NJA 1989 s. 174
Kronofogdemyndighet har i särskilt beslut ogillat en invändning enligt 3 kap 21 § 2 st UB om att utmätningssökandens fordran var preskriberad. Talan mot beslutet har ansetts kunna föras särskilt.
HovR:n
Stiftelsen Lulebostäder ansökte d 2 maj 1988 hos kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt om utmätning mot S.L.. Till stöd för ansökningen åberopades Luleå TR:s utslag i lagsökningsmål d 6 juni 1979 avseende ogulden hyra.
Sedan S.L. underrättats om den sökta utmätningen invände han muntligen hos kronofogdemyndigheten att hyresfordringen var preskriberad.
Kronofogdemyndigheten (kronofogdesekreteraren Nilsson) anförde i beslut d 6 juni 1988: Enligt 2 § 1 st preskriptionslagen (1981:130) är preskriptionstiden för en hyresfordran 10 år. Preskription avbryts enligt 5 § 3 nämnda lag bl a genom att borgenären väcker talan mot gäldenären. Vid preskriptionsavbrott börjar enligt 7 § 1 st samma lag ny preskriptionstid att löpa från den dag slutligt beslut meddelas. Enligt övergångsbestämmelserna till preskriptionslagen är lagen tillämplig även på fordringar som har kommit till före lagens ikraftträdande d 1 juli 1981. Har en preskriptionsavbrytande åtgärd vidtagits enligt äldre bestämmelser, skall verkan av åtgärden bestå även efter ikraftträdandet. Preskriptionstiden skall dock bestämmas enligt den nya lagen.
Utslaget i lagsökningsmålet meddelades d 6 juni 1979. Med hänsyn till vad som ovan anförts, skall en ny tioårig preskriptionstid räknas från dagen för utslagets meddelande.
S.L:s preskriptionsinvändning lämnas utan bifall.
S.L. anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle - med upphävande av kronofogdemyndighetens beslut - bifalla preskriptionsinvändningen.
HovR:n (hovrättsråden Sjögreen och Rehnberg, referent, samt rådmannen Östling) anförde i beslut d 30 aug 1988:
Domskäl
Skäl. Överklagade beslutet är att anse endast som en förberedelse till senare beslut. Mot sådant beslut som ej rör tredje man får enligt 18 kap 6 § 2 st UB talan föras endast i samband med talan mot det senare beslutet. Besvären skall därför avvisas.
HovR:ns beslut. HovR:n avvisar besvären.
S.L. anförde besvär och yrkade - som hans talan fick förstås - att HD skulle undanröja HovR:ns avvisningsbeslut.
Stiftelsen bereddes tillfälle att yttra sig över besvären.
HD avgjorde målet efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Bergkvist, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Enligt 18 kap UB kan varje beslut under det exekutiva förfarandet överklagas särskilt med de undantag som anges i 5 och 6 §§ samma kap. Ett viktigt undantag från principen att varje beslut får överklagas för sig gäller i fråga om beslut som är av förberedande karaktär (18 kap 6 § 2 st). Sådana beslut får - såvitt är av intresse i detta mål - endast överklagas i samband med talan mot det senare beslut till vilket det hänför sig. Som exempel på förberedande beslut nämns i förarbetena till UB värdering av utmätt egendom och utfärdande av kungörelse om auktion. En motsvarande begränsning i besvärsrätten gällde också före UB:s tillkomst (se Hassler, Utsökningsrätt, 1960 s 423).
Kronofogdemyndighetens beslut att lämna den av S.L. framställda preskriptionsinvändningen utan bifall, är meddelat med stöd av 3 kap 21 § UB. I lagrådets yttrande över denna bestämmelse (prop 1980/81:8 s 1086) framhölls "att kronofogdemyndighetens beslut med anledning av invändning som avses i §:n kan överklagas".
Ett kronofogdemyndighetens beslut att bifalla en preskriptions- eller kvittningsinvändning är självfallet inte ett beslut av förberedande karaktär i det exekutiva förfarandet. Mot sådana beslut kan alltså talan föras särskilt (se NJA 1984 s 25 resp 1986 s 539). Fråga blir då om ett kronofogdemyndighetens beslut med anledning av en sådan invändning men med motsatt utgång - ej bifall - kan föranleda att beslutet bedöms vara av förberedande karaktär beträffande vilket en begränsad besvärsrätt skulle gälla. HD finner inte skäl föreligga för en sådan bedömning. Häremot talar såväl de exempel på förberedande beslut i UB:s mening som lagstiftaren lämnat som lagrådets återgivna uttalande. Såväl praktiska som processekonomiska skäl talar också för att beslut av förhandenvarande karaktär skall kunna meddelas och överprövas för sig. - HovR:ns avvisningsbeslut skall följaktligen undanröjas och målet visas åter till HovR:n för ny handläggning.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.
HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Jermsten, Gad och Svensson, referent) fattade följande slutliga beslut:
Domskäl
Skäl. I 18 kap UB ges bestämmelser om besvär i utsökningsmål. Huvudregeln är att beslut under det exekutiva förfarandet kan överklagas särskilt. I 5 och 6 §§ görs vissa undantag från denna regel. Bl a föreskrivs i 6 § 2 st att mot beslut som innefattar endast förberedelse till senare beslut och ej rör tredje man talan får föras endast i samband med talan mot det senare beslutet. I förarbetena (prop 1980/81:8 s 857, jfr även Walin m fl, Utsökningsbalken, 1987 s 611 f) nämns som exempel på sådana beslut värdering av utmätt egendom och utfärdande av kungörelse om auktion.
Kronofogdemyndigheten har i sitt beslut d 6 juni 1988 tagit upp till särskild prövning en invändning enligt 3 kap 21 § 2 st UB från S.L. om att Lulebostäders hyresfordran var preskriberad. Kronofogdemyndighetens avgörande av denna fråga är inte att hänföra till beslut som avses i 18 kap 6 § 2 st UB utan kan snarast jämföras med en sådan mellandom som allmän domstol i tvistemål under vissa förutsättningar kan meddela enligt 17 kap 5 § RB. En motsvarande uppdelning av kronofogdemyndighetens prövning kan ibland framstå som lämplig av processekonomiska eller andra skäl. Något hinder kan inte anses föreligga mot ett sådant förfarande. Om ett beslut av denna typ meddelas följer av den inledningsvis nämnda huvudregeln i 18 kap UB att det kan överklagas särskilt.
På grund av det anförda skall HovR:ns beslut undanröjas och målet visas åter till HovR:n för ny behandling.
Domslut
HD:s avgörande. HD undanröjer HovR:ns beslut och visar målet åter till HovR:n för ny behandling.