NJA 1993 s. 337

Domskäl

TR:n (hovrättsassessorn Sigstam) anförde i beslut d 27 mars 1991: Enligt 17 kap 11 § RB äger dom, sedan tid för talan utgått, rättskraft, såvitt därigenom avgjorts den sak, varom talan väckts.

HovR:n har ogillat dödsboets talan angående ogiltigförklaring av förvärv av arrendelägenheten Nannylund. Den talan som S.P. och B.R. nu för om bättre rätt till egendomen ger upphov till frågan om denna sak avgjorts genom HovR:ns dom och om domen således skall anses utgöra hinder för upptagande av deras talan.

HovR:ns dom innebär att det är rättskraftigt avgjort att - för K.J./hennes dödsbo bindande - avtal av innebörd att äganderätten till Nannylund överförts till H.L. d 26 april 1984 föreligger. De invändningar som K.J., och senare hennes dödsbo, kunnat åberopa mot avtalets giltighet men som ej framställts i den tidigare processen är, i likhet med de som faktiskt åberopats, i och med att HovR:ns dom vunnit laga kraft prekluderade och omfattas av rättskraften.

HovR:ns dom äger således rättskraft mot K.J:s dödsbo. Skulle dödsboet efter henne ånyo väckt talan mot H.L. med åberopande av de omständigheter S.P. och B.R. nu anför till stöd för sin talan hade denna således inte kunnat upptas till prövning.

Enligt gängse uppfattning i rättspraxis äger dom rättskraft med avseende på tredjeman i samma utsträckning denne är bunden av ena partens motsvarande civilrättsliga förfogande över det omtvistade rättsförhållandet. (Se Ekelöf, Rättegång III, 5 uppl s 125 ff.) Eftersom K.J., och hennes dödsbo, som ägare till Nannylund, kunnat förfoga över Nannylund på ett sådant sätt att S.P. och B.R. aldrig fått någon rätt till egendomen träffar således rättskraften även dem vad gäller den av dem åberopade andrahandsgrunden. Deras talan skall därför avvisas i vad den avser prövning av frågan huruvida de förvärvat Nannylund genom gåvobrev d 4 maj 1984 och de omständigheter de åberopat till stöd härför.

Annorlunda förhåller det sig med den av S.P. och B.R. åberopade förstahandsgrunden; nämligen att äganderätten till Nannylund överförts till dem med verkan redan från 1982 och att således de och inte K.J. ägde Nannylund d 26 april 1984. Om så vore fallet skulle K.J. inte med bindande verkan för S.P. och B.R. ha kunnat överlåta Nannylund d 26 april 1984, varav följer att inte heller HovR:ns dom äger rättskraft gentemot dem i detta hänseende.

Delägare i K.J:s dödsbo är, bortsett från fyra barnbarn som blivit delägare genom arvsavståenden, endast S.P. och B.R.. - Enskilda dödsbodelägare är, som huvudregel, bundna av dödsboets dispositioner. Med hänsyn härtill, till att dödsboet fört talan i HovR:n och till den uppenbara intressegemenskap som råder mellan dödsboet å ena sidan och S.P. och B.R. å andra sidan kunde det ifrågasättas om inte HovR:ns dom - trots vad som anförts i föregående stycke - jämväl utgör hinder för S.P. och B.R. att utföra talan i enlighet med den av dem åberopade förstahandsgrunden. S.P. och B.R. för emellertid i det nu anhängiga målet talan som enskilda rättssubjekt och inte som dödsbodelägare. Processuellt föreligger skillnad mellan dem och dödsboet. På grund härav kan den tidigare domen - trots att denna kan förmodas få ett starkt bevisvärde vid prövningen av frågan huruvida S.P. och B.R. förvärvat Nannylund 1982 - inte anses utgöra hinder för S.P. och B.R. att utföra talan i enlighet med den av dem åberopade förstahandsgrunden.

TR:n avvisar med stöd av 17 kap 11 § RB S.P:s och B.R:s talan i vad den avser den av dem åberopade andrahandsgrunden.

TR:n finner ej hinder föreligga att ta upp S.P:s och B.R:s förstahandsgrund till prövning. H.L:s yrkande om avvisning jämväl härav lämnas därför utan bifall.

S.P. och B.R. anförde besvär i Svea HovR och yrkade upphävande av avvisningsbeslutet.

HovR:n (hovrättsråden Crahn och Westberg, referent, samt t f hovrättsassessorn Peter Strömberg) anförde i beslut d 6 juni 1991: HovR:n, som gillar TR:ns beslut, lämnar besvären utan bifall.

S.P. och B.R. (ombud advokaten B.S.) anförde besvär och yrkade upphävande av avvisningsbeslutet.

H.L. (ombud advokaten R.N.) bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Eva Olsson, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Genom den lagakraftvunna domen mellan dödsboet efter K.J. och H.L. ogillades dödsboets talan bl a på grund av att TR:n, vars domslut fastställdes av HovR:n, fann att ett bindande köpeavtal förelåg d 26 april 1984 och att gåvan d 4 maj 1984 därför fick vika. S.P. och B.R. gör nu som grund för sin talan om bättre rätt gällande att avtalet d 26 april 1984 är antedaterat eller genom avtalet d 7 maj 1984 av parterna betraktat som overksamt. Frågan gäller om det tidigare avgörandet angående tidsföljden mellan de båda fången äger rättskraft även mot dem eller om de har rätt att göra gällande att den tidigare domen är felaktig.

Inom doktrinen gäller den av Ekelöf formulerade principen att tredjeman träffas av rättskraften endast i den mån denne är bunden av ena partens motsvarande civil rättsliga förfogande över det omtvistade rättsförhållandet. Innebörden härav är enligt Ekelöf att domen sålunda endast har rättskraft med avseende på tredjeman för den händelse den förändring av tredjemans rättsställning, som rättskraften medför vid oriktig dom, även kunnat inträda genom ett avtal som parterna slutit vid tiden för rättegången (Ekelöf, Rättegång III s 126-127, Gullnäs m fl, Rättegångsbalken s 17:50). Principen har tillämpats i praxis (NJA 1972 s 439).

S.P:s och B.R:s talan om bättre rätt grundar sig på omständigheter som ligger i tiden före den förra rättegången. K.J. eller företrädare för henne skulle inte civilrättsligt kunnat förfoga över den rätt till egendomen som därigenom må ha uppkommit för dem. På grund härav och då det inte heller i övrigt föreligger hinder att uppta S.P:s och B.R:s talan till prövning skall besvären bifallas.

Domslut

HD:s avgörande. Med undanröjande av underrätternas beslut visar HD målet åter till TR:n för erforderlig behandling.

Domskäl

Skäl. TR:ns dom d 23 okt 1986 innebar att TR:n ogillade en av K.J., S.P. och B.R. mot H.L. förd talan, enligt vilken kärandena yrkade bl a att H.L:s förvärv från K.J. av arrendelägenheten Nannylund skulle förklaras ogiltigt på den grunden att hon före hans förvärv hade överlåtit egendomen till S.P. och B.R. genom gåvobrevet d 4 maj 1984. Sedan kärandena fullföljt talan mot domen, avvisade HovR:n genom beslutet d 31 okt 1988 - med undanröjande av TR:ns dom i huvudsaken såvitt angick dem - S.P:s och B.R:s i målet förda talan och fastställde genom sin dom d 8 maj 1990 TR:ns domslut i huvudsaken beträffande K.J:s, dåmera hennes dödsbos, talan. Såväl HovR:ns beslut d 31 okt 1988 som dess dom d 8 maj 1990 står fast, sedan HD i beslut d 15 sept 1989 och d 25 juli 1990 ej funnit skäl att meddela prövningstillstånd med anledning av talan mot HovR:ns avgöranden.

Till följd av HovR:ns beslut om avvisning av S.P:s och B.R:s talan och om undanröjande av TR:ns dom i huvudsaken beträffande dem får frågan om rättskraften av HovR:ns dom gentemot S.P. och B.R. bedömas såsom om dessa ej hade varit parter i målet.

K.J. eller hennes dödsbo skulle inte vid tiden för den tidigare rättegången mot H.L. ha kunnat förfoga över den rätt som kan ha tillkommit S.P. och B.R. på grund av gåvobrevet d 4 maj 1984. Den i målet mellan dödsboet och H.L. meddelade domen har därför inte rättskraft gentemot S.P. och B.R., såvitt angår frågan huruvida deras förvärv genom detta gåvobrev har företräde framför H.L:s förvärv av den omtvistade arrendelägenheten. Den omständigheten att S.P. och B.R. är delägare i dödsboet kan ej föranleda till någon annan bedömning.

Av det anförda följer att S.P:s och B.R:s talan om bättre rätt till arrendelägenheten inte borde ha avvisats i fråga om den av dem åberopade andrahandsgrunden.

Domslut

HD:s avgörande. Med upphävande av HovR:ns beslut undanröjer HD TR:ns beslut i vad det innebär att S.P:s och B.R:s talan i viss del avvisats.