NJA 1991 s. 370
Fråga om beviskrav i mål om underhållsbidrag till barn.
TR:n
(Jfr 1983 s 573)
E.N. och P.H. har tillsammans dottern B.H., född d 6 okt 1975. Föräldrarna separerade i januari 1985. Det utgår bidragsförskott för B.H..
B.H. yrkade i stämningsansökan, som inkom till Helsingborgs TR d 29 nov 1988, att TR:n skulle förplikta P.H. att - jämväl interimistiskt - till henne utge underhållsbidrag med 860 kr i månaden från d 1 jan 1986 till d 30 april 1988 och för tiden därefter till dess hon fyllt 18 år med 1 000 kr i månaden att utges i förfallna delar genast och i övrigt förskottsvis för kalendermånad.
Då P.H. vistades på okänd ort utom riket förordnade TR:n advokaten N.S. att som god man tillvarata P.H:s rätt. N.S. delgavs stämningen d 10 april 1989.
N.S. förklarade att han inte kunde ange P.H:s inställning till käromålet, då N.S. - trots efterforskningar - inte kunnat få kontakt med P.H.. N.S. hävdade vidare att P.H. inte skulle förpliktas att utge något underhållsbidrag då det inte fanns några säkra uppgifter om dennes ekonomiska och personliga förhållanden.
Domskäl
TR:n (lagmannen Leche) anförde i dom d 23 maj 1989:
Domskäl. Om föräldrarnas ekonomiska och personliga förhållanden är följande upplyst:
P.H.: P.H. är utbildad sjökapten. Han arbetar för närvarande inte i Sverige. Enligt uppgift från försäkringskassan har P.H. sedan d 16 nov 1984 en anmäld årsinkomst om 108 500 kr. P.H. vistas på okänd ort.
E.N.: Hon arbetar som resebyråtjänsteman och har en månadsinkomst om 10 860 kr. Hon bor tillsammans med B. i en hyreslägenhet och hyran för denna uppgår till 3 049 kr i månaden. Hon erhåller bostadsbidrag med 234 kr i månaden. Hon har ett banklån om 30 000 kr för vilket hon betalar totalt 800 kr i månaden. Varken hon eller B. har någon förmögenhet.
B.H. har vidare förklarat att hon är av den uppfattningen att P.H. är anställd på något utländskt rederi och att hans nuvarande årsinkomst vida överstiger 108 500 kr. Hon grundar detta påstående på det förhållandet att hon har fått kort från P.H., vilka avsänts från olika utländska hamnar.
TR:n gör följande bedömning.
Ett barn som yrkar att någon skall förpliktas att utge underhållsbidrag enligt reglerna i FB, har i princip att förebringa utredning som styrker den underhållsskyldiges förvärvs- och betalningsförmåga. Rörande P.H:s ekonomiska förmåga har i målet inte framkommit annat än att han tidigare haft förvärvsarbete och att han är i arbetsför ålder. Då all utredning saknas om hans nuvarande personliga och ekonomiska förhållanden och därmed hans förmåga att bidra till B.H:s underhåll skall hennes talan lämnas utan bifall (jämför NJA 1983 s 573).
Domslut
Domslut. Käromålet ogillas.
HovR:n över Skåne och Blekinge
B.H. fullföljde talan i HovR:n över Skåne och Blekinge och yrkade att HovR:n skulle bifalla hennes vid TR:n förda talan om underhållsbidrag.
P.H. genom gode mannen bestred ändring.
HovR:n (hovrättsråden Engström och Winquist, referent, samt adj led Gilljam) anförde i dom d 28 juni 1990:
Domskäl
Domskäl. I HovR:n har B.H. anfört bl a: P.H. avlade sjökaptensexamen omkring 1980. Han har alltsedan dess varit anställd på olika fartyg vid olika rederier. Den 5 juli 1989 hade E.N. telefonkontakt med P.H.. Denne beklagade sig över att han inte kunde upprätthålla kontakt med B. och uppgav i samband därmed att han var anställd ombord på MT Nord Baltic tillhörigt Nordström & Thulin AB. Fartyget är registrerat i Panama. I övrigt känner B. inte till vid vilka rederier P.H. varit anställd. P.H. skickar dock från olika håll i världen vykort och andra hälsningar till B.. B. förmenar därför att det är ställt utom allt tvivel att P.H., som har en god yrkesutbildning och ständigt är på resande fot, förvärvsarbetar och har en god inkomst. B. kan emellertid inte ange storleken av P.H:s inkomst. Enligt uppgift i slutet av juni 1989 från Sjöbefälsförbundet uppgår månadslönen för en styrman som är nyexaminerad kapten till 10 393 kr och för en andre styrman med samma examen till 9 248 kr. Därtill kommer skattefri traktamentsersättning i land med 84 kr om dagen. Efter ca nio års tjänstgöring måste P.H. nu ha en inkomst av lägst 150 000 kr om året.
N.S. har i HovR:n uppgett bl a: Han har gjort en förfrågan hos rederiet Thome Ship Management i Singapore om P.H. befinner sig ombord på Nord Baltic. Rederiet har d 30 nov 1989 meddelat P.H:s senast kända bostadsadress, som är i England, och telefonnummer. I ett meddelande d 14 dec 1989 uppger rederiet att kapten P.H. inte längre är kvar hos rederiet och att han inte heller är ombord på Nord Baltic. N.S. har förgäves försökt att få kontakt med P.H. per brev. Han har även ringt till det uppgivna telefonnumret men ingen har svarat.
Barn som yrkar underhållsbidrag har i princip att förebringa utredning som styrker den underhållsskyldiges förvärvs- och betalningsförmåga. Beviskravet kan dock inte ställas alltför högt.
Av utredningen får anses framgå att P.H. är svensk medborgare och utbildad till sjökapten. B.H. har kunnat lämna uppgift om åtminstone ett fartyg på vilket P.H. tjänstgjort. Hon har dessutom uppgivit att P.H. skickar vykort från olika håll i världen. Någon anledning att ifrågasätta B.H:s uppgifter finns inte.
Enligt HovR:ns uppfattning framgår med tillräcklig grad av säkerhet att P.H. försörjer sig i sitt yrke i utrikes sjöfart. Det måste antagas att han har en tämligen god inkomst och förmåga att betala underhållsbidrag till B.. Eftersom uppgift saknas om storleken på P.H:s inkomst och hans personliga förhållanden i övrigt måste underhållsbidraget skattas till ett skäligt belopp. Anledning saknas att bestämma underhållsbidrag för tiden före ingivandet av stämningsansökningen. HovR:n finner mot bakgrund av det anförda att P.H. bör åläggas att betala underhållsbidrag fr o m d 1 dec 1988 med yrkade 1 000 kr i månaden.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns domslut förpliktar HovR:n P.H. att utge underhållsbidrag till B.H. med 1 000 kr i månaden för tiden fr o m d 1 dec 1988 till dess B.H. fyllt 18 år, att betalas för förfluten tid genast och i övrigt i förskott för kalendermånad. P.H. skall ha rätt att tillgodoräkna sig vad han redan kan ha utgett för den angivna tiden.
Vad som sålunda bestämts skall såvitt avser ej förfluten tid gälla från denna dag tills lagakraftägande dom föreligger.
HD
P.H. genom gode mannen sökte revision och yrkade att B.H:s talan om underhållsbidrag skulle lämnas utan bifall.
B.H. (ombud advokaten I.L.) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Revsekr Christiansson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela dom enligt följande: Domskäl. Gode mannen har till stöd för P.H:s talan i HD åberopat att B.H. inte har förebringat utredning rörande P.H:s personliga och ekonomiska förhållanden och därför inte styrkt att P.H. har betalnings- och förvärvsförmåga att utge underhållsbidrag. Gode mannen har dock vitsordat att P.H. avlagt sjökaptensexamen.
B.H. har i HD vidhållit sina i HovR:n lämnade uppgifter att P.H. är anställd i utrikes sjöfart och att han av denna anställning har goda inkomster samt anfört. I augusti 1990 hade B.H:s mor telefonkontakt med P.H:s mor, som uppgav att P.H. satt fast på en båt i gulfen efter Iraks invasion i Kuwait. Denna uppgift har därefter bekräftats i telefon av P.H:s sambo i England. Vid båda dessa telefonsamtal var det helt klart att P.H. var kapten på båten.
Enligt 7 kap 1 § FB skall vid bestämmande av underhållsbidrag till barn hänsyn tas till bl a den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga. Av förarbetena till bestämmelsen (prop 1978/79:12 s 153) framgår att en förälder som saknar ekonomiska förutsättningar att bidra till sitt barns underhåll inte heller är underhållsskyldig. Som HovR:n anfört har barn som yrkar underhållsbidrag i princip att förebringa utredning som styrker den underhållsskyldiges förmåga att bidra till barnets underhåll. I rättsfallet NJA 1983 s 573 har yrkande om underhållsbidrag till barn lämnats utan bifall då all utredning om den underhållsskyldiges nuvarande personliga och ekonomiska förhållanden saknades och därmed om hans förmåga att bidra till barnets underhåll. Vid en jämförelse med nämnda rättsfall är den huvudsakliga skillnaden beträffande P.H:s förhållanden att han avlagt sjökaptensexamen. Endast den omständigheten, då det i övrigt saknas utredning, som visar att P.H. har förmåga att utge underhållsbidrag, är inte tillräcklig för att B.H:s talan skall vinna bifall.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.
HD (JustR:n Vängby, Rydin, Magnusson, Lars Å Beckman, referent, och Munck) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Gode mannen har till stöd för P.H:s talan i HD åberopat att B.H. inte har förebringat utredning rörande P.H:s personliga och ekonomiska förhållanden och därför inte styrkt att P.H. har förmåga att utge underhållsbidrag. Gode mannen har dock vitsordat att P.H. avlagt sjökaptensexamen.
B.H. har gjort gällande att det med tillräcklig grad av säkerhet framgår av utredningen att P.H. är anställd i utrikes sjöfart och att han av denna anställning har goda inkomster. Hon har bl a anfört följande. I augusti 1990 hade B.H:s mor telefonkontakt med P.H:s mor, som uppgav att P.H. "satt fast i gulfen" efter Iraks invasion i Kuwait. Denna uppgift har därefter bekräftats vid telefonsamtal med P.H:s sambo i England. Vid båda dessa telefonsamtal var det helt klart att P.H. satt fast på den båt där han var kapten.
Enligt 7 kap 1 § FB skall vid bestämmande av underhållsbidrag till barn hänsyn tas till bl a den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga. Av bestämmelsen följer att en förälder som saknar ekonomiska förutsättningar att bidra till sitt barns underhåll inte heller är underhållsskyldig (jfr prop 1978/79:12 s 153).
Som HovR:n anfört har barn som yrkar underhållsbidrag av en förälder i princip att förebringa utredning som styrker förälderns förmåga att bidra till barnets underhåll. I rättsfallet NJA 1983 s 573 har yrkande om underhållsbidrag till barn lämnats utan bifall då det saknades all utredning om svarandens aktuella personliga och ekonomiska förhållanden och därmed om hans förmåga att bidra till barnets underhåll.
I förevarande mål är det utrett att P.H. har en god yrkesutbildning (sjökaptensexamen) och att han har haft anställning i sitt yrke. Det saknas emellertid utredning om hans nuvarande personliga och ekonomiska förhållanden. Det kan därför inte med tillräcklig grad av säkerhet antas att han har sådan förvärvs- och betalningsförmåga att han bör förpliktas att betala underhållsbidrag till B.H.. Hennes talan skall på grund därav lämnas utan bifall.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut.
JustR Munck tillade för egen del: De uppgifter som har framkommit i fråga om P.H:s förhållanden talar otvivelaktigt med viss styrka för att han har inkomster eller åtminstone förvärvsförmåga som motiverar ett underhållsbidrag av den storlek som HovR:n har bestämt. Det kan med hänsyn härtill hävdas att det beviskrav som läggs på den underhållsberättigade enligt utgången i förevarande mål - liksom i det tidigare rättsfallet NJA 1983 s 573 - är ganska strängt.
Vid bedömningen av hur stora krav som bör ställas på utredningen i mål av förevarande slag - där den underhållsskyldige är på okänd ort eller i varje fall inte kan nås för delgivning och uppgifter om hans aktuella förhållanden i stort sett saknas - finns det emellertid anledning att beakta att en dom på underhållsskyldighet normalt inte skulle fylla någon praktisk funktion så länge den underhållsskyldige inte kan nås för verkställighet. Den verkställighet som det skulle kunna bli fråga om torde som regel avse det allmännas återkrav på bidragsförskott; även om ett lägre beviskrav skulle godtas, skulle domstolen sannolikt endast sällan i avsaknad av närmare utredning våga antagandet att den underhållsskyldiges förvärvsförmåga berättigar till ett bidrag som i mera väsentlig mån överstiger bidragsförskottet.
Självfallet kan förhållandena tänkas bli ändrade, så att den underhållsskyldige kan anträffas. I så fall finns emellertid också möjlighet för den berättigade att på nytt väcka talan om underhåll, vilken då får förutsättas som regel leda till framgång. Detta synes innebära en bättre ordning än att domstolen skulle bli hänvisad till skälighetsbedömningar utan tillräckligt underlag.