NJA 1995 s. 112

Domskäl

TR:n (rådmannen Rebane, hovrättsassessorn Ulf Johansson och tingsfiskalen Runeson) anförde i dom d 11 jan 1991:

Parterna har till utveckling av sin talan anfört följande.

S.R.: Kronofogdemyndigheten har förfarit felaktigt eller försumligt i samband med den exekutiva försäljningen. Det har ålegat kronofogdemyndigheten att före den exekutiva försäljningen förvissa sig om att tavlan faktiskt målats av M.L. genom att vända sig till sakkunnig för bedömning, särskilt med hänsyn till det beslutade lägsta utropspriset om 25 000 kr. Kronofogdemyndigheten har genom sin underlåtenhet på denna punkt förfarit försumligt. Vidare har kronofogdemyndigheten i samband med försäljningen förfarit försumligt genom att i annonser före auktionen och även vid auktionen ange tavlan såsom av M.L.. Detta trots att vissa personer bland allmänheten före auktionen rest tvivel angående målningens äkthet. Detta borde ha resulterat i att kronofogdemyndigheten vid auktionen reserverat sig angående tavlans äkthet. Genom att kronofogdemyndigheten inte gjorde det kan tavlan inte anses vara såld i befintligt skick.

Det förhållandet, att kronofogdemyndigheten vänt sig till konsthandlare för bedömning av tavlans pris, innebär inte att kronofogdemyndigheten därmed vidtagit de åtgärder som kan krävas vid myndighetsutövning, vilket det varit fråga om. Kronofogdemyndigheten har genom annonser och genom att utbjuda tavlan såsom av M.L. garanterat tavlans äkthet. För att undgå ansvar skulle kronofogdemyndigheten ha reserverat sig när det gällde tavlans äkthet.

I andra hand gör S.R. gällande att tavlan vid köpet saknat en egenskap som kan anses tillförsäkrad, nämligen att den målats av M.L., varför staten enligt köplagen är skyldig att ersätta honom för uppkommen skada.

För det fall TR:n skulle finna att skadestånd ej skall utgå har S.R. gjort gällande att han äger rätt till avdrag på köpeskillingen med 30 000 kr enligt köplagens bestämmelser.

Sammanfattningsvis gör S.R. sålunda gällande att staten är skadeståndsskyldig på grund av försumlighet vid myndighetsutövning.

I andra hand - om kronofogdemyndighetens agerande ej innefattar sådan försumlighet - att köprättsliga regler är tillämpliga och staten skadeståndsskyldig enligt köplagen, eller, i vart fall, att S.R. är berättigad till avdrag på köpeskillingen.

Staten: Inför den exekutiva försäljningen lät kronofogdemyndigheten värdera tavlan hos en konsthandlare i Nässjö. Någon sådan skyldighet föreligger i och för sig inte. Det värde som därvid åsatts tavlan - 30 000 kr - tyder på att konsthandlaren bedömt att tavlan målats av M.L.. Kronofogdemyndigheten har inte haft någon anledning att betvivla detta omdöme. Med hänsyn härtill och eftersom kronofogdemyndigheten inte har utfärdat någon garanti för tavlans äkthet kan det inte läggas staten till last såsom fel eller försummelse att tavlan utbjudits på sätt som skett. Auktionsvillkoren lästes upp innan auktionen påbörjades. Vidare fanns auktionskatalog som upptog "1 st oljemålning M.L." tillgänglig för allmänheten både före och under auktionen. Tavlan är inte signerad. Den har således inte utbjudits under felaktig beteckning utan sålts i befintligt skick. Något lägsta pris åsattes ej tavlan, auktionsförrättaren startade endast budgivningen på 25 000 kr. Kronofogdemyndigheten är för övrigt ej att anse som säljare vid den offentliga auktionen utan ombesörjer endast försäljningen. Försäljningen har skett med stöd av offentligrättsliga regler för att en borgenär skall få betalt för sin fordran hos en gäldenär. Kronofogdemyndighetens ställning vid en exekutiv försäljning är närmast att jämställa med en kommissionärs. Att tavlan åsatts en viss beteckning grundar inte något ansvar för staten, utan är endast en åtgärd för att kunna särskilja det utmätta godset. Sammanfattningsvis gör staten som grunder för bestridandet gällande att vad som förekommit vid den exekutiva försäljningen inte utgör myndighetsutövning i förhållande till S.R.. 3 kap 2 § skadeståndslagen är därför inte tillämplig. Staten gör vidare gällande att kronofogdemyndigheten varken har förfarit felaktigt eller försumligt i samband med den exekutiva försäljningen. Försäljning vid auktion avser regelmässigt egendom i befintligt skick och någon garanti har inte lämnats.

Enligt statens bedömning bör förfarandet bedömas utifrån köprättsliga regler. Eftersom godset sålts i befintligt skick, kronofogdemyndigheten inte förfarit svikligt och egendomen inte tillförsäkrats någon egenskap kan över huvud taget köprättsliga regler inte ligga till grund för skadestånd eller nedsättning av köpeskillingen i detta fall. Under alla förhållanden har S.R. på grund av preklusionsregeln i 54 § köplagen försummat sin rätt till talan.

Domskäl. S.R. har åberopat förhör under sanningsförsäkran med sig själv och vittnesförhör med chefen för Institutet för materialkunskap, B.H.. Staten har åberopat vittnesförhör med kronofogden B.B. och kronokommissarien L.B..

S.R. har anfört: Han såg i en tidningsannons att kronofogdemyndigheten vid en exekutiv försäljning i Eksjö utbjöd en tavla av M.L. till försäljning. Han reflekterade inte närmare över om tavlan var äkta, utan utgick från att så var fallet eftersom kronofogdemyndigheten var säljare. Han kom till auktionen 5-10 minuter innan tavlan ropades ut. Han undersökte tavlan och konstaterade att den på baksidan var försedd med ett äkthetsintyg av en G.E.J., tidigare intendent på Nationalmuseum och en av Sveriges mer berömda konstkritiker. Han förstärktes därvid i sin övertygelse att tavlan verkligen var målad av M.L.. Han hörde inte att auktionsvillkoren lästes upp innan tavlan ropades ut. Auktionsutroparen gjorde inte någon reservation beträffande tavlans äkthet. Någon auktionskatalog fanns ej heller tillgänglig. Inför budgivningen uppgav auktionsförrättaren att tavlan inte skulle säljas under 25 000 kr. I budgivningen deltog ytterligare två spekulanter. Han ropade in tavlan för 33 000 kr, vilket han bedömde vara ett rimligt pris. Han betalade tavlan genom att lämna en check och fick ett kvitto på köpet. Tavlan hämtades ut dagen därpå. - Fram till 1988 hade han tavlan hängande i sitt hem. Det var först när han lämnade in tavlan till Bukowskis för försäljning som det uppdagades att tavlan ej var målad av M.L..

B.H.: Vid tveksamhet beträffande ett konstverks äkthet finns det möjlighet att genom länsmuseerna, Nationalmuseum eller via någon av Svenska Handelskammaren särskilt förordnad värderingsman, få tavlan expertiserad och värderad.

B.B.: Han var närvarande när tavlan utmättes hos gäldenären. Tavlan åsattes vid utmätningsförrättningen beteckningen "M.L., Ljuster fiske" vilken beteckning intogs i förrättningsprotokollet. En konsthandlare i Nässjö, P.O.E., värderade tavlan på uppdrag av kronofogdemyndigheten. Han åsatte tavlan ett värde av 30 000 kr. Före den offentliga auktionen anordnades visning av samtliga objekt som skulle försäljas. Auktionskatalogen fanns tillgänglig för allmänheten vid auktionen. Det var viss uppståndelse vid visningen, bland annat diskuterades tavlans äkthet. Vid auktionens början läste auktionsförrättaren L.B. - som skötte utropen - upp auktionsvillkoren. B.B. är säker på att tavlan utbjöds i befintligt skick samt att någon garanti för dess äkthet inte lämnades. När gods ropats in överlämnades ett inropsbevis som kvitto vilket köparen skulle visa upp i kassan för utfående av godset.

L.B.: Han förberedde och hade ansvaret för hela auktionen. Vid auktionens början läste han ordagrant upp - de av staten såsom skriftlig

bevisning åberopade - auktionsvillkoren. Auktionskatalogen fanns tillgänglig för envar under hela auktionen. Någon garanti för tavlans äkthet utfärdades inte, utan den såldes på sedvanligt sätt i befintligt skick. 1980 var det inte särskilt vanligt i trakten med utmätning och försäljning av värdefull konst. Den värdering som kronofogdemyndigheten i vissa fall gör måste kostnadsmässigt stå i relation till vad en försäljning kan antas inbringa.

TR:ns bedömning.

S.R. har i första hand gjort gällande att staten ådragit sig skadeståndsskyldighet enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen på grund av fel eller försummelse i samband med den exekutiva försäljningen.

När det gäller frågan om kronofogdemyndighetens åtgärder i samband med den exekutiva försäljningen utgör sådan myndighetsutövning varom stadgas i 3 kap 2 § skadeståndslagen antecknar TR:n till en början följande.

Begreppet myndighetsutövning definieras ej i skadeståndslagen. I motiven (prop 1972:5 s 311 f) anges att det skall vara fråga om beslut eller åtgärder som ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter och att det karaktäristiska för dessa förvaltningsakter är att de kommer till stånd och får rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, och inte på grund av avtal ed. Bestämmelsen är emellertid tillämplig även på åtskilliga beslut eller åtgärder som ingår endast som led i myndighetsutövningen men som är reglerad av offentligrättsliga föreskrifter och indirekt kan få konsekvenser för den enskilde, liksom också vissa andra handlingar som står i ett mycket nära tidsmässigt och funktionellt samband med myndighetsutövningen (prop s 502 f). Kronofogdemyndighetens åtgärd att på offentlig auktion försälja utmätt egendom grundas på bestämmelser i bland annat UB och utsökningsförordningen. I samband med UB:s införande uttalade lagrådet att utgångspunkten alltjämt borde vara att exekutiv försäljning leder till ett köpeavtal och att exekutivköparens rättigheter och skyldigheter bestäms av allmänna avtals- och köprättsliga regler (prop 1980:8 s 1145 f).

Kronofogdemyndighetens åtgärd att vid exekutiv försäljning låta försälja utmätt lös egendom grundar sig visserligen på bestämmelser i bl a UB och utsökningsförordningen. I förhållande till exekutivköparen saknas emellertid sådana karaktäristiska offentligrättsliga drag som förknippas med myndighetsutövning och utgångspunkten är således alltjämt att dennes ställning styrs av allmänna avtals- och köprättsliga principer. I förevarande fall kan kronofogdemyndighetens beskrivning av godset inte anses innefatta någon garanti rörande tavlans äkthet. Tvärtom visar utredningen enligt TR:ns mening att den exekutiva försäljningen avsett egendomen i befintligt skick. På grund härav och då kronofogdemyndigheten inte har någon lagstadgad skyldighet att undersöka godset med avseende på äkthet finner TR:n att den skada som må ha drabbat S.R. inte kan anses ha uppkommit till följd av fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Käromålet kan följaktligen inte vinna bifall på denna grund.

S.R. har i andra hand gjort gällande att staten är skadeståndsskyldig på grund av att tavlan saknade tillförsäkrad egenskap - att den målats av M.L. - varför staten enligt köplagen är skyldig att ersätta S.R:s skada, eller i vart fall att fel i godset förelegat varför S.R. enligt köplagen är berättigad till avdrag på köpeskillingen.

Enligt 54 § köplagen - i dess lydelse före d 1 juli 1986 - har det ålegat S.R. att inom ett år från det han köpte tavlan, meddela staten om att fel eller brist i godset förelegat. I målet är ostridigt att så ej skett. Den omständigheten att S.R. först efter fristens utgång fått kännedom om tavlans faktiska beskaffenhet saknar betydelse. S.R. har således försuttit sin rätt att tala å felet eller bristen. På grund härav kan käromålet ej vinna bifall. Käromålet skall därför i sin helhet ogillas.

Domslut

Domslut. Käromålet ogillas.

Domslut

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns dom.

Referenten, t f hovrättsassessorn Fliedner var av skiljaktig mening och

anförde följande: Kronofogdemyndigheten har bjudit ut tavlan som målad av M.L.. Uppgift om konstnären har förekommit såväl i tidningsannonser som i auktionskatalogen. Utöver den allmänna reservationen att allt auktionsgods sålts i befintligt skick har någon omständighet inte förelegat som för en köpare gett anledning till tvivel på tavlans äkthet. Försäljningsvillkoret befintligt skick fritar normalt inte säljaren från ansvar när - som i detta fall - den försålda tavlan inte motsvarar den beteckning som den utbjudits under. Det fel som sålunda förekommit vid försäljningen anser jag även utgöra ett fel vid den myndighetsutövning som omfattat försäljningen. I denna bedömning fäster jag särskilt avseende vid att kronofogdemyndigheten haft möjlighet att på ett mindre framträdande sätt uppge M.L. som påstådd upphovsman till tavlan. Jag fäster vidare avseende vid att S.R. haft anledning att förlita sig på att en myndighet inte utbjuder varor under felaktig beteckning. Enligt min mening har således fel förekommit vid myndighetsutövningen.

Överröstad i denna fråga är jag i övrigt ense med majoriteten.

S.R. (ombud advokaten C.R.) överklagade HovR:ns dom och yrkade bifall till sin talan.

Staten genom justitiekanslern bestred ändring. Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Hesslom, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom: Domskäl. Utredningen visar till att börja med följande. I en annons för exekutiv auktion utbjöds bland andra föremål tavlor av olika konstnärer. Ett flertal representerade konstnärer namngavs, bland dem M.L.. Vid den påföljande auktionen fanns en auktionskatalog att tillgå. Denna upptog som föremål nr 20 A:1 st oljemålning "M.L.". Den utbjudna tavlan var osignerad. På ramen var dock fäst en metallplatta med namnet M.L. ingraverat. På tavlans baksida satt dessutom ett intyg om att den var äkta. Tavlan såldes i befintligt skick. Något lägsta pris angavs inte. S.R. ropade in målningen för 33 000 kr. Tavlan visade sig sedermera ostridigt vara målad av annan än M.L. och inte värd mer än 3 000 kr.

I HD är fråga om kronofogdemyndigheten genom att bjuda ut målningen på sätt som skett gjort sig skyldig till fel eller försummelse och därigenom ådragit staten skadeståndsansvar jämlikt 3 kap 2 § skadeståndslagen (1972:207). Vid denna bedömning är 3 kapskadeståndslagen i dess lydelse före d 1 jan 1990 tillämpligt.

Det har inte gjorts gällande att auktionsförrättaren vid det muntliga utropet av tavlan gjort någon reservation beträffande dess upphovsman. S.R:s uppgifter såsom de återgivits i TR:ns dom får antas innebära att han inte tagit del av auktionskatalogen. Omständigheterna har inte heller varit sådana att han borde ha gjort det. Inte heller det förhållandet att namnet M.L. i nämnda katalog försetts med citationstecken innebär därför att kronofogdemyndigheten reserverat sig beträffande upphovsmannen. Utgångspunkten för bedömningen blir således att tavlan utan förbehåll utbjudits som målad av M.L..

Tavlan kunde förväntas inbringa ett inte obetydligt pris som dock helt var avhängigt av dess upphovsman. Därför hade kronofogdemyndigheten, om den velat bjuda ut tavlan utan något förbehåll beträffande upphovsmannen, bort förvissa sig om att den verkligen var målad av M.L.. Det förhållandet att tavlans äkthet, enligt vad kronofogden B.B. upplyst, under visningen blivit föremål för diskussion gav så mycket större anledning att skapa visshet i frågan. Detta har myndigheten försummat. Därmed har de krav som skäligen kunnat ställas på myndighetens verksamhet blivit åsidosatta.

På grund av det anförda är staten skyldig att ersätta S.R. dennes skada. Utredningen i målet har inte visat att skadan överstigit mellanskillnaden mellan det pris S.R. erlagt för tavlan och det värde den sedermera befunnits ha, eller sålunda 30 000 kr.

Domslut. Med ändring av HovR:ns dom förpliktas staten att till S.R. utge 30 000 kr jämte ränta därå enligt 6 § räntelagen från d 16 rov 1989 tills betalning sker.

Domslut

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 8 mars 1995 (nr DT 27).