NJA 1988 s. 448
Fråga i mål angående vårdnaden om en snart 13-årig pojke om betydelsen av olika yttranden som denne gjort i vårdnadsfrågan.
TR:n
P-O.O. och B.O. gifte sig år 1975. De har i äktenskapet sonen M. född d 7 nov 1975.
Efter gemensam ansökan av makarna dömde Solna TR till äktenskapsskillnad mellan dem d 17 mars 1986.
I målet yrkade makarna på ömse sidor vårdnaden om M. P-O. åberopade som grund för sin talan att B. var olämplig som vårdnadshavare och att han i vart fall var lämpligare än B. att handha vårdnaden. B. som inte ville göra gällande annat än att P-O. var lämplig som vårdnadshavare, åberopade som grund för sin talan att hon var lämpligare än P-O. att handha vårdnaden.
I interimistiskt beslut d 13 sept 1985 förordnade TR:n att P-O. skulle ha vårdnaden om M. Beslutet överklagades av B. till Svea HovR, som lämnade besvären utan bifall.
Till utveckling av sin talan i vårdnadsfrågan anförde parterna bl a.
P-O.: Han och B. träffades första gången på 1960-talet och umgicks som vänner. De träffades igen i början av 1970-talet och gifte sig 1975. Parterna separerade första gången i nov 1979. Han flyttade då ifrån familjens dåvarande bostad i Viggbyholm till en lägenhet i Solna. Han hade under de följande åren en ständig och nära kontakt med B. och M. Familjen återförenades sommaren 1982 och B. och M. flyttade ifrån Viggbyholm till hans bostad i Solna. Ansökan om äktenskapsskillnad gavs in till TR:n 1984 men hela familjen bodde tillsammans till i maj 1985, då B. lämnade hemmet. Sedan dess har han ensam tagit vård om M. - Han och M. deltar tillsammans i olika fritidsaktiviteter. De spelar pingis och deltar i tävlingar under helgerna. De åker skidor tillsammans och reser till landet. Hans och M. vardag är lugn och stabil. Han har sitt kontor i samma hus som bostadslägenheten och kan reglera sin arbetstid så det passar M. Han är hemma tills M. har gått till skolan och när M. kommer hem ifrån fritidsklubben kan M. komma upp till kontoret eller ringa till honom på en snabbtelefon som är installerad mellan bostaden och kontoret. Han hjälper ofta M. med läxläsningen och de har en mycket bra och nära kontakt med varandra. – B. har fram till slutet av 1986 inte haft något regelbundet umgänge med M. Under hösten 1985 och fram till våren 1986 var B. ofta hemma i bostaden och kom och gick som hon ville. Umgänget var dock oreglerat och eftersom B. inte höll de tider som hon och M. bestämde blev M. orolig och spänd. Under hösten 1986 hade B. och M. nästan bara kontakt med varandra per telefon. Det är först efter julhelgen 1986 som B. har börjat träffa M. mer regelbundet igen. Telefonkontakterna intensifierades under senhösten och B. har inför huvudförhandlingen haft oerhört många telefonsamtal med M. M. som tidigare varit relativt opåverkad av hans och B:s skilsmässa har genom B:s agerande nu dragits in i vårdnadstvisten.
B.: Hon och P-O. lärde känna varandra 1973 och gifte sig 1975. När M. var ett år gammal började hon ifrågasätta sitt äktenskap med P-O. Makarna separerade 1979. Hon och M. bodde ensamma kvar i det gemensamma hemmet fram till sommaren 1982, då hon och P-O. återupptog samlevnaden. Hon och M. flyttade då från Viggbyholm till P-O. i Solna. Sommaren 1984 ingavs ansökan om äktenskapsskillnad till TR:n. Familjen bodde fortfarande tillsammans. Under våren 1985 blev hennes och P-O:s relation allt sämre och hon var under vissa helger tvungen att bo på annat håll för att hämta krafter. Efter råd av sin psykolog lade hon in sig på Ersta sjukhus i slutet av juni 1985. Hon ville inte återvända till hemmet igen. - Efter separationen har hon haft telefonkontakt med M. hela tiden. Hon har alltid försökt att träffa M. när det inte har stört P-O:s planering vilket fått till följd att hon ofta har trätt tillbaka för M. bästa. Om hon och M. har bestämt att de skall träffas har hon alltid hållit de tider som de kommit överens om. Hösten 1985 var arbetsam för henne. Hon saknade bostad och var tidvis sjukskriven. Hennes bostadsförhållanden har medfört svårigheter för henne att få umgänget med M. att fungera. M. vägrade t ex under ett helt år att övernatta hos henne i prästgården där hon var inneboende eftersom kyrkogården ligger så nära. - Under äktenskapet hade hon huvudansvaret för M. Hon var först barnledig och arbetade sedan deltid. Hon har alltid haft en fin känslomässig kontakt med M. till skillnad mot P-O. som är mer auktoritär och bestämd. - Under det senaste halvåret har M. alltmer börjat säga att han vill bo hos henne. M. ringer till henne sent på kvällarna utan att P-O. vet om det. Telefonkontakterna har varit särskilt intensiva under jan 1987. Hennes stora intressen är musik och teater men hon har samma möjligheter som P-O. att stötta M. i hans fritidsintressen. Om hon får vårdnaden om M. har hon och P-O. kommit överens om att hon skall tilldelas den tidigare gemensamma bostaden i Solna.
Södra sociala distriktsnämnden i Solna anförde i infordrat yttrande d 20 aug 1986 att P-O. borde anförtros vårdnaden om M. "då det synes vara det bästa för honom att inte hans nuvarande situation ändras".
Domskäl
TR:n (ordf tingsfiskalen Söderberg) anförde i dom d 18 febr 1987:
Domskäl. Varken vårdnadsutredningen, vittnesförhör eller vad som i övrigt förekommit i målet ger stöd för P-O:s påstående att B. skulle vara olämplig som vårdnadshavare. Tvärtom visar utredningen i målet att B. liksom P-O. är lämplig som vårdnadshavare. Vid prövningen av frågan vem som under sådana förhållanden bör anförtros vårdnaden om M. beaktar TR:n förutom M. ålder att M. och P-O. nu under 1 1/2 års tid etablerat ett liv tillsammans med gemensamma fritidsaktiviteter och en fungerande vardag. Vid en samlad bedömning finner TR:n på dessa skäl det vara mest förenligt med M. bästa att hans nuvarande situation inte förändras och att vårdnaden om honom tillerkänns P-O.
Domslut. 1. P-O.O. skall ha vårdnaden om parternas barn M.
B.O. skall betala underhållsbidrag till barnet med 300 kr per månad från d 13 sept 1985 tills barnet fyllt 18 år.
TR:ns beslut d 13 sept 1985 skall bestå.
Svea HovR
B.O. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade att HovR:n skulle anförtro henne vårdnaden om M.
samt förplikta P-O. att till henne utge underhållsbidrag för M.
Hon yrkade vidare att HovR:n skulle förordna interimistiskt i enlighet med huvudyrkandena.
P-O.O. bestred ändring.
Till utveckling av sin talan i vårdnadsfrågan åberopade parterna i huvudsak samma omständigheter som vid TR:n. De tillade bl a följande.
B.: Vid tidpunkten för TR:ns interimistiska beslut befann hon sig i ett underläge beroende bl a på att hon saknade en egen bostad. Hon fick bo hos kyrkoherdefamiljen B. Det var svårt att i denna situation hålla kontakt med M. B. har nyligen mist båda sina föräldrar. Föräldrarnas bortgång har lett till svårigheter då det gäller att utöva umgänget med M. B. bor numera i en egen enrumslägenhet i Sundbyberg. Hon fick överta denna lägenhet i samband med sin moders bortgång. – B. hävdar att hon är lämpligare att handha vårdnaden om M. än P-O. M. har mycket bestämt uttalat att han helst vill bo hos sin mamma. Mellan M. och B. finns starka känslomässiga bindningar. Hon har en stark känsla för M. behov. Hon menar, till skillnad från P-O. att det är möjligt för ett barn att tycka om båda sina föräldrar. P-O. har en mycket negativ uppfattning om B. och han överför också denna uppfattning till M. – P-O. har haft stora ekonomiska problem under utövandet av sin rörelse. Han har blivit sökt i konkurs. Denna ansökan har visserligen återtagits, men P-O. är tvungen att avveckla rörelsen. Han blir härefter tvungen att söka sig en arbetsanställning, vilket kan antas vara svårt i P-O:s ålder.
P-O.: Hans vardagsliv tillsammans med M. har fungerat problemfritt. Han har anpassat sina arbetstider till M. behov. Han anser sig vara lämpligare än B. att handha vårdnaden om M. Han är, till skillnad från B. händig och tekniskt kunnig; B. är däremot opraktisk. M. har behov av en manlig förebild. Umgänget mellan M. och B. har inte fungerat. Det har varit vanligt att hon skjutit på överenskomna sammanträffanden med M. P-O:s ekonomiska problem har inte påverkat hans och M. relationer. - Det skulle vara mycket olämpligt att flytta M. från P-O. Vad som antecknats i TR:ns dom att, om B. erhåller vårdnaden om M. parterna kommit överens om att B. skall tilldelas den gemensamma bostaden i Solna, gäller inte längre.
I HovR:n hölls vittnesförhör med bl a förskolläraren B.B. och vårdnadsutredaren T.L.
B.B. uppgav enligt HovR:ns dom bl a: B. flyttade till makarna B på hösten 1985. B.B. fick inte någon mera regelbunden kontakt med M. förrän på sommaren 1986. - Någon gång i maj-juni 1987 ville M. tala med B.B. Han skickade iväg sin mamma och han och B.B. satte sig ned för att prata. Han hade svårt att börja. Han föreföll att vara förtvivlad över utgången vid TR:n. M. yttrade härefter: Om du blir kallad att vittna skall du säga att jag vill bo hos min mamma. Jag hatar inte min pappa, men jag vill bo hos min mamma. Mamma kanske inte är så noga, men det är tryggare hos min mamma. - Sommaren 1987 flyttade B. från makarna B. och B.B. träffade därefter inte M. mer än vid något enstaka tillfälle. I slutet av nov samma år var B. och M. på besök hos makarna B. M. upprepade då åter sin önskan att bo hos sin mamma. Han yttrade: Jag känner det så.
T.L. uppgav bl a att han samman träffat med M. i dec 1987 varvid M. förklarat att han inte ville välja förälder.
HovR:n (hovrättsrådet Grobgeld, referent, adj led Sandek samt nämndemännen Bergström och Litton) anförde i dom d 9 mars 1988:
Domskäl
Domskäl. Av utredningen har framgått att P-O. och B. i flera hänseenden år mycket olika personligheter och att detta påverkar deras relationer till M. Annat har dock inte framkommit än att vardera av dem, från sin utgångspunkt, strävar efter att åstadkomma en så positiv tillvaro som möjligt för M.
Efter att ha konstaterat att såväl P-O. som B. i och för sig var lämplig som vårdnadshavare för M. fortsatte HovR:n i domskälen: Vid bedömningen av vem av parterna som skall tillerkännas vårdnaden om M. spelar flera faktorer in. En omständighet är om den part som erhåller vårdnaden om M. är beredd att aktivt verka för att motparten får utöva umgänge med pojken. Några anmärkningar kan i detta hänseende inte riktas mot P-O. som haft hand om M. alltsedan TR:ns interimistiska beslut. Vad gäller B. har P-O. beskyllt henne för att inte hålla överenskomna tider då det gällt att utöva umgänge med M. HovR:n finner dock att detta, som B. uppgivit, kan ha sin grund i de yttre svårigheter, bl a avsaknad av egen bostad och hennes föräldrars bortgång, som B. haft att kämpa med. I vart fall kan, av vad som förevarit i detta hänseende, inte dras den slutsatsen att B. - om hon skulle erhålla vårdnaden om M. - inte skulle vara beredd att främja P-O:s umgänge med M.
En annan omständighet av betydelse är bostadsfrågan. B. har i HovR:n uppgivit att hon numera disponerar en - om än liten - lägenhet. Vid TR:n uppgav B. att hon och P-O. kommit överens om att, ifall hon erhöll vårdnaden om M. hon skulle tilldelas den tidigare gemensamma bostaden i Solna; i HovR:n har P-O. emellertid uppgivit att denna överenskommelse inte längre gäller. Detta förhållande kan dock inte få inverka på avgörandet i vårdnadsfrågan; det får förutsättas att den av parterna erhåller lägenheten som bäst behöver den med utgångspunkt från det slutliga avgörandet.
En viktig omständighet är att, alltsedan TR:ns interimistiska beslut, P-O. hand haft vårdnaden om M. Mot P-O:s sätt att sköta M. har ingen anmärkning riktats. Dessa förhållanden talar med stor tyngd till P-O:s fördel; det kan anses ligga ett starkt egenvärde i att inte, i ett fall som detta, i onödan flytta över vårdnaden från en förälder till den andre.
I målet har visserligen framkommit att P-O:s ekonomiska situation f n inte är särskilt god; han står inför tvånget att avveckla den rörelse han driver och i stället skaffa sig en anställning. P-O. har emellertid uppgivit att han har goda förhoppningar att detta skall lyckas honom.
I föreliggande mål finns emellertid ytterligare en faktor av stor vikt. Vittnet B.B. vars trovärdighet inte kan ifrågasättas, har berättat att M. vid två tillfällen för henne uttalat sin starka önskan att få bo hos sin mamma; M. har bett B.B. att framföra detta till rätten. - Med hänsyn till M. ålder måste hans vilja tillerkännas mycket stor betydelse. M. önskan att få bo hos B. står enligt HovR:ns bedömning också i samklang med vad B. själv sagt att det mellan henne och sonen råder en stark känslomässig gemenskap.
Vid angivna förhållanden står valet mellan att låta vårdnaden om M. kvarbli hos P-O. med - trots P-O:s aktuella ekonomiska svårigheter - den sociala stabilitet detta innebär eller att, med hänsyn till den starka känslomässiga bindningen mellan mor och son, nu överflytta vårdnaden till B. Vid en sammanvägning av samtliga omständigheter i målet är det HovR:ns uppfattning att det senare alternativet är till M. bästa.
HovR:n finner således att vårdnaden av M. bör anförtros Birgitta.
Domslut
Domslut. HovR:n ändrar TR:ns dom på följande sätt.
B.O. skall ha vårdnaden om sonen M.
P-O.O. skall till B.O. utge bidrag till M. underhåll med 600 kr i månaden från denna dag till dess M. fyllt 18 år.
Vad HovR:n i denna dom bestämt beträffande vårdnad och underhåll skall gälla till dess domen i dessa frågor vunnit laga kraft.
Hovrättsrådet Zachrisson var skiljaktig i vårdnadsfrågan och anförde: Även enligt min mening har här klarlagts att såväl P-O. som B. är lämplig som vårdnadshavare för M.
Vårdnaden om M. har sedan flera år handhafts av P-O. M. har under den tiden utvecklats gynnsamt. Intet har kommit fram som kan tas till intäkt för att M. inte skulle ha ett gott hem hos sin far. Vårdnadsutredaren T.L. som träffat M. så sent som i dec 1987, och B.B. har givit en bild av M. som inte kan tolkas på annat sätt än att M. mår och utvecklas väl i sin nuvarande situation; en situation som enligt min mening präglas av lugn och stabilitet men också av stor omsorg från fadern.
Som redan majoriteten funnit kan inga anmärkningar riktas mot P-O. när det gäller dennes vilja att aktivt verka för att B. får utöva sedvanligt umgänge med M.
M. bor nu i en förhållandevis rymlig bostad. Han har eget rum och faderns kontor helt nära bostadslägenheten. B:s bostadssituation har såtillvida förbättrats, att hon numera har en egen enrumslägenhet, där hon kan bereda plats för M. Hur hennes bostadsfråga på sikt löses förefaller svårt att nu bedöma.
P-O:s ekonomiska möjligheter att driva vidare sin egen rörelse anser jag ej är av beskaffenhet att böra inverka på hans förutsättningar som vårdnadshavare.
Vittnet B.B. har här på ett trovärdigt sätt förmedlat M. budskap till HovR:n, nämligen att han önskat bo med sin mamma. B.B:s vittnesmål måste också enligt min mening tillmätas stor betydelse. M. är dessutom så gammal att hans uttalade önskan skall väga tungt när det gäller att ta slutlig ställning till vad som är bäst för M. För egen del kan jag dock inte bortse från att M. i den ålder han nu är, kan tänkas föredra ett boende hos sin mamma med hänsyn bl a till att hon som sagts, "inte är så noga". Jag måste också i detta sammanhang väga in vad T.L. här bestämt förklarat, nämligen att M. i dec 1987 sagt till honom att han inte ville välja mellan föräldrarna.
Mot bakgrund av det anförda har jag, lika med TR:n, övertygats om att vårdnaden om M. bör tillerkännas P-O.
HD
P-O.O. (ombud advokaten P-O.L.) sökte revision och yrkade att HD skulle tillerkänna honom vårdnaden om M.
samt förplikta B.O. att bidra till M. underhåll i enlighet med vad som följde av TR:ns dom.
B.O. (ombud advokaten I-B.A.) bestred ändring.
HD förordnade genom beslut d 17 maj 1988 att vad TR:n föreskrivit i fråga om vardnad och beträffande underhåll för ej förfluten tid skulle gälla interimistiskt i stället för vad som hade föreskrivits i HovR:ns dom.
Målet avgjordes efter huvudförhandling.
HD (JustR:n Knutsson, Gregow, Sterzel, Törnell, referent, och Munck) beslöt följande dom:
Domskäl
Domskäl. Parterna har i HD åberopat i huvudsak samma omständigheter till stöd för sin talan som i underrätterna. P-O. har dock inte längre gjort gällande att B. är olämplig som vårdnadshavare utan endast påstått att han är betydligt lämpligare än hon.
Om förhållandena efter HovR:ns avgörande i målet har parterna vid huvudförhandling i HD d 30 aug 1988 berättat bl a följande.
P-O.: M. har under hela den tid som vårdnadstvisten pågått sagt, att han vill bo kvar hos P-O. och detta har han markerat särskilt efter HovR:ns dom. Han blev mycket upprörd över domen och reagerade särskilt mot uppgifter, som B.B. lämnat i sitt vittnesmål. "Jag minns vad jag sa i nov, och så sa jag inte", yttrade han. Sedan M. läst en utskrift av vittnesförhöret, skrev han i ett brev d 4 april 1988, som skulle skickas till HovR:n, att "B.B. ljugit på några meningar sådär 6-7 st". – M. har bott kvar hos P-O. också efter HovR:ns dom. B. tog inte några initiativ för att han skulle flytta över till henne. – P-O. är numera anställd och har sin arbetsplats i huset bredvid bostaden. Han har låtit installera en snabbtelefon mellan arbetsplatsen och bostaden för att M. utan besvär skall kunna komma i kontakt med honom. En revisor hjälper P-O. med hans skattefrågor. P-O. vet inte exakt hur stor skatteskulden är men den understiger 100 000 kr. Han amorterar den med 500 kr i månaden.
B.: Hon ville ta det lugnt efter HovR:ns avgörande. Hon ville inte hämta M. Hon hade emellertid kontakt med honom hela tiden och han var införstådd med att de måste avvakta att lägenhetsfrågan löstes, innan han kunde flytta till henne. En psykolog på PBU rådde henne också att avvakta HD:s avgörande. - Efter domen försökte hon få kontakt med P-O. för att diskutera en överflyttning av lägenheten på henne. Han höll sig emellertid undan. Hon begärde då i TR:n att en bodelningsförrättare skulle utses för att avgöra vem av parterna som skulle ha lägenheten. Frågan förföll med HD:s interimistiska beslut. - Under sommaren har hon haft hand om M. i stor utsträckning. Han har bott hos henne fyra dagar i anslutning till midsommar och de har varit i Dalarna tillsammans en vecka i slutet av juli. Därefter har M. besökt henne ganska ofta under dagtid. Sedan 10 dagar bor M. hos henne och han vill inte återvända till P-O. – M. har sagt att han ångrat sitt brev. Han var upprörd och "det blev lite fel".
P-O. har genmält att han varit sjuk i influensa sedan ca 2 veckor och ännu inte är helt återställd. Han har därför inte orkat sköta om M. och det var på hans inrådan som M. flyttade till B. Han har vidare uppgivit att M. därefter varit hemma hos honom bl a d 24 aug.
På anmodan av HD har södra sociala distriktsnämnden i Solna avgett kompletterande yttrande i vårdnadsfrågan. En kompletterande vårdnadsutredning har utförts av samma personer som gjorde vårdnadsutredningen i TR:n, T.L. och K.W. I yttrande d 26 juli 1988 anför de under rubriken Sammanfattning och bedömning bl a. "M. markerar klart i samtal med utredarna att han inte vill ta ställning för eller emot någon av föräldrarna. Han säger också att han vill bestämma själv var han ska bo. Utifrån samtalen med M. förstår vi att han känner behov av att tillgodose båda föräldrarnas önskningar. Han vill att modern skulle bo närmare hans hem hos fadern och att hon skulle ha en större lägenhet, så att han kunde gå mellan föräldrarna. Det förefaller som om denna önskan är uttryck både för hans behov av nära kontakt med båda föräldrarna och också för hans vilja att skapa rättvisa mellan dem. - - - Det förefaller som om M. lever under stor press i föräldrarnas konflikt. Hans strategi för att klara situationen blir att skilja på liven med pappa och med mamma och att inte berätta så mycket för någon av dem."
Utredarna har utifrån sina samtal med M. och hans eget agerande inte funnit anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande i vårdnadsfrågan. De har därför föreslagit att P-O. anförtros den fortsatta vårdnaden om M. Sociala distriktsnämnden har d 10 aug 1988 avgett yttrande i enlighet med förslaget.
Domstolarna har vid sin prövning funnit att både P-O. och B. är lämpliga som vårdnadshavare. HD delar denna uppfattning. När det gäller att bestämma vem av dem som skall anförtros vårdnaden om M. beaktar HD bl a följande omständigheter.
M. fyller 13 år i nov. Hans utveckling motsvarar enligt uppgift i målet hans ålder. Hans egna synpunkter bör under sådana förhållanden tillmätas stor vikt i vårdnadsfrågan (jfr prop 1981/82:168 s 66).
P-O. och B. har i målet redogjort för olika yttranden av M. som, enligt deras uppfattning, visat hans önskan att få bo kvar hos P-O. resp få flytta till B. Vittnet B.B. har i HovR:n gett uttryck åt önskemål från M. sida att få bo tillsammans med sin mamma. Anledning saknas att ifrågasätta att M. i de angivna situationerna yttrat sig på det sätt som uppgivits. Yttrandena är emellertid motstridande och det är svårt att av dem få en klar bild av M. inställning. Av vårdnadsutredningen framgår också att M. vid samtal med utredarna inte velat ta ställning för eller emot någon av föräldrarna. M. kan alltså inte anses ha uttryckt en så bestämd uppfattning att den kan tilläggas avgörande betydelse i målet.
P-O. har haft hand om vårdnaden av M. i mer än 3 år. Såvitt framgår av vårdnadsutredningen har vårdnaden under denna tid fungerat utan anmärkningar och M. utvecklats på ett gynnsamt sätt. HD delar sociala distriktsnämndens uppfattning att det är bäst för M. att hans nuvarande situation inte ändras.
Vårdnaden om M. bör alltså anförtros P-O.
Domslut
Domslut. Med ändring av HovR:ns dom fastställer HD TR:ns domslut
beträffande såväl vårdnad som underhållsbidrag. Vid tillämpning av lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall underhållsbidraget anses fastställt genom TR:ns dom. 457