NJA 1991 s. 269

Allmän åklagare yrkade vid Mölndals TR ansvar å F.C. och N.J. för bl a bedrägeri enligt följande gärningsbeskrivning: Sedan F.C. och N.J. tillsammans svarat på en annons angående försäljning av en Corum klocka värd 50 275 kr har de d 31 jan 1989 i Mölndal sammanträffat med säljaren A.O. och överenskommit om köp av klockan för 45 000 kr. F.C. och N.J. har därefter samma dag på SE-bankens kontor vid Mölndals Bro i Mölndal gemensamt och i samråd medelst vilseledande förmått A.O. att till dem överlåta klockan i tron att han som ersättning erhållit 45 000 kr. Vilseledandet har bestått i att F.C. och N.J. som betalning för klockan överlämnat ett kuvert innehållande pappersmakulatur under sken av att det varit ett strax innan förevisat kuvert innehållande 45 000 kr. Förfarandet har inneburit vinning för F.C. och N.J. och skada för A.O..

A.O. yrkade förpliktande för F.C. och N.J. att solidariskt till A.O. utge ersättning för klockan med 54 000 kr jämte ränta.

F.C. och N.J. förnekade gärningen och bestred skadeståndsyrkandet.

A.O. uppgav vid TR:n bl a: I Göteborgs-Posten d 29 jan 1989 annonserade han om försäljning av ett herrur i guld av märke Corum. Klockan var oanvänd och därför som ny. Annonsen besvarades per telefon av en man med utländsk brytning. De överenskom att mannen d 31 jan 1989 skulle besöka A.O. i hans bostad. På överenskommen tid kom två män, som visade sig vara F.C. och N.J., till hans bostad. F.C. undersökte klockan och erbjöd sig att köpa den för 40 000 kr. F.C. visade även upp ett kuvert som innehöll detta belopp i sedlar. A.O. förklarade att han skulle ha 45 000 kr för klockan. F.C. uppgav då att de före ett köp måste kontrollera klockan hos en urmakare. Senare under dagen ringde F.C. och bad honom att ta med sig klockan och komma till Mölndals centrum. F.C. uppgav att han hade skaffat ytterligare 5 000 kr. A.O. begav sig till Mölndals centrum där han träffade F.C. och N.J.. F.C. förklarade att de var beredda att köpa klockan. De gick in på SE-bankens kontor där de slog sig ner i en soffgrupp. A.O. lade sin klocka på bordet framför dem och F.C. gav A.O. ett kuvert med pengar. A.O. kontroll räknade pengarna och fann att kuvertet innehöll 45 000 kr. A.O. lade åter pengarna i kuvertet som han placerade i sin väska vilken han lät stå öppen. Plötsligt tog F.C. tillbaka kuvertet och begärde att få ett kvitto. A.O. skrev ett kvitto och överlämnade det till F.C.. Samtidigt gav F.C. A.O. ett kuvert, som A.O. trodde innehöll de tidigare kontrollräknade pengarna. F.C. tog hand om klockan, varefter de lämnade banklokalen och tog avsked. När A.O. öppnade kuvertet som han hade fått av F.C. konstaterade han att det innehöll bankgiroblanketter.

Åklagaren åberopade ett värderingsintyg utvisande att klockan d 6 okt 1988 värderades till 50 275 kr.

TR:n (ordf tingsfiskalen Thimfors) fann i dom d 23 mars 1989 styrkt att F.C. och N.J. begått den gärning åklagaren lagt dem till last och att gärningen skulle bedömas som bedrägeri. I fråga om A.O:s skadeståndsyrkande anförde TR:n i domskälen: På grund av utgången av åtalet skall F.C. och N.J. ersätta A.O. den skada som han har lidit i anledning av brottet.

A.O. har uppgett att han förvärvade klockan i fråga d 6 okt 1988, att den då var ny och att den därefter inte har använts. A.O. har vidare berättat att han vid kontakt med personal på säljarföretaget, M:s Ur i Göteborg, i februari i år upplystes om att en motsvarande ny klocka kostar ca 54 000 kr.

TR:n finner i målet inte visat att klockans värde var högre än vad som har angetts i angivet värderingsintyg eller 50 275 kr. Detta belopp skall F.C. och N.J. solidariskt betala till A.O..

A.O. skulle, enligt TR:n, även tillerkännas ersättning för kostnad för medicin med av honom yrkat belopp, 102 kr 20 öre.

HovR:n (hovrättsråden Thorleif och af Klinteberg, hovrättsassessorn Munck, referent, samt nämndemännen Andersson och Lindblom) meddelade dom d 10 maj 1989. HovR:n fann styrkt att F.C. och N.J. tillsammans och i samråd begått gärningen mot A.O.. I skadeståndsdelen anförde HovR:n i domskälen: HovR:n anser inte att A.O. genom förlusten av klockan lidit större skada än motsvarande det belopp han varit beredd att sälja klockan för, nämligen 45 000 kr.

Såsom TR:n funnit bör A.O. tillerkännas ersättning för kostnad för mediciner med begärda 102 kr 20 öre.

A.O. sökte revision och yrkade att hans i TR:n förda talan om ersättning för klockan skulle bifallas. Han anförde, att han vid det aktuella tillfället var i behov av likvida medel och därför var beredd att sälja klockan till ett pris understigande dess verkliga värde om han omgående fick kontant betalning, vilket han annars ej skulle ha gjort.

N.J. (ombud advokaten O.G.) bestred ändring. F.C. angav inte sin inställning till A.O:s revisionstalan.

Betänkande

HD (JustR:n Vängby, Rydin, Magnusson, Lind, referent, och Lars Å Beckman) beslöt dom i enlighet med betänkandet.