NJA 1991 s. 234

Malmö TR dömde d 21 juni 1989 till äktenskapsskillnad mellan V.K. och D.K.. Advokaten U.S. förordnades till bodelningsförrättare.

V.K. och D.K. ägde gemensamt fastigheten Malmö Diana 4 i Malmö kommun och fastigheten Vellinge Höllviken 3:1 i Trelleborgs kommun.

V.K. ansökte hos Malmö TR beträffande fastigheten Malmö Diana 4 och hos Trelleborgs TR i fråga om fastigheten Vellinge Höllviken 3:1 om förordnande om försäljning av fastigheterna enligt 6 § lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt.

Malmö TR (rådmännen Stenefeldt och Hansson samt tingsfiskalen Nordh, referent) meddelade beslut i protokoll d 2 mars 1990, i vilket inledningsvis antecknades följande: D.K. och V.K. äger gemensamt fastigheten Malmö Diana 4 (nedan benämnd fastigheten). Fastigheten är en hyresfastighet och innehåller dels två bostadslägenheter och dels två rörelselokaler, V.K:s läkarmottagning och D.K:s hudvårdsklinik. Läkarmottagningen är på 60 kvm och innehåller två rum, väntrum och toalett. Hudvårdskliniken är på 120 kvm och innehåller två stora och ett mindre rum, väntrum och toalett. Den ena bostadslägenheten är en modern lägenhet på 120 kvm om fyra rum, kök och badrum. Den andra bostadslägenheten är en omodern lägenhet på 45 kvm om två rum och toalett. På uppdrag från D.K. har ett värderingsutlåtande upprättats av värderingsmannen A.L. d 22 jan 1989. Enligt utlåtandet hade fastigheten, vid tidpunkten för värderingen, ett marknadsvärde om 2 100 000 kr.

Malmö TR har d 21 juni 1989 dömt till äktenskapsskillnad mellan parterna. Advokat U.S. är förordnad till bodelningsförrättare.

V.K. har yrkat att TR:n förordnar att fastigheten för parternas gemensamma räkning skall utbjudas till försäljning enligt 6 § lagen om samäganderätt, att advokaten U.S. förordnas som god man enligt 8 § samäganderättslagen samt att TR:n beslutar att fastigheten ej må försäljas för ett pris understigande 2 100 000 kr.

D.K. har bestritt ansökan och därvid anfört följande. Fastigheten beboddes av parterna gemensamt från det att denna förvärvades till dess att V.K. lämnade hemmet i samband med skilsmässan. Båda parter var under denna tid mantalsskrivna på fastigheten. Fastigheten har utgjort makarnas gemensamma bostad. Mellan parterna föreligger ett äktenskapsförord enligt vilket giftorätt är utesluten. Det föreligger dock omständigheter som talar för att detta äktenskapsförord skall lämnas utan avseende eller i vart fall jämkas. Yrkande därom har framställts inför bodelningsförrättaren som även har att ta ställning till huruvida svensk eller tjeckisk lag är tillämplig samt till av D.K. framställt yrkande om kvarsittningsrätt och om att få överta bostaden i fastigheten. Vid bifall till yrkandet om ogiltigförklaring alternativt jämkning av äktenskapsförordet kommer giftorättsgemenskap åter att råda. Det föreligger således ett flertal omständigheter som talar för att fastigheten kommer att bli föremål för bodelning mellan parterna. Den författningsenliga prövningen av denna fråga måste föregå en prövning enligt samäganderättslagen. Skulle TR:n i det uppkomna läget och på ansökan av en av parterna förordna om offentlig auktion av en av parternas viktigaste tillgångar, skulle ÄktB:s regelsystem härvidlag sättas ur spel, vilket inte varit lagstiftarens mening. I första hand görs gällande att samäganderättslagen inte är tillämplig i förevarande fall eftersom egendomsförhållanden mellan makar jämlikt 19 § samäganderättslagen är undantagna från lagens tillämplighet. I vart fall föreligger det synnerliga skäl för anstånd med försäljningen enligt 6 § samäganderättslagen.

V.K. har genmält: Även om D.K. mot V.K:s bestridande skulle få bifall till sin talan angående äktenskapsförordet ändrar detta inte ägarförhållandet till fastigheten. Parterna kommer således även efter ett avgörande i denna fråga att vara samägare till fastigheten. Att fastigheten i en sådan situation skulle utgöra giftorättsgods utesluter inte att samäganderättslagen är tillämplig. Mot denna bakgrund utgör de inför bodelningsförrättaren väckta frågorna angående äktenskapsförordet inte under några förhållanden hinder mot en försäljning av fastigheten enligt samäganderättslagen. Påståendet att fastigheten skall anses som parternas gemensamma bostad bestrids. Det huvudsakliga ändamålet med fastigheten är inte och har inte varit att vara parternas gemensamma bostad utan att vara lokaler för rörelser av olika karaktär. ÄktB:s regler är därför inte något hinder för försäljning enligt samäganderättslagen.

Efter genomgång av handlingarna i målet meddelade TR:n följande, i protokollet intagna

Beslut. Hinder mot att tillämpa lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt föreligger inte.

Enligt 7 kap 4 § ÄktB avses med makars gemensamma bostad bl a fast egendom som makarna eller någon av dem äger eller innehar med tomträtt, om det finns en byggnad på egendomen som är avsedd som makarnas gemensamma hem och egendomen innehas huvudsakligen för detta ändamål. Med hänsyn till vad som framkommit om aktuell byggnads disposition och det sätt på vilket denna använts av parterna finner TR:n att fastigheten inte har innehafts för att huvudsakligen användas som makarnas gemensamma hem. Egendomen är enskild egendom. Av det sagda följer att fastigheten inte omfattas av de tillämpningsområden i ÄktB som rör rådighetsinskränkningar samt rätten att kvarsitta i hemmet och att vid bodelning få bostaden och bohaget på sin lott. På grund härav och då inte heller övriga av D.K. åberopade omständigheter kan anses utgöra sådana synnerliga skäl för anstånd som enligt 6 § samäganderättslagen utgör hinder mot den begärda försäljningen skall V.K:s ansökan bifallas.

TR:n förordnar att fastigheten Malmö Diana 4 jämlikt bestämmelserna i samäganderättslagen skall utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Advokaten U.S., Stortorget 29, 211 35 Malmö, utses att som god man ombesörja auktionen och fördela köpeskillingen. Fastigheten får inte säljas för ett pris som understiger 2 100 000 kr.

Trelleborgs TR (rådmännen Trulsson och Eriksson samt hovrättsfiskalen Mattsson) meddelade d 14 mars 1990 beslut som intagits i protokoll från handläggning d 5 mars 1990, i vilket protokoll inledningsvis antecknades följande: V.K. och D.K. har varit gifta med varandra. De äger fastigheten Vellinge Höllviken 3:1. Denna har utgjort deras fritidsfastighet. Det finns ett äktenskapsförord enligt vilket all egendom är enskild. V.K. har ansökt om att fastigheten skall utbjudas till försäljning på offentlig auktion. Han har även yrkat att TR:n bestämmer att fastigheten inte får säljas till ett lägre pris än 500 000 kr. D.K. har bestritt ansökningen. Som grund för sin inställning har hon åberopat att bodelningsförrättare har utsetts och att denne skall pröva såväl äktenskapsförordets giltighet ur internationellt privaträttslig synvinkel som om det finns skäl till jämkning av förordet. Hon har gjort gällande att det därför tills vidare föreligger hinder för TR:n att pröva V.K:s ansökan eller i vart fall synnerliga skäl för anstånd med försäljningen.

Efter föredragning av ärendet fattade TR:n följande, i protokollet intagna

Beslut. Den omständigheten att en bodelningsförrättare har utsetts utgör inte hinder för utbjudande av fastigheten till försäljning. Det finns inte synnerliga skäl för anstånd. V.K:s ansökan skall alltså bifallas.

- TR:n förordnar att fastigheten Vellinge Höllviken 3:1 skall utbjudas till försäljning på offentlig auktion.

- Till god man att ombesörja auktionen, fördela köpeskillingen samt utfärda köpebrev utses advokaten U.S., Stortorget 29, 211 35 Malmö.

- Fastigheten får inte säljas för ett pris under 500 000 kr.

D.K. anförde besvär över TR:nas beslut i HovR:n över Skåne och Blekinge. De båda målen företogs till samtidigt avgörande av HovR:n i en och samma sammansättning, och HovR:n meddelade beslut särskilt i ettvart av målen d 2 juli 1990 efter föredragning d 1 juni 1990.

I båda målen avfattades HovR:ns slutliga beslut i enlighet med den mening som omfattades av hovrättsråden Berg, referent, och Werdinius samt adj led Wendel.

I målet från Malmö TR rörande fastigheten Malmö Diana 4 (Ö 248/90) antecknades i HovR:ns protokoll från föredragningen: D.K. har yrkat att HovR:n undanröjer TR:ns beslut. Hon har åberopat i första hand att samäganderättslagen inte är tillämplig på makarnas egendomsförhållanden och i andra hand att synnerliga skäl för anstånd med försäljningen föreligger. V.K. har bestritt ändring.

HovR:n fattade följande slutliga beslut: Det är ostridigt att parterna gemensamt äger den i målet aktuella fastigheten. Samäganderättslagen är därför tillämplig på denna. För att förordnande om försäljning av fastigheten enligt 6 § samäganderättslagen skall kunna meddelas krävs dock att den äktenskapsrättsliga lagstiftningen ej medför hinder mot sådan försäljning.

U.S. har förordnats att förrätta bodelning efter äktenskapsskillnad mellan parterna. På honom ankommer att pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång, bl a huruvida fastigheten utgör parternas gemensamma bostad i den mening som avses i 7 kap 4 § ÄktB och huruvida det av parterna upprättade äktenskapsförordet skall jämkas eller lämnas utan avseende, vilket påyrkats av D.K.. Omständigheter, som avgör om försäljning av fastigheten får ske utan samtycke eller rättens tillstånd enligt 7 kap 5 § eller 8 § ÄktB, är alltså föremål för särskild prövning inför bodelningen.

Bestämmelserna i ÄktB om makars gemensamma bostad liksom reglerna om förbud för make att utan andra makens samtycke avhända sig fast egendom som utgör giftorättsgods har karaktär av sociala skyddsregler. De tvistefrågor, som aktualiserats i målet, lämpar sig inte särskilt väl för en prövning i ärendet om försäljning enligt samäganderättslagen. Frågan hur det i samband med upplösningen av äktenskapet mellan parterna bör förfaras med den gemensamt ägda fastigheten i Malmö, där parterna ostridigt har haft sitt gemensamma hem, bör dessutom, såvitt möjligt, avgöras i samband med fördelningen av egendomen i övrigt. Bodelningsförrättarens prövning av de tvistiga frågorna bör därför föregå prövningen av frågan om det föreligger hinder för försäljning av fastigheten enligt samäganderättslagen. Intill dess att bodelningsförrättarens prövning slutförts får därför synnerliga skäl för anstånd med förordnande om försäljning av fastigheten enligt samäganderättslagen anses föreligga.

Med upphävande av TR:ns beslut lämnar HovR:n V.K:s ansökan om försäljning av fastigheten Malmö Diana 4 på offentlig auktion enligt samäganderättslagen utan bifall.

I målet från Trelleborgs TR rörande fastigheten Vellinge Höllviken 3:1 (Ö 302/90) antecknades i HovR:ns protokoll från föredragningen: D.K. har yrkat att HovR:n med undanröjande av TR:ns beslut lämnar ansökan om försäljning av fastigheten utan bifall eller, i andra hand, medger anstånd med försäljningen. V.K. har bestritt ändring.

HovR:n fattade följande slutliga beslut: Det är ostridigt - - - se beslutet i Ö 248/90 - - - sådan försäljning.

U.S. har förordnats att förrätta bodelning mellan parterna. På honom ankommer att pröva sådana tvistiga frågor som är av betydelse för bodelningen och inte är föremål för rättegång, bl a huruvida det av parterna upprättade äktenskapsförordet skall jämkas eller lämnas utan avseende, vilket påyrkats av D.K.. Omständigheter, som avgör om försäljning av fastigheten får ske utan samtycke eller rättens tillstånd enligt 7 kap 5 § eller 8 § ÄktB, är alltså föremål för särskild prövning inför bodelningen.

Mellan parterna föreligger tvist om försäljning enligt samäganderättslagen av ytterligare en gemensamt ägd fastighet, vilken tvist HovR:n företar till avgörande samtidigt med förevarande mål. På de skäl som anförts i det målet (Ö 248/90) - i tillämpliga delar - bör bodelningsförrättarens prövning av de tvistiga frågorna föregå prövningen av frågan om det föreligger hinder för försäljning enligt samäganderättslagen av ifrågavarande fastighet. Intill dess att bodelningsförrättarens prövning slutförts får därför synnerliga skäl för anstånd med förordnande om försäljning av fastigheten enligt samäganderättslagen anses föreligga.

Med upphävande av TR:ns beslut lämnar HovR:n V.K:s ansökan om försäljning av fastigheten Vellinge Höllviken 3:1 på offentlig auktion enligt samäganderättslagen utan bifall.

Hovrättspresidenten Broomé var i båda målen av skiljaktig mening och avgav följande i de båda målen likalydande yttranden: Också enligt min mening ligger det nära till hands att prövningen av frågan om försäljning av den samägda fastigheten föregås av en prövning inom ramen för den pågående bodelningsproceduren av de invändningar som D.K. har gjort och som hänför sig till den äktenskapsrättsliga lagstiftningen. För att ett uppskov med förordnande om försäljning skall vara motiverat bör dock krävas att invändningarna har sådant fog för sig att tvistefrågorna framstår som verkligt svårbedömda.

Vad D.K. har anfört bl a om att det ingångna äktenskapsförordet, enligt vilket all egendom är enskild, bör lämnas utan avseende eller jämkas har enligt min mening inte sådan styrka att det finns synnerliga skäl att invänta bodelningsförrättarens prövning.

I den gjorda bedömningen ligger också att det i förevarande ärende inte har visats att den äktenskapsrättsliga lagstiftningen medför hinder mot förordnande enligt samäganderättslagen om försäljning av fastigheten. Då det inte heller i övrigt finns hinder mot ett sådant förordnande fastställer jag det slut som TR:n har kommit till.

V.K. (ombud advokaten B.M.) anförde besvär i de båda målen och yrkade bifall till ansökningarna.

D.K. (ombud advokaten R.A.) bestred ändring.

Målen avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Lindstedt, föreslog i två likalydande betänkanden att HD i de båda målen Ö 1191/90 och Ö 1192/90 skulle meddela följande beslut: Skäl. D.K. har i första hand invänt att samäganderättslagen inte är tillämplig i målet: Hon har därvid åberopat 19 § 2 st nämnda lag där det anges att det beträffande egendomsförhållanden som rör bl a makar finns särskilda bestämmelser. Stadgandet i fråga har funnits i samäganderättslagen redan från början, med den ändringen att ordet egendomsgemenskap i samband med ÄktB:s införande d 1 jan 1988 byttes mot egendomsförhållanden. Det framgår av motiven till samäganderättslagen (prop 1904:86 s 21) att stadgandets betydelse var att "frågorna om egendomsgemenskap mellan äkta makar - - - undantagits från den föreslagna lagens tillämpning". Det förefaller därför klart att samäganderättslagen i vart fall inte var tillämplig på det gemensamma ägande som uppstod när makar ingick äktenskap enligt den ordning som gällde före nya GB:s ikraftträdande. Frågan om samäganderättslagen skulle tillämpas på egendom som makar ägde tillsammans berördes inte uttryckligt i förarbetena till nya GB.

Med stöd av en dom i HD (NJA 1930 s 543 - jfr Undén, Svensk sakrätt I, 1 uppl 1927, s 240 f) är dock den allmänna uppfattningen i doktrinen att samäganderättslagen är tillämplig på nya äktenskap även om man på flera håll ansett detta förhållande olyckligt. Även i lagstiftningen har rättsläget bedömts på samma sätt (se 8 kap 8 § UB som förutsatts tillämplig på makes andel). Någon skillnad på lös och fast egendom eller på giftorättsgods och enskild egendom har inte gjorts. Införandet av ÄktB har inte rubbat grunden för denna ståndpunkt.

Den ändring i samäganderättslagen som inledningsvis berörts tillkom på förslag av lagrådet. Det framgår av förslaget att lagrådet betraktade stadgandet i 19 § 2 st samäganderättslagen närmast som en påminnelse utan rättsligt innehåll om att det finns bestämmelser rörande makars egendom på annat håll. Samäganderättslagen får med hänsyn till det anförda anses tillämplig på den av V.K. och D.K. gemensamt ägda fastigheten i fråga.

Vad gäller besvären i övrigt ansluter sig HD till HovR:ns bedömning.

HD (JustR:n Bengtsson, Freyschuss och Lambe) fattade följande slutliga beslut: