NJA 1989 s. 688

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Lövén) anförde i dom d 20 april 1988:

Domskäl. E.Z. har närmare hörd över åtalet uppgett: Hon har sedan länge i familje- och umgängeslivet umgåtts med mycket alkohol. Hon har åtminstone sedan hösten 1986 varit beroende av alkohol. Alkoholbesvären har medfört psykiska problem i form av bl a sömnrubbningar och ångest. Hon har gått i terapi hos en psykolog. - Vid tidpunkten för gärningen var hon sjukskriven och vistades i hemmet. Hon hade druckit mycket alkohol under hela dagen. Under förmiddagen drack hon en flaska vin och på eftermiddagen en halv flaska whisky. Hon blev dålig och omtöcknad och blev tvungen att lägga sig. Hon var medveten om att barnen kom hem från skolan men saknade därefter minnesbilder av vad som hände. Hon hade en suddig bild av ett kvinnoansikte som skakade på huvudet. Hon kunde tänka sig att hon begett sig till systemet för att köpa åter den mängd whisky hon tagit från sin man och att hon nekats att handla. Hon saknade minnesbilder av att hon lämnat hemmet med bil och kört på Vasavägen och därvid krockat med en tankbil. När polisen kom till hemmet, förstod hon inte att något hänt. - Efter det inträffade ringde hon omedelbart till Huddinge sjukhus och bad om hjälp och behandling för alkoholister enligt "Minnesotamodellen", som hon kände till. Hon blev efter ett par veckors väntetid inlagd enligt ett femveckorsprogram. Hon är nu besvärsfri och yrkesarbetar deltid. Hon går på eftervårdsbehandling en gång i veckan och besöker Anonyma Alkoholister två gånger i veckan. Hon har inte haft något återfall. Ett fängelsestraff skulle äventyra den pågående behandlingen.

Av åklagaren i målet åberopat analysbevis framgår att alkoholkoncentrationen i E.Z:s blod d 18 jan 1988 kl 18.45 uppgått till minst 3,18 promille.

E.Z. har erkänt gärningen. Vid huvudförhandlingen har ingenting framkommit som ger stöd för att hon inte skulle ha framfört sin personbil vid tillfället. Genom hennes uppgifter om alkoholförtäring före körningen sammanställda med analysresultatet finner TR:n åtalet för rattfylleri styrkt.

Omständigheterna vid körningen är försvårande. E.Z. har med sin mycket höga alkoholkoncentration i blodet utgjort en allvarlig trafikfara och hennes körning har också lett till en trafikolycka.

Normalstraffet för rattfylleri är fängelse. Den som missbrukar alkohol kan emellertid i vissa fall dömas till en icke frihetsberövande påföljd. I E.Z:s fall har trafikbrottet ett klart samband med hennes alkoholmissbruk. Efter brottet har hon enligt åberopat läkarintyg vid Huddinge sjukhus genomgått ett fem veckors strukturerat behandlingsprogram enligt Minnesotamodellen för alkoholsjukdom och hon är nu föremål för öppenvårdsbehandling.

E.Z. lever under stabila förhållanden och är på god väg att bryta sitt alkoholmissbruk. Hon förefaller vara stark nog att klara upp sin situation. TR:n anser att det inte kan antas att den påbörjade rehabiliteringen skulle äventyras av ett fängelsestraff. Vad E.Z. låtit komma sig till last är dessutom ett mycket allvarligt rattfylleribrott.

Med hänsyn till det anförda finner TR:n att det i E.Z:s fall inte föreligger sådana särskilda skäl som kan föranleda att normalstraffet frångås. E.Z. skall därför dömas för rattfylleri till fängelse i mån.

Domslut

Domslut. TR:n dömde E.Z. enligt 4 § 1 mom trafikbrottslagen för rattfylleri till fängelse 1 mån.

Domskäl

Domskäl. Som TR:n funnit har E.Z. gjort sig skyldig till rattfylleri.

Om sina personliga förhållanden och sitt förhållande till alkohol har hon i HovR:n berättat i huvudsaklig överensstämmelse med vad som därom antecknats i TR:ns dom. Till ytterligare belysning av saken har hon åberopat ett av överläkaren J.L., Huddinge sjukhus, d 9 sept 1988 utfärdat intyg. Av detta intyg och E.Z:s egna uppgifter framgår bl a, att brottet har ett klart samband med E.Z:s alkoholmissbruk, att E.Z. insett allvaret i sin situation samt att hon, efter det i TR:ns dom omnämnda behandlingsprogrammet om fem veckor, flitigt deltar i eftervårdsprogram hos sällskapet Anonyma Alkoholister (AA). Vidare uttalar J.L. i intyget bl a att det är uppenbarligen riskabelt att ens tillfälligtvis bryta E.Z:s kontakt med AA och att det skulle innebära uppenbara hälsorisker för henne om hennes kontakter med de positiva rehabiliteringsfaktorerna avbryts. - Angivna omständigheter talar onekligen för en icke frihetsberövande påföljd. Emellertid måste å andra sidan beaktas att E.Z. uppenbarligen var höggradigt berusad och utgjorde en allvarlig trafikfara under den aktuella bilfärden. Hänsynen till allmän laglydnad kräver därför en skarp reaktion från samhällets sida och TR:ns domslut bör fastställas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Hovrättsrådet Melin, med vilken hovrättsrådet Björnberg förenade sig, var skiljaktig beträffande påföljden och anförde: E.Z. är, såvitt utredningen visar, tidigare ostraffad. Hon har sedan flera år tillbaka allvarliga alkohol problem. Hennes alkoholmissbruk är utan tvivel av avgörande betydelse för det nu aktuella brottet. Omedelbart efter detta tog E.Z. själv kontakt med Huddinge sjukhus för att få hjälp mot sitt missbruk. Efter ett par veckor blev hon intagen på sjukhusets alkoholavdelning och fick genomgå en fem veckors strukturerad behandling enligt den s k Minnesotamodellen. Av J.L:s intyg framgår att detta är den bästa behandling mot alkoholmissbruk som finns f n. E.Z. har efter utskrivningen från sjukhuset fullgjort ett tio veckor långt eftervårdsprogram. Hon fortsätter att - normalt tre gånger per vecka - besöka Anonyma Alkoholisters sammankomster. Hon har vid huvudförhandlingen här framhållit de positiva effekter som vården redan lett till men samtidigt - i överensstämmelse med vad J.L. uttalat i sitt intyg - förklarat sitt omedelbara behov av fortsatt vård, stöd och kontakt inom ramen för den nu pågående verksamheten.

Redan den omständigheten att E.Z. insett allvaret med sitt missbruk och omedelbart efter brottet frivilligt underkastat sig en långvarig och till en början intensiv behandling, som i varje fall hittills synes ha gett goda resultat, utgör ett starkt skäl för att trots brottets allvarliga karaktär döma henne till en inte frihetsberövande påföljd. Härtill kommer att ett avbrott i hennes rehabiliteringsprogram, som ett fängelsestraff otvivelaktigt skulle medföra, enligt det i HovR:n ingivna läkarintyget och annan utredning kan innebära uppenbara risker för att hon återfaller i alkoholmissbruk.

På grund av det anförda anser jag att påföljden för E.Z. skall bestämmas till villkorlig dom, som av hänsyn till allmän laglydnad skall förenas med ett kännbart bötesstraff. Jag dömer henne därför för rattfylleri till villkorlig dom och 100 dagsböter å 50 kr.

Domskäl

Domskäl. Som underinstanserna funnit har E.Z. gjort sig skyldig till rattfylleri. Brottet är av sådan art att fängelse normalt skall ådömas. Straffvärdet av vad E.Z. låtit komma sig till last är dessutom osedvanligt högt; alkoholkoncentrationen i blodet har uppgått till inte mindre än 3,18 promille och färden, som företagits på starkt trafikerade gator, har lett till en kollision med en tankbil. Även om rätten enligt 30 kap 4 § BrB vid val av påföljd skall fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse, står det klart att dessa måste vara tungt vägande om en brottslighet som den förevarande skall kunna sonas med en icke frihetsberövande påföljd.

Av den utredning som förebragts i målet fram r att den aktuella händelsen inneburit en vändpunkt för E.Z.. Åren närmast före rattfylleribrottet präglades av en mycket kraftig och accelererande alkoholkonsumtion och behandlande läkaren J.L. har intygat att hennes alkoholsjukdom är kliniskt helt säkerställd. Omedelbart efter brottet har hon emellertid självmant sökt behandling och redan i febr 1988 tagits in på Huddinge sjukhus för en fem veckors vård enligt Minnesotamodellen. Sjukhusvården har avlösts av en 10 veckor lång öppenvårdskontakt med alkoholavdelningen på Huddinge sjukhus i kombination med täta besök på de möten organisationen Anonyma Alkoholister anordnar varje vecka för sina medlemmar. Den täta kontakten med Anonyma Alkoholister uppehålls alltjämt.

Den behandling av E.Z:s alkoholsjukdom som sålunda förekommit har, enligt vad hon själv har uppgivit och som intygas av J.L. och framgår av en i mars 1989 företagen personundersökning, varit mycket framgångsrik. E.Z. lever i dag ett helnyktert liv, i stabila familje- och släktförhållanden och med ett nytt och mera kvalificerat arbete.

J.L. poängterar emellertid i ett d 16 okt 1989 avgivet intyg att E.Z. måste fullfölja behandlingen för att bibehålla nykterhet och psykisk hälsa. Han menar att det vore olyckligt med en påföljd som innebär att hon även för en begränsad tid tvingas bryta kontakten med arbete, familj och Anonyma Alkoholister. En skyddstillsyn skulle enligt J.L:s mening kunna vara en viss extra säkerhet, om E.Z. skulle tendera att halka ur sin uppgjorda planering. Leg psykologen och leg psykoterapeuten M.G., hos vilken E.Z. gått i regelbunden psykoterapi under perioden jan 1987-jan 1988, betonar i ett d 20 okt 1989 utfärdat intyg att man inte får låta sig förledas av E.Z:s propra yttre och samlade beteende så att man förbiser den ångest och depressivitet, som hon har försökt bemästra bl a genom sitt alkoholmissbruk. M.G. är rädd att ett fängelsestraff allvarligt skulle förvärra E.Z:s sinnestillstånd.

Det är klarlagt att E.Z:s alkoholmissbruk är en sjukdom och att hon måste fullfölja sitt behandlingsprogram för att kunna hantera sina alkoholproblem. Av bl a de nämnda intygen framgår att ett fängelsestraff kan äventyra de mycket goda resultat som hittills uppnåtts. Dessa omständigheter talar med styrka för en icke frihetsberövande påföljd. I HD:s tidigare praxis har man i fall som det förevarande ansett sig kunna gå ifrån normalpåföljden fängelse (jfr t ex NJA 1980 s 74, 1982 s 190 och 1983 s 491).

På grund av det anförda skall E.Z. ådömas en icke frihetsberövande påföljd. Det saknas anledning att antaga att E.Z. nu skulle vara beredd att bryta behandlingsprogrammet eller att en skyddstillsyn eljest skulle vara påkallad som en extra säkerhet mot återfall i alkoholmissbruk och alkoholrelaterade brott. En villkorlig dom i förening med ett kraftigt bötesstraff är därför den lämpligaste påföljden för E.Z..

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom beträffande påföljden dömer HD E.Z. till villkorlig dom och 100 dagsböter om 120 kr.