NJA 1992 s. 769

Frågor om rätt till domstolsprövning då endast vissa delägare i samägd jordbruksfastighet för talan beträffande bortskaffande av byggnad som påstås vara uppförd olovligen på fastigheten. 3 § första och andra styckena lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter.

TR:n

(Jfr 1990 s 184)

Fastigheterna Marum 1:6 och Marum 1:8 ligger i Österåkers kommun. Fastigheterna är samtaxerade som jordbruksfastigheter men användes för närvarande endast för fritidsändamål.

Enligt ett d 29 nov 1989 dagtecknat gravationsbevis var ägandeförhållandena i fastigheterna följande. 3/5 ägdes tillsammans av H.Ö., A.Ö. samt B.O. (efter giftermål erhöll hon efternamnet A). Var och en av B.G., H.E., K.D.N. och P.E. ägde 1/40. K.E. ägde 1/10 samt tillsammans med A. och H.Ö. 4/20.

B.A. avled d 4 aug 1989. Dödsbodelägare är barnen I.A., K.D., R.A. och Å.A.. Dödsboet hade när det refererade målet inleddes inte ansökt om lagfart på B.A:s andel. Arvskifte hade inte ägt rum.

I en till Södra Roslags TR d 21 dec 1989 inkommen skrift ansökte samtliga fastighetsägare - utom B.G. och dödsboet efter B.A. - om stämning på I.A.. Kärandena yrkade att I.A. skulle förpliktas att omedelbart bortskaffa ett av henne uppfört och henne tillhörigt hus på Marum 1:8, vid äventyr av att huset eljest fick rivas på hennes bekostnad. Som grund för käromålet hävdade kärandena att I.A. utan samtliga fastighetsägares samtycke uppfört huset.

K.E. överlät sedermera efter stämningens utfärdande sin andel till B.G., H.E., K.D.N. och P.E.. H.Ö. överlät efter nämnda tidpunkt sin andel till barnen P. och J.. Även A.Ö. överlät sin andel till barnen L. och L.Ö. samt E.W..

I.A. yrkade i första hand att käromålet skulle avvisas. Hon gjorde härvid gällande att alla fastighetsägarna inte var kärande i målet samt att talan bara fick föras av en särskilt utsedd ställföreträdare. I andra hand yrkade I.A. att käromålet skulle ogillas. Hon anförde bl a att hon haft rätt att bygga huset. Hon hävdade sedermera att dödsboet och inte hon ensam ägde huset.

Mot avvisningsyrkandet invände kärandena följande: Lagen om samäganderätt är inte tillämplig när det gäller förvaltningen av ifrågavarande fastigheter. I stället är lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter tillämplig. Enligt 2 § sistnämnda lag skall delägarna i fastigheten utse en ställföreträdare. Denne har behörighet att företräda delägarna i en rättslig angelägenhet som denna. Dylika angelägenheter fordrar dock tillstånd från fastighetsägarna. Detta tillstånd får grundas på enkel majoritet bland fastighetsägarna. När stämningsansökan ingavs till rätten hade någon ställföreträdare icke utsetts. Därför föreligger inget hinder mot att enskilda delägare väcker talan.

Domskäl

TR:n (rådmannen Cederberg) meddelade dom d 10 maj 1990. I sina domskäl anförde TR:n i frågan om avvisning av kärandenas talan följande.

När ifrågavarande hus uppfördes var samäganderättslagen alltjämt tillämplig, såvitt avser Marum 1:6 och 1:8. Den nya lagen om förvaltning av vissa jordbruksfastigheter trädde emellertid i kraft d 1 juli 1989. När talan väcktes i detta mål, var således denna lag tillämplig såvitt avser förvaltningen av Marum 1:6 och 1:8. Enligt 2 § förvaltningslagen skall delägarna i jordbruksfastighet med minst tre ägare utse en ställföreträdare. Denne svarar för den löpande förvaltningen av fastigheten enligt delägarnas riktlinjer och anvisningar (3 § 1 st). - Ställ företrädaren är behörig att företräda delägarna mot tredje man i angelägenhet som rör fastigheten (3 § 2 st 1 p). - Han är dock inte på grund av nämnda lag behörig att 1) överlåta fastigheten 2) inteckna eller pantsätta fastigheten 3) upplåta nyttjanderätt eller annan rättighet i fastigheten, om avtalet gäller för längre tid än fem år eller om det kan förlängas på begäran av nyttjanderättshavaren (3 § 2 st 2 p). - Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller den mening som har fått det högsta röstetalet bland de röstande (5 § 1 st 1 p). Beslut i frågor där ställföreträdaren inte har behörighet att företräda delägarna kräver enighet bland delägarna (5 § 2 st).

Ifrågavarande tvist gäller frågan om I.A. har haft rätt att uppföra ett hus på ifrågavarande fastighet. En sådan talan hade enligt rättens mening kunnat väckas av en utsedd ställföreträdare efter ett delägarbeslut enligt 5 § 1 st 1 p förvaltningslagen. Någon ställföreträdare var emellertid inte utsedd när talan väcktes. En majoritet av delägarna har i stället väckt en gemensam talan. TR:n utgår från att en ställföreträdare numera är utsedd. Det föreligger således inget hinder emot att denne efter delägarbeslut enligt 5 § 1 st förvaltningslagen när som helst går in och företräder delägarna i den pågående processen. Dessutom anser uppenbarligen var och en av kärandena att I.A. genom byggandet kränkt just deras rätt till fastigheten. Framför allt med beaktande av dessa omständigheter anser rätten att det inte har förelegat något hinder mot att enskilda delägare väcker talan mot I.A. på sätt som skett. Skäl att avvisa kärandenas talan föreligger således inte.

I själva saken fann TR:n därefter på anförda skäl, att det var I.A. och inte dödsboet som ägde huset och låtit uppföra det på fastigheten samt att hon uppfört huset utan erforderligt tillstånd. Hon var därför skyldig att flytta bort huset från fastigheten.

Domslut

Domslut. TR:n förpliktade I.A. att omedelbart bortskaffa det henne tillhöriga huset på Marum 1:8, vid äventyr av att huset eljest fick rivas på hennes påkostnad.

Svea HovR

I.A. fullföljde talan i Svea HovR. Hon framställde yrkande att den av K.D.N. och medparter förda talan skulle avvisas och gjorde i HovR:n gällande att domvilla förekommit vid TR:n.

K.D.N. och medparter bestred att domvilla förelåg. B.G. anhöll i HovR:n att få intervenera på vadesvarandenas sida.

HovR:n (hovrättsråden Grahn och Genell samt t f hovrättsassessorn Peter Strömberg, referent) anförde i beslut d 26 juni 1991: HovR:n beviljar B.G:s ansökan om rätt att intervenera i rättegången på K.D.N:s och medparters sida.

K.D.N. och i TR:ns dom angivna medparter äger fastigheten Marum 1:8 tillsammans med B.G. och dödsboet efter B.A.. Såsom de bestämde sin talan vid TR:n kunde endast en dom ges för alla som har del i fastigheten. Eftersom delägarna B.G. och dödsboet inte fört talan vid TR:n och dess dom givits även för dem, har domvilla som avses i 59 kap 1 § 1 st 2 RB förekommit där. B.G. har visserligen därefter inträtt i rättegången men dödsboet har det inte.

Ställföreträdare enligt lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter har utsetts och har i HovR:n biträtt den av K.D.N. och medparter förda talan. Denne är emellertid inte behörig att upplåta nyttjanderätt på fastigheten för längre tid och således inte heller att företräda delägarna i denna tvist om sådan nyttjanderätt.

På grund av det anförda undanröjer HovR:n med stöd av 50 kap 26 § RB TR:ns dom i själva saken samt avvisar talan i den delen.

K.D.N. och medparter (ombud för samtliga advokaten B.N.) anförde besvär och yrkade att HD skulle undanröja HovR:ns beslut och visa målet åter till HovR:n för vidare handläggning.

I.A. (ombud advokaten C.H.) bestred ändring.

I HD blev upplyst att vid arvskifte i dödsboet efter B.A. 1/15 av fastigheten tilldelats I.A..

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Brusewitz, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Skäl. Enligt allmänna rättsgrundsatser kan delägare, som anser att annan delägare företagit en åtgärd som de inte vill godta beträffande gemensamt ägd fastighet, angripa förfarandet genom att påkalla domstols prövning (se NJA 1990 s 184). När talan väcktes i detta mål var emellertid I.A. inte delägare av de aktuella fastigheterna utan endast delägare i dödsboet efter B.A.. Här är alltså inte frågan om tvist mellan delägare utan om tvist mellan vissa delägare och utomstående person.

Ställföreträdare enligt lagen (1989:31) om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter är inte behörig att upplåta nyttjanderätt på fastigheten för längre tid. Han är då inte heller behörig att beträffande sådan tvist väcka talan mot tredje man eller att därvid företräda delägarna.

Eftersom dödsboet efter B.A. inte fört talan vid TR:n och inte heller därefter varit företrätt i rättegången skall besvären lämnas utan bifall.

Domslut

HD:s avgörande. HD lämnar besvären titan bifall.

HD (JustR:n Bengtsson, Magnusson, Freyschuss, referent, Munck och Lennander) fattade följande slutliga beslut:

Domskäl

Skäl. Enligt 3 § 2 st lagen om förvaltning av vissa samägdajordbruksfastigheter är en enligt lagen förordnad ställföreträdare behörig att företräda delägarna mot tredje man i angelägenheter som rör fastigheten, dock med vissa undantag. Ställföreträdaren får sålunda inte överlåta fastigheten eller del av den eller inteckna eller pantsätta fastigheten, och han får inte heller upplåta nyttjanderätt eller annan rättighet i fastigheten, om avtalet gäller för längre tid än fem år eller för någons livstid eller om det kan bli förlängt på begäran av nyttjanderättshavaren. Som beslut i frågor där ställföreträdaren har behörighet att företräda delägarna gäller enligt 5 § 1 st samma lag den mening som har fått det högsta röstetalet bland de röstande.

I förevarande mål anhängiggjordes talan sedan lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter hade trätt i kraft men innan ställföreträdare hade utsetts. Som TR:n har uttalat skulle emellertid en ställföreträdare efter ett majoritetsbeslut bland delägarna ha kunnat väcka en sådan talan gentemot tredje man som den nu ifrågavarande. Den för ställföreträdarens behörighet gällande begränsningen i fråga om upplåtande av nyttjanderätt kan ej utgöra något hinder mot att talan förs om bortskaffande av en byggnad som påstås vara uppförd olovligen. Redan härav får anses följa att TR:n förfarit riktigt, då den av majoriteten bland delägarna väckta talan upptogs till prövning.

I målet är emellertid numera upplyst att den andel i Marum 1:8 som tillkommit dödsboet efter B.A. skiftats mellan dödsbodelägarna d 22 mars 1991, varvid I.A. tillskiftats 1/15 av fastigheten.

Av 3 § 2 st lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter följer att ställföreträdaren saknar behörighet att företräda delägarna vid rättshandlingar mellan dessa inbördes som gäller fastigheten (se prop 1988/89:9 s 38). Eftersom I.A. numera är delägare i fastigheten Marum 1:8 kan ställföreträdaren inte anses behörig föra talan mot henne i förevarande mål. K.D.N. och medparter för emellertid alljämt själva talan i målet. Fråga uppkommer då om de äger rätt till domstolsprövning beträffande tillåtligheten av I.A:s byggnation på fastigheten, när lagen om förvaltning av vissa samägdajordbruksfastigheter är tillämplig.

Av HD:s avgörande NJA 1990 s 184 framgår att när lagen (1904:48 s 1) om samäganderätt är tillämplig, en delägare, som anser att en annan delägare genom sitt förfarande åsidosatt principen i samäganderättslagen (2 §) att samtliga delägares samtycke erfordras för förfogande över godset i dess helhet, äger angripa förfarandet genom att påkalla domstolsprövning. Även enligt lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter fordras enighet bland delägarna beträffande beslut i frågor där ställföreträdaren inte har behörighet (5 § 2 st). Med hänsyn till den överensstämmelse som bl a i nu berört hänseende gäller beträffande de båda lagarna bör den princip som uttalats i 1990 års rättsfall anses tillämplig även beträffande delägare enligt lagen om förvaltning av vissa samägda jordbruksfastigheter. Vad som nu har sagts gäller oavsett att, när talan i målet väcktes, dödsboet efter B.A. och inte I.A. var samägare. Det förhållandet att dödsboet inte instämdes i målet föranleder inte annan bedömning.

På grund av vad sålunda anförts och då frågan om I.A. är ensam ägare till det i målet omtvistade huset är en del av själva saken, föreligger inte hinder mot att pröva den av K.D.N. och medparter väckta talan. HovR:ns beslut skall därför undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för ny behandling.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut,

utom såvitt avser intervention och fastställd ersättning enligt rättshjälpslagen till C.H.,

visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.