NJA 1991 s. 682

Domskäl

TR:n (t f chefsrådmannen Ekman, rådmannen Junestad och tingsfiskalen lindblom) anförde i dom d 21 juni 1990: Bakgrund. AB L. & X. (fortsättningsvis kallat L. & X.) grundades 1889 och har sedan dess sysslat bl a med uppdrag som ångbåtskommissionär, speditör och mäklare.

L. & X. har sedan slutet av 1940-talet haft ett samarbete med NJA, Norrbottens Järnverk AB, sedermera SSAB Svenskt Stål AB (fortsättningsvis kallat SSAB).

I mitten på 1970-talet kunde SSAB förutse ett utökat transportbehov med anledning av långt framskridna planer på att förlägga det sk Stålverk 80 till Luleåregionen. För att täcka in detta behov upptog SSAB förhandlingar med ett utländskt rederi, Intersee Schiffahrtsgesellschaft, (fortsättningsvis kallat Intersee), under medverkan av L. & X. som mäklare. Förhandlingarna ledde till att SSAB med Intersee ingick fyra tidsbefraktningsavtal, s k tidscertepartier, avseende fyra olika fartyg, vilka sedermera fick namn av SSAB. Certeparti avseende fartyget Norrbotten ingicks d 18 dec 1975 och certeparti avseende fartyget Bottenviken d 9 mars 1976. Certepartier avseende de två övriga fartygen Karlsvik och Altappen ingicks d 2 juli 1976.

Klausul 25 i certepartierna reglerar mäklaren L. & X:s rätt till ersättning och bifogas domen som domsbilaga 1.

Klausul 25 lyder i svensk översättning: Ägaren skall betala en provision om 3 procent till L. & X:s Eftr AB, Luleå, och andra för all hyra som erläggs enligt detta befraktningsavtal och i intet fall mindre än vad som erfordras för att täcka mäklarens verkliga utgifter och skäligt arvode för hans arbete. Om full hyra inte erläggs beroende på kontraktsbrott från någondera parten skall den därför ansvariga parten ersätta mäklaren för hans förlust av provision. Skulle parterna enas om att häva befraktningsavtalet skall ägaren ersätta mäklaren för förlust av provision, men i dylikt fall skall provisionen inte överstiga mäklararvodet för ett års hyra. Bifogade paragrafer 26-42 skall betraktas som en del av detta befraktningsavtal.

Fram till febr månad 1978 erlade SSAB certepartihyrorna till L. & X., som avräknade sin egen kommission och redovisade resterande hyresbelopp till Intersee. Den 7 febr 1978 sade SSAB upp allt samarbete med L. & X. och ombesörjde härefter själv hyresbetalningarna till Intersee, vilket innebar att L. & X. ej längre kunde tillgodogöra sig sin provision och bolaget trädde d 14 febr 1980 i likvidation.

SSAB framställde med början under 1980 en rad anmärkningar mot befraktningen av fartygen Norrbotten och Bottenviken. Intersee tillbakavisade samtliga beskyllningar. Genom telex d 21 och 22 maj 1980 till Intersee hävde SSAB certepartierna avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken. Intersee bestred hävningsförklaringarna och påkallade i sept 1980 skiljeförfarande enligt klausul 23 i certepartierna och yrkade skadestånd motsvarande förlorade hyresintäkter på grund av obefogad hävning.

Genom skiljeförfarandet träffade parterna förlikning i tvisten i nov 1981. Förlikningsavtalen i utvalda delar bilägges domen som domsbilagorna 2 och 3.

Förlikningen innebar bl a att SSAB skulle utge visst skadestånd till Intersee beträffande fartygen Karlsvik och Altappen, för vilka fartyg förnyade certepartier ingicks. I de nya certepartierna bestämdes att Intersee och inte L. & X. skulle uppbära mäklarprovision. Förlikningsöverenskommelsen innebar också att certepartierna beträffande Norrbotten och Bottenviken avslutades mot att SSAB till Intersee betalade 400 000 DEM.

Tvist har uppkommit mellan L. & X. och SSAB angående den förlust av mäklarprovision som L. & X. åsamkats till följd av upphörandet av certepartierna avseende Norrbotten och Bottenviken.

Yrkanden och grunder. L. & X. har yrkat förpliktande för SSAB att till L. & X. utge ersättning för förlorad mäklarprovision för fartyget Norrbotten med 88 499 DEM och för fartyget Bottenviken med 903 76 DEM eller sammanlagt med 178 875 DEM. (Beräkningsunderlaget bifogas domen som domsbilagorna 4 och 5). På beloppet har L. & X. yrkat ränta enligt 6 § räntelagen, i första hand från de förfallodatum som framgår av domsbilagorna 4 och 5 och i andra hand från och med d 30 jan 1986, allt till dess betalning sker.

Som grund för käromålet har L. & X. gjort gällande: SSAB har i förhållande till L. & X. haft att utge mäklarkommission i enlighet med de bestämmelser som i klausul 25 upptagits i certepartierna mellan SSAB och Intersee avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken. Klausul 25 är att betrakta som ett tredjemansavtal till förmån för L. & X. och ingår som en del i ett formlöst mäklaravtal mellan L. & X. och SSAB. Om ett certeparti upphör i förtid framgår av klausul 25 att den av SSAB och Intersee som orsakat att certepartiet brutits har att utge ersättning till L. & X. för förlust av mäklarkommission. SSAB har brutit de båda certepartierna avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken genom obefogade hävningsförklaringar och har därför att ersätta L. & X. för förlusten av mäklarprovision. - L. & X. har d 30 jan 1986 tillställt SSAB fakturor innehållande utredning om L. & X:s förlust.

SSAB har bestritt käromålet och anfört: Av det yrkade kapitalbeloppet vitsordas ett belopp om 104 344 DEM som skäligt i och för sig. Beloppet motsvarar en provision på 1,75 procent på det av L. & X. framräknade kapitalbeloppet i stället för tre procent som L. & X. yrkat då L. & X. av de innehållna hyresbeloppen haft att redovisa 1,25 procent till annan intressent.

Om rätten skulle finna att mäklarprovision till L. & X. skall utgå med tre procent på utgående hyresbelopp vitsordas det yrkade kapitalbeloppet. Vidare vitsordas det av L. & X. i andra hand framställda ränteyrkandet på kapitalbeloppet 104 344 DEM.

Som grund för bestridandet har SSAB i första hand åberopat att klausul 25 i certepartierna är att betrakta som en skadeståndsklausul som regressvis gäller mellan SSAB och Intersee men som ej kan åberopas av L. & X., då sistnämnda bolag ej är part i avtalet och klausul 25 därför ej kan anses ingå som deli mäklaravtalet. Om rätten skulle finna att klausul 25 är tillämplig i förhållandet mellan SSAB och L. & X. har SSAB i andra hand gjort gällande: Förlikningsöverenskommelsen mellan SSAB och Intersec innebär att dessa parter överenskommit att i förtid annullera certepartierna beträffande Norrbotten och Bottenviken och att Intersee därför enligt klausul 25 haft att utge ersättning för förlorad mäklarprovision till L. & X.. Om rätten skulle finna att klausul 25 ingår som en del i det mäklaruppdrag som SSAB lämnat L. & X. och att certepartierna upphört genom kontraktsbrott, hävdas att Intersee är den part som gjort sig skyldig till kontraktsbrott och därför enligt klausul 25 är skyldig att utge ersättning till L. & X. för förlorad mäklarprovision.

Parternas utveckling av talan. L. & X. har anfört: Vid den typ av mäklaruppdrag som SSAB lämnat L. & X. träffas enligt praxis inom branschen ej något uttryckligt avtal om mäklarprovision mellan befraktaren och mäklaren. Mäklarens rätt till provision framgår i stället av certepartiet mellan redaren och befraktaren och bestämmelsen härom ingår som en del av mäklaravtalet. SSAB:s hävningsförklaringar avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken har varit obefogade då endast oväsentliga fel påtalats. SSAB har därför gjort sig skyldigt till kontraktsbrott och har följaktligen att i enlighet med klausul 25 i certepartierna ersätta L. & X. för förlorad mäklarkommission. Det vitsordas att L. & X. från sin kommissionsintäkt om tre procent haft att utge 1,25 procent till annan part. L. & X. är emellertid berättigat att uppbära hela kommissionen oavsett hur den slutligen skall fördelas.

SSAB har genmält: Det vitsordas att sådant mäklaruppdrag som det i målet aktuella brukar ingås formlöst. Härav följer ingalunda att blivande tidsbefräktningsavtal mellan redare och befraktare med avseende på mäklarkommission utgör del av det mäklaravtal som ingås mellan befraktare och mäklare. Mäklaren har i stället att hos redaren själv säkerställa sin rätt till kommission.

L. & X. äger i vart fall ej uppbära vad som må vara att redovisa till annan part. Kommission kan därför ej utgå med mer än 1,75 procent på utgående hyresbelopp. De anmärkningar mot befraktningen som föregick hävningarna av certepartierna avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken var väsentliga och har berättigat SSAB att häva avtalen. Det är därför Intersee som gjort sig skyldigt till kontraktsbrott och som i detta läge har att ersätta L. & X. för förlorad mäklarprovision.

(Samtliga domsbilagor har här uteslutits; red:s anm.)

Domskäl. I frågorna om hävningsrätt och innebörden av förlikningsöverenskommelserna har vittnesförhör på begäran av L. & X. ägt rum med direktören T.E., advokaten F.W. och med J.D. samt på begäran av SSAB med advokaten B-Å.J.. Parterna har härutöver åberopat skriftlig bevisning.

TR:ns bedömning.

TR:n behandlar först frågan om klausul 25 i certepartierna, trots att L. & X. ej är avtalspart i dessa, skall anses ingå i avtalet mellan SSAB och L. & X.. Att så är fallet enligt praxis inom branschen har hävdats av L. & X. medan SSAB gjort gällande motsatsen. L. & X. har åberopat uttalanden av Sjur Braekhus (Meglerens rettslige stilling, 1946, s 341-343), som anser att i fall då något uttryckligt avtal om kommission ej träffats mellan mäklare och befraktare bestämmelserna om mäklarprovision i huvudavtalet som regel ingår i det av befraktaren till mäklaren lämnade uppdraget. I avsaknad av utredning om annan branschpraxis finner TR:n, som noterat att L. & X. medverkat vid certepartiernas slutande, att övervägande skäl talar för den av L. & X. hävdade uppfattningen.

TR:n behandlar därefter frågan vilken betydelse förlikningsavtalen mellan SSAB och Intersee har för L. & X:s möjlighet att utfå yrkad ersättning.

I de till domen som domsbilagorna 2 och 3 bifogade förlikningsavtalen anges på s 2 under rubriken NOW THEREFORE it is agreed as follows, att "Intersee agrees to accept the termination of the Charter Party" ... Denna lokution kan enligt TR:ns mening ej förstås på annat sätt än att parterna i certepartierna härigenom överenskommit att avsluta certepartierna i förtid. Denna slutsats har inte vederlagts av vittnesmålen. TR:n har med denna bedömning inte anledning att pröva om skäl till hävning av certepartierna funnits.

Enligt klausul 25, näst sista stycket, åligger det under sådana förhållanden redarna (the Owners) att ersätta mäklaren för förlust av provision. SSAB kan därför inte åläggas ersättningsskyldighet på sätt L. & X. påstått. Käromålet skall således lämnas utan bifall.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

L. & X. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till käromålet.

SSAB bestred ändring.

Parterna åberopade i HovR:n samma grunder och bevisning som vid TR:n.

Domskäl

HovR:ns domskäl. Tvisten rör huruvida L. & X. är berättigat till ersättning av SSAB för förlust av mäklarprovision till följd av att tidscertepartierna med det utländska rederiet Intersee Schiffahrtsgesellschaft (Intersee) för fartygen Norrbotten och Bottenviken upphört i förtid. Den skall, enligt vad parterna är ense om, prövas med tillämpning av svensk rätt.

I vad mån en skeppsmäklares rätt till provision beror av att förmedlat befraktningsavtal verkligen blir uppfyllt är ett spörsmål som svensk lag lämnat obesvarat. Men det har behandlats både i praxis och i nordisk doktrin (se Sjur Braekhus, Meglerens rettslige stilling, 1946, s 341 ff och nyligen publicerade uppsats The Shipbroker's Right to Commission, Sjörättsföreningen i Göteborg Skrifter 69 med rättsfallshänvisningar). Och sjöfartsnäringens många standardformulär till befraktningsavtal kan ge konkret svar genom att de ofta rymmer särskild provisionsklausul. Formulärlösningarna varierar stort, men en del av dem ser till mäklarens intresse för den händelse avtalet skulle upphöra.

Så var fallet här. Certepartierna var nämligen ingångna på Baltimeformulär vars klausul 25 noga befattar sig med problemet. Enligt första stycket i klausulen skall - om full frakt ej erläggs till följd av kontraktsbrott - den som orsakat kontraktsbrottet ersätta mäklaren dennes förlust av provision. Andra stycket reglerar det fallet att parterna enas om att låta certepartiet upphöra. Då ligger det i stället på redaren att ersätta mäklarens förlust, dock högst vad som skulle ha tillgodoförts honom på ett års frakt.

Som parterna på ömse sidor lagt upp sin talan skall till en början prövas huruvida (1) provisionsklausulen - som L. & X. gör gällande - innefattar tredjemansavtal till förmån för L. & X., vilket går tillbaka på ett allmänt, och formlöst, mäklaravtal mellan SSAB och L. & X. och ger mäklaren ställning av part såvitt rör sagda klausul.

Om det visar sig att L. & X. inte kan göra klausulen gällande mot SSAB skall vadetalan ogillas redan av den anledningen. Annars skall ställning vidare tas till om (2) certepartierna genom förlikningen mellan Intersee och SSAB upphört på sådant sätt som avses i klausulens andra stycke så att L. & X. - som SSAB invänder - till följd därav måste söka sin förlust ersatt av Intersee i stället för av SSAB. Också om detta befinns vara fallet, skall vadetalan ogillas.

Eljest skall med utgångspunkt i klausulens första stycke prövas om (3) certepartierna - som L. & X. gör gällande - upphört genom kontraktsbrott på SSAB:s sida, i vilket fall det ligger på SSAB att ersätta L. & X. dess förlust av provision. Därvid skall ställning tas till L. & X:s påståenden att (a) SSAB saknade fog för anmärkning på Intersees prestationer under certepartierna, att likväl (b) ingen av de omständigheter SSAB åberopade som hävningsgrund - vara sig ensam eller i förening med övriga omständigheter - grundade rätt till hävning och att (c) SSAB i vart fall hade reklamerat för sent, vilket allt bestrids av SSAB.

Om prövningen under (3) utfaller så att SSAB inte visats ha gjort sig skyldigt till påstått kontraktsbrott, skall vadetalan ogillas. Eljest skall vidare prövas om (4) L. & X. är berättigat till ersättning fullt ut eller endast med det lägre belopp som vitsordats av SSAB. HovR:n skall då också ta ställning till om (5) ränta skall utgå i enlighet med L. & X:s i första eller andra hand framställda yrkande. Därefter återstår frågor om (6) rättegångskostnaderna, vid TR:n såväl som i HovR:n.

Beträffande först frågan huruvida L. & X. äger göra den (1) omtvistade certepartiklausulen gällande mot SSAB såsom part, eller åtminstone berättigad tredje man, är till en början oklart vad som må ha varit förutsatt mellan SSAB och L. & X. om detta bolags rätt till mäklarprovision. Men de båda certepartierna för Norrbotten och Bottenviken slöts under medverkan av L. & X., som dessutom avfattade dem. Med det inflytande som L. & X. sålunda hade över avtalskonstruktionen kan det hållas för visst att meningen var att bolaget också skulle äga göra behövligt rättsligt bruk av densamma.

Det ligger onekligen då nära till hands att dessutom, med L. & X., tillskriva klausulen karaktär av kontrakt mellan mäklaren och certepartiets parter. Men för att mäklaren skulle äga göra rättsligt bruk av provisionsklausulen behövde den å andra sidan inte konstituera mer än ett rent tredjemansavtal till dennes förmån; HovR:n går då ut ifrån som erkänd rättsgrundsats att två parters sinsemellan bindande avtal till tredje mans förmån i princip grundar självständig rätt för den senare. Såsom tredjemansavtal synes klausulen också ha uppfattats av både Intersee och SSAB. Ty de drog ej in L. & X. i sin förlikning. I stället förbehöll sig SSAB däri att rederiet skulle hålla bolaget skadeslöst ifall det skulle nödgas ersätta L. & X. för utebliven provision.

Mot denna bakgrund finner HovR:n att (1) L. & X. äger - åtminstone som berättigad tredje man - göra certepartiernas klausul 25 gällande mot SSAB.

Vad så angår frågan huruvida (2)förlikningen mellan SSAB och Intersee innebar att certepartierna upphörde på så sätt att den relevanta klausulens andra stycke nu hindrar L. & X. att rikta sitt skadeståndskrav mot annan än Intersee har SSAB hållit fast vid sin av TR:n godtagna invändning att certepartierna förlikningsvis upphörde i förtid, varför sistnämnda stycke i klausulen skulle vara tillämpligt. L. & X. har på sin sida vidhållit att förlikningen måste ses mot bakgrund av de tvistigheter som föregick den och att följaktligen dess första stycke skall tillämpas.

Ifall parterna i ett tidscerteparti enas om att certepartiet skall upphöra för det att båda har ett kommersiellt, eller av andra hänsyn betingat, intresse av att inte längre hålla fast vid detsamma, är det tydligt att mäklaren står inför en situation som det andra stycket av klausul 25 är tänkt för. I förevarande fall rör det sig emellertid om en upplösning av rättsförhållandet som i själva verket går tillbaka på oenighet mellan parterna, något som kom till otvetydigt uttryck genom att befraktaren hävde certepartierna, upphörde att erlägga frakt och ställde de båda fartygen till bortfraktarens disposition. Certepartierna hade sålunda redan faktiskt upphört då förlikningen träffades. För ett sådant läge kan denna standardklausuls andra stycke inte rimligen vara tänkt. Klausulen skulle nämligen då ställa mäklaren värnlös mot - och inbjuda till - illojala manipulationer av certepartiets båda parter; det bör ej förbises att klausulen, som förut nämnts, i samma andra stycke sätter en bestämd gräns för mäklarens skadeståndsanspråk, vilken saknar motsvarighet i första stycket.

HovR:n godtar följaktligen inte (2) SSABs invändning att andra stycket i certepartiklausul 25 är tillämpligt. I stället fortsätter HovR:n prövningen med utgångspunkt i klausulens första stycke och övergår därmed till frågan om (3) SSAB för kontraktsbrotts skull är skyldigt att svara för L. & X:s provisionsförlust. SSAB har härutinnan åberopat att fartygens farthållning och drivmedelsförbrukning ej överensstämde med uppgifterna i certepartierna samt att det brast i fartygens rapporteringar till tidsbefraktaren; bolaget skulle därför ha haft fog att häva certepartierna.

En utgångspunkt vid denna prövning är att det är viktigt att ett tidsbefraktat fartygs fart och övriga prestanda överensstämmer med beskrivningen i certepartiet. Det är också angeläget att fortlöpande rapportering sker från bortfraktarens sida till befraktaren, vilken svarar för den kommersiella driften av fartyget. Befraktarens rätt att häva vid bortfraktarens åsidosättande av dessa krav är ej uttryckligen reglerad i sjölagen. Men av allmänna förmögenhetsrättsliga regler får anses följa att fel i uppfyllelse av befraktningsavtal skall vara väsentligt för att grunda hävningsrätt.

För att visa att bolaget haft fog för sina anmärkningar har SSAB åberopat undersökningsrapporter d 23 febr och d 28 mars 1979 avseende Norrbotten och Bottenviken, upprättade av J G F Coolegem, Consulting Engineers & Marine Surveyors i Nederländerna. Men undersökningarna ger enligt HovR:ns bedömning inte tillräckligt belägg för att fartygens bunkerförbrukning var för hög. Däremot framgår att åtminstone Bottenvikens fart var någon knop lägre än som utfästs i certepartiet. Och fastän det här vittnats om att SSAB inte, i varje fall inte från början, hade full kompetens för kommersiell ledning av fartygsdrift, får det också anses visat att rapporteringen till SSAB inte sköttes tillfredsställande för något av de båda fartygen. HovR:n finner följaktligen (3a) ådagalagt att SSAB inte saknade fog för anmärkning på Intersees prestation enligt certepartierna.

Vid bedömning av huruvida dessa uppfyllelse fel var (3b) väsentliga och därför grundade hävningsrätt för SSAB noterar HovR:n till en början att SSAB påtalade felen sent och hävde certepartierna först efter att ha disponerat fartygen i hela tre år. Det kan betvivlas att så sent påtalade fel egentligen uppfattades som någon betydelsefull olägenhet av SSAB självt. Utgången av förlikningsförhandlingarna röjer också en klart defensiv hållning på bolagets sida; SSAB tog ju på sig att utge ett mycket betydande ersättningsbelopp till Intersee och dessutom att förlänga löpande tidscertepartier för ett par andra Intersees fartyg. Detta stämmer påfallande väl med den bild L. & X. lyckats genom vittnena T.E. och F.W. beskriva av ett SSAB som valde att söka hävningsskäl då det inte längre fann lönsamt bruk för det befraktade tonnaget. HovR:n finner sig i detta bevisläge böra - för här relevant ändamål - utgå från att SSAB inte grundade sin hävning av certepartierna på väsentliga fel i Intersees uppfyllelse av dem och alltså hävde utan fog. Därmed blir det ej anledning att ta ställning till frågan om (3c) SSAB hade reklamerat i tid.

Att SSAB hävde certepartierna, och upphörde att betala frakt enligt dem, innefattade sålunda kontraktsbrott. SSAB är därför enligt första stycket i certepartiernas klausul 25 skyldigt att ersätta L. & X. för utebliven provision.

I frågan om (4) hela den omstämda provisionsförlusten eller endast del därav är ersättningsgill går SSAB:s invändning mot kravet ut på att bolaget inte skall ersätta L. & X. för provision som detta bolag likväl skulle ha fått avstå till undermäklare. HovR:n håller emellertid med L. & X. om att denna invändning är irrelevant för beräkningen av dess provisionsförlust och lämnar den därför utan avseende.

Vad så angår (5) räntekravet kan enligt 4 § 2 st räntelagen ränta ej utgå för tid innan L. & X. rest krav på ersättning för, och lagt fram utredning om, sin förlust. Ränta skall följaktligen utgå enligt L. & X:s andrahandsyrkande, vars beräkningsgrund är vitsordad.

HovR:n finner sålunda sammanfattningsvis att käromålet skall bifallas fullt ut beträffande yrkat kapitalbelopp samt att ränta skall utgå från d 30 jan 1986.

- - -

HovR:ns domslut. Med upphävande av TR:ns dom i saken förpliktar HovR:n SSAB Svenskt Stål AB att till AB L. & X. i likvidation utge 178 875 DEM jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 30 jan 1986.

Referenten, hovrättsrådet Beling, tillade följande till utveckling av sin mening beträffande frågan huruvida (1) provisionsklausulen - som L. & X. gör gällande - innefattar tredjemansavtal till förmån för L. & X., vilket går tillbaka på ett allmänt, och formlöst, mäklaravtal mellan SSAB och L. & X. och ger mäklaren ställning av part såvitt rör sagda klausul:

Då det är oklart vad som må ha varit förutsatt mellan SSAB och L. & X. om detta bolags rätt till mäklarprovision utifrån "ett allmänt, och formlöst, mäklaravtal" står en tolkning av provisionsklausulen som sådan - dess egenskap av tredjemansavtal - centralt vid prövning av frågan om L. & X:s rätt till provision.

I svensk rätt gäller som princip att bindande avtal mellan två parter till förmån för tredje man grundar en självständig rätt för denne. En viss osäkerhet vidlåder dock den principen såtillvida att den torde bero av omständigheterna i det särskilda fallet. En rad sådana omständigheter måste emellertid anses föreligga här.

Sålunda har de båda certepartierna avseende Norrbotten och Bottenviken slutits under medverkan av L. & X., som därtill upprättat dem. Redan detta talar - enligt de uttalanden av Sjur Braekhus till vilka TR:n hänvisat - för att certepartierna såvitt rör den däri intagna provisionsklausulen bör betraktas som ett kontrakt också mellan mäklaren och certepartiets parter. Härmed synes också SSAB ha varit införstått. Därpå tyder dels det förhållandet att L. & X. i tre år uppbar provision enligt klausul 25 i certepartierna och dels den omständigheten att SSAB i förlikningsavtalen utgick från att klausulen gällt i förhållande till L. & X..

Det anförda motiverar enligt min mening att SSAB får anses bundet av klausul 25 i förhållande till L. & X..

Domskäl

Domskäl. Huvudfrågan i målet är om L. & X. kan på certepartierna avseende fartygen Norrbotten och Bottenviken grunda ett anspråk gentemot SSAB på gottgörelse för förlorad mäklarprovision för tiden efter det att SSAB upphört att erlägga hyra för befraktning av fartygen.

Certepartierna avseende de två fartygen utgör avtal mellan Intersee Schiffahrtsgesellschaft m b H som redare och SSAB som befraktare. L. & X. har som mäklare, på uppdrag av SSAB, medverkat aktivt vid avtalens tillkomst och vid utformningen av deras innehåll. Certepartierna innehåller i klausul 25 bestämmelser om L. & X:s rätt till mäklarprovision, och inget annat avtal som reglerar denna fråga har slutits mellan L. & X. och SSAB. Under sådana omständigheter får de förpliktelser som enligt klausul 25 åvilar SSAB anses ha ingått som en integrerande del av avtalsförhållandet mellan L. & X. och SSAB (jfr Braekhus, Meglerens rettslige stilling, 1946, s 342 f, och The Shipbroker's Right to Commission, i Intermediaries in Shipping, 1990, s 167 f). L. & X. kan alltså som avtalspart åberopa klausul 25 som grund för anspråk gentemot SSAB.

Enligt klausul 25 har förpliktelsen att betala mäklarprovision i första hand lagts på Intersee. Emellertid gäller en särskild bestämmelse för det fallet att betalning av hyra upphört till följd av endera partens kontraktsbrott (breach of charter). I ett sådant fall skall den part som brutit kontraktet ersätta mäklaren för den förlust som denne lidit genom att provison uteblivit. Till stöd för sin talan i målet har L. & X. gjort gällande att sådant kontraktsbrott ligger SSAB till last, men detta har bestritts av SSAB. För bedömningen av L. & X:s krav mot SSAB är det således av vikt att ta ställning till om SSAB haft fog för att i maj 1980 på grund av väsentligt kontraktsbrott från Intersees sida frånträda sina förpliktelser enligt certepartierna eller om - som också Intersee påstått - SSABs hävande av de ingångna avtalen och vägran att i fortsättningen betala hyra för fartygen innefattade ett kontraktsbrott.

Omständigheterna i målet talar klart emot att hävningsgrund förelåg i maj 1980. Befraktningen av fartygen hade då pågått under lång tid utan att, såvitt visats i målet, några allvarliga olägenheter uppkommit för SSAB, och de vittnesmål som avgivits av T.E., F.W. och J.D. tyder alla på att de anmärkningar mot Intersee som åberopades som grund för hävningen i själva verket inte hade sådan tyngd att de kunde anses gälla väsentligt fel vid fullgörandet av Intersees avtalsförpliktelser. Inte heller framgår av omständigheterna att en reglering av situationen genom mindre ingripande åtgärder än en hävning skulle ha varit omöjlig. Det finns dessutom grund för antagande att det var helt andra skäl än de uppgivna som föranledde SSAB att häva certepartierna.

I likhet med HovR:n finner därför HD att det inte förelegat hävningsgrund och att SSAB:s åtgärd att frånträda avtalen och inställa betalningen av hyra utgjorde ett kontraktsbrott som enligt klausul 25 medförde skyldighet för SSAB att gottgöra L. & X. för förlust av provision. SSAB:s skyldighet i detta hänseende - som inte påverkas av den senare ingångna förlikningen mellan parterna i certepartierna - omfattar hela provisionen utan avdrag för vad L. & X. i sin tur kan ha varit skyldigt att avstå till annan.

På grund av det anförda skall HovR:ns domslut fastställas.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.