NJA 1992 s. 157

V.B.S. väckte vid Stockholms TR talan mot den i Florida, USA bosatte amerikanske medborgaren D.D. med yrkande att D.D. skulle förklaras vara far till henne och åläggas att utge underhållsbidrag. Enligt utlåtande från en företagen rättsgenetisk undersökning uteslöts inte möjligheten att D.D. kunde vara barnets far.

D.D. bestred bifall till käromålet. Han vitsordade att han hade haft samlag med modern under konceptionstiden men gjorde ändå gällande att det inte var sannolikt att han var barnets far. Han vitsordade barnets behov av yrkat underhåll men uppgav att han saknade förmåga att utge underhållsbidrag.

D.D. ansökte om allmän rättshjälp. I ansökningen uppgav han sin årliga inkomst till 13 000 USD.

Med anledning av D.D:s ansökan meddelade TR:n (rådmannen Tengelin) följande beslut: D.D. är amerikansk medborgare bosatt i USA. Han varken är eller har varit bosatt i Sverige. Enligt 8 § rättshjälpslagen (1972:429) får rättshjälp ej beviljas utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det inte finns särskilda skäl för rättshjälp. Förordningen (1988:123) om tillämpning av rättshjälpslagen (1972:429) beträffande vissa utländska medborgare är inte tillämplig beträffande amerikanska medborgare och i mål om faderskap. Fråga är således om det föreligger särskilda skäl enligt rättshjälpslagen.

TR:n finner inte den omständigheten att det är fråga om fastställande av faderskap för ett barn som är bosatt i Sverige utgöra sådana särskilda skäl att rättshjälp bör meddelas. Inte heller finner TR:n att vad D.D. i övrigt anfört utgör sådana särskilda skäl att rättshjälp bör meddelas honom.

D.D. anförde besvär i Svea HovR och yrkade bifall till sin begäran om allmän rättshjälp.

HovR:n (hovrättslagmannen Sjögren, hovrättsrådet Sundberg och t f hovrättsassessorn Engqvist Lunning, referent) lämnade i beslut d 27 maj 1991 besvären utan bifall.

D.D. (ombud advokaten C.R.) anförde besvär med samma yrkande som i HovR:n.

Domstolsverket förklarade sig avstyrka bifall till besvären. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Walldén, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Målet i HD gäller huruvida medborgaren i Amerikas Förenta Stater (USA) D.D. skall beviljas allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429). D.D. bor i USA och har aldrig varit bosatt i Sverige. Han är instämd till svensk domstol att svara i mål om faderskap till ett barn som bor tillsammans med sin mor i Sverige.

Bestämmelserna om allmän rättshjälp finns i rättshjälpslagen (1972:429). Den personkrets som kan komma i åtnjutande av allmän rättshjälp begränsas genom bestämmelserna i 8 §. Allmän rättshjälp kan i vissa fall beviljas en utländsk medborgare som bor utanför Sverige. Ett sådant fall är om den utländske medborgaren har varit bosatt i Sverige (p 2). Så är dock som nämnts inte fallet med D.D.. Vidare kan, under förutsättning av ömsesidighet, regeringen förordna att medborgare i en viss främmande stat i fråga om allmän rättshjälp skall vara likställd med svensk medborgare. Detsamma gäller den som utan att vara medborgare i den staten är bosatt där (4 st). Enligt förordningen (1988:123) om tillämpning av rättshjälpslagen (1972:429) beträffande vissa utländska medborgare skall utländska medborgare i den utsträckning som anges i förordningen i fråga om rättshjälp vara likställda med svenska medborgare. Förordningen är emellertid inte tillämplig på amerikanska medborgare i mål om faderskap. Den kan således inte tillämpas i förevarande fall. Emellertid kan noteras att rättshjälp i vissa fall kan utgå till utländsk medborgare som är bosatt i delar av USA i mål om underhållsbidrag.

Rättshjälpslagen ställer inte upp något absolut hinder mot att i övriga fall bevilja en utländsk medborgare som bor i utlandet allmän rättshjälp. Rättshjälp kan lämnas om särskilda skäl föreligger. I lagförarbetena har nämnts att särskilt i familjemålen kan det finnas ett allmänt intresse av att rättshjälp kan lämnas även denna kategori (prop 1972:4 s 244).

D.D. är instämd att svara i mål om faderskap. För att allmän rättshjälp skall beviljas honom måste särskilda skäl föreligga. Frågan är om det finns ett sådant allmänt intresse av att rättshjälp kan beviljas som avses i förarbetena. Faderskapsmålen är indispositiva. Rätten skall alltså självmant ombesörja utredning eftersom det från allmän synpunkt är av betydelse att barns rättsliga status i bördshänseende överensstämmer med det verkliga förhållandet. Rättens befogenhet är emellertid begränsad i så måtto att den inte kan på eget initiativ stämma in någon som varken käranden eller svaranden begärt att få instämd i målet. Svaranden har med andra ord möjlighet att ansöka om att rätten utfärdar stämning mot viss man som inte redan är instämd och prövar huruvida den mannen är far till barnet (3 kap 6 § 3 st FB). Bl a denna omständighet visar att svaranden i ett faderskapsmål förutsätts ta aktiv del i utredningen av huruvida han är far till barnet. Bl a känslomässiga relationer, underhållsskyldighet och arvsrätt är beroende av att faderskapet fastställs på ett korrekt sätt oavsett vilket medborgarskap och bosättningsort den som blir instämd som svarande i målet har. Det finns därför ett allmänt intresse av att rättshjälp kan beviljas.

På grund av det anförda skall D.D:s talan bifallas.

HD (JustR:n Knutsson, Bengtsson, Heuman, referent, Freyschuss och Törnell) fattade följande slutliga beslut: