NJA 1993 s. 213

M.L. åtalades vid Karlskoga TR för grov varusmuggling m m. Enligt åtalet hade M.L. i egenskap av marknadschef i Boforskoncernen under åren 1981-1984 handlagt affärer om export av krut och därvid, genom att inte upplysa om godsets slutdestination, medelst vilseledande förmått regeringen att bevilja tillstånd till exporten, trots att denna stred mot gällande regler för utförsel av krigsmateriel. TR:n ogillade i dom d 28 febr 1989 åtalet utom på en punkt. Domen överklagades till Svea HovR, som i dom d 29 juni 1990 fastställde TR:ns domslut. HovR:ns dom vann laga kraft.

Sedan det framkommit uppgifter om att dokument som blivit tillgängliga i östtyska arkiv skulle visa att M.L. haft en mer aktiv del i de påstådda smugglingsaffärerna än vad som hade blivit utrett i rättegången hemställde riksåklagaren att HD skulle göra en framställning till Förbundsrepubliken Tyskland om bevisupptagning i form av överlämnande av handlingar enligt art 3 p 1 i den europeiska konventionen d 20 april 1959 om inbördes rättshjälp i brottmål (Sveriges överenskommelser med främmande makter 1968:15). De handlingar som åsyftades var enligt riksåklagaren sådana dokument som kunde innehålla upplysningar om olaglig utförsel av krigsmateriel till dåvarande Östtyskland från AB Bofors/Nobelkrut under åren 1981-1984 och som fanns dels i de s k STASI- arkiven i det dåvarande Östtyskland, dels i det dåvarande Östtysklands statsarkiv. Enligt riksåklagaren kunde, beroende på innehållet i de handlingar som avsågs, frågan om resning enligt 58 kap 3 § RB bli aktuell. Med hänsyn till att en ansökan om resning i så fall skulle komma att prövas av HD borde enligt riksåklagarens mening framställningen om bevisupptagning också göras av HD.

Ärendet avgjordes efter föredragning.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Lars K Beckman, referent, Törnell och Nilsson) fattade följande slutliga beslut: En hemställan om bevisupptagning skall enligt art 3 i konventionen göras av judiciell myndighet. Från svensk sida har med stöd av art 24 i konventionen avgetts den förklaringen att med judiciell myndighet såvitt rör tillämpningen av art 3 förstås domstol och undersökningsdomare. Härigenom har en anpassning gjorts till svensk intern lagstiftning som innebär att endast domstol får förordna om bevisupptagning vid utländsk domstol (se prop 1961:48 s 6 f och 17).

Tillämpliga bestämmelser finns i lagen (1946:817) om bevisupptagning vid utländsk domstol. Enligt 1 § denna lag får i mål eller ärende som är anhängigt vid svensk domstol rätten förordna om bevisupptagning vid utländsk domstol.

I HD är inte anhängigt något mål eller ärende angående ansvar för brott i de avseenden som berörs i riksåklagarens begäran. HD finner sig därför förhindrad att pröva denna.

HD lämnar riksåklagarens begäran utan vidare åtgärd.