NJA 1984 s. 179

Fråga i visst fall huruvida ersättning kunde utgå till rättshjälpsbiträde, fastän framställningen om ersättning inte gjorts förrän handläggningen av det mål rättshjälpen avsåg redan hade avslutats. Jfr 18 kap 14 § RB.

HovR:n

(Jfr 1977 C 154 och 1981 C 33)

I mål vid Gotlands TR mellan dödsboet efter N.R., kärande, och dödsboet efter G.H., svarande, var advokaten I.D. biträde enligt rättshjälpslagen åt svaranden.

Sedan parterna kallats till muntlig förberedelse i målet d 12 mars 1982 anmälde de i en skrift, som inkom till TR:n d 11 mars 1982, att förlikning hade träffats i målet och att talan återkallades samt att förlikningen innebar att vardera parten skulle stå sin kostnad i målet.

Vid sammanträde för muntlig förberedelse d 12 mars 1982, till vilket ingen av parterna inställt sig, meddelade TR:n (tingsfiskalen Nilsson) följande beslut: Målet avskrives från vidare handläggning. Ersättning enligt rättshjälpslagen skall ej utgå till I.D.. TR:n fastställer dödsboets efter G.H. rättshjälpsavgift till samma belopp som tidigare fastställts som maximibelopp för rättshjälpsavgiften nämligen 3 170 kr.

Den 15 mars 1982 inkom till TR:n en kostnadsräkning från I.D., vari hon yrkade ersättning enligt rättshjälpslagen med 6 900 kr för sitt biträde åt svaranden i målet.

TR:n (Nilsson) meddelade d 16 mars 1982 följande beslut: Enär kostnadsräkning inkommit efter det att handläggningen av målet avslutats lämnar TR:n kostnadsräkningen utan avseende.

I.D. anförde besvär i Svea HovR över beslutet d 16 mars och yrkade att hon måtte tillerkännas begärt arvode. Hon uppgav därvid bl a följande. På förmiddagen d 12 mars, som var en fredag, kontrollerade hon tillsammans med motpartsombudet att återkallelsen hade kommit in till TR:n. Hon fick då den uppgiften att förberedelsesammanträdet, som hade satts ut till eftermiddagen, skulle ställas in. Strax före kl 12 avtalade hon med Nilsson att hon skulle skriva ut sin kostnadsräkning så snart som möjligt. Hon skulle emellertid inte hinna komma in med räkningen redan samma dag och något avtal härom träffades inte heller. Räkningen ingavs på förmiddagen måndagen d 15 mars.

HovR:n inhämtade yttrande från TR:n (Nilsson), som uppgav bl a följande. Återkallelseskriften kom honom till handa på förmiddagen d 12 mars. Det befanns att I.D. inte hade yrkat ersättning enligt rättshjälpslagen. Nilsson frågade då I.D., som befann sig i tingshuset, om hon inte avsåg att yrka ersättning. I.D. förklarade att hon avsåg att göra detta. Hon uppmanades då muntligen att inge räkningen före den utsatta förberedelsen kl 14.30, vilket också framgår av dagboksbladet. Hon uppgav att det kunde bli svårt att färdigställa kostnadsräkningen eftersom hon hade ont om personal på sitt kontor. Hon beviljades emellertid inget anstånd utan uppmanades på nytt - klart och tydligt - att inge sin kostnadsräkning före den utsatta förberedelsen. Att TR:n inte beviljade anstånd för I.D. måste ses mot bakgrund av att ombuden skött målet på ett sätt som lett till att handläggningen utan skälig orsak dragit ut i tiden.

HovR:n (hovrättslagmannen Rune, hovrättsrådet Loheman, referent, samt adj led Almblad och Gren) anförde i beslut d 13 aug 1982: I.D. har besvärat sig endast över TR:ns beslut av d 16 mars 1982. Eftersom hennes kostnadsräkning, såsom TR:n funnit, kommit in för sent lämnar HovR:n besvären utan bifall.

I.D. anförde besvär och yrkade att hon måtte tillerkännas begärd ersättning.

Domstolsverket bestred ändring.

G.H:s efterlevande maka tillstyrkte i egenskap av delägare i dödsboet efter G.H. besvären.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hållstrand, hemställde i betänkande om följande beslut.

Domskäl

Skäl. Rättshjälpsbiträde, som vill erhålla ersättning för sitt uppdrag, skall enligt grunderna för 18 kap 14 § RB göra framställning därom innan handläggningen av målet avslutas. Någon skyldighet för domstolen att ta reda på huruvida biträdet har något ersättningsanspråk föreligger i princip inte, men gör domstolen ändå detta bör biträdet beredas skäligt råd rum att inkomma med kostnadsräkning.

I förevarande mål kom återkallelse av talan på grund av förlikning TR:n tillhanda fredagen d 12 mars 1982. Strax före kl 12 samma dag var TR:n i kontakt med I.D. och fick då veta, att hon avsåg att begära ersättning för sitt uppdrag som rättshjälpsbiträde. I.D. framhöll vid detta tillfälle, att det var svårt för henne att redan samma dag färdigställa en kostnadsräkning. Enligt anteckning på dagboksbladet uppmanade TR:n likväl henne att inkomma med kostnadsräkning samma dag före kl 14.30. Senare på eftermiddagen avkunnade TR:n beslut om målets avskrivning. I.D:s kostnadsräkning kom in till TR:n måndagen d 15 mars 1982.

Det kan inte anses att I.D. erhållit skäligt rådrum att inkomma med kostnadsräkning. Avskrivningen av målet har utan olägenhet kunnat anstå några dagar. Såvitt framkommit, har inte heller i övrigt förelegat något beaktansvärt skäl för ett så knappt tillmätt rådrum som det medgivna. Med den handläggning saken fått i TR:n bör I.D. erhålla ersättning för sitt uppdrag utan hinder av att hennes framställning därom kommit att göras efter det att handläggningen av målet avslutats.

Ersättningens storlek bör i första hand prövas av TR:n.

Slut. Med ändring av HovR:ns beslut undanröjer HD TR:ns beslut och återförvisar frågan om I.D:s ersättning till TR:n för prövning i sak.

HD (JustR:n Westerlind, Fredlund, referent, Welamson, Knutsson och Gad) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.