NJA 1991 s. 21

Domskäl

Skäl. Av utredningen i målet framgår till att börja med följande.

H.A. och M.E. ingick äktenskap i september 1986. De härstammar båda från en liten by i Marocko. H.A., som är både svensk och marockansk medborgare, kom till Sverige år 1979 och är sedan dess bosatt här. Han har fast anställning som processkötare. M.E., som är marockansk medborgare, kom till Sverige i september 1988. Hon har ingen skolutbildning i Marocko. Efter ankomsten till Sverige har hon studerat bl a svenska vid Komvux. Makarna fick i april 1989 en dotter.

A., som är född d 13 sept 1977, är brorson till H.A.. När han var tre år gammal togs han omhand av sina farföräldrar eftersom hans mor led av psykisk sjukdom och hans far inte själv kunde svara för vårdnaden. H.A. tog tidigt del i A:s fostran och har efter sin flyttning till Sverige också bidragit till dennes underhåll. H.A. har ofta besökt föräldrahemmet i Marocko och har då ägnat A. stor omsorg. Efter giftermålet med H.A. har M.E. i stor utsträckning haft den praktiska vården om A.. A., som kom till Sverige i september 1988 tillsammans med M.E., lärde sig snabbt svenska och anpassade sig väl till det svenska samhället. Han betraktar H.A. och M.E. som sina riktiga föräldrar.

H.A., som var föräldraledig i anledning av dotterns födelse, reste med familjen till Marocko i juli 1989. Han återvände i juni 1990 med M.E. och dottern medan A., som inte fått förlängt uppehållstillstånd i Sverige, stannade kvar hos släktingar i Marocko. H.A. och M.E. håller dock tät kontakt med A. och skickar pengar till hans försörjning.

Av utredningen framgår vidare att marockansk lagstiftning saknar en motsvarighet till det svenska adoptionsinstitutet. A:s föräldrar har emellertid i enlighet med marockansk sedvanerätt d 14 dec 1986 låtit registrera att de överlåtit vårdnaden om A. till H.A. för att han skall ha A. hos sig och sörja för alla hans behov, uppfostra och utbilda honom.

Eftersom M.E. endast är 23 år krävs enligt 4 kap 1 § FB synnerliga skäl för att hon skall få anta adoptivbarn. Enligt förarbetena till lagrummet bör synnerliga skäl anses föreligga bl a när två unga makar som inte själva kan få barn vill adoptera och när det är fråga om adoption av barn till närstående avliden släkting (NJA II 1970 s 586 f).

A. är nära släkting till M.E:s make, H.A.. Hans föräldrar saknar praktiska och ekonomiska möjligheter att svara för hans uppfostran. Alltsedan M.E. för mer än fyra år sedan ingick äktenskap med H.A. har hon den mesta tiden haft hand om den praktiska omvårdnaden om A., som också betraktar henne som sin mor. På grund av det anförda får synnerliga skäl anses föreligga för att M.E. skall få anta A. som adoptivbarn.

Bestämmelserna i det angivna lagrummet utgör alltså inte något hinder mot den begärda adoptionen. Även i övrigt är, såvitt utredningen visar, kraven enligt 4 kap FB för adoptionstillstånd uppfyllda.

Enligt 2 § 2 st lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption skall emellertid också beaktas, huruvida sökandena eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet, om adoptionen ej blir gällande där.

H.A., M.E. och A. har alla anknytning till Marocko, bl a genom sina medborgarskap. En svensk adoption skulle, enligt vad utredningen visar, inte bli gällande i Marocko. Det kan visserligen inte uteslutas att H.A. och M.E. kan komma att återvända till Marocko. A. är numera fast inlemmad i H.A:s och M.E:s familjegemenskap i enlighet med vad som förutsatts vid vårdnadsregistreringen i Marocko. Att adoptionen inte blir gällande i detta land kan med hänsyn härtill inte anses medföra sådan olägenhet för A. att det skulle utgöra hinder mot adoptionen.

På grund av det sagda skall adoptionsansökningen bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med ändring av HovR:ns beslut bifaller HD adoptionsansökningen.