NJA 1992 s. 823
Har i ett internationellt agenturförhållande agenten och hans huvudman inte träffat avtal om tillämplig lag, är agenturförhållandet normalt att bedöma enligt lagen i det land där agenten har sitt affärsställe, i vart fall om agenten utövar huvuddelen av sin verksamhet i det landet.
A C Pais Lda (Paisbolaget) är ett portugisiskt företag som tillverkar trasmattor, garnmattor och mattor med materialet bestående av en blandning av trasor och garner. På försommaren 1977 träffades i Portugal mellan Paisbolaget och Aktiebolaget Pergaco (Pergaco) ett muntligt avtal varigenom parterna överenskom att Pergaco skulle för sälja Paisbolagets produkter, vilka då var trasmattor, med ensamrätt i Finland och att provisionen skulle vara 8 procent fob och 7,6 procent cif. Något senare utökades agenturen till att även avse försäljning i Sverige och Norge. I brev d 12 juni 1986 till Pergaco sade Paisbolaget upp avtalet till upphörande d 31 dec 1986.
Ljungby TR
Efter stämning å Paisbolaget vid Ljungby TR yrkade Pergaco att Paisbolaget skulle förpliktas att till Pergaco utge efterprovision enligt 68 § 2 st kommissionslagen med 1 300 000 kr i svensk valuta (SEK) jämte ränta.
Paisbolaget bestred käromålet.
Pergaco anförde till utvecklande av sin talan bl a:
Pergaco är ett företag som startades 1964 av T.P. och hans hustru M.. Dessförinnan hade T.P. en enskild firma, som hette Pergaco. T.P. har i bolaget så gott som uteslutande ägnat sig åt mattagenturer. Från slutet av 1960-talet byggde han upp en kundkrets i Finland, Sverige och Norge. Den kundkretsen hade Pergaco när avtalet ingicks med Paisbolaget 1977. Parterna diskuterade inte vilket lands lag som skulle vara tillämplig på avtalet. Den frågan var överhuvudtaget inte uppe mellan dem. I början av 1978 bestämdes det att även Sverige och Norge skulle ingå i det distrikt Pergaco hade för försäljning av Paisbolagets mattor. Det var T.P. som i Pergaco skötte all försäljning och kontakt med kunderna och det var han som byggde upp Paisbolagets försäljning i Sverige, Norge och Finland. Det tar tid att arbeta upp en agentur och de 3-4 första åren var kostnaderna för Pergaco betydligt högre än provisionsintäkterna. Pergacos kundkrets var i Sverige Engelfabrikerna, KF, Ellos, Strehög, Stjerna, Edberg och söner samt Jotex, i Finland Isku, Kesko och Asco, samt i Norge Sigurd Björnstrand, Hansen o Dysvik samt Eriksen o Varum. Från och med 1983 ökade försäljningen kraftigt och ökade sedan stadigt fram till d 31 dec 1986, då avtalet med Paisbolaget upphörde.
I Pergaco blev man förvånad över uppsägningen. Man fortsatte med den uppsagda agenturen och arbetade "frenetiskt" fram till dess avtalet upphörde.
Införsäljningen för Paisbolagets räkning var 1983 ca 8 miljoner SEK, 1984 ca 22,5 miljoner SEK, 1985 ca 14,8 miljoner SEK och 1986 ca 15 miljoner SEK. provisionsintäkterna för Pergaco var under åren 1977-1986 sammanlagt 3 671 382 SEK, varav 1 195 573 SEK erhållits 1986, 860 723 SEK 1985 och 714 960SEK 1984. Under 1987 utbetaladesdessutom 625 300 SEK. Det kunde ta lång tid innan leverans skedde sedan orderna tagits och det kunde också dröja upp till ett halvår efter leverans innan Paisbolaget betalade ut provisionen till Pergaco. Efter d 31 dec 1986 har Paisbolaget haft kunder som - med undantag för Friksen och Varum - är de samma som Pergaco hade innan avtalet upphörde. Exporten till dessa kunder från Paisbolaget var 1987 21 715 596 SEK, vilket skulle ge en provision räknat efter 7,6 procent på ungefär 1 650 000 SEK. Med hänsyn till att avtalet med Paisbolaget upphörde gjorde pergaco genom brev d 8 okt 1987 till Paisbolaget gällande rätt till efterprovision med 1 1/2 års provision.
Svensk rätt skall tillämpas på parternas avtalsförhållande eftersom Pergaco har sin agenturverksamhet och sitt driftställe i Sverige. Efter provision skall därför utgå enligt 68 § 2 st kommissionslagen. Med hänsyn till avtalstidens längd, den stigande försäljningskurvan av Paisbolagets mattor från 1983-1984 och försäljning 1987 är en skälig efterprovision 1 300 000 SEK.
Paisbolaget anförde till utvecklande av bestridandet bl a:
Enligt Paisbolaget skall portugisisk rätt tillämpas på tvisten. Parterna är överens om att enligt denna rätt skall inte någon efterprovision utgå. Redan på denna grund skall därför talan ogillas. Om svensk rätt anses tillämplig har Pergaco ändå inte rätt till efterprovision eftersom Pergaco misskött sitt uppdrag som agent. Med anledning av den långa uppsägningstiden föreligger i allt fall inte något samband mellan agentens medverkan under uppdragstiden och avtalens tillkomst därefter. Avtalet är dessutom uppsagt efter så lång avtalstid att Pergaco erhållit betalning för de kostnader och arbete som Pergaco haft med att marknadsföra Paisbolagets produkter.
Tillämplig lag. Parterna har vid agenturavtalets ingående varit införstådda med att portugisisk rätt skulle tillämpas på deras rättsförhållande. Detta har i vart fall varit underförstått mellan parterna och framgår av omständigheterna vid avtalets ingående. Lagvalet har inte varit uttryckligt utan kan betecknas som konkludent. I vart fall skall tillämplig lag bestämmas enligt vanliga internationella privaträttsliga principer. En huvudprincip inom den internationella privaträtten är att parternas rättsförhållande regleras av lagen i det land där deras avtal är ingånget. I vart fall är det så om parterna var närvarande vid avtalets ingående. Avtalet är ostridigt ingånget i Portugal varför portugisisk rätt skall tillämpas. I sista hand skall lagvalet göras med stöd av den sk individualiserande metoden, som innebär att i frånvaro av partshänvisning olika anknytningar till de konkurrerande rättsordningarna skall vägas mot varandra. Lagen i det land med vilket avtalet närmast är förbundet skall tillämpas. Avtalet mellan parterna har sin tyngdpunkt i Portugal där det ingicks. Större delen av kundernas beställningar är gjorda i Portugal vid kundernas besök på Paisbolagets fabrik. Avtalet 1977 ingicks efter det att Antonio Pais bett T.P. komma ner till Portugal. Paisbolaget bekostade T.P:s biljett och man träffades i Portugal för att slutföra resonemanget om ett agenturavtal.
Pergaco genmälde i frågan om tillämplig lag: Det har inte överenskommits eller på annat sätt kommit till uttryck vid avtalets ingående att portugisisk rätt skall tillämpas på avtalet. Enligt gällande praxis inom agentområdet skall då den lag tillämpas där agenten har sin verksamhet, vilket ostridigt är i Sverige. Det bestrids inte att T.P. åkt ned till Portugal på Paisbolagets bekostnad när avtalet träffades 1977. Däremot bestrids det att huvuddelen av kundernas beställningar skulle ha gjorts i Portugal vid besök hos Paisbolaget. Order har skickats till såväl Pergaco som direkt till Paisbolaget. Ibland gjorde kunden beställning när kunden var nere hos Paisbolaget. Huvuddelen av beställningarna har dock gjorts från Sverige. Det vitsordas att efterprovision inte skall utgå om portugisisk rätt skall tillämpas på tvisten.
TR:n dagmannen Marke, rådmannen Bolander och tingsfiskalen Mårtensson) meddelade dom d 30 april 1990. I sina domskäl anförde TR:n under rubriken Frågan om tillämplig lag följande:
Parterna har inte avtalat vilket lands lag som skall vara tillämplig på deras rättsförhållande. Inte heller kan det av omständigheterna vid avtalets ingående anses framgå att parterna varit eniga om vilken lag som vore att tillämpa för avgörande av en tvist angående avtalet. Den lag som har starkast anknytning till rättsförhållandet mellan parterna bör då i första hand tillämpas.
För portugisisk lag talar att agentavtalet har träffats i Portugal i samband med att T.P., såsom företrädare för Pergaco, bjudits ner till Paisbolagets fabrik i Portugal på Paisbolagets bekostnad, att en inte obetydlig del av Pergacos arbete med Paisbolagets kunder under avtalstiden skett i Portugal och att det inte varit ovanligt förekommande att kunder gjort beställningar direkt hos Paisbolaget i Portugal.
För tillämpning av svensk lag talar att Pergacos driftställe under hela avtalstiden funnits i Sverige och att Pergacos verksamhet huvudsakligen bedrivits här.
TR:n anser sig inte kunna av omständigheterna i målet finna någon markerad övervikt i anknytningen till det ena eller andra landets lag. Vid sådant förhållande bör som i doktrinen förordats av flera författare, exempelvis Nial (Internationell förmögenhetsrätt, 2 uppl s 65) och Bogdan (Svensk internationell privat- och processrätt, 2 uppl s 212-213) parternas rättsförhållande prövas enligt lagen i det land där agentens verksamhet huvudsakligen bedrivits, dvs enligt svensk lag.
Beträffande frågan om rätt till efterprovision fann TR:n, att någon misskötsel som uteslöt sådan rätt inte visats ha förekommit, att Pergacos arbete under uppdragstiden varit en väsentlig orsak till order som tagits i början av 1987 och att efterprovisionen för den tiden borde bestämmas till 150 SEK.
Domslut
Domslut. TR:n förpliktade Paisbolaget att till Pergaco genast utge 150 000 kr i svensk valuta jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 30 maj 1988 tills full betalning skedde.
Göta HovR
Både Pergaco och Paisbolaget fullföljde talan i Göta HovR.
Pergaco yrkade att det kapitalbelopp Paisbolaget skulle utge bestämdes till 850 000 kr och att ränta skulle räknas från d 31 dec 1986 eller i vart fall från d 15 nov 1987.
Paisbolaget yrkade ogillande av Pergacos vid TR:n förda talan.
HovR:n (hovrättslagmannen Persson och hovrättsrådet Sundström) anförde i dom d 13 juni 1991:
Domskäl
Domskäl. I likhet med TR:n finner HovR:n att parterna inte kan anses ha gett uttryck för någon gemensam vilja att visst lands lag skall tillämpas på rättsförhållandet mellan dem. Det gäller därför att söka fastställa, om förhållandet har starkast anknytning till ett visst land. Är det fallet skall det landets lag tillämpas.
Vid val av lag att tillämpa på ett internationellt agentavtal är det ett viktigt men ej ensamt avgörande anknytningsmoment var agentens verksamhet stadigvarande utövas. Betydelsen härav minskar dock, om verksamheten utövas i flera länder. Står då valet, såsom normalt är fallet, mellan lagen i det land där agenten främst verkar och lagen i huvudmannens land, kan det ligga närmare till hands att välja det senare alternativet, om en betydande del av agentens arbete också utförs i det senare landet. Av vikt är därvid om det finns omständigheter vid avtalets tillkomst eller eljest som ger en ytterligare anknytning till detta land.
I förevarande mål har avtalet träffats hos Paisbolaget i Portugal, dit Pergacos företrädare inbjudits för att förhandla om ett avtal och samtidigt bese mattproduktionen. Agentavtalet har till en början avsett endast den finska marknaden; först senare har de svenska och norska marknaderna tillkommit. Även om agentens verksamhet sedermera koncentrerats till den svenska marknaden så att antalet svenska kunder överväger, finns det några finska och norska också. I Pergacos verksamhet som agent har vidare ingått att tillsammans med kunder besöka mattfabriken i Portugal och kunder har i ej oväsentlig omfattning gjort slutliga beställningar i samband med sådana besök. Denna del av Pergacos verksamhet har uppenbarligen varit viktig för att knyta anskaffade kunder närmare till Paisfabriken och dess produkter. Pergaco har också genom besök på fabriken tagit aktiv del i utformningen av produkterna så att dessa anpassats efter den nordiska marknadens behov och önskemål. Agentens verksamhet i detta fall synes sålunda i ovanligt hög grad ha varit integrerad med produktionen i Portugal.
Vid övervägande av samtliga omständigheter kring parternas samarbete finner HovR:n att ifrågavarande agentförhållande får anses ha en starkare anknytning till portugisisk rätt än till svensk eller annat lands rätt. Portugisisk rätt skall således tillämpas på rättsförhållandet. I sådant fall är parterna överens om att rätt till någon efterprovision inte har uppkommit. Percagos talan skall alltså ogillas.
Domslut
Domslut. Med ändring av TR:ns dom ogillar HovR:n Aktiebolaget Pergacos talan.
Referenten, hovrättsrådet Paulsson Nordling, och t f hovrättsassessorn Hägglund var skiljaktiga och anförde: Vi delar TR:ns bedömning att parternas rättsförhållande skall bedömas enligt svensk lag.
Härefter fann de skiljaktiga ledamöterna på anförda skäl att Pergaco fick anses ha rätt till efterprovision med 400 000 SEK jämte ränta från d 30 maj 1988.
HD
Pergaco (ombud advokaten G.S.) sökte revision och yrkade att Paisbolaget skulle förpliktas utge efterprovision med 850 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 15 okt 1987.
Paisbolaget (ombud advokaten F.B.) bestred ändring.
HD meddelade d 30 mars 1992 prövningstillstånd i frågan vilket lands lag som skall tillämpas på rättsförhållandet mellan parterna och förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Holmstrand, hemställde i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. HD delar TR:ns och HovR:ns bedömning att parterna inte kan anses ha gett uttryck för någon gemensam vilja att visst lands lag skall tillämpas på rättsförhållandet mellan dem. Som domstolarna funnit gäller det därför att fastställa till vilket lands lag som förhållandet har starkast anknytning.
För portugisisk lag talar att agentavtalet har träffats hos Paisbolaget i Portugal, att viss del av Pergacos verksamhet skett i Portugal och att kunder i ej oväsentlig omfattning gjort beställningar direkt hos Paisbolaget i Portugal.
För tillämpningen av svensk lag talar att Pergacos driftställe under hela avtalstiden funnits i Sverige och att Pergacos verksamhet huvudsakligen bedrivits här.
HD finner liksom TR:n att omständigheterna i målet inte ger någon markerad övervikt i anknytningen till det ena eller andra landets lag. Vid sådant förhållande bör såsom TR:n angivit parternas rättsförhållande prövas enligt lagen i det land där agentens verksamhet huvudsakligen bedrivits, dvs enligt svensk lag.
I detta läge bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt. Frågan huruvida efterprovision skall utgå bör lämpligen prövas av HovR:n. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling. Domslut. HD fastställer - - - se HD:s dom - - - erforderlig behandling.
HD (JustR:n Bengtsson, Magnusson, Freyschuss, Svensson, referent, och Munck) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Tvisten gäller ett avtal om handelsagentur mellan parter i olika länder. Har en agent och hans huvudman inte träffat något särskilt avtal i frågan, får agenturförhållandet med tillämpning av svensk internationell privaträtt normalt anses vara att bedöma enligt lagen i det land där agenten har sitt affärsställe, i vart fall om agenten utövar huvuddelen av sin verksamhet i det landet (jfr prop 1990/91:63 s 24 f). En sådan regel är motiverad inte bara av den naturliga anknytningen till verksamhetslandet utan också av sociala hänsyn. En agent står sålunda ofta i ett förhållande till uppdragsgivaren som liknar en arbetstagares relation till sin arbetsgivare, och det får då anses vara lämpligt att den svagare parten får fördelen av att tvister i agenturförhållandet prövas enligt lagen i hans land. Bl a intresset av en enkel och klar lagvalsregel talar för att denna princip bör gälla även när agenten och huvudmannen är jämbördiga. Presumtionsregeln om agentens lag bör dock kunna frångås om rättsförhållandet har en klart starkare anknytning till annat land.
Som underrätterna funnit kan parterna inte anses ha gett uttryck för någon gemensam vilja att visst lands lag skall tillämpas på rättsförhållandet mellan dem. Av utredningen framgår att Pergacos driftställe under hela avtalstiden funnits i Sverige och att Pergacos verksamhet huvudsakligen bedrivits här. Det talar starkt för att svensk lag skall tillämpas i tvisten mellan parterna. Enligt vad HovR:n funnit har Pergacos kunder i inte oväsentlig omfattning gjort slutliga beställningar i samband med besök i mattfabriken i Portugal. Denna och övriga av HovR:n angivna omständigheter kan tala för portugisisk lag. Vid en samlad bedömning har de emellertid inte en sådan tyngd att regeln om agentens lag bör frångås i detta fall. Svensk lag skall alltså tillämpas på rättsförhållandet mellan parterna.
Vid denna bedömning bör prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övrigt. Frågan huruvida efterprovision skall utgå bör lämpligen prövas av HovR:n. HovR:ns dom bör därför undanröjas och målet visas åter till HovR:n för erforderlig behandling.
Domslut
Domslut. HD fastställer att svensk lag skall tillämpas på rättsförhållandet mellan parterna.
HD meddelar prövningstillstånd i den del frågan härom har förklarats vilande.
Med undanröjande av HovR:ns dom återförvisar HD målet till HovR:n för erforderlig behandling.
Litteratur: H Nial, Internationell förmögenhetsrätt, 1953 s 62 ff; N Beckman, Svensk domstolspraxis i internationell rätt, 1959 s 55 f; H Eek, Exporträtt 4, Svensk eller utländsk lag, 1970 s 58, 82 f; H Karlgren, Internationell privat- och processrätt, 5 u, 1974 s 96 f; H Eek, Lagkonflikter i tvistemål II, 1978 s 90 ff; A Larsson m fl, Handelsagentlagstiftningen i ett internationellt perspektiv, 1979 s 108 ff; O Lando, Kontraktstatutet, Udenrigshandelsret 2, 3 u, 1981 s 329 f; K Buure-Hägglund, Tvingande stadganden och internationella avtal om handelsrepresentanter. Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland 1 s 354 ff; T Seth, Internationell affärsrätt, 1990, Agenter och återförsäljare, s 48; Prop 1990/91:63, Handelsagentur. Allmän motivering s 24 f, 46 f; Specialmotivering till 3 § lagen (1991:351) om handelsagentur, a prop s 54 f, NJA II 1991 s 83; Ang ikraftträdande och övergångsbestämmelser till lagen om handelsagentur, NJA II 1991 s 167; Lagutskottets betänkande 1990/91:LU 25, Handelsagentur, s 5 f; M Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 4 u, 1992s 236 ff.