordran hos transportföretaget hade hunnit uppkomma vid denna tid och om kvittning av fordringarna därför kan tillåtas. För bedömningen av vid vilken tidpunkt denna senare fordran skall anses föreligga är i första hand av betydelse det avtalsförhållande som ligger till grund för fordringen, nämligen den mellan bolaget och transportföretaget i sept 1986 träffade överenskommelsen om formerna för inbetalning av bolagets kundfordringar.

Överenskommelsens syfte var att, med hänsyn till bolagets bristande likviditet, säkerställa att Lastbilcentralen skulle få ersättning för de transporter som i framtiden skulle komma att utföras för bolagets räkning. Innebörden av avtalet var att bolaget skulle styra inbetalningarna av sina kundfordringar till Lastbilcentralen som ur varje inbetalning skulle få tillgodogöra sig vad som utgjorde ersättning för transportkostnader medan återstoden skulle redovisas till bolaget. Detta genomfördes på så sätt att bolaget från och med sept 1986 uppmanade sina kunder att "av rationaliseringsskäl" göra sina inbetalningar till Lastbilcentralen. Meddelandet framgick av en lapp som bifogades varje faktura. På fakturorna ströks vidare bolagets post- och bankgironummer över och i stället tillskrevs Lastbilcentralens motsvarande nummer.

Vid konkursutbrottet hade bolaget utestående kundfordringar uppgående till 356 684 kr 70 öre avseende leveranser som skett i tiden mellan avtalets ingående och konkursbeslutet. Beloppet, som också fakturerats innan konkursen inträffade, har av kunderna inbetalats till Lastbilcentralen. Betalning har dock skett först efter konkursbeslutet. Lastbilcentralen har i sin tur till konkursförvaltaren inbetalat beloppet utom den del därav som hänför sig till de av Lastbilcentralen utförda transporterna, 149 569 kr, vilket belopp Lastbilcentralen anser sig ha rätt att kvitta mot den fordran avseende de aktuella transporterna som Lastbilcentralen kan göra gällande i bolagets konkurs.

Såsom bolagets och Lastbilcentralens överenskommelse utformats och genomförts i praktiken kan den inte anses innefatta annat än ett uppdrag för Lastbilcentralen att för bolagets räkning mottaga medel avseende inbetalda kundfordringar med skyldighet att till bolaget redovisa vad som mottagits med avdrag för den ersättning som transportföretaget ägt tillgodogöra sig. Avtalet kan således inte anses innefatta någon sådan överlåtelse av fordringarna att bolagets kunder med befriande verkan kunnat betala endast till Lastbilcentralen, inte ens såvitt gäller den del av fordringarna som belöper på de transportkostnader för vilka Lastbilcentralen enligt avtalet fick tillgodogöra sig ersättning. Såvitt framgår av utredningen har avtalet inte heller inneburit ett sådant inkassouppdrag som medfört ett åliggande för Lastbilcentralen att också svara för indrivning av fordringarna. Den redovisningsskyldighet som på grund av avtalet uppkommit för transportföretaget synes således begränsad till att gälla endast sådana medel som faktiskt kommit att inflyta till detta företag. Mot den bakgrunden har bolagets fordran hos Lastbilcentralen inte kunnat göras gällande förrän kundernas inbetalningar skett och inte i vidare mån än betalning kommit att ske till detta företag.

Det förhållandet att Lastbilcentralen inte kunnat krävas på betalning förrän efter konkursutbrottet behöver emellertid inte hindra att bolagets fordran som sådan kan anses ha uppkommit redan tidigare. En fordran kan sålunda ibland anses stiftad vid en tidigare tidpunkt än den när fordringen kan aktualiseras. Det avgörande är härvid när den väsentliga grunden för fordringsanspråket kan anses föreligga.

I förevarande fall har såväl bolagets fordran som den motsvarande fordran, som Lastbilcentralen vill använda till kvittning i bolagets konkurs, sin rättsliga grund i det mellan bolaget och Lastbilcentralen före konkursutbrottet träffade avtalet. Genom att utförandet av transporterna samt fakturering med åtföljande anmaning till bolagets kunder att betala till Lastbilcentralen har hunnit inträffa innan konkursbeslutet meddelades har detta avtal i allt väsentligt fullföljts före konkursutbrottet. Vid den tidpunkt när de nu nämnda omständigheterna var för handen har sådana för avtalets uppfyllelse nödvändiga fakta inträtt att grunden för bolagets fordran hos Lastbilcentralen måste anses konstituerad. Vad som ytterligare krävts för att fordringen skulle bli definitiv och kunna bestämmas till visst belopp, dvs att bolagets kunder följde anmaningen att betala till Lastbilcentralen, är inte av den beskaffenheten att detta kan anses inverka på fordringsanspråkets existens i och för sig utan har endast föranlett att fordringen blivit på visst sätt villkorad. Det förhållandet att fordringen var villkorad och att villkoret har uppfyllts först efter konkursbeslutet utgör inte hinder mot att fordringen används till kvittning.

HD finner sammanfattningsvis att bolagets fordran hos Lastbilcentralen får anses ha förelegat redan vid tiden för konkursbeslutet d 6 okt 1986. Lastbilcentralens talan skall således bifallas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Nyman, Heuman, Solerud, referent, Törnell och Danelius) beslöt följande dom:

Domskäl

Domskäl. Den överenskommelse som bolaget och Lastbilcentralen träffade i början av sept 1986 innebar i huvudsak att ett särskilt förfarande skulle användas för att tillförsäkra Lastbilcentralen betalning för de transporter av bolagets produkter som Lastbilcentralen skulle komma att utföra under den följande tiden. Förfarandet gick ut på att bolaget vid fakturering skulle anmana de kunder till vilka Lastbilcentralen hade utfört transporten att betala fakturabeloppet - vilket inkluderade ersättning för såväl produkten som transporten - till Lastbilcentralen och inte till bolaget. Lastbilcentralen skulle därefter behålla den del av det erhållna beloppet som motsvarade ersättning för transporten och redovisa återstoden till bolaget.

Konkursboets krav gentemot Lastbilcentralen avser betalningar som gjorts till Lastbilcentralen i enlighet med det förfarande som överenskommits mellan bolaget och Lastbilcentralen. Konkursboet har hänvisat till 121 § KL (1921:225) och som grund för sitt yrkande åberopat endast det förhållandet att betalningarna influtit efter konkursbeslutet. Betalningarna avser sådana transporter som utförts och fakturerats efter det att överenskommelsen ingicks och innan bolaget försattes i konkurs d 6 okt 1986. Med hänsyn till dessa omständigheter får Lastbilcentralen anses berättigad, utan hinder av att betalningarna gjorts först efter konkursbeslutet, att ur de erhållna beloppen tillgodogöra sig ersättning för transporterna.

TR:ns domslut skall således fastställas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i huvudsaken fastställer HD TR:ns domslut.