NJA 1994 s. 635
Ersättning har i visst fall utgått för en entledigad offentlig försvarares arbete trots att kostnadsräkningen gavs in först efter domen.
I ett vid Svea HovR anhängigt mål mellan allmän åklagare och M.K. m fl var advokaten L.S. förordnad som offentlig försvarare åt M.K.. På grund av sjukdom begärde L.S. i en till HovR:n d 19 okt 1993 inkommen skrivelse entledigande från försvararuppdraget. Denna begäran bifölls av HovR:n d 24 nov 1993. L.S. avled d 1 dec 1993.
Advokatfirman S AB, där L.S. hade varit anställd, begärde i HovR:n, med åberopande av en arbetsredogörelse, ersättning för det biträde L.S. hade lämnat M.K. i HovR:n med 42 720 kr, avseende arbete.
HovR:n (hovrättsråden Anders Holmstrand och Forss, referent, samt t f hovrättsassessorn Nygren) meddelade d 10 mars 1994 följande beslut: Dom i målet meddelades d 15 febr 1994 och expedierades samma dag. Ansökan om ersättning inkom till HovR:n först d 17 febr 1994. Av grunderna för 21 kap 10 § och 31 kap 9 § RB följer att kostnadsanspråket måste ha framställts innan rätten avslutat handläggningen av målet. I målet finns inga omständigheter som medger avsteg från den principen.
HovR:n avvisar således ansökan om ersättning såsom för sent inkommen.
HD
Advokatfirman överklagade och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan.
Domstolsverket bestred bifall till överklagandet. För den händelse ersättningsanspråket skulle upptas till prövning yrkade verket i första hand att målet skulle återförvisas till HovR:n. Som skälig ersättning vitsordade verket 22 250 kr.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, RevSekr Töllborn, föreslog i betänkande följande beslut:
Domskäl
Skäl. Advokatfirman har som grund för sin talan anfört. Det har ålegat HovR:n att, innan målet slutligt avgjordes, undersöka huruvida L.S. haft något kostnadsyrkande. Med hänsyn till målets handläggning i HovR:n borde det ha varit uppenbart för HovR:n att så var fallet. L.S:s sjukdom och död och senare hans hustrus sjukdom har utgjort laga förfall för underlåtenheten att till HovR:n i rätt tid inkomma med kostnadsyrkande innan målet avgjordes. Skäl föreligger därför att återställa försutten tid.
Domstolsverket har som grund för bestridandet anfört att det inte ankommer på domstolen att undersöka huruvida part har ersättningsanspråk. Ansvaret för att sådana anspråk kommer domstolen till del ligger på parten själv. Anledningen till att L.S. inte begärde ersättning i samband med att han begärde sitt entledigande d 19 okt 1993 är obekant för verket. Trots de i målet speciella omständigheterna saknas anledning att frångå den praxis som finns (NJA 1984 s 179).
Offentliga försvarare som vill erhålla ersättning för sitt uppdrag skall i likhet med vad som gäller beträffande rättshjälpsbiträden göra framställning därom innan handläggningen av målet avslutas. Någon skyldighet för domstolen att erinra den offentlige försvararen om detta åliggande eller att på annat sätt bereda honom ett tillfälle att inkomma med kostnadsräkning föreligger inte (NJA 1980 s 23 och 1984 s 179).
Rättegångsutredningen behandlade bl a frågan om rättshjälpsbiträdens rätt till ersättning av allmänna medel om yrkandet därom framställs efter det att handläggningen av målet avslutats. Utredningen föreslog lagregler som gjorde det klart att rätt till ersättning förelåg även om anspråket framställts efter det att domstolen avgjort målet (SOU 1982:20 s 393-94).
I det därpå följande lagstiftningsärendet kom departementschefen emellertid, med hänvisning till rättsfallet NJA 1984 s 179, att motsätta sig lagstiftning i frågan och uttalade därvid att HD genom nämnda avgörande öppnat en ventil som lämnar utrymme för en diskretionär prövning om giltig ursäkt förelegat för underlåtenheten att i rätt tid framställa anspråk på ersättning (prop 1986/87:89 s 123).
Någon skyldighet för HovR:n att infordra kostnadsräkning från den offentlige försvararen har således inte förelegat. HovR:n måste emellertid av handlingarna i akten ha förstått att den omständigheten att något ersättningsyrkande inte framställdes berodde på L.S:s sjukdom. HovR:n borde därför, som ett led i sin processledning, men också som en åtgärd till undvikande av att saken sattes i vidlyftigheter, ha efterhört om L.S. hade något yrkande om ersättning. Senast borde detta skett inför huvudförhandlingen i HovR:n.
L.S. och senare advokatfirman får anses ha haft giltig ursäkt för att för sent framställa ersättningsanspråket.
Mot denna bakgrund finner HD att det funnits skäl att ta upp det för sent framställda ersättningsyrkandet till prövning. Ersättningsyrkandet bör nu lämpligen upptas till prövning i HD. Advokatfirman får anses berättigad till yrkad ersättning.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns avvisningsbeslut tillerkänner HD Advokatfirman S AB ersättning av allmänna medel för advokaten L.S:s försvar av M.K. i Svea HovR:s mål med 42720 kr, avseende arbete. Kostnaden skall stanna på staten.
HD (JustR:n Knutsson, Heuman, Sterzel, referent, Solerud och Westlander) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Offentlig försvarare skall enligt grunderna för 31 kap 9 § RB göra framställning om ersättning innan handläggningen av målet avslutas. Från denna ordning har avsteg gjorts i rättspraxis (NJA 1984 s 179), där ersättning utgått i efterhand till ett rättsh.älpsbiträde som inte hade fått skäligt rådrum för att inkomma med kostnadsräkning i samband med ett måls avskrivning. I nu förevarande fall borde HovR:n ha verkat för att en kostnadsräkning kom in innan handläggningen av målet avslutades.
L.S. begärde sitt entledigande som offentlig försvarare d 19 okt 1993, entledigades d 24 nov och avled d 1 dec. Som en följd av hans sjukdom och död var ett dröjsmål med framställande av ersättningsanspråk ursäktligt. I den nu föreliggande situationen bör kostnadsräkningen godtas.
Domslut
HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns avvisningsbeslut tillerkänner HD Advokatfirman S AB ersättning av allmänna medel för advokaten L.S:s försvar av den tilltalade i Svea HovR:s mål med 42 720 kr, avseende arbete. Kostnaden skall stanna på staten.
HD:s beslut meddelades d 16 nov 1994 (nr SÖ 259).