NJA 1992 s. 110

Domskäl

TR:n (chefsrådmannen Ogvall) anförde i beslut d 10 nov 1989 bl a: Enligt TR:ns mening utgör ett partrederi inte något självständigt rättssubjekt. Ett partrederi har därmed inte heller någon partsbehörighet. Den omständigheten att partrederiet är kärande föranleder inte annan bedömning. Partrederiets talan skall därmed avvisas. - - -

TR:n avvisar den av Partrederiet för GG 308 Vinterö väckta talan.

Partrederiet för GG 308 Vinterö anförde besvär över avvisningsbeslutet i HovR:n för Västra Sverige och yrkade att HovR:n skulle undanröja TR:ns beslut och visa målet åter till TR:n för vidare handläggning.

Ö-Varvet bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Löfstedt, hovrättsrådet Levén, referent, och t f hovrättsassessorn Lönqvist) anförde i slutligt beslut d 7 dec 1990: HovR:ns skäl. Som TR:n anfört kan ett partrederi inte anses utgöra något självständigt rättssubjekt. Frågan om ett partrederi till följd därav skall anses sakna partsbehörighet synes vara omstridd i doktrinen. Enligt tidigare uttalanden var ett partrederi i processuellt hänseende att behandla som ett särskilt rättssubjekt med möjlighet att uppträda som part i rättegång (se Söderlund, Rättegångsbalken Del I s 321 f, se även Ekelöf, Rättegång II, 4 uppl s 43 not 7). Efter en uppsats av Christer Rune i Festskrift till Knut Rodhe (s 373 ff) synes större tveksamhet råda i frågan (se Ekelöf, Rättegång II, 7 uppl s 47 not 7 samt Gullnäs m fl, Rättegångsbalken I s 11:27 och 31).

I praxis synes partrederier däremot genomgående ha tillåtits uppträda som parter i rättegångar. Bl a har HD helt nyligen prövat en talan av ett partrederi om undanröjande av skiljenämnds beslut (NJA 1990 s 419).

Frågan i målet är om skäl föreligger att avvisa den av partrederiet för GG 308 Vinterö väckta talan på grund av bristande partsbehörighet. Enligt de tidigare doktrinuttalandena skulle partrederis behörighet att uppträda som part vara enbart formell i den meningen att partrederiet endast skulle vara att anse som en kollektivbeteckning på samtliga redare. En mot partrederiet meddelad dom skulle till följd därav ha samma rättsliga betydelse som om domen i stället meddelats mot de olika redarna. Det har i nu förevarande mål från partrederiets sida inte gjorts gällande någon annan partsbehörighet än en sådan. Det finns enligt HovR:ns mening inte skäl att frångå tidigare praxis och frånkänna ett partrederi en sådan behörighet. Skäl att avvisa den av partrederiet väckta talan föreligger därför inte. TR:ns beslut skall därför undanröjas och målet i nu aktuell del visas åter till TR:n.

HovR:ns beslut. HovR:n undanröjer TR:ns beslut och visar målet i vad avser den av partrederiet väckta talan åter till TR:n för erforderlig behandling.

Ö-Varvet (ombud advokaten B.B.) anförde besvär och yrkade att HD skulle med undanröjande av HovR:ns beslut fastställa TR:ns beslut.

Partrederiet (ombud advokaten J.S.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Larson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Ett partrederi föreligger om flera överenskommit att under delad ansvarighet gemensamt driva sjöfart med eget fartyg. För uppkomna rederiförpliktelser svarar redarna och inte partrederiet. Partrederiet besitter inte någon självständig förmögenhetsmassa, utan rederitillgångarna ägs samfällt av redarna. Ett partrederi uppfyller således inte det i 11 kap 2 § RB uppställda kravet på att kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter för att kunna vara part i rättegång. Det är inget självständigt rättssubjekt. Likväl har i tidigare juridisk litteratur partrederiet ansetts äga en form av partsbehörighet (se Kallenberg, Svensk Civilprocessrätt, första bandet, III, 1922 s 531 not 55 och andra bandet, II, 1928 s 273 not 24, Karlgren, Privaträttens juridiska personer och samfälligheter, 1929 s 176 f, Matz, Handbok i svensk civilprocessrätt, 1957 s 124, Söderlund, Kommentar till Rättegångsbalken del I, 1970 s 321, Ekelöf, Rättegång II, 4 uppl 1974 s 43 not 7, jämför dock Lundstedt, Om biintervention, 1911 s 198 f). Senare doktrin har dock frånkänt partrederiet all form av partsbehörighet (Rune i Festskrift till Knut Rodhe, 1976 s 375 ff, Gullnäs o a, Rättegångsbalken I s 11:26 f och 11:31). Förarbetena till de år 1976 gjorda ändringarna i sjölagen utgår från att en dom kan formellt meddelas mot ett partrederi (prop 1973:42 s 257) och i praxis har partrederier tillåtits uppträda som parter i rättegång (NJA 1889 s 383, NJA 1902 s 279, NJA 1982 C 81, NJA 1990 s 419).

Ett partrederis identitet bestäms av dem som vid varje tillfälle äger andelar i ett visst fartyg. Genom att överlåta sin andel utträder fångesmannen ur partrederiet, men han blir därmed inte fri från ansvar för de rederiförpliktelser som han hade vid övergången. Å andra sidan svarar enligt 53 § sjölagen (1891:35 s 1) den nytillträdande redaren endast för sådana förpliktelser som därefter uppkommit. Av detta följer att kretsen av ansvariga gentemot borgenären för en viss rederiförpliktelse kan vara en annan än den som utgör partrederiet. Till skillnad från vad som är fallet om parten i en rättegång är ett självständigt rättssubjekt, leder tillåtandet av ett partrederi att intaga partställning till en osäkerhet om vem som binds av domstolens avgörande. Det gör ingen skillnad om partrederiet skulle företrädas av en av redarna vald huvudredare, vilken enligt 42 § sjölagen är behörig att väcka och utföra talan i sak som rör rederiet samt att i övrigt företräda redarna inför domstol, eftersom huvudredaren företräder partrederiet i den aktuella sammansättningen.

Det anförda tar sikte på att partrederiet uppträder på svarandesidan i en rättegång mot borgenären till en viss rederiförpliktelse, men partsbehörigheten bör vara densamma oavsett på vilken sida i rättegången partrederiet förekommer eller vad målet rör.

Partrederiet för GG 308 Vinterö har väckt talan mot Ö-Varvet med yrkande om skadestånd för fel, brister och dröjsmål avseende arbeten som utförts på skeppet. R.J., D.J. och T.J. står i skeppsregistret inskrivna som ägare till Vinterö. I registret är inte infört någon anmälan om partrederiavtal beträffande Vinterö. Inte heller har något partrederiavtal presenterats i rättegången, men det får förutsättas att redarna avtalat om delad ansvarighet.

Eftersom partrederiet inte uppfyller de krav på partsbehörighet som exklusivt bestäms i 11 kap 2 § RB skall dess talan avvisas, oaktat partrederiet definierats genom angivande av samtliga redare.

Domslut

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut fastställer HD TR:ns beslut.