NJA 1990 s. 208

Fråga om rättelse av dom. 17 kap 15 § RB.

HovR:n

Tyresö kommun väckte vid Stockholms TR, fastighetsdomstolen, talan mot ägare av fastigheter i ett villaområde i kommunen och yrkade förpliktande för dem att utge ersättning för gatukostnader. Den yrkade ersättningen uppgick till 34 396 kr för varje tomt. A.H. och T.S. ägde tillsammans två tomter inom området, och från dem yrkades därför ersättning med 68 792 kr.

TR:n biföll kommunens talan i dom d 22 maj 1986 och ålade alltså A.H. och T.S. att solidariskt utge ersättning för gatukostnader till kommunen med 68 792 kr jämte ränta.

Vissa av fastighetsägarna, bland dem A.H. och T.S., fullföljde talan i Svea HovR med yrkande att ersättningen inte skulle bestämmas till högre belopp än 27 900 kr för varje tomt, dvs för A.H:s och T.S:s del 55 800 kr.

HovR:n meddelade dom d 9 juli 1987. I domslutet bestämde HovR:n, med ändring av TR:ns domslut, ersättningsbeloppet för en av vadekärandena, som ägde tre tomter, till 101 958 kr, och för en annan vadekärande, som inte skulle betala mer än ett halvt belopp, till 16 993 kr, samt för övriga vadekärande, bland dem A.H. och T.S., till 33 986 kr. Ingen av parterna överklagade HovR:ns dom såvitt avsåg A.H. och T.S..

I en skrift som kom in till HovR:n d 8 mars 1989 anhöll kommunen att HovR:n skulle besluta om rättelse av domen så att A.H. och T.S. förpliktades att utge ersättning för gatukostnader med 67 972 kr, avseende två tomter, jämte ränta. Kommunen gjorde gällande att HovR:ns dom innehöll uppenbar oriktighet till följd av ett sådant förbiseende som omfattades av 17 kap 15 § RB.

A.H. och T.S. bestred bifall till kommunens begäran.

HovR:n (hovrättslagmannen Köhl, fastighetsrådet Hall, hovrättsrådet Genell, referent, och adj led Billquist) anförde i beslut d 22 maj 1989 att domslutet i domen d 9 juli 1987 till följd av förbiseende blivit felaktigt. HovR:n förordnade om rättelse av domslutet så att ersättningsbeloppet för A.H. och T.S. bestämdes till 67 972 kr jämte ränta.

A.H. och T.S. (ombud advokaten O.P.) anförde besvär och yrkade att HD skulle fastställa att HovR:ns dom skulle ha den lydelse den hade före rättelsen.

Kommunen (ombud jur kand J.N.) bestred bifall till besvären.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hedgårdh, föreslog i betänkade att HD skulle lämna besvären utan bifall.

HD (JustR:n Knutsson, Heuman, Lind, Lars Å Beckman, referent, och Nilsson) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Möjligheterna att rätta dom regleras i 17 kap 15 § RB. Rättelse kan ske om rätten finner att domen till följd av skrivfel, missräkning eller annat dylikt förbiseende innehåller uppenbar oriktighet. En fråga om rättelse kan tas upp av rätten självmant eller efter påpekande av en part. I motsats till vad som gäller vid domvilla finns inte någon tidsfrist inom vilken frågan måste tas upp.

Avfattningen av bestämmelsen visar att den är avsedd att ha en begränsad räckvidd. De intressen som bär upp rättskraftsinstitutet och instansordningen talar också för att bestämmelsen tillämpas restriktivt.

I målet var fråga om att fastställa den ersättning som skulle erläggas för gatukostnader inom visst område av Tyresö kommun. Enligt beslut av kommunfullmäktige skulle kostnaderna fördelas lika mellan 111 tomter enligt fastställd tomtindelning. A.H. och T.S. äger gemensamt två av tomterna.

I domskälen fastslog HovR:n, efter en fördelning av det totala ersättningsbeloppet på 111 tomter, att 33 986 kr skulle betalas i gatukostnadsersättning av dem bland vadekärandena som ägde eller ägde del i endast en tomt. En av vadekärandena skulle dock, såsom kommunen bestämt sin talan, inte betala mer än ett halvt belopp, 16 993 kr. Vidare anmärkte HovR:n att en annan av vadekärandena såsom ägare av tre tomter skulle betala 101 958, kr.

I domslutet förpliktade HovR:n A.H. och T.S. att utge ersättning med ett belopp som motsvarade ersättningen för en tomt.

I sitt rättelsebeslut har HovR:n angett att domslutet till följd av förbiseende blivit felaktigt. Domen ger närmast vid handen att felet berott på att HovR:n vid sitt avgörande av målet inte uppmärksammat att A.H. och T.S. förde talan som ägare av två tomter. Detta kan inte anses som ett sådant med skrivfel eller missräkningjämförbart förbiseende som avses i 17 kap 15 § RB. HovR:n borde följaktligen inte ha bifallit framställningen om rättelse av domen.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut lämnar HD framställningen om rättelse av HovR:ns dom utan bifall.

Det ankommer på HovR:n att i domen i anslutning till den gjorda rättelsen av domslutet föra in anteckning om HD:s beslut.