NJA 1991 s. 449
För talan i stämningsmål enligt 13 kap 14 § 1 VL (1983:291) har ansetts gälla kravet att den grundas på att erforderligt vattenrättsligt tillstånd saknas eller på att vattenanläggning uppförts i strid mot en bestämmelse i ett vattenrättsligt tillstånd.
HD
Harstena samfällighetsförening väckte med åberopande av 10 kap 11 § 3 RB vid Norrköpings TR talan mot K.L. under påstående att denne olovligen utfört grävningsarbeten på samfällighetens mark, betecknad Harstena s:2 och s:4, och yrkade att TR:n skulle
- fastställa att K.L. saknade rätt att nyttja samfällighetens mark för grävningsarbetena och
- förplikta K.L. att återställa fastigheterna s:2 och s:4 i det skick som fastigheterna befann sig i innan grävningsarbetena påbörjades genom att återfylla den genom grävningarna uppkomna kanalen så att djupet under vattenspegeln (vid medelvattenstånd) inte på något ställe översteg 20 cm, vid äventyr att återfyllningen utfördes på K.L:s bekostnad.
K.L. bestred käromålet och invände: Han hade som ombud för ägarna till Harstena 1:4, som är delägare i samfälligheten, utfört arbetet, av honom betecknat som vassrensning, för att få bättre vattengenomströmning och befria området från en för närboende särskilt sommartid besvärande dylukt. Förekomst av vass och stillastående vatten förorsakade sådan i den gamla båtrännan ut till hamnen. Samtidigt hade han genom den uppkomna rännan fått tidigare båtled öppnad. Han hade härvid som han uppfattat saken haft tillstånd till arbetet av först Harstena byalag, som tidigare förvaltade den samfällda marken, och därefter av samfällighetsföreningen.
Under målets handläggning uppkom fråga om TR:ns behörighet att under hänsynstagande till VL:s forumregler pröva den i målet föreliggande tvisten.
Föreningen vidhöll därvid att TR:n hade behörighet jämlikt 10 kap 10 § eller 11 § 3 RB att pröva talan i dess helhet eftersom huvudyrkandet enligt punkt 1 uteslutande gällde en rent civilrättslig/fastighetsrättslig fråga angående K.L:s dispositionsrätt till samfällighetens fastigheter och att grund saknades för att VL:s forum skulle vara exklusivt i denna typ av fastställelsetalan. Beträffande punkt 2 ifrågasattes att de utförda grävningsarbetena (vassrensning) var att beteckna som vattenanläggning i VL:s mening och att 13 kap 14 § 1 i samma lag var tillämpligt på arbetet.
K.L. gjorde gällande att tvisten skulle prövas enligt VL:s forumregler.
TR:n (rådmannen Olsson) anförde i slutligt beslut d 28 april 1989:
Skäl. Jämlikt 1 kap 2 § VL regleras vattenföretag och vattenanläggningar av stadgandena i VL. Med vattenföretag avses enligt samma kapitels 3 § 1 st 1 bl a grävning och rensning i vattenområde. Enligt andra stycket samma paragraf avses med vattenanläggning vad som tillkommit genom ett vattenföretag. Domstolsprövning av talan härom (vattenmål) sker i första instans i vattendomstol (13 kap 1 § VL).
Käromålet är föranlett av att svaranden i den delvis igenväxta Båtsviken (Harstena s:2) och den helt igenväxta förlängningen av denna (Harstena s:4) på en sammanlagd sträcka av ca 250 meter med grävmaskin låtit utföra grävningsarbeten. Dessa har efterlämnat en kanal med öppen vattenyta som i bredd varierar mellan 4,6 och 8,7 meter och med ett djup av 0,7-1,15 meter.
TR:n som anser de påtalade grävnings- och rensningsarbetena vara att beteckna som vattenföretag i VL:s mening och den i stämningsansökningens punkt 2 upptagna fullgörelsetalan vara hänförlig till i 13 kap 14 § 1 VL angiven talan finner på grund härav vattendomstolen vara ensam behörig att pröva i målet framställda yrkanden. Den vid TR:n väckta talan skall därför avvisas.
Beslut. TR:n avvisar käromålet. - - -
Föreningen anförde besvär i Göta HovR och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n för fortsatt handläggning.
HovR:n (hovrättslagmannen Maiander, hovrättsrådet Holm, referent, samt adj led Lerman Dahl) anförde i slutligt beslut d 13 febr 1990:
HovR:ns skäl. HovR:n delar TR:ns bedömning att de påtalade grävnings- och rensningsarbetena är hänförliga till vattenföretag i VL:s mening och att de framställda yrkandena skall prövas i vattenmål. Vattendomstolen är därför ensam behörig att pröva yrkandena.
HovR:ns beslut. HovR:n lämnar besvären utan bifall.
Föreningen (ombud advokaten S.L.) anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och återförvisa målet till TR:n.
K.L. (ombud advokaten G.G.) bestred ändring.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, Revsekr Abdon, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:
Domskäl
Skäl. Föreningen har vid Norrköpings TR väckt talan mot K.L. och yrkat att TR:n dels fastställer att K.L. saknar rätt att nyttja samfälld mark till genomförda grävningsarbeten och dels förpliktar K.L. att återställa Harstena s:2 och s:4 i Valdemarsviks kommun i det skick som samfälligheterna befann sig i innan grävningsarbetena påbörjades, dvs förpliktar K.L. att återfylla den utgrävda kanalen på samfälligheterna så att djupet under vattenspegeln i kanalen inte på något ställe överstiger 20 cm, vid äventyr att återfyllningen utföres på K.L:s bekostnad. Till stöd för sin talan har föreningen åberopat att K.L. saknar medgivande från föreningen och därför utfört arbetena olovligt.
Det är visserligen så att de i målet aktuella arbetena - både de arbeten som K.L. har utfört, och de arbeten som föreningen nu vill ålägga honom - är vattenföretag i VL:s (1983:291) mening (se 1 kap 3 §). Avgörande för frågan om vattendomstolens behörighet är emellertid inte att målet rör ett vattenföretag utan om tvisten skall avgöras i ett vattenmål enligt vad som anges i 13 kap 14 § VL. Närmast aktuell att tillämpa i målet är, som TR:n funnit, bestämmelsen i första punkten. Där anges att stämningsmål är talan om utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av laga beskaffenhet.
Av förarbetena till VL (prop 1981/82:130 s 520) framgår att. 13 kap 14 § 1 motsvarar 11 kap 17 § 1 st 23 gamla VL (1918:523, ÄVL) - jämte andra punkter från vilka nu kan bortses - och att tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgats till att avse alla slags vattenanläggningar. På detta sätt, framhölls det, kan parterna utnyttja vattendomstolens sakkunskap, även i fråga om sådana anläggningar som har mindre betydelse från vattenrättslig eller vattenbyggnadsteknisk synpunkt. Det framhölls också att man genom en sådan ordning undviker att en vanlig TR upptar en tvist rörande en anläggning, som har förklarats tillåten av vattendomstolen, och bedömer frågan om dess överensstämmelse med tillståndsdomen. Något särskilt uttalande om begreppen "i laga ordning" och "laga beskaffenhet" gjordes inte. Ledning för tolkning av bestämmelsen får alltså sökas i förarbetena till motsvarande stadgande i ÄVL.
ÄVL föregicks av 1910 års förslag av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna. Detta förslag omarbetades av särskilda sakkunniga, som år 1917 avgav förslag till VL. Av betänkandet år 1917 framgår att de sakkunniga i stort godtog kommittéernas förslag till avgränsning mellan vattenmål av typ stämningsmål och mål av annan beskaffenhet (sakkunnigbetänkandet s 376 f, se även kommittébetänkandet s 450 ff). Sålunda godtog de sakkunniga att talan om ändring eller borttagande av vattenbyggnader räknades som vattenmål endast om en annan tillhörig byggnad i vatten var av särskilt kvalificerad art. En följd härav blev att allmän domstol fick bedöma övriga vattenbyggnaders överensstämmelse med vattendomstols beslut i byggnadsmålet. De sakkunniga begränsade emellertid utrymmet för de vattenrättsliga stämningsmålen ytterligare genom att föreslå att en talan om ändring eller borttagande av annan tillhörig vattenbyggnad skulle höra under vattendomstols prövning endast om till grund för talan åberopades något stadgande i VL eller äldre lagstiftning. Till stämningsmål skulle enligt förslaget då höra endast talan som grundas på att en byggnad i vatten tillkommit olagligt eller icke är av laga beskaffenhet. Sett i sitt sammanhang innebär detta att en talan av nu aktuellt slag måste grundas på att erforderligt vattenrättsligt tillstånd saknas eller på att annan tillhörig vattenbyggnad uppförts i strid mot en bestämmelse i ett vattenrättsligt tillstånd.
Av förarbetena till VL framgår att någon annan saklig ändring än den tidigare berörda utvidgningen av kretsen av vattenanläggningar inte avsågs (se a prop s 520). Mot bakgrund av förarbetena till ÄVL kan därför konstateras att en talan enligt 13 kap 14 § 1 VL måste grundas på att tillståndsplikten inte har iakttagits eller att en vattenanläggning inte överensstämmer med någon bestämmelse i ett meddelat tillstånd. Att den vattenanläggning som avses med en sådan talan om utrivning eller ändring i normalfallet måste tillhöra annan än käranden är givet.
Den talan som föreningen för i målet grundar sig på att K.L. utfört de aktuella arbetena utan föreningens medgivande. Av vad som tidigare anförts följer att en sådan talan inte omfattas av 13 kap 14 § 1 VL. Inte heller övriga punkter i paragrafen täcker föreningens talan. Domstolarna hade därför inte bort avvisa käromålet på grund av att föreningens talan är att hänföra till vattenmål. HovR:ns och TR:ns beslut skall i enlighet därmed undanröjas och målet återförvisas till TR:n för erforderlig behandling.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns och TR:ns beslut återförvisar HD målet till TR:n för erforderlig behandling.
HD (JustR:n Jermsten, Heuman, Solerud, Nyström, referent, och Svensson) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.