NJA 1990 s. 153

Genom utslag i handräckningsmål d 8 april 1988 ålade Borås TR K.R. att avflytta från den av F.Z. ägda fastigheten Torpa 3:1 i Länghem, Tranemo kommun, vid äventyr att han eljest kunde bli avhyst på egen bekostnad.

F.Z. ansökte hos kronofogdemyndigheten i Borås distrikt om verkställighet av utslaget.

Tid för avhysningsförrättningen bestämdes till d 19 maj 1988. Under dagen avflyttade K.R. själv från fastigheten men kvarlämnade en del avfall och skräp. Enligt F.Z. hade han inte tillåtelse till detta, varför skräpet och avfallet avlägsnades genom kronofogdemyndighetens försorg.

Kostnaden för åtgärden uppgick till 3 327 kr. Kronofogdemyndigheten krävde K.R. på beloppet, men denne bestred betalningsskyldighet under anförande dels att han själv avflyttat, dels att markägaren anvisat en soptipp för skräp. F.Z. invände att K.R. sedan år 1987 inte längre hade tillstånd att använda soptippen.

Kronofogdemyndigheten anförde i beslut d 28 juni 1988: Kronofogdemyndigheten anser, att K.R., mot markägarens vilja, ej ägde kvarlämna sopor och skräp på fastigheten. För att fullständigt verkställa avhysningen krävdes därför att även soporna och skräpet bortforslades.

Kronofogdemyndigheten finner att kostnaden härför är en förrättningskostnad som skall uttas av K.R..

K.R:s invändning mot betalningsskyldigheten för 3 327 kr lämnas utan avseende.

K.R. anförde enligt meddelad fullföljdshänvisning besvär i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att han skulle, med undanröjande av det överklagade beslutet, befrias från betalningsskyldighet för 3 327 kr.

Riksskatteverket anförde i infordrat yttrande: Kronofogdemyndigheten (KFM) har i det överklagade beslutet funnit att en ersättning för bortforsling av sopor m m utgjort förrättningskostnad och att beloppet skulle uttas av K.R..

Frågan gäller här om KFMs beslut kan överklagas.

I fråga om rätt att föra talan mot KFMs beslut gäller som huvudprincip enligt bestämmelserna i 18 kap UB, att alla KFMs beslut kan överklagas. Undantag görs bl a i 18 kap 6 § 2 st UB vad gäller beslut som innefattar endast förberedelse till senare beslut.

HovR:n har tidigare ansett att beslut av det slag som det nu överklagade inte kunnat överklagas eftersom de ansetts som förberedande beslut (se t ex Svea HovR 1984-10-18, 15:SÖ 154, mål Ö 575/84).

KFMs beslut eller uttalande i fråga om förrättningskostnader utgör emellertid en tillämpning av 8 § förordningen (1981:1185) om utsökningsavgifter. Ett sådant ställningstagande har en självständig betydelse och skall därför enligt riksskatteverkets mening inte anses endast utgöra ett förberedande beslut till ett senare (utmätnings)-beslut. Det skulle också vara mycket otillfredsställande om frågan om förrättningskostnadernas storlek endast kunde prövas om utmätning för kostnadernas uttagande skett (jfr Göta HovR:s beslut 1987-08-21, SÖ 385, Ö 334/87).

Riksskatteverket anser sammanfattningsvis att KFMs beslut, som innefattar ställningstagande om förrättningskostnadernas storlek, bör kunna överklagas för sig.

HovR:n (hovrättslagmannen Lindqvist och hovrättsrådet Rolfson, referent) anförde i beslut d 8 juni 1989: I det överklagade beslutet har kronofogdemyndigheten funnit att kostnaden för den aktuella bortforslingen av skräp och avfall är en förrättningskostnad samt att denna kostnad skall tas ut av K.R.. Vidare har kronofogdemyndigheten lämnat K.R:s invändning vad gäller skyldigheten för honom att betala kostnaden för bortforslingen utan avseende. HovR:n finner att kronofogdemyndighetens beslut innefattar endast förberedelse till ett eventuellt senare beslut om utsökning av beloppet (17 kap 8 § 1 st UB). Som framgår av 18 kap 6 § 2 st samma balk får talan mot ett endast förberedande beslut bara föras i samband med talan mot det senare beslutet. HovR:n kan alltså inte lagligen ta upp K.R:s besvär till prövning. Besvären skall därför avvisas.

HovR:n avvisar besvären.

Hovrättsrådet Gislev var skiljaktig och anförde: Enligt 8 § 2 st förordningen om utsökningsavgifter skall särskild avgift, som tas ut för statens kostnader, ej utgå om den åtgärd som föranlett kostnaden varit onödig.

Efter invändning av K.R. har kronofogdemyndigheten särskilt prövat frågan om bortforsling av avfall och skräp har varit erforderligt för verkställande av avhysningen och funnit att så varit fallet. Denna prövning har så självständig betydelse för det fortsatta förfarandet att den inte bör anses innefatta endast förberedelse till senare beslut. Jag finner därför att K.R:s besvär skall upptas till prövning.

K.R. (ombud advokaten P-A.B.) anförde besvär och yrkade att hans besvär skulle tas upp till prövning i HovR:n.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hallin, föreslog i betänkande följande beslut:

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, Lind, referent, Lars Å Beckman och Törnell) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.