lagen.nu

NJA 1995 s. 398

Vid valet av vårdnadshavare för ett 13-årigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.

B.S. och S.S. ingick äktenskap 1975. I äktenskapet föddes barnen D.S. 1977 och M.S. d 28 okt 1981.

Någon gång under perioden 1991-1992 började förhållandena i familjen försämras, och det uppstod en blockbildning mor-son och far-dotter. Med anledning av den konfliktfyllda situationen togs kontakt med PBU. Efter anmälan från PBU att barnen for illa inledde socialkontoret i Lidingö kommun i juli 1993 en barnavårdsutredning. I samband därmed begärde socialkontoret ett barnpsykiatriskt utlåtande från PBU. Utredningen lades ned i början av 1994.

B.S. ansökte i juni 1993 vid Södra Roslags TR om äktenskapsskillnad. TR:n förordnade genom interimistiskt beslut d 26 okt 1993 om betänketid och bl a att S.S. skulle ha vårdnaden om D.S., att B.S. skulle ha vårdnaden om M.S., att B.S. skulle utge bidrag för D.S:s underhåll samt att S.S. skulle ha rätt till umgänge med M.S. på i beslutet närmare angivet sätt. Vidare uppdrog TR:n åt socialnämnden i Lidingö kommun att anordna samarbetssamtal mellan makarna och göra vårdnadsutredning beträffande M.S..

B.S. yrkade härefter att TR:n skulle döma till äktenskapsskillnad mellan makarna och tillerkänna honom vårdnaden om M.S..

Han yrkade vidare att S.S. skulle förpliktas att utge underhållsbidrag för M.S. och att TR:n skulle utse bodelningsförrättare.

S.S. medgav yrkandena om äktenskapsskillnad och bodelningsförrättare men bestred i övrigt B.S:s yrkanden.

S.S. yrkade för egen del att TR:n skulle tillerkänna henne vårdnaden om D.S. och M.S. och förplikta B.S. att utge underhållsbidrag. För den händelse B.S. tillerkändes vårdnaden om M.S. yrkade hon viss umgängesrätt.

B.S. bestred att S.S. tillerkändes vårdnaden om M.S.. Han medgav viss underhållsskyldighet och yrkandet om umgängesrätt.

I vårdnadsdelen hävdade B.S., att han var lämpligare än S.S. som vårdnadshavare för M.S., medan S.S. påstod, att B.S. var olämplig som vårdnadshavare.

TR:n (ordf lagmannen Leander) anförde i dom d 4 juli 1994: Parternas utveckling av talan. B.S. har anfört. I början av 1990-talet uppstod en laddad konfliktsituation i familjen. S.S. och D.S., som tog moderns parti, kom i motsatsställning till M.S.. Dottern for illa av låsningarna inom familjen och började gå ned i vikt. I mitten av 1993 ansåg B.S. att situationen var ohållbar. Han ansåg sig därför tvungen att ansöka om äktenskapsskillnad för att M.S. skulle komma ifrån S.S.. Han hyr fn en villa, i vilken han bor tillsammans med M.S.. Dotterns fysiska och psykiska tillstånd har markant förbättrats sedan hon kommit ifrån modern och brodern. Hon har gått upp vikt, och det går bra för henne i skolan. M.S. vill inte träffa modern, och B.S. kan inte förmå henne till detta.

S.S. har anfört. D.S. började tidigt spela tennis på initiativ av B.S.. Denne tyckte nämligen att tennis var bra, eftersom det fanns möjligheter att tjäna mycket pengar på denna sport. B.S. lade ned mycket energi och pengar på D.S:s tennis. I sjunde klass började D.S:s skolresultat att försämras, och han beslöt efter detta skolårs slut att prioritera skolan framför tennisen. B.S. var kritisk till att D.S. drog ned på tennisträningen. Han fällde yttranden av innebörd att det var dumt att ödsla tid på skolan och att D.S. skulle bli tokig av studier. När D.S. framhärdade i sitt beslut, började B.S. med energi ägna sig åt M.S:s tenniskarriär. I samband därmed började han ta avstånd från D.S.. Samtidigt började han blockera S.S:s kontakter med dottern. I mars 1992 förbjöd han S.S. att - som hon dittills alltid gjort - hämta dottern efter skolans slut för en promenad hem med motiveringen att det ej var nyttigt med promenader för M.S.. I stället började B.S. köra dottern till skolan och hämta henne vid skoldagens slut. I hemmet vaktade han över M.S.; S.S. kunde sällan bli ensam med dottern. Hon fick t ex inte förhöra M.S. på hennes läxor, och B.S. baktalade S.S. inför dottern. Det började förekomma, att B.S. - som har alkoholproblem - slog både henne och D.S.. S.S. förstod inte anledningen till att B.S. strävade att manövrera bort M.S. från henne och brodern. Någon gång under 1993 introducerade B.S. i familjen en flicka, N., som var tennisspelare och något år äldre än M.S.. N. var en annan typ än M.S.: intresserad av pop, ointresserad av skolan och snäsig i sitt uppträdande mot S.S.. M.S. beundrade N. och började uppträda ohyfsat mot S.S.. I sin förtvivlan vände sig S.S. till familjens läkare, dr X., till M.S:s lärare och, med anledning av att dottern började tappa vikt, till skolsköterskan och skolläkaren. Hon tog även kontakt med sin präst och med Anonyma Alkoholister. På våren 1993 vände hon sig även till PBU. B.S. engagerade sig inte på ett konstruktivt sätt i de möten och sammanträffanden som hennes kontakter föranledde. D.S. kontaktade för sin del skolkuratorn med anledning av att fadern tog avstånd från honom. Kuratorn uppmanade B.S. att ägna sig åt D.S.. Han gjorde det ungefär en vecka, sedan var det som förut. Sedan makarna flyttat isär har B.S. blockerat hennes möjligheter att umgås med M.S.. B.S. ägnar sig åt en vakthållning över M.S. som gör normal samvaro med dottern omöjlig. M.S. uppträder snäsigt och avvisande mot henne. S.S. tror att dottern inte vågar visa vad hon vill utan agerar på det sätt hon tror att fadern vill att hon skall uppträda mot modern och brodern.

Domskäl.

Ej tvistiga frågor

Parterna, som haft betänketid, är ense om att skiljas. De är vidare ense om att S.S. skall ha vårdnaden om D.S.. Denna överenskommelse står i överensstämmelse med D.S:s önskan. Vårdnaden om D.S. skall därför anförtros S.S..

I enlighet med parternas önskemål skall det utses bodelningsförrättare. Vårdnaden om M.S..

I denna del finns för TR:ns bedömning följande underlag. Parterna och D.S. har hörts inför TR:n. M.S. har kommit till tals genom en videoinspelning av ett samtal mellan henne och B.S:s ombud. Vidare har TR:n hört L.R., kusin till B.S., A.K., gift med L.R., och S.K., bekant med familjen S. Den skriftliga utredningen utgörs av ett yttrande till TR:n av socialnämnden i Lidingö, vartill fogats ett yttrande av d 20 sept 1993 av omsorgsnämnden i Nordöstra Omsorgsområdet.

B.S. har bl a uppgivit. Han dricker inte i övermått. M.S. mår bra sedan hon kommit ifrån modern och brodern. Hon har gått upp i vikt, skolarbetet går bra, hon är mycket duktig i tennis och hon har många kamrater. Hon vill under inga förhållanden träffa sin mor. "Mamma är knäpp", säger hon t ex. När modern börjat infinna sig vid skolan, har M.S. sprungit och gömt sig. Hon har till lärarna sagt, att hon kommer att skolvägra, om modern kommer till skolan. När S.S. kommit för att hämta dottern för fredagsumgänget, har M.S. sagt "stick" till modern och vid ett tillfälle bad hon B.S. tillkalla polis för att avlägsna modern. Det har förekommit att M.S. bett modern "hålla käften", när modern ringt. B.S. har uppmanat dottern att åtminstone tala med modern, men M.S. har vägrat. Hon vill inte heller träffa sin bror. D.S. vill ikläda sig en papparoll och att systern skall underkasta sig hans vilja. D.S. har fått en egendomlig uppfostran av S.S., och B.S. har inte kunnat påverka den uppfostran. B.S. har försökt komma i kontakt med D.S. men denne har inte velat medverka. Han har försökt prata med S.S. om problemen - när det ännu gick att prata med henne - men hans försök har inte givit något resultat.

S.S. har vitsordat riktigheten av de uppgifter hon lämnat sakframställningsvis samt utvecklat och exemplifierat sitt påstående att B.S. - efter det att sprickan i familjen uppstått - försöker fjärma henne från dottern. Hon har vidare bla uppgivit. Före familjeschismen har hon inte haft några kontaktproblem med dottern eller försökt styra dotterns liv. B.S. har till dottern sagt, att det är viktigare att hon träffar sina kompisar än sin mor och att hon inte behöver lyssna på vad modern säger, "hon behöver vård".

D.S. har berättat. Fram till 1992 höll familjen ihop, sedan blev det liksom två block. Fadern hoppades att D.S. skulle bli tennisproffs, och D.S. tränade och tävlade mycket. I fjortonårsåldern började han tycka att tävlandet var psykiskt pressande. Det gick också dåligt i skolan. I åttonde klass började han successivt skära ned på sitt engagemang i tennisen och koncentrera sig på skolan. Han fick hjälp av modern med att hämta in kunskapsluckorna. Fadern tyckte inte om att han ägnade sig åt skolan framför tennisen. Fadern ansåg bl a att D.S. skulle bli tokig av studier, att han var tokig och liknande. Det gick därhän att D.S. tog kontakt med familjens läkare, dr X.. Av denne fick han ett intyg att han mentalt var fullt frisk. Fadern drack mycket vin; han gick ner i källaren eller ut till bilen och drack. I samband med vinkonsumtion förekom det att han örfilade D.S.. När D.S. frågade varför fadern gjorde så, blev fadern förskräckt, och sade att han inte gjort något. Fadern koncentrerade sig på M.S.. Systern började inta en avvisande attityd mot D.S. och modern. Han trodde först att det berodde på att systern kommit i puberteten men det tror han inte längre. Han vill gärna ha kontakt med sin syster men hon är helt ointresserad; när de t ex träffas i skolan och han hälsar på henne, säger hon åt honom "håll käften".

D.S. har vidare - liksom S.S. - givit exempel på agerande från B.S:s sida som D.S. uppfattat som ett led i strävanden att fjärma M.S. från kontakter med honom och modern.

I socialnämndens yttrande till TR:n, daterat d 6 april 1994, sägs sammanfattningsvis bl a följande (den hänvisning som görs till PBU:s utredares yttrande hänför sig till omsorgsnämndens utlåtande).

I utredningen har inte framkommit något som skulle tyda på att någon av föräldrarna är olämplig som vårdnadshavare. M.S. uttrycker tydligt för utredarna att det är hos fadern hon vill bo. Varför M.S. valt att bo hos fadern framgår inte, men PBU:s utredare upplever att fadern starkt påverkar flickan. Vårt intryck är att M.S. har svårigheter att uttrycka sig positivt om modern, vilket med sannolikhet är kopplat till den konfliktfyllda situation hon befinner sig i.

I PBU:s utredning poängteras att M.S. är i den åldern då det är mycket viktigt med kontakt med båda föräldrarna. Det föreligger annars en uppenbar risk att M.S. störs i sin fortsatta utveckling. Vi instämmer i PBU:s bedömning att det är viktigt för M.S. att få ett umgänge med sin mor, om fadern får vårdnaden.

TR:n gör denna bedömning.

Det har i målet inte blivit helt belyst vad som är anledningen till den allvarliga schism med åtföljande blockbildning som uppstått i familjen S. Det kan dock noteras att de försämrade relationerna ligger i tiden då D.S. beslöt sig för att skrinlägga planerna på en karriär som professionell tennisspelare och satsa på skolan i stället. Även om D.S:s uppgifter med hänsyn till den ställning han har i saken måste bedömas med försiktighet, står det vidare klart att B.S. tagit mycket bestämt avstånd från sonens beslut.

Vid denna tidpunkt har det också för första gången, såvitt framgår, börjat uppstå motsättningar mellan S.S. och M.S.. Att det kan uppstå konflikter mellan ett barn och ett förälder - i synnerhet vid barnets inträde i puberteten - tillhör inte ovanligheten. M.S:s inställning till sin mor - och till sin broder - är emellertid så avog att det måste finnas en annan förklaring. En sådan kan vara S.S:s och D.S:s attityd mot M.S.. En annan kan ligga i B.S:s inställning. S.S. har påstått att så är fallet och gjort gällande att B.S. strävar efter att isolera M.S. i samband med att han överflyttade sina ambitioner om en tenniskarriär för sonen till dottern.

S.S. och D.S. har givit olika exempel på hur B.S. försökt avskärma M.S. från kontakt med mor och bror under den tid familjen levde under samma tak. B.S. har inte bestritt riktigheten av dessa exempel men gjort gällande, att hans agerande föranletts uteslutande av att M.S. inte ville träffa modern. B.S., som är den som närmast kan sprida ljus över situationen, har emellertid inte konkretiserat orsaken till M.S:s inställning.

Den umgängesrätt som tillerkänts S.S. i TR:ns interimistiska beslut har inte fungerat. S.S. har karakteriserat det så att det även vid dessa tillfällen varit fråga om en vakthållning från B.S:s sida som syftat till att inte lämna henne ensam med M.S.. Inte heller i dessa hänseenden har B.S. motsagt S.S:s beskrivning men hävdat, att det vid vissa tillfällen varit fråga om att förhindra S.S. - och brodern - från att träffa M.S. mot M.S:s vilja och att det eljest varit fråga om tillfälligheter som S.S. misstolkat som bevakning.

B.S. har vidare uppgivit, att han uppmanat M.S. att träffa modern, när S.S. kommit för att hämta henne för veckoslutsumgänget, men att dottern sagt bestämt nej till att träffa modern. TR:ns bedömning av B.S:s inställning till ett fungerande umgänge är att han saknar intresse av att påverka M.S. i en positiv riktning. TR:n anser sig nämligen - mot bakgrund av den bedömning som gjorts av omsorgsnämnden i dess utlåtande, den utredning som i övrigt föreligger och omständigheterna därutöver - kunna fastslå att det med någorlunda god vilja från B.S:s sida borde vara möjligt att överbrygga motsättningarna mellan S.S. och M.S..

Det finns ingen anledning att betvivla att M.S. fn får god omvårdnad hos B.S.; han har goda ekonomiska förhållanden, han ägnar intresse åt M.S., och hon får utöva sin f n stora hobby, tennis. Vid bedömningen av vem av föräldrarna som skall ha vårdnaden måste givetvis också hänsyn tas till M.S:s önskemål med tanke på hennes ålder. Samtidigt måste beaktas att hon befinner sig i en utvecklingsfas, där det är viktigt att hon efter föräldrarnas skilsmässa har en fungerande kontakt med den förälder som ej har vårdnaden och med syskon.

TR:n har under målets handläggning successivt bibringats uppfattningen att B.S. motarbetar S.S. i hennes försök att få kontakt med dottern eller att han i vart fall saknar intresse av att mor och dotter skall få en fungerande kontakt med varandra. Med tanke på att intet i den tillgängliga utredningen tyder på att sprickan i relationerna mellan mor och dotter är av den arten att den inte borde kunna överbryggas är B.S:s negativa förhållningssätt sådant att han i ett längre perspektiv måste anses som olämplig att ha vårdnaden om M.S.. S.S. skall därför tillerkännas vårdnaden om M.S..

Domslut. TR:n dömde till äktenskapsskillnad mellan B.S. och S.S.. S.S. tillerkändes vårdnaden om barnen D.S. och M.S.. B.S. förpliktades utge bidrag till ettvart av barnens underhåll. Bodelningsförrättare förordnades.

Vad som föreskrivits om vårdnad och underhåll skulle gälla till dess lagakraftägande dom förelåg eller annorledes förordnades.

B.S. överklagade i Svea HovR. Han yrkade att HovR:n, med ändring av TR:ns dom, skulle förordna att han skulle ha vårdnaden om M.S. samt att S.S. skulle utge bidrag för M.S:s underhåll. S.S. bestred ändring.

HovR:n (hovrättsråden Hesser och Swahn, referent, t f hovrättsassessorn Hemtke samt nämndemännen Sjöqvist och Almqvist) anförde i dom d 16 dec 1994: Utredningen i HovR:n. B.S. och S.S. har hörts på nytt under sanningsförsäkran. Förhören vid TR:n med D.S. och S.K. har spelats upp från band. Vidare har M.S. hörts personligen i HovR:n, varvid föräldrarna inte varit närvarande i rättssalen. Delar av vårdnadsutredningen och därtill hörande handlingar har åberopats också i HovR:n.

Parterna har till utveckling av sina skilda ståndpunkter i allt väsentligt hänfört sig till förhållanden och omständigheter som framgår av TR:ns dom. Därutöver har de lämnat kompletterande upplysningar om sina och barnens förhållanden under den tid som förflutit sedan TR:n dömde i målet. Härav framgår bl a följande. M.S. bor kvar hos B.S., trots TR:ns dom. S.S. har ansökt om verkställighet av domen, dock utan resultat. Hon har inte fått träffa M.S. alls till följd av att dottern vägrar ha kontakt med henne. B.S. träffar inte alls sonen D.S., som bor hos modern. M.S. vägrar att träffa brodern.

M.S. har inför HovR:n med skärpa framhållit att "jag vill bo med pappa, självklart". Hon har samtidigt uttryckt en stark motvilja mot modern och uttalat bl a att "mamma är fruktansvärt elak" och "knäpp" och "det går inte att snacka med henne". När det gäller den vardagliga tillvaron har M.S. uppgivit bl a att det går bra i skolan, att hon har flera kamrater som hon trivs med samt att hon framgångsrikt spelar tennis, där hon är bland de bästa i landet i sin åldersgrupp.

Domskäl. Utredningen är i väsentliga hänseenden densamma som vid TR:n. Här har dock tillkommit framför allt förhöret med M.S.. Beklagligt nog är låsningarna i konflikten alltjämt lika hårda som de har redovisats i TR:ns dom.

HovR:n vill inledningsvis erinra om att det helt avgörande för prövningen av vårdnadsfrågan är vad som är bäst för M.S.. Vid denna bedömning har HovR:n, enligt 6 kap 6 a § FB, att fästa avseende särskilt vid hennes behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Av stor betydelse är givetvis också M.S:s egen uppfattning i frågan, eftersom hon numera är 13 år gammal.

Som tidigare redovisats har M.S. med stor verbal tydlighet inför HovR:n framhållit, att hon vill att B.S. skall anförtros vårdnaden om henne. Vad hennes uttalade vilja är går alltså inte att ta miste på. Frågan är emellertid om M.S:s uttalanden verkligen i djupare mening återspeglar hennes önskemål och hennes behov.

HovR:n har under förhöret med M.S. kunnat notera att hon var mycket pressad. Detta är i sig inte förvånande med hänsyn till de starka känslor som det handlar om. M.S:s kroppsspråk och hennes sätt att besvara frågor om familjen - särskilt sitt förhållande till S.S. - och om sina egna tidiga barndomsupplevelser har emellertid varit sådant, att det står alldeles klart för HovR:n att hon i betydande utsträckning har förträngt viktiga delar av sig själv. Hon har inte i något enda hänseende gett uttryck för erkänsla eller för några varma känslor gentemot modern. Hennes mycket starka avståndstagande från modern har varit helt i avsaknad av nyanser. På frågor har M.S. emellertid haft uppenbara svårigheter att närmare ange skälen till sitt avståndstagande.

HovR:n tvekar inte att karakterisera förhöret med M.S. som plågsamt sett från ett vuxenperspektiv. Det framstår för HovR:n som uppenbart att M.S. står under ett mycket starkt inflytande från B.S. när det gäller hennes negativa inställning till S.S.. Oavsett hur vårdnadsfrågan löses torde M.S. vara i behov av hjälp för att bearbeta sin relation till S.S..

Av anförda skäl kan HovR:n inte fästa någon avgörande vikt vid M.S:s egen verbalt uttalade vilja. Det avgörande blir i stället vem av föräldrarna som - med bortseende från konflikten dem emellan - bäst kan tillgodose M.S:s behov bl a av en fungerande kontakt med dem båda. Härvidlag hyser HovR:n ingen tvekan om att det är S.S.. B.S:s uttalande under huvudförhandlingen och hans sätt att hantera den uppkomna konflikten visar enligt HovR:ns mening att han inte har tagit sitt vuxenansvar som förälder till M.S. och att han saknar förmåga att i detta sammanhang bortse från sin egen konflikt med S.S.. I stället har han förstärkt konflikten genom att isolera M.S. från S.S. och även från D.S.. Hans påstådda försök att få M.S. att träffa S.S. har uppenbarligen inte präglats av något större engagemang eller av någon djupare förståelse för M.S:s verkliga behov.

Vid en samlad bedömning finner HovR:n, i likhet med TR:n, att B.S. är olämplig som vårdnadshavare för M.S.. Vårdnaden om henne skall därför anförtros S.S.. HovR:n sätter härvid tilltro till S.S:s förmåga att - av omsorg om M.S. - gå varsamt fram med eventuella verkställighetsåtgärder och i stället låta kontakten med M.S. successivt växa fram.

TR:ns domslut skall sålunda fastställas i överklagade delar. Detta innebär också att TR:ns interimistiska beslut alltjämt gäller.

Domslut. HovR:n fastställer TR:ns domslut i överklagade delar.

B.S. (ombud advokaten C.H.) överklagade och yrkade att han skulle få vårdnaden om M.S..

S.S. (ombud advokaten Y.Y.) bestred ändring.

För det fall vårdnaden tillerkändes B.S. yrkade hon umgänge med M.S. i enlighet med sitt yrkande i TR:n.

B.S. medgav yrkandet om umgänge.

HD avgjorde målet efter huvudförhandling.

HD (JustR:n Heuman, Lars K Beckman, Nyström, Nilsson, referent, och Westlander) beslöt följande dom: Domskäl. M.S., som är 13 år och har en mognad som är normal för hennes ålder, har både vid förhöret i HovR:n och vid åtskilliga andra tillfällen klart och otvetydigt förklarat att hon inte vill leva med sin mor utan vill att B.S. skall ha vårdnaden om henne. Även om dennes lämplighet som vårdnadshavare av olika skäl kan ifrågasättas, är förhållandena inte sådana att en lösning i enlighet med M.S:s bestämda vilja kan antas medföra bestående fara för hennes hälsa eller utveckling på sätt som sägs i 6 kap 7 § FB. Med hänsyn härtill bör vårdnaden om M.S. anförtros åt B.S. (jfr prop 1981/82:168 s 66 samt förslaget till nya lagregler i prop 1994/95:224 s 32 ff och 87).

Vid denna utgång bör S.S:s yrkande om umgänge med M.S. bifallas.

Domslut. HD ändrar HovR:ns dom på följande sätt.

B.S. tillerkänns vårdnaden om M.S..

S.S. tillerkänns umgänge med M.S. varannan helg from fredag kl 18 t o m söndag kl 16, en vecka varje julhelg fr o m d 24 dec t o m 31 dec med början år 1995, varannan påsk from påskafton tom lördag efter påsk med början år 1996, samt en månad varje sommar med skyldighet att senast en månad i förväg underrätta B.S. om tiden för utövandet av umgänget.

HD:s dom meddelades d 26 juni 1995 (nr DT 113).

Metadata

Domstol
Högsta Domstolen
Avgörandedatum
1995-06-26
Målnummer
T5757-94
Lagrum
6 kap. 5 § föräldrabalken (1949:381)
6 kap. 7 § föräldrabalken (1949:381)
Rättsfall
NJA 1988 s. 448
Litteratur
Sökord
Vårdnad
Vårdnadshavare
Barn
Källa
Domstolsverket

Rättsfall som hänvisar till detta (1)

RH 1998:2: Vid valet av vårdnadshavare för ett elvaårigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation