NJA 1993 s. 274

Domskäl

TR:n (ordf rådmannen Sjölander) anförde i dom d 22 okt 1991:

Domskäl. M.M. har förnekat bedrägeri och bestritt skadeståndsyrkandet.

Närmare hörd över åtalet har M.M. uppgivit följande: I samband med att han tog ut 3 000 kr d 24 jan kom han på att han bar 50 000 kr på sig. När han ville sätta in de 50 000 kronorna blev han något stressad eftersom han inte hade fyllt i någon insättningsblankett. Kassörskan tog emellertid emot pengarna utan vidare och sade att hon skulle ta hand om saken. Genom denna insättning och det därmed överensstämmande saldot var han berättigad att d 3 maj ta ut 50 000 kr. Han har inte kontrollerat huruvida saldot överensstämde med de noterade insättningarna och uttagen.

Vittnesförhör har på åklagarens begäran hållits med postkassörskorna R.P. och K.T., vilka berättat.

R.P.: Hon kommer inte ihåg tillfället d 24 jan 1991 då M.M. gjorde ett uttag på 3 000 kr och hon kommer inte heller ihåg honom. Det är hennes signatur i bankboken och det måste ha varit hon, som vid detta tillfälle expedierade M.M.. Det felaktiga saldot har uppkommit genom en felläsning av det efter föregående uttag handskrivna saldot. Hon måste ha läst "trean" som en "åtta" varigenom saldot blivit 50 000 kr högre än vad det skulle ha varit. Rätteligen borde hon ha avläst det med bokstäver skrivna saldot och inte siffrorna. M.M. gjorde inte någon insättning på 50 000 kr i samband med uttaget på 3 000 kr. Kunderna måste fylla i en insättningsblankett för att en insättning skall kunna ske och någon sådan finns inte. Postkassörskorna fyller inte i insättningsblankett åt kunderna. Hon har definitivt inte tagit emot dessa 50 000 kr. Det framgår av journalrullen att hon slagit fel från början, i samband med uttaget av de 3 000 kronorna, innan insättningen på 50 000 kr skulle ägt rum. En insättning på 50 000 kr vid ett och samma tillfälle skulle hon dessutom ha kommit ihåg.

K.T.: Hon kommer ihåg att hon d 3 maj 1991 expedierat M.M:s uttag på 50 000 kr. M.M. kommer hon inte ihåg. Vid det aktuella tillfället satt hon i kassan som var avsedd för TOTO-kunder. Hon hade inga sådana kunder vid tillfället och M.M. kom fram till kassan. Det kom dock sedan TOTO-kunder och ställde sig bakom honom. Hon blev stressad. Hon antecknade först det begärda uttaget och kontrollerade därefter saldot på en dataskärm. Det överensstämde med saldo efter uttag på 50 000 kr. Hon frågade sin arbetsledare om uttaget kan ha registrerats och dragits av automatiskt. "Kanske det", svarade han. Hon bestämde sig för att betala ut de 50 000 kronorna till M.M.. När hon hade blivit klar med TOTO-kunderna ringde hon ett telefonsamtal för att kontrollera M.M:s uttag. Det uppdagades därvid att han inte haft täckning på sitt konto för uttaget av 50 000 kr.

Åklagaren har åberopar den i målet aktuella bankboken samt förekommande insättnings- och uttagskvitton.

M.M:s påstående att han d 24 jan 1991 skulle ha gjort en insättning på 50 000 kr, i samband med uttaget på 3 000 kr, förtjänar inte tilltro och skall därför lämnas utan avseende. Fastmer finner TR:n genom vittnesmålen och övrig utredning styrkt att M.M. gjort sig skyldig till bedrägeri på det sätt åklagaren påstått. Åtalet skall således bifallas.

M.M. förekommer under ett avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes d 17 dec 1987 för grovt rån, tillgrepp av fortskaffningsmedel och olaga vapeninnehav till fängelse i fyra år. Han blev villkorligt frigiven d 28 sept 1989 och prövotiden utgick d 28 sept 1990.

Med hänsyn till M.M:s återfall i förmögenhetsbrott och till brottets straffvärde bör M.M. ådömas ett fängelsestraff.

Med hänsyn till utgången i ansvarsdelen och då tvist inte råder om skäligheten av fordrade belopp skall det enskilda anspråket bifallas.

Domslut

Domslut. TR:n dömde M.M. jämlikt 9 kap 1 § BrB för bedrägeri till fängelse 6 mån.

M.M. förpliktades utge yrkat skadestånd till Nordbanken.

Domskäl

Domskäl. M.M. och vittnet R.P. har hörts på nytt i HovR:n. Vittnesförhöret med K.T. har förebringats genom uppläsning av förhöret såsom det refererats i TR:ns dom.

R.P. har i HovR:n lämnat uppgifter som överensstämmer med vad som antecknats i TR:ns dom. M.M. har inför HovR:n uppgett att han inte minns det tillfälle då han satte in 50 000 kr samt att han ofta hanterar belopp i den storleksordningen.

Vad som förekommit i HovR:n föranleder ingen annan bedömning än den TR:n gjort. HovR:n fastställer således TR:ns dom.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

M.M. (offentlig försvarare advokaten D.J.) sökte revision och yrkade ogillande av åtalet eller i vart fall nedsättning av påföljden.

Han yrkade vidare befrielse från skadeståndsskyldighet.

Riksåklagaren och Nordbanken bestred ändring.

Riksåklagaren yrkade alternativt att den åtalade gärningen skulle bedömas som olovligt förfogande.

M.M. bestred alternativyrkandet.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom byråchefen Anne-Marie Nyholm).

Domskäl

Domskäl. M.M. har även i HD påstått, att han tidigare gjort en insättning på 50 000 kr, som dock ej noterats i bankboken. Liksom underdomstolarna finner HD uppgiften ej förtjäna tilltro, varför den lämnas utan avseende. Det är alltså styrkt, att M.M. förfarit på sätt som åklagaren gjort gällande. Frågan blir då hur denna gärning skall bedömas.

Den felaktiga utbetalningen av 50 000 kr har, som närmare framgår av TR:ns dom, sin grund i en felläsning och en felföring i bankboken vid ett tidigare uttag. Däremot har i bankens egna noteringar ej influtit någon motsvarande felaktighet.

HD har tidigare (NJA 1954 s 464) prövat den straffrättsliga rubriceringen av felaktigt uttag hos penninginrättning. I målet friades från ansvar för bedrägeri och dömdes i stället för olovligt förfogande. Det rörde sig om ett postgirokonto, på vilket felaktigt krediterats ett belopp som kontohavaren tillgodogjort sig genom eget uttag eller beordran om utbetalning till annan. I förevarande fall har kontot däremot aldrig oriktigt tillförts några medel. Det begärda uttaget på 50 000 kr förutsatte således en övertrassering.

Genom att presentera bankboken för postkassörskan har M.M. givit sken av att täckning funnits på kontot. Härigenom har han vilselett och förmått henne att göra den felaktiga utbetalningen. M.M. är således som underdomstolarna funnit förvunnen till ansvar för bedrägeri. Brottet förskyller fängelse.

I HD är upplyst, att M.M. genom dom d 22 juli 1992 av Imatra häradsrätt, Finland, dömts för vållande av fara och olaga hot till fängelse 10 månader. Domen skall enligt beslut d 16 febr 1993 av kriminalvårdsstyrelsen verkställas i Sverige.

Enligt 29 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge ang verkställighet av straff m m skall bestämmelserna i 34 kap BrB tillämpas som om den finländska domen meddelats här i riket.

HD finner att ett särskilt fängelsestraff skall ådömas för bedrägeribrottet. Vid straffmätningen bör hänsyn tas till straffet enligt den finländska domen och straffet för bedrägeri alltså sättas lägre än i HovR:ns dom.

HovR:ns dom skall i övrigt fastställas.

Domslut

Domslut. HD ändrar endast på det sätt HovR:ns dom att straffet för M.M. jämlikt 34 kap 1 § 1 st 2 och 3 § 2 st BrB bestäms till fängelse 3 mån.