NJA 1992 s. 421

Fråga om skaderekvisitet vid försök till försäkringsbedrägeri.

(Jfr 1947 s 634)

Göteborgs TR

Allmän åklagare yrkade vid Göteborgs TR ansvar å H.K., född 1957, för försök till bedrägeri enligt 9 kap 1 § och 11 § samt 23 kap 1 § BrB med följande gärningsbeskrivning: Sedan H.K. d 15 aug 1987 i Göteborg skadat sin bil i samband med en singelolycka, anmälde han att bilen dessförinnan stulits dels hos polismyndigheten samma dag, dels till försäkringsbolaget Volvia d 17 aug 1987. Med stöd av denna falska uppgift sökte han förmå Volvia att utbetala ett försäkringsbelopp på 62943 kr (beräknad reparationskostnad) sig till vinning och försäkringsbolaget till skada.

Domskäl

TR:n (ordf fd chefsrådmannen Eksell) anförde i dom d 14 febr 1989:

Domskäl. H.K. har vitsordat de faktiska omständigheterna men bestritt ansvar enligt följande grunder: H.K. hade helförsäkring på bilen. Det har inte förelegat uppsåt för egen vinning eller skada eller risk för skada för försäkringsbolaget. Om han i stället gjort skadeanmälan på fordonet skulle kostnaden för reparation av bilen ha uppgått till 62 943 kr. Vid anmälan till polisen uppgav H.K. ett värde på bilen av 46 000 kr. I sin anmälan till försäkringsbolaget angav han ej något värde på bilen. Om han lämnat rätta uppgifter från början hade försäkringsbolaget varit tvunget att ersätta honom för reparationskostnaderna. Slutligen förelåg ej risk för felaktig disposition för försäkringsbolaget.

H.K. har vidare uppgivit: Han hade tillsammans med en kamrat, J.J., på dagen d 14 aug 1987 i sin bostad druckit några glas vin. J.J. höll på att ta körkort. Efter några timmar i bostaden for de i H.K:s bil med H.K. som förare till Göteborgs centrum. H.K. kände sig inte påverkad av vinet och tyckte det hade gått så lång tid efter alkoholförtäringen att han var lämplig som bilförare. H.K. och J.J. stannade en stund i sta'n och när de åter var på hemväg körde H.K., på grund av vattenplaning, av vägen vid Gårdamotet och krockade mot ett vägräcke. Två personer i närheten blev vittnen till krocken. H.K. blev rädd och chockad. På grund härav och då han inte ville att J.J. skulle bli inblandad, avvek båda från platsen. De gick bakom Ullevi mot Götaplatsen och därefter Avenyen till Valand, där de med en "svarttaxi" for till J.J:s bostad i Angered. Anledningen till att de åkte "svarttaxi" var att de inte ville bli igenkända. Vid 11-tiden dagen därpå uppsökte H.K. polisens vaktdistrikt på Hisingen och anmälde där bilen som stulen. Ytterligare en dag därefter lämnade han in en stöldanmälan till sitt försäkringsbolag Volvia. Anledningen till att han stöldanmälde bilen i stället för att anmäla krocken, var att han inte trodde att han annars skulle få ut några pengar från försäkringsbolaget eftersom han själv orsakat krocken. På grund av chocken efter kollisionen handlade han irrationellt i flera dagar.

TR:n gör följande bedömning.

Med hänsyn till att bilen varit helförsäkrad och då H.K. i sin stöldanmälan till polisen angett bilens värde till endast 46 000 kr och beräknade reparationskostnaden uppgått till 62943 kr finner TR:n att H.K. ej kan anses ha haft uppsåt till egen vinning eller att det förelegat risk för skada för försäkringsbolaget. Åtalet för försök till bedrägeri är därför ej styrkt.

Domslut

Domslut. Åtalet ogillas.

HovR:n för Västra Sverige

Åklagaren fullföljde talan i HovR:n för Västra Sverige och yrkade bifall till åtalet. Åklagaren justerade i HovR:n gärningsbeskrivningens andra mening enligt följande: "Med stöd av denna falska uppgift sökte han förmå Volvia att utbetala ett försäkringsbelopp på ca 48 000 kr eller i vart fall underlåta att utkräva rätt självrisk, vilket skulle ha medfört vinning för honom med 400 kr, allt honom till vinning och försäkringsbolaget till motsvarande skada."

H.K. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Helin och Sundquist samt adj led Sjösten, referent) anförde i dom d 22 aug 1990:

Domskäl

HovR:ns domskäl. Av handlingar som har åberopats av åklagaren i HovR:n framgår bl a att försäkringsbolaget inte skulle ha utbetalat någon försäkringsersättning till H.K., eftersom han medvetet lämnat oriktiga uppgifter.

H.K. har i HovR:n redovisat samma inställning som antecknats i TR:ns dom.

Av utredningen i målet framgår att H.K. har lämnat felaktiga uppgifter i sin skadeanmälan. Felaktigheterna var sådana att det fanns risk för att försäkringsbolaget skulle göra en oriktig skadereglering, till vinning för H.K. och till skada för bolaget. H.K. måste ha förstått att hans felaktiga uppgifter var ägnade att medföra den risken. Han har därför gjort sig skyldig till försök till bedrägeri. Åtalet skall således bifallas.

H.K. förekommer inte i kriminalregistret.

Påföljden bör bestämmas till villkorlig dom jämte dagsböter.

HovR:ns domslut. Med ändring av TR:ns dom dömer HovR:n H.K. för försök till bedrägeri till villkorlig dom jämte 60 dagsböter å 60 kr.

HD

H.K. (offentlig försvarare advokaten H.M.) sökte revision och yrkade att HD skulle med ändring av HovR:ns dom fastställa TR:ns domslut.

Riksåklagaren bestred ändring.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, Revsekr Ola Olsson, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Domskäl. H.K. hade så kallad helförsäkring på bilen. Detta innebar att han skulle ha kunnat få försäkringsersättning såväl för det fall att bilen skadats när han själv kört den som för det fall att bilen stulits. En skillnad mellan dessa båda typer av försäkringsfall var att vid vagnskada självrisken var 900 kr medan den vid stöldskada var 500 kr. Försäkringsvillkoren innehöll i övrigt en klausul att försäkringen inte gällde bl a om försäkringstagaren gjort sig skyldig till rattfylleri eller rattonykterhet.

H.K. har, i avsikt att utfå försäkringsersättning, lämnat den felaktiga uppgiften att bilen stulits. Hade han i stället sannfärdigt uppgett att han skadat sin bil i samband med en singelolycka, kan mot bakgrund av omständigheterna antas att försäkringsbolaget skulle ha övervägt huruvida han kunde vägras ersättning med hänsyn till misstanke om trafiknykterhetsbrott. Emellertid har i målet inte visats att han inte skulle ha varit berättigad till ersättning, om han lämnat riktiga uppgifter om skadeorsaken. Någon annan skada än som motsvarar beloppet 400 kr - dvs skillnaden mellan de olika självriskbeloppen - skulle alltså inte ha uppkommit om H.K. hade lyckats att utfå försäkringsersättning på grundval av den felaktiga uppgiften att bilen hade stulits. En skada av så ringa omfattning kan i detta fall grunda ansvar endast för bedrägligt beteende. Försök till bedrägligt beteende är inte straffbart.

På grund av det anförda skall åtalet ogillas.

Domslut

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom i själva saken fastställer HD TR:ns domslut.

HD (JustR:n Vängby, Heuman, Magnusson, Lars K Beckman, referent, och Sterzel) beslöt dom i enlighet med betänkandet.