RH 1998:2
Vid valet av vårdnadshavare för ett elvaårigt barn har hänsyn tagits till barnets bestämda vilja.
Huddinge tingsrätt dömde den 28 april 1993 till äktenskapsskillnad mellan C.S. och E.B. Tingsrätten förordnade i samband härmed bl.a. att E.B. skulle ha vårdnaden om parternas barn, M. född 1984, och C. född 1987.
CS. yrkade vid tingsrätten att han skulle tillerkännas vårdnaden om sonen C.
E.B. bestred yrkandet.
C.S. anförde till stöd för sitt yrkande bl.a.: När E.B. och han separerade år 1992 erhöll han interimistiskt vårdnaden om barnen. När tingsrätten meddelade dom i april månad 1993 kom dock E.B. att tillerkännas vårdnaden om barnen, vilket han då av hänsyn till barnen accepterade. Han är numera bosatt i Järfälla tillsammans med sin sambo, M.S. och hennes två barn M. som är femton år, och M. som är åtta år. Familjen bor i en villafastighet med rika möjligheter till friluftsliv och olika sportaktiviteter. Hans förhållande till dottern M. fungerar mycket bra även om han anser att vårdnaden borde vara gemensam fastän M. bor hos E.B. När det gäller C. har det alltid rått ett speciellt förhållande mellan dem. De har sitt gemensamma sportintresse och han har under åren tagit en mycket aktiv del i C:s olika sporter. C. har en mycket nära kontakt med honom och ringer nästan dagligen till arbetet. C. har också ett synnerligen gott förhållande till M.S:s son M. De leker väldigt bra tillsammans och hoppas på och planerar för att C. skall få flytta hem till honom. C:s önskan att flytta till honom och bo i hans familj har vuxit sig starkare de senaste åren och C. har bett honom ordna så att han får vårdnaden. E.B. är inte olämplig som vårdnadshavare, men det avgörande är vad C. vill och det görs därför, mot bakgrund av det anförda och då han i vårdnadsutredningen föreslagits få vårdnaden om C. gällande att det är bäst för C. att han tillerkänns vårdnaden om honom.
E.B. anförde till stöd för sitt bestridande bl.a.: C.S. och hon var olika till sin personliga läggning och bestämde sig därför att skiljas. De bodde då i en villa i Huddinge. Hon fick rätt att bo kvar i villan men trots detta flyttade inte C. Situationen blev ohållbar och C. tillerkändes interimistiskt vårdnaden om barnen, vilken dock övergick till henne i samband med domen. Hon hade då flyttat ihop med S.B. och de flyttade under hösten 1993 till Rönninge. Hon är sedan år 1995 gift med S.B. C. är en mycket harmonisk pojke som trivs utomordentligt bra i sin nuvarande familj och i sin hemmiljö. Det går bra i skolan. Han spelar ishockey på fritiden tre till fyra gånger i veckan. Det råder ett mycket gott förhållande mellan honom och hans syster M. Barnen har stor trygghet i varandra. Dessutom finns i familjen ytterligare ett barn, Isabelle tre år, som hon har i sitt äktenskap med S.B. Även I. betyder mycket för C. Familjen bor i ett eget hus i Rönninge. Villan ligger i en vacker miljö med goda friluftsmöjligheter. I familjen råder god stämning. S. och hon hjälps åt med alla sysslor och barnen är djupt fästa vid varandra. C:s syster M. har sagt att hon tycker att det skulle vara en katastrof om C. flyttar. Att skilja C. från denna miljö skulle kunna innebära risker för hans välbefinnande. C:s kontakt med sin pappa har fungerat bra sedan skilsmässan. C. är tio år gammal och har inte nått sådan mognad att han kan överblicka konsekvenserna av vad en flyttning till pappan skulle innebära. Det hävdas att det inte framstår som bäst för C. att flytta från sin invanda miljö. Det görs vidare gällande att C. är alltför ung och omogen för att hans uppfattning skall tillmätas avgörande betydelse och att hans behov av kontakt med sin pappa tillgodoses väl genom umgängesrätten med pappan. Mot bakgrund av det anförda och då det inte framkommit något som tyder på att C. inte har det bra i sin nuvarande miljö bestrids att vårdnaden överflyttas till C.S.
C.S. åberopade som bevisning vårdnadsutredningen, förhör med sig själv under sanningsförsäkran samt vittnesförhör med I.A, V.H. och M.S.
E.B. åberopade förhör med sig själv under sanningsförsäkran samt vittnesförhör med Å.A. och S.B.
Huddinge tingsrätt (1997-09-23, rådmannen Hans Nyström samt nämndemännen Erik Cardfelt, Elof Jonsson och Birgitta Månsson) lämnade C.S:s yrkande om att få vårdnaden om sonen C. utan bifall. I domskälen yttrade tingsrätten:
I målet har inte framkommit annat än att både C.S. och E.B. är lämpliga som vårdnadshavare åt C.
Av vårdnadsutredaren V.H:s vittnesmål framgår bl.a. att C. har en speciellt nära relation till fadern och har ett dagligt behov av kontakt med honom, att hon fått den uppfattningen att C. vill bo hos honom samt att hon föreslagit att C.S. får vårdnaden om C. eftersom hon anser att C. härigenom får större möjligheter att bilda sig en egen uppfattning om fadern vilket är viktigt för C. i hans identifikationsprocess med fadern.
Vid bedömningen av frågor om vårdnad skall rätten - utöver andra omständigheter - även ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. I målet har framkommit att C. gett uttryck för att han vill bo hos C.S. Det saknas anledning ifrågasätta C:s vilja i detta avseende.
För C. innebär en flyttning till C.S, som bor i Järfälla, att C. måste byta skola, att han får nya kamrater samt att den vardagliga kontakten med syskonen kommer att upphöra. Det kan ifrågasättas om C. som nu är tio år gammal, kan överblicka vad det innebär för honom. Tingsrätten finner vid beaktande härav att C. inte kan anses ha uppnått sådan ålder och mognad att hans synpunkter bör tillmätas avgörande betydelse i vårdnadsfrågan. Med hänsyn härtill och då inga andra omständigheter talar för att C.S. nu bör anförtros vårdnaden om C. lämnas hans yrkande härom utan bifall.
C.S. överklagade tingsrättens dom och yrkade bifall till sin talan vid tingsrätten. E.B. bestred ändring.
C.S. E.B. M.S. V.H. och S.B. hördes på nytt i hovrätten.
Svea hovrätt (1998-01-29, hovrättslagmannen Birgitta Widebäck, referent, hovrättsrådet Per Boholm samt nämndemännen Bertil Hjortenstam och Yngve Sundell) ändrade tingsrättens dom och anförtrodde C.S. vårdnaden om C. I domskälen uttalade hovrätten följande:
Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att både C.S. och E.B. är lämpliga som vårdnadshavare åt C. Båda föräldrarna kan erbjuda C. en god miljö att växa upp i och kommer, liksom hittills, med all säkerhet att se till att C. får en god kontakt med den andra föräldern.
I likhet med tingsrätten finner hovrätten också att det saknas anledning att ifrågasätta C:s uttryckliga önskan att få bo hos sin pappa.
Fråga är då vilken betydelse som bör tillmätas C:s vilja i detta avseende.
Enligt 6 kap. 10 d § föräldrabalken skall rätten vid bedömningen av frågor om vårdnad ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Genom detta lagrum, som trädde i kraft den 1 januari 1996, markeras särskilt att barnets vilja är en viktig omständighet vid den prövning som skall göras i mål och ärenden om vårdnad. Lagtexten eller förarbetena anger emellertid inte någon generell åldersgräns när barnets vilja bör tillmätas avgörande betydelse. Barnets inställning får därför vägas in i den helhetsbedömning av samtliga omständigheter som skall göras i målet. En viss vägledning ger dock bestämmelserna i 21 kap.föräldrabalken om verkställighet av domar eller beslut om vårdnad eller umgänge m.m. Har barnet fyllt tolv år får enligt 5 § verkställighet som regel inte ske mot barnets vilja. Detsamma gäller om barnet ännu inte har fyllt tolv år men har nått en sådan mognad att dess vilja bör beaktas på motsvarande sätt.
C. har nu fyllt elva år. Han har enligt hovrättens bedömning nått en sådan ålder att det inte går att bortse från hans önskemål om var han skall bo. Även om hans vilja inte kan tillmätas helt avgörande betydelse är den dock av vikt vid den helhetsbedömning som hovrätten har att göra.
En flyttning till C.S. innebär, som tingsrätten angett, att C. måste byta skola, att han får nya kamrater samt att den vardagliga kontakten med syskonen kommer att upphöra. Tingsrätten har ifrågasatt om C. verkligen har förmåga att överblicka de konsekvenser som en flyttning kan komma att medföra.
Ett byte av miljö innebär onekligen alltid en viss omställning för ett barn och kan medföra vissa påfrestningar, särskilt om barnet även har andra problem att brottas med. En viss försiktighet kan därför vara påkallad när det gäller att flytta ett barn från en miljö där barnet trivs och har funnit sig tillrätta. Därmed inte sagt att ett miljöbyte alltid utgör en förändring som är till nackdel för barnet. Ett byte kan även, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, ha sådana positiva effekter att de överväger olägenheterna med en flyttning.
Av utredningen i målet har framkommit att C. är en mycket glad och harmonisk pojke, att han klarar sig bra i skolan och trivs där, att han är duktig och framgångsrik i det hockeylag som han nu spelar i, att han är omtyckt av sina kamrater och att han har lätt att knyta nya kamratkontakter. Han har av V.H. beskrivits som ett barn med mycket stor social kompetens och som ovanligt mogen för sin ålder.
Mot bakgrund av vad som sålunda upplysts om C:s person finner hovrätten att allt talar för att C. är medveten om de konsekvenser som ett byte av skola och kamrater skulle medföra och att han i det avseendet mycket väl skulle klara av en sådan förändring som en flyttning till C.S. utgör - vilket för övrigt innebär att C. flyttar till en miljö som han till viss del redan är hemmastadd i.
När det gäller relationen till syskonen är det oundvikligt att en överflyttning av vårdnaden till C.S. kommer att innebära att C. förlorar den dagliga kontakten med syskonen och den nära gemenskap som detta i sig utgör. Även om detta enligt hovrättens mening är ett problem som man inte kan bortse från och som kanske C. i dag inte är helt medveten om, anser hovrätten dock att det för C:s del trots allt är viktigare att han ges möjlighet till en ännu närmare kontakt med sin pappa än vad han har i dag. Kontakten med syskonen bör dessutom, även om C. flyttar, kunna upprätthållas i sådan utsträckning att syskonen kan behålla en meningsfull relation till varandra.
Det bör också övervägas om C:s önskemål om att få vara tillsammans med sin pappa i större utsträckning än hittills kan tillgodoses på annat sätt än genom en överflyttning av vårdnaden, t.ex. genom ett utökat umgänge. Av praktiska skäl, bl.a. med hänsyn till att C.S. och E.B. bor på ett förhållandevis långt avstånd från varandra, torde en sådan lösning inte vara realistisk.
I bedömningen av vårdnadsfrågan bör också vägas in att V.H. på de skäl som redovisas i tingsrättens dom, föreslagit att C.S. får vårdnaden om C.
På grund av vad sålunda anförts finner hovrätten vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter att det är bäst för C. att vårdnaden om honom anförtros C.S. Tingsrättens dom skall således ändras i enlighet härmed.
Hovrättsrådet Birgitta Hahn var skiljaktig och anförde följande:
Jag delar tingsrättens och majoritetens bedömning att både C.S. och E.B. är lämpliga som vårdnadshavare för C. och att det i målet framkommit att C. gett uttryck för att han vill bo hos C.S. Det saknas anledning att ifrågasätta C:s vilja i detta avseende. Vidare finner jag att det av utredningen har framkommit att C. har behov av att träffa sin far mer än varannan helg och sedvanligt umgänge under skolloven.
C. lever under mycket goda förhållanden idag tillsammans med sin mor, sin styvfar och sina syskon. Både hans mor och hans styvfar engagerar sig i hans fritidsverksamheter och stödjer honom både i skolarbetet och i hans fritidsverksamheter. Han trivs i skolan och är uppskattad av sin lärare, sina klasskamrater och sina kamrater i idrottsklubben.
C. har nyligen fyllt elva år och har fortfarande behov av stort engagemang och omsorg från sin vårdnadshavare. Jag delar tingsrättens bedömning att det kan ifrågasättas om han kan överblicka vad en flyttning till C.S. innebär. C. har inte uppnått sådan ålder och mognad att hans synpunkter bör tillmätas avgörande betydelse i vårdnadsfrågan. Utöver C:s egen vilja har det inte framkommit några omständigheter som tyder på att det är bäst för honom att vårdnaden om honom överflyttas till C.S. Jag fastställer därför tingsrättens dom. Överröstad härutinnan är jag i övrigt ense med majoriteten.