lagen.nu

NJA 1994 s. 461

Bokförlag har ansetts kunna ådraga sig skadeståndsansvar för intrång i rätt till egenartat efternamn, som begåtts genom användning av författarpseudonym. 23 § namnlagen (1982:670).

M.R. förde efter stämning å AB R. & S. Bokförlag vid Stockholms TR den talan som framgår av TR:ns dom. TR:n (rådmännen Tjulander och Kjellkvist samt tingsfiskalen Dahl) anförde i dom d 7 maj 1992: Yrkanden mm. AB R. & S. Bokförlag (hädanefter benämnt Förlaget) gav i mars 1988 ut en bok med titeln "Fantasier. En skildring av pykoterapi" av författarpseudonymen L.R.. Boken är skriven i jagform och handlar om hur författarinnan försöker bota ångestsymptom genom psykoterapi. Den trycktes i en upplaga på 2 502 exemplar.

M.R. har yrkat att Förlaget utger skadestånd för intrång i hennes namnrätt med 50 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan (d 10 okt 1990) till dess betalning sker. Som grund för sin talan har hon anfört: R. är ett i namnlagens mening egenartat släktnamn. Genom att ge ut boken med författarpseudonymen L.R. utan tillstånd av familjen R. har Förlaget brutit mot 20 § 1 st namnlagen och gjort intrång i M.R:s rätt till namnet R.. Förlaget har förfarit oaktsamt genom att inte undersöka om namnet fanns som släktnamn. Boken handlar om en kvinna - bokens jag - som genom psykoterapi kommer till insikt om att hon blivit utsatt för incest i sin barndom. Incest är ett känsligt ämne. M.R. har utsatts för skada bestående i det obehag hon känt över att hon i olika sammanhang blivit förknippad med boken och dess författare. Författarnamnet L.R. förekommer på tre ställen utanpå bokens pärm - på framsidan, på baksidan och på ryggen - och på tre ställen på bokens titelsidor. Endast vid ett av dessa ställen har det anmärkts att namnet är en pseudonym. På pärmens baksida har nämligen författarnamnet försetts med tillägget "(pseud.)" Redan på utgivningsdagen d 30 mars 1988 blev boken föremål för en stort uppslagen recension i tidningen Dagens Nyheter. I recensionen återgavs författarnamnet L.R. och det framgick att boken var självbiografisk och handlade om incest. Recensionen uppmärksammades av en farbror till M.R.. Genom honom fick släktens övriga medlemmar höra om boken. R. är M.R:s flicknamn. Hon är frånskild och har tre barn. Vid den tidpunkt, då boken kom ut, bars namnet av 15 personer som tillhör samma släkt. Dessutom använder M.R:s barn namnet som ena ledet i ett dubbelnamn. M.R. är sjuksköterska. Hon har kommit i kontakt med boken på flera sätt. Den finns i biblioteket på den vårdhögskola där hon bedriver studier för vidareutbildning. Författarnamnet R. är numera övertejpat på alla ställen i böckerna men lyser ändå igenom. M.R. undervisar sjuksköterske- och undersköterskeelever. I deras kurser ingår boken som fördjupningslitteratur. Hon har i olika sammanhang blivit tillfrågad om sin släktskap med författaren. Så har skett vid tillfällen, då hon beställde böcker i en bokhandel och från en författare. Författaren berättade att han läst boken och kommenterade den som "häftig". En läkare på hennes arbetsplats reagerade med att höja på ögonbrynet, då han fick höra hennes efternamn. Vänner och bekanta till henne har också undrat över författarskapet till boken. Hennes 10-åriga dotter fick frågor från sina skolkamrater om hon, dottern, blivit utsatt för incest. M.R. har upplevt situationen som så obehaglig att hon bytt namnskylt på sin arbetsdräkt. Tidigare bar hon en skylt med både för- och efternamnen utsatta men nu använder hon en som endast upplyser om förnamnet. Den upplaga av boken som är försedd med författarnamnet R. finns fortfarande ute på de allmänna biblioteken och på högskolebiblioteken. Enligt uppgift lär det finnas ca 900 sådana exemplar som inte har återsänts till Förlaget. Boken är dessutom alltjämt registrerad på författarnamnet R. på åtminstone ett bibliotek. Boken med författarnamnet är alltså alltjämt aktuell. Det yrkade skadeståndsbeloppet är skäligt med hänsyn till bokens spridning och till att namnet R. genom boken kommit att förknippas med ett så känsligt ämne som incest.

Förlaget har bestritt käromålet men vitsordat ränteyrkandet. Förlaget har anfört: Det vitsordas att R. är ett egenartat släktnamn liksom att familjen R:s medgivande till användningen av deras namn inte hade inhämtats. Emellertid är det inte Förlaget utan bokens författarinna som "använt" namnet. Förlaget har därför inte brutit mot 20 § 1 st namnlagen och gjort sig skyldigt till intrång i M.R:s namnrätt. Om det åberopade lagrummet likväl skall anses tillämpligt på Förlagets gärning, vitsordar Förlaget att det varit försumligt genom att inte undersöka om R. var ett i verkligheten förekommande efternamn. M.R. har dock inte lidit någon skada genom utgivningen av boken eftersom det framgår att "L.R." är en pseudonym och att författarinnan alltså inte i verkligheten heter R.. Förutom att det påpekas på baksidan av bokens pärm att det är fråga om en författarpseudonym står det i ett förord till boken att alla namn är uppdiktade. Författarinnan använder dessutom ett annat efternamn på sin far. Den läsare, som uppfattar namnen som äkta, förstår därmed att författarinnan inte hette R. som barn. M.R. kan därför inte bli förknippad med författarinnan och hennes upplevelser. Dessutom handlar boken inte om incest utan om psykoterapi och författarinnans förhållande till två olika terapeuter. Det påstås heller inte i boken att författarinnan verkligen har blivit utsatt för incest. Redan av bokens titel framgår att det är fråga om fantasier som bokens "jag" ägnar sig åt. Bokupplagan med författarinnan R. har inte fått den spridning som M.R. påstår. Det vitsordas inte att så många som 900 exemplar finns kvar av denna upplaga. Bokens utgivningsdag d 30 mars 1988 var onsdagen i påskveckan. M.R:s farbror K.R. ringde redan samma dag till Förlaget och protesterade mot att namnet R. användes som författarnamn på boken. Omedelbart efter påsk, troligen på onsdagen efter påsk, beslöt Förlaget att dra in hela upplagan. Alla som fått boken - bibliotekens distributionscentral, bokhandlarna och recensenterna - tillskrevs och ombads sända tillbaka sina exemplar. Förlaget gav ut en ny upplaga av boken, där författarnamnet angavs som enbart "L.". Förlaget har inte någon riktig kontroll över hur många böcker av den första upplagan som har kommit tillbaka. En del mottagare kan ha valt att förstöra boken själva. Biblioteksexemplaren har dock återkommit. Dessutom returneras alla osålda böcker enligt branschpraxis till förlagen efter två år.

M.R. har till invändningen, att det är författarinnan och inte förlaget som använt namnet, genmält: Hon har ingen möjlighet att göra sin rätt gällande mot bokens författarinna p g a att Förlaget har valt att skydda dennas identitet. Förlaget har därigenom påtagit sig ansvaret för namnintrånget och skall i allt fall av detta skäl betala ersättning för användningen av namnet R..

Domskäl. Det är ostridigt mellan parterna att R. är ett namn som åtnjuter skydd som egenartat släktnamn och att användningen av namnet som författarnamn på den av Förlaget utgivna boken skett utan att rätt därtill förelegat. Användningen utgör därmed intrång i M.R:s namnrätt.

Förlaget har mot käromålet invänt att det inte är Förlaget som gjort sig skyldigt till namnintrånget samt att skada inte uppkommit för M.R..

TR:n delar Förlagets uppfattning att den "användning" av namnet, som förbjudes i 20 § 1 st namnlagen, är användning av namnet som beteckning på användarens egen person. Med denna tolkning är det - som Förlaget anfört - i detta fall bokens författarinna och inte Förlaget som begått intrångsgärningen. Emellertid är det uppenbart att den skada, som påstås av M.R., inte hade kunnat uppkomma om Förlaget inte hade givit ut boken. Den påstådda skadan hade inte heller uppstått om Förlaget före utgivningen hade undersökt om den valda författarpseudonymen var ett existerande släktnamn. Förlaget har vitsordat försumlighet i detta hänseende och det framstår också som naturligt att sådan undersökningsskyldighet i första hand bör åvila förlagen och inte författarna. Genom sin utgivning av boken utan föregående undersökning av eventuella namnrättigheter har Förlaget genom vårdslöshet medverkat till den skada, som kan ha uppkommit genom namnintrånget, och är då också skyldigt att ersätta skadan.

M.R. har under sanningsförsäkran bekräftat de uppgifter hon sakframställningsvis lämnat om hur hon och hennes barn blivit förknippade med boken och om det obehag hon känt av det. Det saknas anledning att ifrågasätta hennes uppgifter. Redan det förhållandet att författarinnan själv valt att förbli anonym ger stöd för att M.R. haft skäl för sina obehagskänslor. Även om bokens tema - som Förlaget anfört - är att skildra förloppet av en samtalsterapeutisk behandling är dock den underliggande orsaken till behandlingsbehovet av lika stort intresse för läsaren. Denna orsak uppges utan reservationer vara att bokens berättarjag utsatts för incest i barndomen och boken innehåller flera episoder som skall ge stöd för detta. Incestmotivet framstår sålunda som ett lika dominerande tema i boken som behandlingsbeskrivningen. De återberättade episoderna framställs dessutom som författarjagets verkliga minnesbilder och inte som lösliga fantasier. Det måste därför enligt TR:ns mening medföra ett avsevärt obehag att få sitt namn förknippat med boken. Det förhållandet att författarnamnet anges vara en pseudonym gör därvid inte stor skillnad. Uppgiften om att det är fråga om en pseudonym har därtill inte någon dominerande plats i boken och torde lätt kunna undgå läsaren. För M.R. tillkommer den olägenheten att hon med hänsyn till kön och ålder själv skulle kunna vara bokens författarinna. M.R:s angivna olägenheter är uppenbarligen ersättningsgill skada enligt namnlagen.

I frågan om författarnamnets spridning har några helt säkra uppgifter inte stått att vinna. Genom vittnesförhör med förlagsredaktörerna R.B. och T.A. har dock följande framkommit. Den första upplagan av boken (den med författarnamnet R.) distribuerades i 1 230 bundna exemplar till bokhandlarna och i 72 särskilda biblioteksexemplar. Till biblioteksexemplaren sändes omslagspärmarna lösa för sig. Till bokrecensenter skickades 110 exemplar. Dessa ingår möjligen i summan 1230. Redan ca en vecka efter utgivningen återkrävdes böckerna från bibliotekens samdistributionstjänst, bokhandlarna och pressen. I en första returomgång återkom 197 böcker. Senare returer har inte räknats och antecknats. Enligt Förlaget kan vissa mottagare ha valt att förstöra böckerna själva. Det har emellertid också visat sig att bibliotek har använt den första upplagans omslagspärmar till utbytesexemplaren av boken. Enligt T.A.s - osäkra - uppskattning kan antalet oreturnerade exemplar från bokhandlarna uppgå till högst 700-800 stycken. Förhöret med M.R. ger vid handen att vissa högskolebibliotek har kvar författarnamnet R. i sina databaser. Dessutom har namnet R. (med uppgift om att det rör sig om en signatur) återgivits i recensioner i åtminstone Dagens Nyheter och tidskriften Vi.

Med hänsyn till vad sålunda framkommit om skadans art och spridningen av författarnamnet R. finner TR:n M.R. vara berättigad till ett skadestånd som skäligen kan bestämmas till 12 000 kr. Om ränteyrkandet råder inte tvist.

Domslut. AB R. & S. Bokförlag förpliktas att till M.R. utgiva 12 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från d 10 okt 1990 till dess betalning sker - - -.

Förlaget fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle ogilla M.R:s talan.

M.R. bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmännen Nilsson och Andre, hovrättsassessorn Knutar, referent, och t f hovrättsassessorn Persson) anförde i dom d 6 dec 1993: Utredningen i HovR:n. M.R., M.B. och T.A. har hörts på nytt i HovR:n. Samma skriftliga bevisning har åberopats i HovR:n som vid TR:n.

HovR:ns domskäl. Parterna har utvecklat sin talan på samma sätt som angetts i TR:ns dom. M.R. har till förtydligande av sin talan angett att hon i andra hand gör gällande att förlagets underlåtenhet att före utgivandet kontrollera om namnet R. bärs som släktnamn utgör en sådan oaktsamhet som medför skadeståndsansvar enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Förlaget har anfört att det vitsordar försumlighet endast för det fall 20 § namnlagen kan anses tillämpligmen inte ansvar för culpa i övrigt.

Även i HovR:n är ostridigt att namnet R. utgör ett egenartat släktnamn. Vad därefter gäller frågan om endast författarinnan eller även förlaget använt detta namn, i den mening som avses i namnlagen, gör HovR:n följande bedömning.

Enligt 20 § 1 st namnlagen får ett namn, vilket lätt kan förväxlas med ett egenartat efternamn som förvärvats av någon, inte användas av annan utom i vissa närmare angivna fall. Den som gör intrång i någon annans rätt till ett egenartat efternamn kan enligt 23 § samma lag bli skyldig att ersätta den andres skada, om han eller hon insett eller borde ha insett att förfarandet var till nackdel för denne.

Av förarbetena till 20 § namnlagen (prop 1981/82:156 s 65) framgår att denna bestämmelse är avsedd också för de fall då efternamnet används som pseudonym. Såväl lydelsen av de nämnda bestämmelserna som förarbetsuttalandena synes utgå från att skadeståndstalan skall riktas mot den som själv för egen del i strid mot 20 § använder det skyddade efternamnet. Varken lagtexten eller förarbetena ger däremot något svar på frågan hur bestämmelserna skall tolkas när den som för egen del använder en pseudonym önskar förbli anonym med stöd av 3 kap 3 § tryckfrihetsförordningen eller annars.

När en författare ger ut ett verk under pseudonym, är skälet till detta ofta att han eller hon inte vill avslöja sin identitet. Om bestämmelserna i enlighet med den nyssnämnda utgångspunkten tolkades så, att talan endast kan riktas mot den som själv använder namnet, skulle det i praktiken innebära att namnlagens skydd för egenartade efternamn kraftigt urholkades, då ett namn används som pseudonym. Mot bakgrund av det klart uttalade syftet att skyddet skall omfatta också pseudonymanvändning är en sådan tolkning knappast rimlig. Enligt HovR:ns uppfattning ter det sig därför följdriktigt att ett förlag, som ger ut en bok under författarpseudonym i vetskap om att författaren kräver anonymitet, påtar sig ett eget ansvar om användningen av pseudonymen är till skada för innehavaren av ett egenartat efternamn och förlaget insett eller borde ha insett att så är fallet.

Förlaget har medgett att underlåtenheten att kontrollera om namnet R. bärs av annan som släktnamn i sådant fall utgör en försumlighet. "R." är en ordbildning av sådant slag att det fanns skäl till misstanke om att den kunde utgöra släktnamn. Det har inte förelegat några svårigheter för förlaget att kontrollera om så var fallet.

HovR:n ansluter sig till TR:ns bedömning att uppgiften att författarnamnet var en pseudonym inte givits någon framträdande plats och därför kunnat undgå läsaren. M.R:s kön och ålder medför även, som TR:n angett, att hon kunnat uppfattas som författarinna till boken. Vidare bör beaktas den omständigheten att M.R. är verksam inom sjukvården där boken haft en särskild spridning. Detta förhållande i förening med bokens innehåll medför att hon får anses ha utsatts för ett obehag genom att förknippas med boken. Om förlaget inte försummat sin undersökningsskyldighet skulle detta ha uppdagats. HovR:n finner därför att förlaget borde ha insett att användningen av pseudonymen var till nackdel för annan.

M.R. är således berättigad till skadestånd. HovR:n finner ej skäl att frångå TR:ns bestämning av skadeståndets storlek. TR:ns domslut skall följaktligen fastställas.

HovR:ns domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut.

Förlaget (ombud företagsjuristen Y.H.) sökte revision och yrkade att HD skulle ogilla M.R:s talan.

M.R. (ombud advokaten A.O.) bestred ändring.

HD meddelade prövningstillstånd beträffande frågan, huruvida förlaget skulle anses ha gjort intrång i M.R:s rätt till egenartat efternamn, och förklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt vilande.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Tor Olsson, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. På de av HovR:n anförda skälen finner även HD att förlaget, genom att ge ut boken under författarpseudonym och då författarinnan vill förbli anonym, har att bära ett eget ansvar enligt 23 § namnlagen för det intrång i M.R:s namnrätt som skett genom användningen av pseudonymen.

Anledning saknas att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. Domslut. HD förklarar att AB R. & S. Bokförlag har gjort sig skyldigt till intrång i M.R:s rätt till egenartat efternamn.

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns dom skall därför stå fast.

HD (JustR:n Vängby, Lars K Beckman, Solerud, Törnell och Thorsson, referent) beslöt följande dom: Domskäl. I 20 § namnlagen (1982:670) stadgas skydd för egenartat efternamn, varmed förstås namn som är ägnat att utmärka tillhörigheten till viss släkt. Enligt 23 § samma lag är den som gör intrång i annans rätt till egenartat efternamn skyldig att ersätta dennes skada, om han eller hon insett eller borde ha insett att förfarandet var till nackdel för denne.

Det är ostridigt i målet att efternamnet R. utgör ett sådant egenartat efternamn.

De angivna bestämmelserna avser även fall då efternamnet används i begränsad omfattning, t ex som pseudonym, och även när detta sker bara vid enstaka tillfälle. Används namnet i strid med namnlagen som beteckning på författaren vid utgivning av tryckt skrift hindrar tryckfrihetsförordningens bestämmelser i och för sig inte ett ingripande mot användningen. Men författaren har enligt 3 kap tryckfrihetsförordningen rätt att förbli anonym, och det är i sådana fall inte möjligt att rikta ingripandet mot denne.

Skyddet för det egenartade efternamnet skulle bli illusoriskt om det inte vore möjligt att föra talan vare sig om förbud mot användningen eller om skadestånd på grund av intrång. I fråga om tryckt skrift bör därför en förläggare, som ger ut en skrift vars författare betecknas med pseudonym, kunna ådraga sig ett eget ansvar i vart fall enligt 23 § namnlagen, om utgivningen sker i vetskap om att författaren vill förbli anonym.

Det saknas skal att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns dom skall därför stå fast.

Domslut. HD förklarar att AB R. & S. Bokförlags förfarande är av beskaffenhet att kunna föranleda skyldighet att ersätta M.R. för den skada som hon kan ha lidit genom intrång i hennes rätt till egenartat efternamn.

HD finner inte skäl att meddela prövningstillstånd i målet i övrigt. HovR:ns dom skall därför stå fast.

HD:s dom meddelades d 29 juni 1994 (nr DT 172).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1994-06-29
Målnummer
T61-94
Lagrum
23 § namnlagen (1982:670)
Litteratur
Sökord
Namnlagen
Pseudonym
Skadestånd
Förläggare
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation