NJA 1995 s. 462

Svea HovR meddelade d 22 juni 1993 dom i mål mellan allmän åklagare och B.H. angående grovt narkotikabrott. Sedan B.H. överklagat HovR:ns dom beslutade HD d 15 sept 1993 att ej meddela prövningstillstånd. HovR:ns dom skulle därför stå fast.

B.H. ansökte i HD om resning.

Han begärde även att offentlig försvarare skulle förordnas för honom. Ärendet föredrogs.

Föredraganden, RevSekr Gladh, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut:

Genom HovR:ns dom fälldes B.H. till ansvar för grovt narkotikabrott bestående i att han tillsammans med andra i juli 1988 i en lokal i Seattle i USA olovligen odlat och innehaft marihuanaplantor och olovligen innehaft skördad marihuana färdig till försäljning. Påföljden bestämdes till fängelse 8 år.

Av handlingarna i brottmålet framgår att amerikanska myndigheter gjorde husrannsakan i lokalen i slutet av juli 1988 och att en federal grand jury d 2 jan 1991 beslutade om indictment (åtal) och talan om forfeiture (förverkande) av, den egendom som tillhörde B.H. och en av medgärningsmännen och som hade använts eller var avsedd att användas vid brottsligheten. Vidare framgår att B.H. var kallad att inställa sig inför amerikansk domstol d 10 jan 1991 för arraignment men att han lämnade landet dessförinnan och begav sig till Sverige. - B.H. är svensk medborgare.

B.H. har till stöd för sin ansökan om resning anfört i huvudsak följande. Enligt 2 kap 5 a § 1 st 3 BrB gäller att, om fråga om ansvar för gärning prövats genom lagakraftägande dom i främmande stat där gärningen förövades, den tilltalade inte får lagföras här i riket för samma gärning när den ådömda påföljden har verkställts i sin helhet. Innan B.H. greps skedde "civilrättslig konfiskation/förverkande" av hans egendom. Sådant förverkande bedöms enligt amerikanska domstolars tillämpning av den amerikanska författningen vara en straffpåföljd som hindrar en senare väckt talan om ansvar för den gärning som föranlett förverkandet. Enligt svensk rätt utgör förverkande av egendom särskild rättsverkan av brott. Den nämnda bestämmelsen i BrB måste emellertid tolkas med utgångspunkt i rättsordningen i det land där ett brott påstås ha ägt rum. Åtalet mot honom i Sverige borde därför inte ha tagits upp till prövning.

Av record receipt of seized asset som B.H. givit in framgår att den egendom som togs i beslag 1988 - "marijuana cultivation equipment listed in attachment I" - och som värderats till 22 000 USD omfattas av indictment beslutad av en federal grand jury i jan 1991.

Av utredningen i ärendet framgår inte huruvida den talan om forfeiture som anges i indictment d 2 jan 1991 har lett till något slutligt avgörande i förverkandefrågan. Oavsett hur det förhåller sig med det, är emellertid bestämmelsen i 2 kap 5 a § 1 st 3 BrB angående verkan av en i främmande stat ådömd påföljd för brott inte tillämplig när enbart en fråga om förverkande prövats i annan stat. Inte heller i övrigt har framkommit sådana omständigheter att hinder funnits mot lagföring av B.H. i Sverige.

Offentlig försvarare kan inte lagligen förordnas i ett ärende om resning.

HD avslår B.H:s ansökan.

HD (JustR:n Vängby, Jermsten, Magnusson, Lind och Regner, referent) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.

HD:s beslut meddelades d 24 aug 1995 (nr SÖ 130).