NJA 1994 s. 31

(Jfr 1986 s 582)

I mål mellan P.V. och allmän åklagare angående rattfylleri uteblev P.V. från sammanträde för huvudförhandling i Svea HovR d 6 okt 1992, varför hans vadetalan förklarades förfallen. P.V:s offentlige försvarare, advokaten J.L., tillerkändes ersättning av allmänna medel med bl a 1 780 kr, avseende två timmars arbete.

Sedan målet efter ansökan återupptagits hölls huvudförhandling i HovR:n d 25 maj 1993. J.L. yrkade ersättning för arbete enligt brottmålstaxan med 2 580 kr.

HovR:n (hovrättslagmannen Victor, hovrättsrådet Hesser, referent, t f hovrättsassessorn Asplin samt nämndemännen Larsson och Ljungqvist) anförde i dom d 2 juni 1993 rörande J.L:s ersättningsyrkande: Ersättningen till J.L. för det arbete han nedlagt på sitt uppdrag i HovR:n skall bestämmas med tillämpning av den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan, varvid ersättningen skall beräknas efter den sammanlagda förhandlingstiden för förhandlingen d 6 okt 1992 och den nu aktuella huvudförhandlingen. Detta innebär ett ersättningsbelopp om 3 410 kr. Eftersom J.L. redan erhållit 1 780 kr skall han nu tillerkännas 1 630 kr i ytterligare ersättning för arbete.

I domslutet tillerkändes J.L. ersättning av allmänna medel med 3 930 kr, varav 1630 kr för arbete, 1640 kr för tidsspillan och 660 kr för utlägg.

J.L. anförde besvär och yrkade att han skulle tillerkännas ersättning av allmänna medel för försvaret av P.V. i HovR:n med 2 580 kr avseende arbete, dvs med ytterligare 950 kr.

Domstolsverket bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Elserth, föreslog i betänkande följande beslut: Skäl. Frågan i målet är hur den av domstolsverket fastställda taxan för ersättning till offentlig försvarare i TR och HovR skall tillämpas när vadetalan i HovR:n förfallit och målet sedan återupptagits och avgjorts efter huvudförhandling (brottmålstaxan; DVFS 1992:15, B 32).

Brottmålstaxan skall tillämpas i mål där en eller flera huvudförhandlingar förekommit och den sammanlagda tiden för huvudförhandling, häktningsförhandling och annan särskild förhandling inte överstiger viss tid. Med annan särskild förhandling avses förhandling beträffande kvarstad mm. Huvudförhandling i brottmålstaxans mening kan emellertid inte anses ha ägt rum vid rättegångstillfälle för huvudförhandling då vadetalan till följd av den tilltalades utevaro förklaras förfallen (se NJA 1986 s 582). Därmed bör den första förhandlingen i HovR:n inte beaktas vid tillämpning av brottmålstaxan sedan målet återupptagits. På grund av det anförda skall besvären bifallas.

HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Lind, Lars K Beckman, referent, och Törnell) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 7 febr 1994 (nr SÖ 26).